Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giv aldrig något förlorat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
var som uytt. Men begären voro ej dödade, det
usla kamratlivet hade ej upphört att locka. Jag
bröt mitt nykterhetslöfte. De voro emellertid
villiga att resa mig upp. Det gick och allt vart
åter bra än en gång. Men nu — nu har jng
fallit igen. Jag blyges så, att jag icke mer kan
visa mig för någon av de många, som varit
snälla mot mig, i främsta rummet du. Därför
går jag bort.
Det svindlar för mina ögon. Förlåt mig, kära
goda hustru, för all den sorg, jag berett dig!
Axel.
Del var klart — han liade begått självmord.
Kvinnorna stodo utan att kunna komma sig för
med något, bestörta över händelsen och hustruns
sorg.
Iion blott gick och vred händerna och jämrade sig.
Pä middagen, då filare Nordström kom hem,
skyndade han direkt till arbetskamratens bostad, sade
hustrun några lugnande ord och lovade att taga reda
på saken.
Han gick till polisvaktkonloret. Där var filare
Axel Axelsson, en gammal bekant kund från fordom,
och just nu hade han ånyo blivit införd i journalen,
ehuru icke av den vanliga orsaken. Han hade nyss
blivit upptagen ur kanalen.
»Död?»
»Nej, inte rikligt!»
Han hade kastat sig i kanalen och upptäckts
även poliskonstapel, som skyndat dit med en
livräddningsboj, den han dock icke mottagit. En båt hade
satts ut, och efter ett ursinnigt motstånd, varunder
han hållit på alt välta omkull båten, hade man måst
ge tappt med hans räddning, tills en sjöman hoppade
i och tog upp honom i medvetslöst tillstånd.
Sedan man genom lämplig behandling återväckt
livsgnistan, hade man fört honom till sjukhuset.
$ *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
