195 Kvinnor! Om 1 viljen göra hemmet angenämt, så måsten I själva i hemmet vara angenäma och känna eder lyckliga. Ingen kan sprida glädje omkring sig, utan att själv vara glad. Känslorna smitta, emedan hjärtat är känsligt och meddelsamt. En människa, som är glad, gör även sin omgivning glad, och den mörke och tungsinte sprider tystnad och mörker omkring sig. Liksom solen med sina strålar upplyser landskapet, förmörka däremot molnen det med sina skuggor. En kvinna, vilkens hjärta känner sig väl i hemmet, vilkens känslor äro fästade vid den husliga kretsen, vilkens bästa vänner och förtrogna äro hemmets invånare, vilkens nöje ligger i den glada sysselsättningen med och omväxlingen av husliga bestyr och kärlekens små tjänster, vilkens käraste sysselsättning är alt lämna sitt bidrag till hemmets trevnad och vilkens goda lynne strålar från leende ögon och strömmar från vänliga läppar, ett sådant väsen är en välsignelse för det hem, där det vistas. Kvinnor! Har en sådan lycka kommit eder till del — att vara en sådan hemmets sol, hur glada måsten I icke då vara över att kunna slå i de nyktres leder, för att därigenom i eder mån. bidraga till räddningen av de många tusen hem, i vilka lyckans sol för länge sedan gått ned, och över vilka förbannelsens mörker vilar. Där är verkningsfält för eder kärlek, där äro lunga moln, för vilkas skingrande edert leende är behövligt!