Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Froman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Det dröjde en god stund, innan August han hämta
sig från överraskningen över vad han fick veta.
Mor döende! Han måste fara hem!
Kvarnström var ju i full verksamhet. Han talade
ej om hustrun. Var hon död? Ifall så var, hade
Kvarnström naturligtvis ej blivit åtalad för våld å
henne, ty därav skulle ju ha följt så långt straff, att
han suttit inne än. Och inte skulle han ha bett August
komma hem, om det varit någon risk därmed. Ty
Kvarnström hade reda på sig i dylika fall, och ick*
var han falsk. Han finge lov att fara!
Men då han tänkte tanken ut, kom det över honom
en formlig skälvning. Att åter möta allt det gamla,
allt det kära! Att riva upp gamla sår! Att möta
mor, för vilken han varit så gott som död!–– Å,
det gick nog för sig. Hon förlät honom — förlät
honom de två åren, som han förstört i staden, förlät
honom, att han grusade alla hennes illusioner, förlät
honom, att han krossade hennes hjärta! Han måste
hem och känna hennes hand på sitt huvud, innan
hon dog!
Men Anna? Kanske var hon flyttad från orten.
Om det vore så väl! Men om hon icke vore det?
Om–– om––om hon gift sig. Nej, det skulle han
dock icke kunna se! Han kunde icke ens se hennes
ansikte, ej höra hennes steg, som han igenkände
bland tusen. Han kunde icke se hennes föräldrar*
stuga, ty allt, som påminde om henne, var en fore
bråelse — icke en sådan, som slog och retade till
motvärn, utan en, som kom tyst med förgråtet
ansikte, och som man inte kunde visa ifrån sig.
Nej, han kunde icke fara.
Han fick en sömnlös natt. Men hur han grubblade,
så tyckte han sig till slut skyldig att även mottaga
förebråelsen. Och lika kraftigt, som en gång en
inre stämma hos honom ropat: »Bort, bort!» lika
kraftigt ljöd nu en sådan: »Hem, hem!
Mästaren synt»es mycket förvånad, då August be
gärde ledigt på obestämd tid.
»Min mor håller på att dö», sade August.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
