Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning. Voren I af 1860 talets män, och hade
haft deras kärlek till edert land, så skulle det ej
hafva varit så svårt för eder att, för att erhålla
en basis, på hvilken en öfverenskommelse åt
minstone kunnat försökas, göra ännu den
uppoffring af eder partiståndpunkt, livarom
ett förslag blifvit väckt inom edra egna leder
— i synnerhet som den icke skulle hafva
ledt till någon försämring af eder saks
nuvarande ställning. — Vid ett fredsslut är det
icke den ena parten ensam, som får diktera
alla vilkoren; äfven den andra har rätt att
få göra sin stämma hörd, och det är endast
genom sammanjämkningar och ömsesidiga
medgifvanden, som målet slutligen vinnes.
CARL.
Nå, jag vet ej. Vi hafva sagt: ,,så långt
gå vi; viljen I under dessa vilkor räcka oss
handen, så skola vi mottaga den som bröder“.
Och dessa vilkor — det har äfven du erkänt
— hafva icke varit annat än billiga.
(Gustaf, som hittills hållit sig obemärkt i
bakgrunden, träder häftigt fram).
GUSTAF
Billiga! — kallar du dem billiga? Har du
då verkligen kunnat tro, Carl, att det linska
folket vore färdigt att nöja sig med så litet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
