Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. Fredagen den 8 mars 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion ske å närmaste postanstalt.—Bidrag från alla områden för qvinlig I r\ I | K | användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör I U U IN angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas
För att nu något vidare tala om den egna
erfarenheten, så har det under en senare period
med vida större tjenstepersonal varit mycket
svårare att få tiden att räcka till än just under den
nyss antydda, då den var tillräcklig icke allenast
för hushållets och barnets vård, utan äfven för
»egen själsodling och deltagande i mannens
intressen». Ja, den tillät t. o. m. studier af
flere-handa slag, och helt visst var det just detta, som
bibehöll sinnets spänstighet och ingöt i själen
friskt mod och hf under de allvarliga
sysselsättningarna, hvilka eljes så lätt göra lynnet
missmodigt.
Ännu en sak! Låt den dyrbara tiden så litet
som möjligt användas till visiter och bjudningar,
ty det finnes väl knappast någonting mera
själs-och tidsödande. Låt verksamheten i det egna
hemmet blifva det käraste af allt! Då skall det
icke heller saknas förmåga att sköta det på ett
tillfredsställande sätt.
Gammal husmoder.
Ej vill jag påstå, att jag är någon erfaren
husmor, då jag ej har varit gift mera än femton
månader, men jag kan väl ändock få tala om för
fru Betty, hur jag bär mig åt.
För det första är jag en mycket lycklig hustru
till den allra bästa bland männer, så har jag en
liten treflig skrikhals till pojke om fyra månader.
För det andra har jag sex rum och kök samt en
»vanlig» tjenstflicka.
Af dessa rum begagna vi dagligen tre, nämligen
matsalen, sängkammaren och min mans rum; men
vintertiden elda vi i alla rummen för hvarje dag.
För att så mycket som möjligt undvika den
tidsödande damningen, sopa vi ej golfven utom vid
kakelugnarne. Vi bruka i stället för hvarje
dag torka golfven med en sorts grofva handdukar
af juteväf, afsedda för det ändamålet. Med denna
behandling af golfven blifva aldrig möblerna så
dammiga, och ganska mycken tid inbesparas,
derigenom att man ej behöfver vänta på, att dammet
skall lägga sig.
Klockan half 7 hvarje morgon stiger jag upp,
badar min lille pys, och, när han får somna igen,
hjelper jag till med städningen. I de flesta fall
har dock min snälla jungfru hunnit att städa slut,
till dess jag kommer ut, så att jag har god tid
att egna mig åt man och barn till kl. 8, då min
man går till sitt kontor. Under tiden då
sängkammaren städas, brukar jag duka frukostbordet,
och, när min man kommer hem till frukosten kl.
half 10, är allting prydligt och ordentligt. .
Hvad menar fru Betty med »sin mans
intressen»? För min del tycker jag, att vi sköta våra
mäns intressen, när vi uppbjuda all vår förmåga
att göra deras lif i hemmet så gladt och
angenämt som möjligt, att vara sparsamma med friskt
och godt mod, när vi veta, huru stora inkomster
vära män disponera öfver, samt att alltid vara
prydliga i vår klädsel.
Och vår egen själsodling?
Icke kunna vi väl tänka oss, att, sedan vi
blifvit gifta, vi skola få egna många timmar om
dagen åt läsning, spelning m. m., som vi fingo det
i vårt föräldrahem. Nej, lyckligtvis kunna vi
använda vår tid bättre!
Nu vill jag ej, att fru Betty skall tro, att jag
anser det för höjden af lycka att sjunka ned till
första tjenarinna i sin mans hem. Tvärt om! Ty
jag •vet, att alltid får man någon stund af dagen
öfrig för att ostördt kunna få läsa en timme i en
god bok eller öfva in något nytt stycke pä
pianot.
Och äro vi medvetna om, att våra män älska
oss, då nedsätter det oss ej i deras ögon, om vi
sjelfva hjelpa till med hvad vi kunna i hushållet,
ty just derigenom gifves det oss tid att få läsa
och utbilda oss.
Ej vet jag, om mitt sätt att sköta mitt hushåll
är tillfredsställande för andra, men att min man
är belåten, det vet jag, och det är ju
hufvudsaken för oss fruar.
Något bestämdt schema att följa för dagen kan
väl fru Betty knappast få. Den ena dagen är ju
så olik den andra. Och hvad gör det för resten,
om det skulle sitta ett litet damkorn här och der.
Det är väl bättre det, än att vi skulle trötta ut
oss med damtorkning och så icke orka se glada
och lyckliga ut, när våra män komma trötta hem
om qvällaxna.
Så tycker åtminstone
fru Ellen.
Handarbetets vänner.
Jen förening, som under detta namn eger
sitt högsäte här i hufvudstaden, torde
ingalunda vara Iduns läsarinnor obekant.
»Handarbetets vänner» ha under en följd af
år inlagt betydande förtjenster om inhemsk
konst- och hemslöjd af vidt skilda arter, ej
minst genom underhållandet af en kontinuerlig
utställning på platsen, i den välkända lokalen
vid Brunkebergstorg. Emellertid hade
föreningen än ytterligare under förra veckans
lopp anordnat en andra exposition i
arfprinsens palats invid Gustaf Adolfs torg, hvilken
omfattade en mängd dyrbara och stilfulla alster
af qvinlig slöjd, som ej förr varit härstädes
utställda och derför ock erbjödo så mycket
större intresse.
Den svenska konstväfnadsindustrien har på
de senare åren tagit stort och glädjande
uppsving. De många stilfulla prof på
dukagångs-krabbasnårs- och flamska möbelväfnader, i
hvilka man upptagit och på ett synnerligen
lyckligt sätt fullföljt mönstermotiv från de
gamla allmogeväfnaderna, och hvilka utgjorde
ett af de vigtigaste elementen på här
omnämda utställning, gåfvo den samma en
särdeles färgrik och lysande pregel. De
präktiga portiérerna af rödlakan, synnerligen
effektfulla och dekorativa stoffer i en modern
rumsinteriör, falla äfven under samma
afdelning.
En särskildt liflig uppmärksamhet tilldrog
sig, som lätt förstås, en samling föremål,
tillhörande det möblemang, som konung Oscar
på sin nyligen firade 60 års dag erhöll som
gåfva af drottningen och hofvets uppvaktande
damer: ett par hel väfda gardiner i djupt rödt
med smalare ränder i samma färg — endast
något blekare — samt upp- och nedtill breda
stilfulla bårder i lifliga färger (en ovanligt
vacker dukagångsväfnad med gobelinmotiv,
som väckte allmän beundran); vidare ett
fönstertäcke i korsstygnsbroderi, äfven detta i
gobelinstil; en divan monterad i röd schagg
och klädd med äkta gobeliner m. m. Af
synnerligen konstnärlig verkan var den stora,
dyrbara mattan i flossaväf, som bredde sig
under det kungliga möblemanget, men så har
den ock en konstnär att tacka för sin
tillkomst, då professor Julius Kronberg
komponerat både mönstret oeh färgsammanställningen
i den samma. Denna matta kan afgjordt
betecknas som utställningens förnämligaste
prydnad.
En grupp, som i hög grad egde sitt
originella intresse, lockade talrika skådelystna till
ett af salens hörn. Här hade man nämligen
dukat ett fullständigt middagsbord med
ljusstakar, blommor, servis, allt redo för
gästabud — så när som på gästerna och maten.
Det var duk- och servettyget samt den
långa präktiga »bordlöparen», allt med
stilfulla bårder och namnchiffer i rödt
korsstygnsbroderi, renässansmotiv, som här utgjorde
hufvudsaken. Nekas kan ej, att ett slikt
måltidsbord, med det effektfulla och fargvarma
broderiet på dukens snöhvita botten, gör ett
synnerligen rikt och festligt intryck, vida
öfvergående den sedvanliga, helhvita dukningens.
Utrymmet förnekar oss att, så långt vi
vore frestade, ingå i den vackra utställningens
detaljer; en uttömmande beskrifning skulle
dessutom knappast vara möjlig. Hvarje
särskildt prof ur den rika samligen af de flamska
väfnaderna kunde t. ex. förtjena sitt egetkapitel.
Vidare funnos flere utsökt vackra
fönstergardiner, i silkesbroderi på gulhvit, genombruten
botten, i blått, skånskt mönster på hvit botten,
allt eleganta prof på en högt drifven och
arti-tiskt ledd konstfärdighet. Af ett egendomligt
intresse för de jemförelser, hvartill den gaf
anledning, var den kollektion af finska, ryska
och orientaliska handarbeten som på
utställningen ställts till föreningens disposition.
Utställningen i sin helhet var ett vackert
utslag af det kända nit och insigt, med hvilka
»Handarbetets vänner» verka för sitt
beak-tansvärda mål. J. N—g.
Teater och musik.
Kungl, operan gaf sistl. lördag den fjerde
symfonikonserten med biträde af den framstående
pianisten Felix Dreyschock. Det intressanta
programmet utgjordes af Joh. Brahms symfoni n:r
2, d-dur, Beethovens vackra ess-dur-konsert, i
hvilken hr Dreyschock väckte synnerligen lifligt och
välförtjent bifall, C. P. E. Bachs mer än
hundraåriga symfoni n:r 3, f-dur, samt det vackra
förspelet till Wagners opera »Mästersångarne i
Nürnberg». Utförandet under ledning af hofkapellm.
Nordquist var förträffligt. På grund af det,lifliga
bifallet från den fullsatta salongen måste fjerde
satsen i Brahms symfoni äfvensom förspelet till
»Mästersångarne» omtagas.
På lördag denna vecka upptages till omvexling
med det senaste programmet »Djamileh» och
»Josef i Egypten», hvilket på grund af sjukdomsfall
ett par gånger måst uppskjutas, ett nytt
reprisprogram, nämligen »Alphyddan» och
»Regementets dotter». Denna föreställning gifves som
af-skedsrecett åt en af k. operans mest förtjenta
sångerskor fru Charlotte Strandberg, hvilken i
sistnämda opera återgifvet’ sin gamla roll som
markisinnan von Streckenfelt. Att det då blir
fullsatt hus, kan man taga för gifvet.
K. Dramatiska teaterns omvexlande repertoar
utgöres för närvarande af de omtyckta oeh
synnerligen förtjenstfullt utförda pjeserna »Gnistan»,
»Lärdt folk i stubba, »Pepa», »En räddande
engel», »I telefon», »Duvals skilsmessa», »Sveas fana»
och »Galeotto».
Vasateatern synes med sitt nya program,
upptagande Offenbachs bekanta opera-buffa »Riddar
Blåskägg», hafva vunnit publikens synnerliga
bevågenhet. Den är också ovanligt präktigt uppsatt
och utförandet går med ett lif och en fart, som
äro värda det allra bästa erkännande. Särskildt
utmärka sig frkn Anna Pettersson (Anna Stina)
och hr Kloed (Riddar Blåskägg), liksom äfven
fruarna Carlbeck (prinsessan Hermia) och
Bergström (drottningen) samt hrr Grunder (kung Orre),
Hirsch (hofmästaren), Johansson (alkemisten),
Anderson (prinsen) och Clementson (hofmännen)
förtjena att omnämnas. En ej ringa del i
framgången har naturligtvis äfven teaterns kapellmästare
hr Halldfin. Det muntra stycket gifves hvarje
afton för fulla eller goda hus.
Den 6 mars.
Svenska teaterns senaste nyhet kunna vi ej nämna
något om denna gång, all den stund sagde teaters
nuvarande innehafvare hr Emil Hjertstedt
behagade gifva order om försäljandet af den för vår
teateranmälares räkning till premieren i måndags
aflagda biljetten — en obetänksamhet, lindrigt
sagdt, under så mycket mera försvårande
omständigheter, som hr H. med den samma förenade
den taktlösheten att ej underrätta om den
vidtagna åtgärden. Hr H. bör veta, att bakom Idun
stå mer än femtio tusen bildade läsarinnor, och
det är för deraß skull vi omnämna Svenska
teaterns verksamhet (liksom öfriga teatrars),
ingalunda för hr Hjertstedts.
Literatur.
Svensk konstslöjd; organ for den inhemska
konstflitens främjande, utgifven af Hugo Hörlin. Denna
vackra och särdeles förtjenstfullt redigerade tidskrift
må varmt anbefallas, icke minst inom alla de svenska
hem, der slöjd i en eller annan form bedrifves.
Tidskriften har nämligen satt soin sitt mål att i ord
och bild sprida kännedomen om sådana inom vårt
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
