Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Froman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
»Får ]ag lov att låna nyckeln? Jag skall ha min
överrock».
Han fick nyckeln. Rummet hade grannhustrun
nödtorftigt städat. Men det syntes fläckar av blod på
golvet. Hon hade fallit och slagit sig, då Kvarnström
knuffat till henne. Han ryste. Barnen kastade på
dem, som förut hade nog av egen börda. Mannen i
finkan för ett rus, vartill han erhållit pengar genom
ett bedrägeri, som kanske kostade honom hans plats
— ja, kanske finge ändå värre följder. Och hustrun
på lasarettet, kanske döende. Och till delta allt var
han skuld. O!–– Mor!–– Anna!____
Ilan drog på sig överrocken, stoppade gesällboken
i fickan och gick.
Vart?
Det visste han icke själv. Bara ut i världen, långt,
långt bort, så att ingen kände honom! Långt bort
ifrån barndomshoppet att öppna egen affär vid
stationen! Långt bort ifrån Anna, som väntade så
trofast! Långt bort ifrån mor, som salt ensam där
hemma i backstugan och drömde stort om det enda
hon hade att älska här i världen!
II-
Hemåt.
August Fröman vandrade dag ut och dag in undet
veckor. Om nätterna sov han på höskullar och i
halmstackar. Om dagarne tiggde han sig en bit mat
■här och en bit där, ifall han inte svalt. Men det
gjorde han för det mesta.
Flera gånger tänkte han taga kondition. Men del
var honom omöjligt. Han ville endast bort — längre
bort.
Så kom han till Ringnæs järnvägsstation i Norge
Det var en majdag, så strålande vacker som endast
en majdag kan vara, med blå himmel och kvittrande
lärkor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
