- Project Runeberg -  I blått band : värs och prosa /
149

(1923) [MARC] Author: J. L. Saxon - Tema: Temperance
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruten viljekraft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149

•»Nej, ingenting annat än min .mor, och hon är
gammal____»

»Det måtte väl vara nog. Gives det över huvud
taget något för en människa värdigare än att leva
för sina föräldrar?... Och hennes död vill ni
påskynda genom att bringa henne till förtvivlan. Har
hon behandlat er så, att hon är värd att se allt sitt
hopp om att ni skulle bli en man, ett stöd för
hennes ålderdom, gäckat på detta sätt?»

»Nej», svarade han, »gumman har nog varit god
och kärleksfull emot mig, men Karin––»

»Är det eder käraste, som svikit er?» frågade jag.

»Ja», svarade han bittert. »Det är hennes skull
att jag blev fyllbult, gardist och — självmördare
hade jag väl även blivit nu, för att sätta kronan
på verket, om ni ej kommit. Jag kan dock ej svara
för vad jag gör, om de mörka tankarna komma igen».

»Skulle ni för mig vilja omtala, huru Karin
förmått eder att bli fyllbult, gardist och
självmordskandidat, så torde jag måhända kunna ge er något
vänligt råd».

»Ja», sade han efter en stunds funderande, »jag
skall tala om den där historien för eder. Jag tror
bestämt att jag skall bli lättare om hjärtat sedan
någon mer än jag själv fått lära känna mina sorger».

»Ja», inföll jag, »det förhåller sig verkligen så,
det skall ni snart få erfara. — Men vi gå till
soffan och sätta oss».

Han reste sig upp och följde med, nästan
mekaniskt.

»Det är nu tre år sedan jag blev gardist», började
han. »Jag hette då rätt och slätt Gustav Olsson,
fast jag nu kallas Storm. Min far, som nu är död,
var torpare hos en rik bonde nere i Närke».

»Vi äro således landsmän».

»Såvida ni är närking».

»Ja».

»Så mycket roligare. — Men jag fortsätter min
berättelse. Bonden var, som sagt, rik, men även
snål och har ej bevisat oss mer än en god gärning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 22 02:42:12 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iblband/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free