42 här i staden blivit så kraftigt påminda därom genom ett säreget fall». »Det måste ni berätta mig». Vi närmade oss just en av de förtjusande engelska parker, där man får gå gräsmattan, och där barn skratta och leka med betande får. Vi slogo oss ned i en soffa, och han berättade: »Godtemplarne här i staden hade byggt ett ordenshus och, som så ofta händer, även bland godtemplare, förbyggt sig. Den ledsamma ekonomien var ett stående ämne på logemötena. Slutligen var ingenting annat att göra än att bilda ett aktiebolag. Logerna fingo aktier för vad de lagt ut för byggel, och för resten såldes aktier till vilken som helst. Bolagsstyrelsen fick nu det bekymmer, som förut ålegat den gemensamma ekonomistyrelsen, och det var icke avundsvärt. Så en dag fick skräddare Langham, en duktig karl, som nästan blivit ett original genom sin oräddhet och sin energi, å en skylt å huset läsa: »Biljard». Langham var en lugn och sansad karl, som icke förivrade sig. Nu kunde han emellertid icke hålla sig. Han rusade direkt till bolagsstyrelsens ordförande. »Vad är det för skamlöshet ni tillåtit er? En biljard i godtemplarhuset!» »Det är ingen skamlöshet — det är en affär». »En skamlös affär, ja! Å, jag vet inte det. Biljardspelet är en stärkande och nyttig sport». »Stärkande!» hånade Langham. »Att stå i en rök-sur lokal och peta med en käpp! Nej, kunna inte godtemplarna hitta på någon bättre sport, så göra de klokast i att avstå från den rörelsen---- I vad avseende är den nyttig?» »De få träffsäkerhet och lära sig beräkna». »Till vad praktiskt bruk är den där 'träffsäkerheten'?» Styrelseordföranden tycktes ej ha det klart för sig, och Langham fortsatte: