Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Froman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Äugust Fröman.
Spridda drag ur en arbetares levnadshistoria.
I.
Bort!
August var spenslig och klen. Och någon
överdän-gare på huvudets vägnar var han heller icke. Det,
som mest utmärkte honom, var hans för ett barn
sällsynt utvecklade rättrådighet. Han fick därför ofta
slita ont av kamraterna. »Inte är det värt, att d u
åbäkar dig — backstugusittarunge!» Och skolläraren,
som till sin knappa lön väl behövde det tillskott, som
tog form av smörbitar, ägg, mjölk, »smakbröd» o s. v.,
vågade ej skydda honom för de förmögnare barnens
speglosor.
August slöt sig därför så mycket fastare till den
bästa vän han ägde, sin mor. I den uselt ombonade
backstugan hade han dock ett hem, en vän, alt törtro
sig belt åt, en rådgivarinna, vilkens goda avsikter han
alltid kunde lita på, om han än ej alltid förslod dem.
Men nu var det slut med den dagliga samvaron mecl
henne. Nu skulle han ut i världen, han visste ej ännu
vart, för att äta lärpojkens hårda bröd.
Det var bittert, men det föll honom aldrig in att ett
enda ögonblick tänka sig något annat. Moderns ögon
började bli matta. Hon kunde numera endast vid
dagsljus förfärdiga de fina handarbeten, som de rika
fröknarna i släden köpte för så billigt pris. Om hon
hädanefter kunde försörja sig själv, stackare, så vore
det gott. Det vore icke i morgon dag han finge del
så, att han kunde hjälpa henne något.
August hade fått plats som lärling hos
sockenskräddaren. Lite betalt fick han, och smörj vankades också
emellanåt, men bägge delarne — även då det var oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
