Samlingssång. Mel.: »Ja, vi elsker delte landet» Redan är han gammal vorden, nykterhetens sång, som mot himlen ifrån jorden gått så mången gång, drivande på flykten smärtan ur den sorgsnes barm, fyllande med glädje hjärtan, jublande och varm. Mången ord till sången skrivit mången satt musik, men ändå den alltid blivit sig så lik, så lik. Ty den har ju samma kärna, samma melodi. Alltid klingar den så gärna uti harmoni. Men för gammal är han icke och försliten ej. Allt, varthän ännu vi blicke, ropar därtill nej. Fienden, som anar faran, fylld av ängslan står, vill förklädd gå med i skaran minnens lösen vår!