184 tillfälle all träffa er en kväll under de närmaste dagarne?» »Med största nöje. I denna afton, om ni så önskar. Jag bor å hotell Eremitage, Newski 11G>. »Tack! Får jag komma kl. 7?» »Välkommen!» Han kom på slaget, alltså visande sig vara en både hänsynsfull och ordningsam person, vilket ökade det goda intryck han förut gjort på mig. »Jag liai beställt en lilen supé åt oss i ett avskiil hörn av matsalen, aar vi kunna prata ostört. Men innan vi ge oss in på det av er förestagna ämnet, vill ni inte tala om för mig vad det var, som bragte er in i det led, som är oss båda såväl en glädje som en plikt alt tillhöra?» Elt drag av djup smärta överfor hans ansikte. »Förlåt mig», utbrast jag. »Om min fråga pinsam! berör er ...» »Det gör den. Den vrider omkring kniven i ett sår. Men ulan det. hade jag ej kommit dit jag är. Jag gick blind för alkoholdjävulens härjningar tilis de träffade mig själv». »Det är så myckel hedersammare att ha rest sig ur förnedringen», sade jag. »Ni missförstår mig. Själv har jag aldrig varit drinkare. Det var någon, som jag höll mycket kär. Det var min hustru. Krogen tog henne». Han tystnade. Men min blick sade honom förmodligen, att jag skulle vara lacksam för att få vela något mera härom. »Jag är bondpojke från Pargolowa, halvannan mil från Petrograd. Mina föräldrar voro faltiga, såsom bönderna alltid skola vara då de äro arrendatorer ål en godsägare, som lever i lyx och överflöd i staden på det han kan pressa ut av dem, som bruka jorden. I byn fanns en flicka, Mascha, som hade ljusare hy och klarare blå ögon än ryskorna i allmänhet ha. Allt ifrån barndomen hade vi bestämt att vi skulle ta arrendegård.