Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Fredagen den 1 februari 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hoppet sviker. — Låt det svika,
du har dock ej bättre vän!
Ve dig, om. det skulle vika
bort ifrån förgängelsen!
Solen sjunker. — Låt den sjunka!
Se, den stiger upp igen,
land och haf i purpur prunka, —
klagar du på hoppet än? —
jFrans Tf.edberg.
Våren sparsamma i det lilla.
Ett upprop till våra husmödrar
af
Hanna Kamke.
II.
iör en samvetsgrann husmoder hålla till
och med sina matvaror undanlåsta för
sitt tjenstefolk? För min del svarar jag
härtill ett obetingadt ja.
Jag känner den invändning, man häremot
skall göra, och som jag redan otaliga gånger
fått höra: »du vill väl inte, att tjenstefolket
skall svälta — och för öfrigt gör du dem
till tjufvar genom att låsa undan för dem.»
Emellertid vill jag i det följande söka visa,
att hvarken det ena eller det andra behöfver
förekomma, om husmodern med förstånd sköter
sina nycklar.
Hvad tjenstefolkets kost angår, så kan det
aldrig blifva tal om svält, så snart man
tillser, att det ständigt finnes tillgång på bröd,
smör och potatis i köket, och att tjenarne för
öfrigt erhålla sina ordentliga, regelbundna
mål. Det kan ju hända, att det finnes
tjen-stefiickor, som tycka illa vara, om de ej när
som helst kunna komma åt steken, som är
qvar, eller åt kotletterna, som frun tagit
undan till frukost, sedan vid middagen .både
husbondfolk och tjenare fått sin tillbörliga
del, men det finnes dock tjenarinnor, som låta
sig nöja oeh anse det rättvist, att en matmor
också tar hand om maten. Stekar borde
alltid skäras inne och ej alls komma ut i köket
igen, utan tjenarne genast från bordet få ut
sina ordentliga portioner kött, medan detta
ännu är varmt.
Husmodern bör dagligen sjelf gifva fram
af förråden, men också kontrollera, att allt
användes som sig bör, hvarvid hon snart lär
sig hur mycket, som bör tagas för hvarje
gång. Detta har ej blott den fördelen, att
intet ödande med matvaror kan ega rum,
utan äfven den, att matmodern behåller
öfver-blicken öfver hushållet och sjelf varsnar, när
ett förråd håller på att taga slut, och i rätt
tid kan köpa nytt, så att hon ej är utsatt
för den förtreten att på söndag morgon höra,
att kaffet eller kakan är slut, eller att
potatismjölet ej räckor till att reda soppan o.
s. v. Härtill skulle jag ännu kunna foga
fördelen af att slippa hysa den kanske ofta
orättvisa misstanken, att tjenaren slarfvat eller
gifvit bort den i ens eget tycke för hastigt
åtgångna varan.
Till denna slags sparsamhet hör vidare att
husmodern efter målen sjelf tager vara på
qvarlefvorna. Äfven om dessa skulle vara
obetydliga, så kunna de dock användas med
till qvällsvard eller frukost eller ock gifvas
bort till någon bjelpbehöfvande.
Tjenstefolket bör strängt tillhållas att ej
bortkasta mat, och går husmodern, som sig
bör, dagligen i skafferiet och köket, så kan
det ej hända, att lefnadsmedel få omkomma.
Ätt på detta sätt månget öre inbesparas,
som under årens lopp växa till kronor, är ju
tydligt, men att denna sparsamhet med
förråden ej blott är nyttig för en sjelf, utan
äfven en pligt emot tjenarne, det torde
kanske ej vara så klart för alla. Jag skall i
det följande söka bevisa just detta och då
samtidigt vederlägga den redan ofvan nämda
invändningen att förrådsundanlåsande gör
tjenarne tjufaktiga.
Får tjenaren ogeneradt gå öfver allt, så
ligger det i sakens natur, så framt’ hon ej
är ovanligt ärlig, att hon ej tar det så noga,
om det går litet mer eller mindre åt, och om
hon har det ringaste, om ock outvecklade
anlag för oärlighet, så skall hon ovilkorligen
föras i frestelse att tillegna sig något af det
öfverflöd, hon dagligen har för sina ögon.
Är det ej ganska naturligt, att hon då och
då skaffar sig en godbit för sin gom, när
hon utan svårighet kan nå den samma, eller,
när sig göra låter, begagnar husbondfolkets
kläder, då hennes egna ej räcka till ? »Tillfället
gör tjufven», är ett gammalt ordspråk och
äfven här på sin plats, ty ofta kommer
menniskan först på tanken att stjäla, när i hennes
väg bringas föremål, som hon med lätthet
kan tillegna sig. Det är en löjlighet att
låsta skåp och byråar skulle göra tjufvar, ty
då skulle snart nog litet hvar bli tjufaktig,
när man tänker på alla dessa stängda
vexel-kontor, kassaskåp, butiker, etc., som man
allt emellanåt råkar på. Sådana invändningar
äro svepskäl för beqväma fruar, som äro
rädda att göra sig omak och för öfrigt ej ha
begrepp om pengars värde och den möda det
kostar att förvärfva dem.
Från ännu en synpunkt betraktad är det
matmoderns pligt att sjelf hafva allt om hand
och äfven här för tjenarens bästas skull.
Det är nämligen mycket vanligt, att tjenarne
ej alls förstå pengarnas värde och tycka, att
det ej är så noga, om man ger ut fem eller
tio öre mer än nödvändigt, och att de ännu
mindre förstå att hushålla förståndigt och
sparsamt. Man kan ej lägga dem detta till
last, ty hvar skulle de lärt det samma: deras
mödrar äro i de flesta fall likadana. Skulle
det då ej vara den bildade qvinnans pligt
att föregå med godt exempel på ordning och
sparsamhet, borde hon ej räkna sig till en
ära att i sin mon bidraga med till det
allmänna bästa? Eller tror hon kanske, att
det hela är en bagtell? Hon borde dock besinna,
N:r 5.
Byrå:
Klarabergsgatan 54, en tr.
Annons pris:
25 äre pr petitrad (= 10 stafvelaer).
Redaktör och utgifvare: Utgifningstid:
FRITHIOF HELLBERG.
Traflras a byrän kl. 10—11 och 4—5, gifves tidningen Däst föreg, eller
Allrr.. Telef. 6147. nästföij. säckendag.
2:dra årg.
Prenumeration sker:
I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stadspostens hufvudkontor, i boklådorna
samt ä tidningskontoren.
Fredagen den 1 februari 1889.
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvarialet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen 5Ssnnmmerförsäljning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
