Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Felet var en förtjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Jag menar verkligen vad jag säger. Det var så, att
min mor hade några kaffesystrar hos sig en gång.
Bland dem, som först kommo på tal, var du. ’En
trevlig herre’, sade en av systrarna med lätt
skönjbar ironi. ’Får han fortsätta, som han börjat, så
vänder han väl snart upp och ned på samhället. Det
är tarvligt av en karl, som fått bildning, att slå sig
i slang med patrask. Det förutsätter en låg själ. Jag
begriper inte, huru han med sitt nykterhetsfåneri kan
få människorna därhän. Veritabla kräk, som för
några månader sedan lågo i rännstenen, börja nu
uppträda i Stadsparken, på stadsfullmäktigeval, vid
kyrkostämmor och alla möjliga tillfällen. Och
sådana friheter de taga sig! Nu lär det ska bli en
demonstration, där han skall hålla tal på Stora
torget — vad tyckes? Och vår fege borgmästare törs
ej neka honom’. Så höllo de på en stund, och del
vart en snygga summa på ditt skuldregister, då allt
adderades ihop. Men jag kom att länka på
skor-stensfejare Sandahl, som du drog upp ur rännstenen,
och det, tyckte jag, var en bragd. Men jag sade det
ej åt kaffesystrarna. I stället beslöt jag att gå ut
och forska om dig — ut i de hem, vilkas försörjare
blivit nyktra sedan du kom hit med godtemplarorden.
Och vart jag kom, fann jag välsignelse av ditt arbete.
Så blev jag din livsidé tillgiven samtidigt med alt min
kärlek till dig växte ut i medvetenhet. Så slog jag en
dag mina föräldrar med den största förskräckelse, i
det jag förklarade, att jag älskade dig så högt, så
högt, och att ingen annan än du skulle bli min man.
Det blev, förstås, ett fasligt väsen, men jag stod på
mig. Och jag segrade naturligtvis, ty jag hade lovat
mig själv, att ingenting skulle hindra mig från att
bli din — om du fortfarande ville ha mig.
Vad hon ville, hade jag snart blivit underkunnig
om. Hon ingick i godtemplarorden, och det väckte ett
kolossalt uppseende på den tiden — det är trettio ar
sedan — att en flicka av stadens förnämsta familjer
slöt sig till verksamheten utan att någon av hennes
släktingar voro med. Nu blev hon min bästa arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
