Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. Fredagen den 24 maj 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
Det vore orätt att icke nämna något om
de gynnsamma resultat, som framkallats af
badortens unge läkare genom hypnotism, och
hvaraf ett och annat fall helt enkelt bör
betecknas som glänsande.
Till sist några ord om societetslifvet, hvari
man kan deltaga eller afstå från, om man
så vill.
Hvarje morgon under högsommaren hålles
korum framför societetsparken, der de
brunns-drickande kunna promenera. Orkesten låter
for öfrigt höra sig under ett par timmar både
om morgnarne, table d’hote-tiden och om
aftnarne. Då samlas man vanligen i den
rymliga och vackra societetssalongen för att
studera dagens tidningspost, eller ock dansar man,
en eller ett par gånger i veckan vanligen.
Ibland om eftermiddagarne tillställes kafferep,
antingen i salongen eller ute i det fria; eller,
när aftnarne börja mörkna, stiga svämare och
raketer upp öfver vattenytan till ett glänsande
fyrverkeri.
Äfven auktioner och s. k. venetianska fester,
som varit ganska lyckade, hafva icke fattats.
— Sedan september månad ingått, kan den,
som har tid att då dröja sig qvar, få njuta
af de klara och milda dagar, som äro så
egendomliga för denna trakt. Man vore frestad
tro, att sommaren vände åter. Men då blifva
aftnarne snart mörka utomhus, och det är då
som »salongen» skapar sitt säregna behag.
Man får ett intryck af, att alla dessa gamla
och unga damer och herrar, som sitta samlade
vid de lampupplysta borden, konverserande,
läsande eller görande lekar, eller ock lyssnande
till sång och musik, tillhöra en enda stor
familj. Faktum är också, att man under
dessa aftnar gör närmare bekantskap med
hvar andra än under hela den foregående tiden.
Orsaken är helt säkert den, att vid denna
tid många redan flyttat in och de återstående
ej äro flere, än att ett visst familjelikt
förhållande kan uppstå.
Naturligtvis har Furusund, liksom hvarje
badort, sina vänner och sina vedersakare,
beroende på, att hvar och en har olika smak
och fordringar.
Men vare sig att man vill söka bot för
verkliga sjukdomar eller finna en angenäm
tillflyktsort under sommaren med god tillgång
på ren sjö- och skogsluft samt bad och
gymnastik af alla slag till stärkande af en ansträngd
helsa, kan Furusund sägas utgöra en lycklig
blandning af naturskönhet, sällskapslif och
landtlig enkelhet samt forenar äfven fördelen
af ganska moderata priser.
Genom sina lätta kommunikationer med
hufvudstaden bör den lilla frsmåtgående
badorten vara att beakta, särdeles för stockholmare,
när nu snart den stora frågan står för dörren:
»hvar skall man göra af sig i sommar?»
Händernas vård.
i^tëj så få af våra läsarinnor kasta utan tvifvel
li|l|ß med en försakelsens suck en blick på sina
^y» flitiga händer, som bära all slags spår af
arbetet. Med vemod tänka de till baka på den
tid, då de voro fina och väl vårdade. Men de ha
all anledning att vara stolta öfver den
verksamhet, händerna bära vittne om, och kunna gerna
öfverlemna till författaren af dessa rader att
utbrista i klagomål öfver, att all skönhet måste
förgå.
Men är nu detta också verkligen nödvändigt?
Kunde man ej i de allra flesta fall ha förminskat
dessa följder och spår af arbetet, eller ha
utplånat dem och på så sätt gifvit händerna deras
mjukhet och smidighet, deras behagfulla form och
färg till baka?
Detta är icke blott fallet, utan till och med nu
efteråt kan mycket göras godt igen, utan att man
derför behöfver döma de flitiga händerna till o
verksamhet och utan att det är nödvändigt använda
farliga skönhetsmedel. De medel, vi vilja påpeka,
verka icke blott i skönhetens tjenst, utan äro ock
i stånd att förebygga alla slags obehag, tidsförlust
och utgifter.
Hvad som hufvudsakligen skadar händerna och
vanställer dem, är för det mesta ej det uträttade
arbetet i och för sig, utan snarare hudens
otillräckligt utvecklade eller genom ovarsamhet
förminskade motståndsförmåga. Vi kunna få se
händer, som hvarken blifvit skonade eller särskildt
vårdade, bevara sin mjukhet och smidighet, sin
form och färg ända in i en sen ålder, under det
andra, trots all möda som användts på deras
vård, icke kunna dölja de spår, som åren —
kanske ännu ej synnerligen många — efterlemnat.
Händernas och fingrarnes hud bör vara glatt,
mjuk och smidig, den skall elastiskt sluta sig om
formerna och naglarnes rosenröda färg bära vittne
om blodrikedom och god näring. Händer, som
skulle ha ett sådant utseende, måste nödvändigt
ega kraftigt utbildade muskler och en jemt
utvecklad fettcellväf, som utfyller håligheterna och
fördjupningarna mellan knotor och senor, så att
formerna bli afrundade och glatta. Men dessa
betingelser kunna endast då förefinnas och
fortbestå, när ett sundt och näringskraftigt blod
cirkulerar genom kroppen. Men vill man ernå detta
senare, så är det nödvändigt att ansa och vårda
hela sin kropp, och slikt måste påbörjas från den
tidigaste ålder för att sedan aldrig stanna utaf.
Blodets sammansättning och rörelse i allmänhet
och särskildt i händerna främjas genom lämplig
kroppsrörelse, genom motion i det fria, lekar,
skidlöpning och slikt, genom badning, simning,
gymnastik, hos flickor ej minst genom de
»fristående öfningarne», som äro så lätta, att de
mycket väl kunna fortsättas i mogen och hög ålder.
En väl närd och af blodet kraftigt
genomströmmad hud skall tillika bli bättre i stånd att
motstå temperaturens inflytelser och yttre åverkan,
särskildt tryck och gnidning, i det den, elastisk
och smidig som den är, hastigt aflägsnar den
yttre hudens förbrukade celler, som då ersättas
af nybildningar, hvilka i förbindelse med
hudkört-larnes afsöndringar gifva huden en viss
beständig glanskighet. När blodet cirkulerar hastigt,
håller det dessutom händerna varma, när dessa
vid promenader, skridskoåkning och dylika
rörelser, vid hvilka armar och händer intet ha att
förrätta, äro utsatta för stark afkylning.
Innesittande menniskor, svaga qvinnor och barn,
hos hvilka blodomloppet ej afgifver tillräcklig
värme för händerna, måste som hjelp taga till
varma klädesplagg, som mindre gälla händerna,
men som särskildt värma öfverarmarne,
handlederna, ja, hela kroppen. Vill man emellertid
härigenom icke framkalla klemighet, må man använda
kalla tvagningar med efterföljande kraftiga
gnid-ningar och derpå följande rörelser. Allenast att
utsätta kroppen för kyla verkar ingalunda
härdande, utan förminskar blodfullheten och
framkallar ömtålighet. Vid en lägre lufttemperatur
slappas de ytterst liggande ådror, som skulle föra
det brukade blodet till baka till hjertat, hvarvid
blodstockningar och dessas följder framkallas.
Derför se vi hvarje vinter blåröda händer med
knölar och svulster, med sår och bölder, ja,
stadigvarande svullnad och knutar i cellväfnader i
fingerlederna, i naglarne, ja, i sjelfva benen. Den,
som en gång ger akt på detta, skall lätt kunna
öfvertyga sig om, att god näring, flitigt understödd
af lefvertran, kraftig motion och varma kläder, ej
blott skydda mot frost, utan att de äfven bättre
än alla högt prisade frostmedel kunna böta
skador, hvarmed dock ej må vara sagdt, att sådana
medel vid särskilda tillfällen, när de väljas med
sakkunskap, ej kunna uträtta något godt.
Förutom dessa synnerligen allmänna slag af
misshandling få våra händer tåla många andra,
som icke alltid kunna undvikas, men hvilkas
skadliga inflytande till en stor del kan förminskas
eller aflägsnas. Groft arbete, som orsakar hård
hud, dam och smuts, som lägga sig i öfverhudens
veck och endast genom stark gnidning och
borstning kunna aflägsnas, frätande vätskor,
långvarigt arbete i mycket kallt vatten och liknande
saker kunna visserligen ej alltid undvikas, men
tålas bättre af en motståndskraftig hud än af en
sådan, som mer eller mindre saknar det
naturliga skyddet. En motståndskraftig hud är nu
lyckligtvis ej det samma som en tjock hud, tvärt om
kan en sådan taga skada vid många tillfällen, då
en fin hud slipper godt ifrån; en tjock hud får så
t. ex. lättare sprickor och knutar af kölden, blir
hård vid tungt arbete, då en tunnare hud ej lider
någon skada. En sådan hud tål äfven värmen
bättre än en tjock hud.
Denna större motståndsförmåga beror dels, som
ofvan omtalats, på bättre blodtillförsel och
näring, dels på hudens större smidighet, som
hufvudsakligen förskrifver sig från en mycket fin,
fetaktig afsöndring från hudens talgkörtlar. Det
vid afsöndringen framkomna fetaktiga öfverdraget
kan minskas, antingen genom att körtlarnes
öppningar tillstoppas af dam, genom att huden blir
hornartad eller liknande, eller lider det skada
genom att allt för radikalt aflägsnas med hjelp af
för skarpå tvålsorter, eller slutligen kan det till
sin beskaffenhet och verksamhet förstöras genom
den i hårdt vatten förekommande kalken.
Ett af de vigtigaste medel till hudens vård är
derför att beständigt tvätta sina händer i mjukt
vatten eller sådant, som genom kokning eller
tillsättande af borax gjorts till mjukt, och dernäst
att undvika användandet af skarpa tvålsorter.
Tvålen bör bestå af fettsvradt natron eller kali,
men får ej innehålla öfverflödigt alkali (lut); ej heller
harts, sand, kalk eller andra orena beståndsdelar,
hvilkas förekomst kan upptäckas antingen deraf,
att händerna vid ofta upprepad användning bli
torra, eller på deras skarpa smak, när tvålen
föres till läpparne eller tungspetsen. Det är ej blott
de vanliga, utan äfven många dvra toalett-tvåler,
som ha sådana fel. Kemin har gjort oss
uppmärksamma härpå och åstadkommit, att goda
fabriker nu tillverka tvåler, som särskildt egna sig
till händernas tvättning. Den, som nu emellertid
en gång har torra och spruckna händer, bör helst
efter hvarje tvättning omsorgsfullt ingnida dem
med en blandning af glycerin och rosenvatten (1
del glycerin och 8 delar rosenvatten) eller med
någon god fetsalfva, såsom Coldcream,
lanolin-salfva eller liknande.
Teater och musik.
Kungl, operan har i Offenbacbs fantastiska opera
»Hoffmans sagor» funnit en ny fängslande
dragningskraft under denna för teatrarne vanligen så opålitliga
maj månad. Och såväl operan i sig sjelf som dess
utförande äro i sanning förtjenta af den framgång
de rönt. De för Offenbach utmärkande goda
egenskaperna, anslående melodier och en liflig rytm,
framträda i rikt mått äfven i denna opera, den
genialiska mästarens enda. Detta hans sista arbete
uppväger ock tiotal af den stora mängd operetter han
komponerat.
Vi sakna tyvärr utrymme för någon närmare
redogörelse för operan och vilja, hvad utförandet
beträffar, endast nämna, att fru Östberg som
Olympia—Antonia—Stella var nära nog oöfverträfflig;
åtminstone kunna vi ej tänka oss något mera
fulländadt än hennes utförande af Olympias — den
mekaniska dockans — roll i andra akten, operans
bästa. Både spel och sång erinrade ända till
illusion om en mekanisk dockas ’rörelser och toner.
Hr Lundmark var en mycket god Hoffman, och hr
Linden fylde väl sin plats som styckets andegenius
i den trefaldiga gestalten
Lindorff—Coppelius—Mi-rachel. Hr Nilsson hade trenne olika betjentroller
att utföra och gjorde detta fullt tillfredsställande.
Särskildt beröm förtjenar fröken Jungstedt för sin
goda sång och sitt hurtiga uppträdande som
studenten Nickolaus. Som professor Spalauzani var hr
Janson förträffligt på sin plats. Det samma torde
kunna sägas om hr Sellergren som Crespel. I
enta-blå i tredje akten visar sig fru Edling och sjunger
der sitt lilla parti med känd smak och omvårdnad.
Operan leddes mycket förtjenstfullt af hr Henneberg,
som äfven säges hafva utarbetat uvertyren. Både
under operans gång och efter akterna helsades de
uppträdande af stormande applåder, särskildt
naturligtvis fru Östberg, som också fick emottaga en bukett
ch en lagerkrans.
Conrad Behrens uppträdde i går (tisdag)! som
landtgrefven i »Tannhäuser» och skördade der
rättvist bifall. På torsdag uppträder den framstående
gästen som Max i »Alphyddan», en af hans gamla
kända glansroller.
I nästa vecka gifves fröken Helena Munktells
opera-comique »I Firenze» med text af D. Fallström.
Den 22 maj.
Idun bör ej saknas i något hem; den vill för
alla vara en god tomte, en tillförlitlig
rådgifvare.
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
