Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 15. Fredagen den 12 april 1889
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med Iduns expedition är förenad Iduns uträttnlngsbyrå, hvilken gratis I P\ I I M ti" bil,lEaste Pr,s och På bästa sätt utför alia möjliga uppdrag tllltjens
verkställer alla uppköp åt Iduns abonnenter I landsorten samt för öfrigt I U U IN för Iduns ärade läsarinnor.
det. Hon kunde ej med ens reda sina tankar
och, halft förvirrad, strök hon det blonda,
ore-gerliga håret, lika glänsande rikt som någonsin
förr i solens sken, undan ögonen och pannan.
Hvar var hon — hvad hade tilldragit sig?
Men då med ens klarnade hennes minne, och
hon betogs af en angenäm känsla af trygghet
och lifslust, som nu var för henne något så
godt som alldeles nytt.
Hvad hon kände sig utvilad och stark! Hon
rent af öfverraskade sig sjelf, medan hon gjorde
sin toalett, med att sakta sjunga. Det var en
gammal visa, den Karl Yrede ofta brukat gnola,
om prinsessan och ungersvennen ; huru den kom
för henne nu, efter så många års förlopp,
kunde hon ej sjelf fatta; och när hon plötsligt
upptäckte, hvad det var för en melodi, hon
sakta nynnade på, rodnade hon häftigt och
djupt: det stack smärtsamt till inom henne, och
hon afbröt sig tvärt. Ack allt var ju dock
förbi för henne, allt — utom lidandet och
nesan!
Men hon fick ej tid för sina sorgsna tan-
kar, ty i det samma trummade ett par starka
barnahänder revelj på heunes dörr, oeh Vidans
klara stämma bad derute ifrån, att »Vivan skulle
fi komma in». Tillåtelsen var knappast
gifven, förr än Ruth hade den lilla rustibussen
uppe i sitt knä; och »rustibussen» hade
tungan i full gång.
»Det var rysligt, hvad tant hade sofvit länge.
Biukade taut alltid sofva så der länge?
Mamma och hon hade redan badat. Oh, hvad
det var skönt i vattnet. Hur varmt trodde
tant, att det var i vattnet? Gissa! — Nej,
mera! — Ändå mera. Så mycket hade det
inte varit förut på hela sommaren ...»
Klara helsade henne gladt godmorgon vid
det dukade frukostbordet på verandan, der
ampelopsisrankorna med sina stora blanka blad
och de vajande, hvita gardinerna gåfvo en
behaglig skugga utan att dock någondera helt
stänga den vackra utsigten öfver fjärden, som,
vimlande af ångare och seglare, glittrade i
middagsljuset.
O, bland dessa lyckliga, sorglösa menniskor,
i denna idylliska vrå af verlden, skulle
törhända till oeh med Ruth för en stund kunna
förgäta sitt hjertas sorger!
»Har du sofvit godt? Men nej, jag
behöfver inte fråga. Jag ser det, på dina ögon, på
hela ditt ansigte. Du är som en ny menniska,
min kära Ruth. Och nu skall du också boija
lefva ett nytt lif.»
»Ja, ack att jag det endast kunde — och
finge ...»
»Kan och får — det skola väl dina
vänner bli män för. Men nu — inga
resonne-manger; dertill ha vi ej ännu tid, ty både kaffet
och äggen kallna. De äro ur mit eget
hönshus, må du tro, oeh jag är ej heller litet stolt
öfver dem!»
-Y #
*
(Forts.)
Wt
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Handarbeten.
Täckstickning. För den, som varit
med om dylikt arbete, synes saken lätt
nog, men som troligen många af Iduns
läsekrets aldrig varit med om att
förfärdiga ett täcke, kan ju några vinkar
härvidlag ej vara ur vägen. Ett täcke
bör vara 3 J aln långt, 2 I d:o bredt.
Såväl foder som yta hopsys jemt och
noggrant, att det icke rynkar i
sömmen. Derefter viker man foder och
yta mot hvarandra, som på samma
gång kastas fast vid den ena sidan i
stickbågen; vid den motsatta kastas
blott fodret fast. Både upp och ned
på fodret fastsys grofva tygremsor,
försedda på lika afstånd med starka
hyskor. hvari fodret medels snören
fastspännes i bågen. Ytan vikes
ordentligt tillbaka och stoppet pålägges,
hvilket bäst består af väl kardad bomull.
Dertill kunna ej handkardor gerna
begagnas, utan stora sådana, fastsatta i
s. k. skrubbstol. Täckvadd blir aldrig
så mjukt och jemt. Man lägger ena
kardhvarfvet på tvären, det andra på
längden; antalet hvarf beror på hur
tjockt man vill hafva täcket. 4 skålp.
bomull brukar vara lagom. Derefter
lägges ytan öfver och fastsättes jemt
med knappnålar på alla sidor; i båda
hörnen fästes först. Man bör alltid
iakttaga att icke sticka för tätt, hvilket
blott gör täcket styft och otrefligt. Se
här ett lätt mönster: endast raka
ränder till bård, mötas i hörnen, afmätas
med ett spelkort, inuti ränder på
sned-den med små blad emellan. Baka
ränder erhållas genom att en med krita
ingniden snodd af 2 personer sträckes
öfver täcket samt, nedtryckt, på midten
af täcket hastigt lyftes upp och
släp-pes igen, då en kritrand aftecknar sig.
De små bladen stickar man efter
mönster, fastsatta med nålar. Då täcket
stofferas (fållas), bör man hafva
tillhands mindre kardor att lägga in der
det behöfs, på det att kanten må blifva
jemn. Frida N. N.
Trasmattor m. m. I ett hem kan
man, om allt tillvaratages, erhålla
ganska många nyttiga saker t. ex.
trasmattor, raffeltyg, strumpgarn m. m. Nu
kan väl hända mången tänker härvid:
»Det som användes till sådant, gifver
jag till de fattige!» Men månne allt
är lämpligt att gifva bort; kläder som
egentligen ej äro att slita på eller ock
utstyrda med krus och bjefs? Ändra
hellre lämpligt en aflagd klädning, klipp
bort det slitna samt alla garneringar
och förfärdiga ett passande plagg åt
ett litet fattigt barn, och en god
gerning är gjord. Man har i alla fall
något qvar, som, rätt användt, blir till
nytta för mig, men hade blifvit till
ingen för den, som fått det. Eller gif
någon fattig gumma en bit tyg till en
kofta, då roffeltyget blir färdigt, sticka
ett eller några par strumpor af garnet
till någon fattig eller behöfvande nästa,
och nyttan blir sjufaldt större, än om
allt utan urskiljning bortskänkts till
den förstkomne.
Ännu ett ord, och vi skola
återkomma dit, hvarifrån vi utgingo.
Gif helst aldrig bort ett söndrigt
plagg, om något skall bortgifvas. Lappa
det, innan det undanhänges, om det är
afsedt att bortskänkas! Har det ej
blifvit gjordt, så gif då åtminstone,
hvad som behöfves dertill, ty den, som
får det, har kanske ej en lapp eller en
ända garn.
Man bör lägga helylle samt
stickylle för sig, bomulls- samt
halfyllelap-par på en annan plats. Af det förra
far man ett utmärkt vintertyg eller ock
strumpgarn, visserligen ej fint, men
ganska användbart; det öfriga användes
till mattor.
1). Roffeltyg. Man sänder 3 skålp.
yllelump (benämningen just icke’vacker) och,
om man sjelf har, 2 skålp. ull till
någon fabrik, der sådant gods mottages,
och man får tillbaka 20 alnar tyg
mot ett jemförelsevis lågt pris.
Färgen derå får man efter prof från
fabriken sjelf bestämma. Behöfver man
en sjal eller filt, ja, då tillsäger man
blott derom vid godsets inlemnande,
ty äfven sådana tillverkas. 2). Gröfre
strumpgarn kan man äfven få spunnet
af helyllelappar o. d. 3). Allt, som
ej kan användas till ofvanstående
klippas till mattor. Lapparne
klippes ungefär 1 centimeter breda,
hopsys nätt och uppnystas. Hvita böra
färgas gula, röda, blå eller gröna, för
att fa »stil» på mattorna. Kostgultär
billigt och framför allt äkta, mörk
ane-lin samt någon s. k. hemfärg användes;
allt kan färgas hemma. Man bör köpa
tvinnad varp. om den äfven är dyr,
såsom varande ojemförligt mycket
starkare, än den man tvinnar sjelf. Hur
man sedan skall randa sina mattor, blir
en smaksak och beror på de färger man
har. Allt s. k. spint samlas i ett
kuddvar och gifves till någon fattig.
Frida N. N.
Tvätten.
Att tvätta kulört tyg m. m. 1 k:na
hvetekli kokas till hård gröt, hälles
upp och får svalna. 1 k:na rå
potatis, väl tvättad, rifves, I skålp.
ylletvål likaså, 2 jungfrur honing, 2 d:o
bordsalt, 3 skedblad salmiakspiritus, 2
d:o benzin (eldfarlig), 1 desertsked stött
soda, röres mycket väl tillsammans
med kligröten.
Tygets behandling: tyget lägges torrt
på ett bord och bestrykes med
blandningen medels en mjuk borste; väl
af-struket tvättas det sedan bit för bit i
litet mjukt, kallt vatten. Sköljes
sedan väl, antingen i baljor eller vid
rinnande vatten. Tyget bör ej vridas;
manglas eller strykes halftorrt.
Obs. Vid röda färger utelemnas
sodan. Frida N. N.
Matlagning1.
Kall kokt skinka. Man köper en
skinka på 11 à 12 ’8, kokar en god
sockersaltlake, och då den är väl kall
nedlägges skinkan deri, ingniden med
socker och salpeter; den vändes ofta,
om laken ej skulle stå öfver. Om den
legat i laken 3 veckor, är lagom
vat-tenlägga den 1 dygn. Den lägges i
kallt vatten och får koka sakta på
jemn eld, i annat fall blir den seg;
är vanligen färdig på 2 à 2 | timme.
Medan den ännu är varm, aftages
svå-len, som, i parentes sagdt, kan
användas i pressylta. Då den blifvit kall,
påströs socker och senap, som blandats,
och införes den derpå i stekugnen att
brynas jemtoch väl. Vill man särskildt pryda
skinkan, såsom t. ex. vid julen,
arbetar man ägghvita och finsiktadt socker,
tills massan blir tjock och framför allt
hvit; när den böljar hvitna ihälles
litet ättika, som gör den blank.
Glasyren, som måste vara tjock, hälles i
en af starkt papper gjord strut med
ett litet hål i botten; denna föres
öfver skinkan så, att man bildar sneda
rutor och i hvaije sådan lägges ett
rödt bär (stuckna sockerlingon passar
bäst), omkring hvilket man formar en
stjerna. Läggen viras med klippt
silfver- och guldpapper, och fatet garneras
med grönt. Frida N. N.
Russinkaka. § k:Da söt eller sur
grädde vispas med 2 skedblad socker
till hårdt skum; häruti slås 4 vispade
äggulor och 3 skedblad skiradt smör,
hvarefter vispningen fortsättes; | k:na
stötta och siktade skorpor nedröres
äfvensom några kokta, kalla, väl
af-runna russin och sist 3 ägghvitor i
skum. Hälles i smord och mjölad
form och insättes genast i svag
ugns-värme. Af denna smet kan bakas
munkar. Ätes med sylt.
Frida N. N.
Efterrätter.
Efterrätt af rismjöl. | k:na grädde
kokas upp med 12 ort rifven
sötman-del, blandad några bittra, litet kanel
och socker efter smak. Då det kokar,
invispas 36 ort rismjöl, får koka några
minuter, hvarefter 5 hela ägg, vispade
med 3 skedblad godt hvetemjöl, röras
i gröten under ständig kokning. Då
den ser hård ut, hälles den upp i smorda
aflånga formar och får kallna. Gröten
hvälfves ur formarne på ett smakfritt
skärbräde och skäres i tjocka skifvor,
hvilka beströs med fint rifvebröd och
stekas gulbruna i smör. Serveras
varma med sylt. Frida N. N.
Bakning-.
Falska mandelkransar. 1 skålp.
siktadt socker, 1 skålp. smör, 1 | skålp.
mjöl, 15 ort skållad och rifven
bittermandel, 4 à 5 gulor, hvilka vispas
först och blandas med mandel;
derefter tages sockret och smöret, sist
mjölet. Uttages genast med sprits.
Till en half sats tages 3 gulor.
Frida N. N.
Mandeless. 6 ägg, 1 skålp. socker,
■3, skålp. sötaiandel, 1 skålp. mjöl, |
tesked bjorthornssalt. Rullas i groft
socker. Frida N. N.
Upsalabröd. 1 skålp. smör, 30 ort
socker, 1 jumfru bränvin, i skålp.
mjöl; ej för het ugn. Tages ut med
mått och doppas i socker.
Frida N. N.
Huskurer.
Ett osvikligt plåster för svårläkta sår.
12 ort fårtalg, 12 ort vax och 12 ort
grankåda, d:0 1 jumfru god matolja.
Vaxet och kådan, sönderdeladt i små
bitar, samt talgen och § af oljan
smältes i en stentallrik öfver elden, omröres
väl, men får ej koka. Silas väl genom
dubbel gardin. Då massan blifvit kall,
inarbetas den öfriga oljan. Anmärkas
bör, att af kådan utväljas de klaraste
och renaste bitarne. Plåstret utstrykes
jemt och temligen tjockt på grof och
fast linneväf. Medan det drager,
ombytes det dagligen, men sedan mera
sällan. Detta enkla plåster, som hvar
och en i t. o. m. de aflägsnaste
bygder kan förskaffa sig, har en
förvånansvärd förmåga att på samma gång
draga och läka. Matoljan är ej
nödvändig; dess egenskap härvidlag, är blott
att göra plåstret mjukare.
Frida N. N.
Fönsterträdgården.
Ett förträffligt gödningsämneför
krukväxter är benmjöl, som, om växten
skall omplanteras, blandas med jorden;
1 skedblad till en vanlig kruka. Man
kan ock, för att undvika omplantering,
taga bort den öfversta jorden, blanda
benmjöl med ny och fylla krukan
dermed. Man måste alltid noga tillse, att
intet oblandadt benmjöl kommer intill
vare sig växten eller dess rötter.
Frida N. N.
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:41 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1889/0126.html
