- Project Runeberg -  I blått band : värs och prosa /
113

(1923) [MARC] Author: J. L. Saxon - Tema: Temperance
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Froman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

Talet var slut.

»Vill herrn skriva upp mig», sade August, i det han
skyggt såg upp på Edberg, som tillkännagivit, att man
redan i afton kunde få inträda i orden.

Han kände sig så liten inför denne allvarlige man,
med vilken han avsett att iskoja».

August var den ende kandidaten, som skulle intagas.

»Bara en», sade en flicka, på vilkens regalia det
stod V. T., och den lilla läppen kröktes föraktligt.
Men hon fick en sträng blick av Edberg, på vilkens
regalia det stod L. T.

Snart var intagningsceremonien överstökad. Fröman
var mycket rörd. Något sä gripande hade han aldrig
varit med om — icke ens då han konfirmerades i den
lilla landskyrkan. Där var också klätt med grönt och
blommor. Och där hölls tal och sjöngs. Men det
förstod han icke. Och där gav han också ett löfte för
livet. Men då visste han icke vad han lovade. Nu
visste han vad han lovade. Nu såg han hamnen, där
han skulle vara trygg för bränningarne.

Han hörde inte, huru otålig V. T. var. Han hörde
inte, huru F. T. knappt kunde läsa innantill, och han
fann det inte löjligt att denne, som var den yngste i
logen, kom med så faderliga råd. Och icke märkte
han, att L. K. rabblade upp sin bön själlöst som en
fonograf.

Det var så högtidligt, så storslaget allt för honom.
Och när han knöts in i syskonkedjan, då kände han,
att han skulle vara stark nog att motstå krogens och
kamraternas frestelser. Det var ju så många, som i
kärlek ville stödja honom.

När han gick uppför trappan i hemmet, undrade
han, vad Anna skulle tänka, när hon fick se honom
komma hem alldeles nykter. Det hade icke hänt på
mången god dag.

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 22 02:42:12 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iblband/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free