Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. Fredagen den 14 juni 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idun utkommerl hufvudstaden hvarje helgfrl fredag och kostar f&r ett I P\ I I M Tidningen innehåller nästan uteslutande orlglnalÈidrag. — Uppgif å
qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt. — I U U IN närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er-
mottager dina bref. Bed om ursäkt, ifall du
öppnar dem der; nämn, frän hvem du haft
underrättelse, och läs upp de nyheter, som
kunna vara af intresse. Skulle du vara i
tillfälle att räcka ett bref till värdinnan, är
det så mycket bättre.
Sysselsätt dig jemförelsevis litet med enskild
brefskrifning, medan du är borta, och passa på
tillfällen dertill, när du är ensam. Läs annars
upp bitar, af hvad du sagt, eller tala
åtminstone om, till hvem du skrifver. En vidlyftig
och mystisk korrespondans får ej föras mellan
dig och okända vänner. Det leder till att
alstra en känsla af nyfikenhet och misstro.
Ditt värdfolk undrar, hvad du kan berätta om
dem och deras lefnadssätt.
Under ditt besök skola kanske planer göras
upp för att roa dig. Var mycket noga med
att ej draga för stor fördel af din värdinnas
godhet. Jag antar, att du t. ex. följer henne
på en utställning eller kanske en konsert,
betala då alltid för dig sjelf, om du får; vill
hon ej på vilkor tillåta det, så uttryck
åtminstone aldrig en önskan att se något extra,
hvilket skulle öka utgifterna, eller att stanna
till slutet af en föreställning, såvida man
vädjar till dig; din värdinna är kanske trött eller
önskar att återvända tidigt hem för husliga
angelägenheter.
Försök att göra dig angenäm, icke blott för
dem, hvilkas gästfrihet du åtnjuter, utan äfven
för dina medgäster. Du kan derigenom befria
de förra från besvär och oro oeh det är da
skyldig dem. Till hvad ändamål var väl din
uppfostran, om du ej sålunda kan bruka den
till nytta och nöje för andra? Ransaka i ditt
minne efter ämnen, historier eller episoder
från ditt eget lif, som kunna skänka
underhållning för en stund eller gifva uppslag till
ett angenämt samtalsämne. Om du besitter
någon talang, så låt ingen rädsla eller falsk
blygsel å din sida beröfva de andra litet nöje.
Gör ditt bästa, hur ringa det än må vara!
Ingen skall omildt kritisera ett försök att roa,
om det göres utan pretention och med dén
blygsamhet, som förlänar ökadt behag åt allt
livad du gör.
Till slut måste jag vidröra den qvistiga
frågan om drickspenningar, som är lika plågsam
för värdfolket som brydsam för gästen. För
personer med små tillgångar kan det vara en
ganska känbar sak, i synnerhet förarglig på
grund af de jemförelser, som man vet göras
mellan en sjelf och andra rika gäster, ehuru
ens egna obetydliga gåfvor kanske äro i större
proportion till tillgångarna än det guld, som
utströs af andra. I många stora hus
utomlands är drickspenningars mottagande alldeles
förbjudet, hvarom anslag finnas i alla
gästrummen.
Äro sådana emellertid tillåtna, bör ett
fruntimmer gifva något till husjungfrun och
städerskan (stundom i en person), me» ej till
någon annan, utom under särskilda
förhållanden. Om hon använder kammarjungfrun, får
hon betala henne, men icke annars, och skulle
hon hafva tunga koffertar att bäras upp och
ned för trapporna, betalar hon naturligtvis
något åt bäraren. Men tungt bagage är högst
olämpligt; mycket bättre då att hafva två små
koffertar eller kappsäckar än ett stort
vidunder, som riskerar att bryta ryggen af bäraren
och stöta målningen af dörrar och väggar.
För att afhjelpa denna öfverträdelse af
gästfrihetens principer och denna kränkning af en
värds känslor borde husmodern, då hon städjer
tjenstefolk, underrätta dem om det vanliga
antal gäster, som brukar emottagas; tydligt låta
dem veta, att gåfvor äro alldeles förbjudna,
och att lönen, som är ämnad att godtgöra för
allt arbete, är så och så stor. Det står då
tjenaren fritt att antaga eller afslå vilkoren,
och frun i huset blir besparad den plågsamma
känslan, att hennes gäster äro tvungna att
betala hennes tjenare, i synnerhet när det gäller
de unga eller mindre bemedlade, som kanske
egentligen inbjudits för att lätta bördorna i ett
anspråkslöst hem.
Det skulle bedröfva mig att tänka, det man
inbjöde gäster endast med afseende fäst vid
det nöje, man sielf kunde hafva af deras
sällskap, eller blott för att i sin tur återgälda
undfådd gästfrihet, utan att man också toge
exempel af vår helige Mästare, att inbjuda
sådana, som äro gamla eller tråkiga (förlåt
uttrycket!) oeh kunna räknas under den
kategori, »som ej kan löna dig igen».
Hvita syrener.
dag på arbetsbordet
vid dammiga luntors rad
jag fann en knippa syrener
med dunkelgröna blad;
en knippa hvita syrener,
nyss brutna Jrån sin gren
och ännu morgondäfna
i morgonsolens sken.
De fylde med sin vällukt
mitt somtnarqoafoa rum,
ocli i deras blommors drifva
jag sänkte min panna slum . . .
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
