Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Fredagen den 18 januari 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med Iduns expedition är förenad Iduns uträttningsbyrå, hvilken gratis I r-\ | I \ | till billigaste pris och på bästa sätt utför alia möjliga uppdrag till tjenst
verkställer alla uppköp ät Iduns abonnenter i landsorten samt för öfrigt [ LJ LJ IN för Iduns ärade läsarinnor.
ligt an på den animerade premierpubliken och
framkallade ljudligt bifall. Det första försöket bör af
goda skäl uppmuntra hr K. till fortsättning.
Som don Banudo gjorde hr Johanson en mycket
lyckad figur, der sång, grimering och spel förenade
sig till ett godt helt. Fru Grunder som hans Ȋdla
donna» adlade verkligen ock sin roll genom sin
framstående sångkonst.
De öfriga medspelande fylde väl ensemblen.
Vi förespå »Don Eanudo de Colibrados» många
goda och glada hus. Den 16 jan.
jm*
Fröken Fine.
Ett referat ur verkligheten af Georg Nordensvan.
(Slut fr. föreg. n:r.)
|||et är sent -på qvällen. »Skall inte Fine
J@f lägga sig?» Syster Anna nära nog tvingar
(s>o henne att lemna fönstret och följa med in
sofrummet. Hon somnar tungt, men blott för
en minut. Då far hon upp och ropar högt:
»Herre Jesus!» Hon sitter i sängen med
stirrande ögon, dödsblek, skälfvande. Systern
skyndar fram till henne, Fine tar henne med
ett jernfast tag om handlofvarna, håller henne
fast och stirrar henne in i ögonen.
»Hvad är det? Är du sjuk?» frågar
Anna.
»Jag måste upp! Håll inte i mig, jag
kan inte ligga, släpp upp mig! Jag dör,
om jag inte får komma upp.» Hon släppte
Anna. »Hvad är klockan?» — så ut i salen
och se efter hvad klockan är— »nej, gå inte
ifrån mig, jag törs inte vara ensam här
inne.»
Klockan i salen slog elfva i detsamma.
Fine klädde sig. Hon måste gå uf, sade
hon, måste få luft, bara ett ögonblick ut på
trappan.
Systern kunde inte hindra henne, utan
hjelpte henne vettskrämd på med kläderna.
»Fine, hur var det? Hvarför skrek du?
Drömde du något?»
Drömde? Hon blef lugnare, drog sig till
minnes — —
»Jag har haft en så underbar syn. Nej,
släpp mig ut!»
Hon går ned för trappan. Köksdörren
står öppen, på spiseln brinner ett flämtande
ljus, men pigan är borta. Fine skjuter upp
dörren ut till farstuqvisten — deu är olåst.
Det är beckmörkt der ute, man ser hvarken
himmel eller något, och luften är tung,
qval-mig, stillastående. Hon sätter sig på bänken
på qvisten, känner sig helt och hållet slö,
sitter der länge, tycker hon, mycket länge.
Med ens blickar ett blekt ansigte upp
bredvid henne. >
»Herre Gud, sitter mamsell här?»
Det är bara jungfrun. Fine ser stint på
henne. »Hvar har Johanna varit?»
»Bara öfver hos lagmans. Kan man tänka
sig, kapten är död i natt.»
Anna, som under tiden väckt fadern,
kommer ut och finner Fine ligga afsvimmad på
farstuqvisten.
När hon vaknar i sin säng, sitter systern
bredvid.
»Jag skall säga dig, hvad jag såg i natt.
Jag såg honom stå midt i rummet, i ett
lakan, han var så blek- Och han kom emot
mig med utbredda armar — liksom for länge
se’n.»
Så är hon uppe för att taga emot löjtnant
Yendt, som sagt sig ha helsningar från
honom. Fine var mycket lugn under hans
besök. Hon hörde mycket noga allt han
berättade, han som varit der, varit hos honom.
Axels sista tanke gick till hans fästmö —
genom henne hade han varit lycklig. Att
han ej kunde bedja henne komma till hans
dödsbädd, det var hans enda sorg.
»Och när — när var det slut?»
»Klockan elfva i natt.»
Hon tryckte löjtnantens hand till afsked,
hennes nervösa upphetsning var nu helt och
hållet öfver. Der hon satte sig på sin
vanliga stol vid fönstret, såg hon koleravagnen
skramla förbi, — visste ej om han åkte der
med de andra eller hvar och när han
stoppades ned i offrens stora graf.
Det blef en tid af fasa. Koleran tog fart,
hvar dag kom med nya rykten om nya
offer. Lagmannen, Axels bror, dog, löjtnant
Vendt, som varit hos den sjuke och framfört
hans afskedshelsning, dog, jungfrun dog, hon
som berättat nyheten.
Först när farsoten var öfver och man åter
vågade andas, kom Axels moder på besök.
Hon var sig alldeles lik, oböjd, ej det
minsta åldrad, svarade med hårdhet på Fines
yttrande, att henues plats hade varit vid
hennes fästmans bädd, tog innan hon gick fram
hennes förlofningsring och återlemnade den.
Nu — ändtligen — var denna långa
förlofning bruten.
Fine var endast tjugutvå år. Hon fick
resa, fick god handledning i sång och lefde
numera blott för den. Men hennes röst tog
tidigt skada, den var ej mera som förr, hon
måste afstå från att sjunga i större lokaler,
och snart miste hon rösten helt och hållet;
men aldrig hade hon varit så road som då
och derefter att uppträda och låta höra sig.
Ett långt, ödsligt lif låg framför henne,
som så tidigt lefvat ut.
Hon var, då jag lärde känne henne, inne
på åttitalet, hennes slägtingar och bekanta,
hade dött ifrån henne, och hon blef ett
påhäng för de yngre familjer, der hon gästade,
oftast objuden och oftast mottagen med
sötsura miner. Hon var fattig och lefde i
oupphörlig strid med sin plågoande, deu gamla
städerskan.
Men när hon kommit in i sina minnen
och började berätta, då lefde hon om igen i
sina triumfer, då stod hon vid Jenny Linds
sida och sekunderade den nordiska
näktergalen, så att publiken grät af hänryckning,
och i musikföreningen kom kronprinsessan
fram till henne och tryckte hennes hand med
deltagande, ty hon kände hennes historia. —
Nu är gamla fröken Ekeberg längesedan
död.
Våra barn.
Huru büra våra barn få dansa?
Balsäsongen är inne, och äfven de unga
få väl mångenstädes en »släng af
stafven» i form af barnbaler m. m. Äfven
danskurserna florera nu som bäst.
Några funderingar och erinringar à
propos den ingalunda ovigtiga frågan
torde kanske derför försvara sin plats
i Iduns smala spalter.
För alla, som föra ett stillasittande
lefnadssätt, hafva sin sysselsättning
inom hus eller utföra i synnerhet
tankearbete, är dansen otvifvelaktigt en
af de bäsla kroppsöfningar på samma
gång, som den lifvar sinnet. En
munter sinnesstämning utöfvar nämligen
alltid ett välgörande inflytande på det
allmänna välbefinanndet, och en
takt-messig rörelse af hela kroppen
befordrar en ämnesfördelning, hvarigenom
blodet, musklerna och nerverna
erhålla ny näring. En af tankearbete
öfveransträngd hjerna finner den
nödiga hvilan, och de genom
stillasittandet styfnade lemmarne återfå genom
den hastiga rörelsen sin spänstighet.
Det är på grund häraf lätt förklarligt,
att ungdomen dansar så gerna, och att
till och med äldre personer icke vilja
afstå der ifrån. Det är äfven ett
faktum, att dagliga, med försigtighet
företagna dansöfningar för barn med svag
helsa till stor del kunna ersätta
gymnastik.
Skall emellertid dansen vara
helsosam, börden nödvändigt utföras i takt,
emedan i motsatt fall skadliga följder
kunna uppstå. Vid ingen
kroppsrörelse är större försigtighet af nöden
än vid dansen. De lidanden, som af
bristande försigtighet kunna förorsakas,
äro otaliga: andtäppa, hjertklappning,
för stark utdunstning,
matsmältningsrubbningar, lunginflammation, feber
och dylikt äro de vanligaste, och
orsakerna till allt detta onda äro
följande: man dansar vanligtvis i rum,
hvarest luften är för varm, antingen
emedan ventilationen är otillräcklig
eller upplysningen för stark. Sådan
luft är skadlig för lungorna oeh för
helsan i allmänhet.
Vidare är diag, som uppstår genom
oförsigtigt öppnande af fönstren, ofta
orsaken till galopperande lungsot och
hastig död. Man dansar vanligtvis
äfven för länge, så att man blir
öfveransträngd och sömnen på grund häraf
uteblifver. Genom iskalla drycker
hämmar man mången gång
utdunst-ningen, hvilket naturligtvis är mycket
skadligt.
Att dansa strax på maten är
olielso-samt, och bör man åtminstone dröja
dermed en timme. För alla, som hafva
angripna andningsorgan, borde dansen
vara förbjuden, emedan den häftiga
rörelsen i stark upphettad luft lätt kan
förorsaka blodstörtning. Likaså böra
personer, som lida af hjertklappning,
afhålla sig från att dansa.
Den farligaste dansen är vals; såsom
den nu dansas är den icke längre den
forna »släpningen» utan en
trefjerde-delstakts galopp. Det: skulle vara en
lofvärd uppgift för danslärarne alt åter
införa valsens forna tempo samt åter
upplifva några af de förr brukliga
ringdanserna, så att dansen kunde
blifva ett oskadligt nöje.
Elvira.
Bostaden.
Att bona golf (hvita parkettgolf). Man
Ijokar hvitt vax till samman med
något soda och mjukt vatten, häller detta,
tunnt på golfvet och borstar det sedan
(Andra golf). 550 gr. gult eller
hvitt vax, 70 gr. renad pottaska kokar
man några minuter med 1 liter
regnvatten, samt tillsätter, sedan det
svalnat, så mycket regnvatten, att massan
är tunnt flylande. Med en tunnt
påstruken borste borstar man golfvet, så
snart masfan har torkat, riktigt blankt
och tills golfvet icke mera klibbar.
Vill man hafva golfvet dunklare, så
tillsätter man litet i vatten upplöst
gulockra. »Lilla mamman.
Matlagning".
Kräftsmör. Skalen af 0 tjog kräftor
stötas i en stenmortel; då de kännas
temligen fina instötes 425 gr. färskt,
godt smör. En väl rengjord, rymlig
jernkastrull sättes tom på elden; då
den är varm, ilägges den stötta
massan och röres öfver temligen stark eld,
tills den antagit en högre färg; derpå
slås så mycket kokt vatten, att det
står 2 il 3 tum öfver massan. Det
får koka val upp, h varefter man i en
spilkum afskummar det röda smör, som
efter hand stiger upp till ytan, så länge
något finnes att få. Smöret får slå
till andra dagen, då det, sedan
bottensatsen är afskrapad, lägges i en liten
kopparpanna att smälta, hvarefterodet
passeras genom en fin sikt. Ater
ställes det att kallna och smältes sedan
ånyo, och iröres så mycket fint
bordsalt, att det kännes lagom salt. Man
sköljer några små pastejformar i kallt
vatten och häller i de samma af
kräft-smöret, låter dem kallna, stjelper der
efter ur smöret — understundom
måste man hastigt doppa dem i hett
vatten, för att de skola släppa. Sedan
kakorna fullt stelnat, nedläggas de i
en glasburk tillika med en qvist dill;
stark saltlake slås der öfver och press
pålägges, så att kakorna ej flyta upp.
Detta kräftsmör håller sig hela året
om. Innan det begagnas, bör det ligga
några timmar i friskt vatten;
användes med hälften färskt smör till
kräft-och hummerstufning och ger aptitlig,
god smak och färg åt anrättningen.
Kräftskalsspadet användes till soppa
såsunda, att man ilägger kräftmagarne
att koka, hvarefter det silas och får
slå öfver natten, då det klara afhälles,
sättes på elden och afredes med smör,
mjöl, ägg och grädde. Lari.
Att på kort tid koka hårdkokta ärter.
Man blandar i ärterna, då de påsättas,
en liten qvantitet soda, ungefär en full
thésked på en portion för fj personer.
Till och med ett à flera års gamla
ärter kokas på detta sätt helt snart mjuka.
Sannolikt har sodan bär samma ver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
