Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Fredagen den 22 februari 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 8.
Fredagen den 22 februari 1889.
2:dra årg.
B yr å:
Klarabergsgatan 54, en tr.
Annonspris:
25 ore pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartaiet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning.
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas ä byrän kl. 10—11 och 4—5.
Allm. Telef. 6147.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag på fredagen,
utgifves tidningen näst föreg, eller
nästfölj. söckendag.
Prenumeration sker:
I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads
postens hufvudkontor, i boklådorna
samt å tidningskontoren.
f|len uppskakande
träffe®) gedie, som den 30
för-lidne januari utspelades på
det tysta, oansenliga
jagt-slottet Mayerling invid "Wien,
då det stora österrikiska
kejsardömets tronföljare for
egen hand ändade sina
dagar, följd i döden af den
qvinna, han älskade öfver
rikedom och makt, ja, öfver
lifvet, har allt sedan hållit
bestörta sinnen öfver hela
den civiliserade verlden i
upprörd spänning. Det
mystiska dunkel, som till en
början sveptes öfver
katastrofen, har småningom
börjat skingras, och ur de
hvarandra korsande och
motsägande ryktena har den
gripande sanningen trädt
fram och befunnits — i
hela sin dystra romantik —
mer sagolik än sagorna
sjelfva . . .
Mary Vetseras namn har
blifvit ett af dessa, hvilka
äfven en aflägsen framtid
ej skall kunna nämna utan
den sorgbundna sympatiens
tonklang. Den kärlek, som
förde de båda unga i
döden, kommer aldrig att
försvaras, men evigt att
förlåtas. Ty dem, som mycket
älskat, skall ock mycket
förlåtet varda!
Det finnes icke en punkt
i denna korta kärleksdikt,
som ej blifvit från de mest
skilda håll belyst; något
nytt ämna vi minst af alla
söka lemna. Men när en
gynsam omständighet satt
oss i tillfälle för våra
läsarinnor framlägga den unga,
olyckliga baronessans
intagande bild, ha vi skyndat
begagna det, visse om
svenska qvinnors medkänsla och
deras domars mildhet.
Ung — ett adertonårigt
barn — skön och af en
högättad familj tycktes lifvet
ha slösat äfven öfver henne
af sin rikaste lycka. De
stränga fordringar, man
älvan att ställa på en
klassisk skönhet, motsvarade
hon visserligen ej. Men hon
lär hafva varit af ett
bedårande behag, af fin,
medelstor, graciös gestalt, en
bländande hy, svart rikt här.
Och mot den mörka
skuggan från detta hade de
underbart svärmiska, klarblåa
ögonen verkat med
fängslande kontrast.
För dem, som först trädde
in i det rum, der kronprins
Rudolf och Mary Yetsera
sökt en gemensam död,
tedde sig en syn, som väl
aldrig torde förblekna i
deras minne. På den hvita
bädden, bredvid den starke
mannens döda kropp, den
unga qvinnans lik, skönt
ännu trots blekheten och
med de ljusa ögonen slutna
till evig sömn. Ocli öfver
det, halft döljande de
jungfruliga formerna och
skottsårets fina blodspår, funno
de friska blommor strödda
— en outgrundlig kärleks
sista offergärd . . .
Baronessan Mary Vetsera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
