Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. Fredagen den 5 juli 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion ske å närmaste postanstalt.—Bidrag från alla områden för qvinlig I Pl I I M användas och marginal lemna». Namn och adress torde alltid nog.
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endasten sida af papperet bör I U U IN angifvas, och kan fullkomlig diskretlon från redaktionens sida påräkna»
upptogo en hufvudsaklig del af de hastigt
flyende ungdomsåren.
Huru angelägna borde vi ej vara om att
lära barn och ungdom inse det nödvändiga
i att nyttja tiden rätt, och att en illa
använd dag är något förloradt, som ej kan
återköpas. Den hos barn vanliga
sorglösheten beräknar ej, att minuter bilda timmar —
det måste läras dem med öfvertygelsen språk
och exempel, med gamla sanningar, som dock
alltid förblifva nya, och som i ett och annat
fall kunna uttryckas med de väl kända
ordspråken, »tid är pengar» — »morgonstund
har guld i mun» — »uppskjut ej till
morgondagen, hvad du kan göra i dag», o. s. v.
Att föreslå en inskränkning i det myckna
promenerandet vore att opponera sig emot en
aktad läkarekår. Jag skall derför hålla
mig till »gammalmodigt prat» genom att
hänvisa till de tider, då de husliga bestyren
ansågos så vigtiga, att de ej fingo stå till baka
för nöjet af en promenad; den blef sedan en
rekreation, som uppfriskade blodet och
åter-stälde de genom arbetet nedsatta krafterna.
Hvilken helsosam rörelse för kroppen ligger
dessutom ej i många af de husliga
göromå-len! Inga promenader ge friskare rosor på
kinden, gör kroppens utveckling starkare,
sätter lynnet i en gladare skiftning och ger
mera jemnmod, hurtighet och spänstighet.
»Men hvarifrån få den friska luften», hör
jag läsaren misstroget utropa, och då jag ej
vill bli honom svaret skyldig, påpekar jag
den hänsyn till ventilation, som nu for tiden
tages vid alla byggnadsföretag och är en
borgen för, att luftvexlingen i rum kan
försiggå tidt och ofta, och att således ingen
behöfver lida brist på, hvad Skaparen så
rikligen gifvit oss för helsans och kroppens
sunda utveckling.
Då jag talat om hushållning med tiden,
har jag tänkt mig, att de från skolan lediga
timmarne genom en ändamålsenligare
indelning kunde befrämja huslighet, men troligt
nog finna många mödrar en obillighet uti den
fordran, att skolflickan äfven skall deltaga i
hemmets arbete — »de ha så många lexor»
heter det alltid. Men den kontroll, som
flickskolorna nu mera äro underkastade,
bannlyser ganska strängt öfveransträngning, så att
äfven de medelmåttigt begåfvade lärjungarna,
hvilka vanligtvis utgöra det största antalet,
kunna ha god tid öfrig för litet »stök» i
hemmet. Alla veta vi, att vanans makt har ett
ofantligt välde öfver oss, och det vore derför
nödvändigt att vänja äfven den ännu ej
vuxna flickan vid en sysselsättning, som kunde
inge henne håg och sinne för huslighet, lära
henne inse, att hon är behöflig i hemmet, att
hon kunde underlätta en moders trägna och
mången gång tunga omsorger, och att hon
kunde bespara föräldrarne mången utgift.
Till hvilken stor nytta skola ej dessa
mångfaldiga bestyr blifva för den unga qvinnan
vid den ålder, då de öfversvallande känslorna
leda hennes fantasi in på områden, som, i
strid med det alldagliga lifvets företeelser,
göra henne svärmisk, opraktisk och stundom
nöjeslysten utan all måtta.
Det vore önskligt, att de »dåliga tiderna»
gåfve uppslaget till något godt, och att man
i tidsandan, som aldrig undgår att trycka sin
stämpel på det uppväxande slägtet, spårade
större tendens till huslig verksamhet. Låt
den unga qvinnan offra sina bästa krafter i
hemmet, åt dess arbeten, omsorger och detta
mångahanda, som ger henne intresse för det
praktiska lifvet, gör henne till en duglig
husmor och ändtligen lär henne att känna sig
hemmastadd inom ett område, der den
mognade qvinnans verksamhet oftast tages i
anspråk, och der — ingen kan förneka det —
vägen ligger gifven för qvinnor af alla stånd,
for den högt begåfvade lika väl som for den
i intellektuelt afseende klent utrustade.
För att ej bli missförstådd kan jag ej sluta
mitt »gammalmodiga prat» utan att tillägga,
att jag ingalunda ringaktar de bokliga
studierna. Tvärt om, jag skattar högt den tid,
som befrämjar qvinnans intellektuela
uppfostran, som låter hennes iutelligens få det
erkännande, som fordom ej alltid kom henne
till del, och som ej lägger hinder i vägen
för den qvinna, som söker vetandet i de
djupare schakten. Men det är ensidigheter och
öfverdrifter, som åstadkomma det skefva i
lifvet, hvarför äfven en författare säger, »att
all ytterlighet är stäld på gränsen af ett fel».
Det är äfven en orubblig sanning, att
qvinnan, på hvilket stadium af bildning hon än
står, icke bör lösgöra sig från sina husliga
pligter, och, som man äfven här vid lag måste
tillämpa den gamla satsen, »ingen regel utan
undantag», vill jag till sist framhålla, att
det ej är undantagsfallen som böra gifva
uppslaget till vårt uppfostringssystem.
H-g.
Från våra badorter,
v.
Mösseh ergs kallvattenkuranstalt.
Af G—s.
Hedersamt omnämd vid Iduns 5:te pristäfling.
ij|||Jerån hvilket håll man med jernväg nalkas
Fal-köpings station, fästes uppmärksamheten
ovilkorligt af den bergshöjd, som dominerande reser
sig öfver den milsvida slätten. Det är Mösseberg,
och på dess sluttning ligger den mycket besökta
badorten, skyddad mot kalla vindar genom bergets
sista, omkring två hundra fot brant uppstigande
afsats.
Altså: ni anländer titi Falköpings station eller
Ranten, som den gemenligen kallas, till skilnad från
Falköpings stad, hvilken ligger ett stycke derifrån.
Vid stationen finna vi »Johan», den gamle
Mösse-bergs-kusken, som tager er sjelf och ert lättare
bagage med sig i omnibussen, såvida ni ej
föredrager att begagna någon af de väntande droskorna
eller ock att gå, ty afståndet är ej längre, än att
detta mycket väl låter sig göra på en femton
minuter.
Den första till anstalten hörande bygnad, vi träffa
på, är den stora villa, som inrymmer
restaurationen, der ni kan få tre goda mål mat om dagen
för ett pris, varierande mellan 2 kronor och 1,25.
»Barn under tolf år erlägga half afgift», är en
gammal känd regel, som tillämpas äfven här. Och så
gå vi förbi några mindre klädsamma grindar stora
vägen rätt upp till badhuset. Nämda väg utgöres
af en vacker, tredubbel allé, på hvars sidor synas
gröna planer med inströdda träd och buskager,
mellan hvilka framtitta täcka villor med verandor
och blomstergrupper.
Sjelfva badhuset är en ståtlig, vidsträckt bygnad,
hvilken dock genom om- och tillbyggnader fått ett
visst pittoreskt utseende. Då vi genom den breda
verandan, en ypperlig promenadplats i regnväder,
inträda i vestibulen, hafva vi damernas badrum
till höger, herrarnes till venster. Lokalerna äro
höga, ljusa och luftiga samt innehålla alla möjliga
former af bad — ja, det vill säga, man får icke
begära att få simma i öppna hafvet, men för resten
finnes allt, från en enkel dusch till det mest
komplicerade »medikamentösa», kolsyrehaltiga och
elektriska bad. Hvad beträffar den med särskilda
apparater försedda barnbadafdelningen utgör den
småherrskapets förtjusning och är särdeles lämplig för
behandling af en mängd barnsjukdomar.
En trappa upp äro sällskapsrummen belägna, en
större sal och fyra mindre rum, försedda med
tidningar, piano, m. m. Såsom betecknande för
Mösseberg ber jag er observera, att pianot är placeradt i
ett litet, längst bort beläget rum. Och då vi nu
kommit in på detta kapitel, skola vi taga plats i
en af de beqväma sofforna eller kanske ännu hellre
på den rymliga balkongen och spraka litet om
säll-skapslifvt här. Den, som utan alt känna till
förhållandet, kommer till denna plats för att här,
liksom vid de flesta andra badorter, fortsätta vinterns
lustbarheter under något förändrad form och
kryddade af nyhetens behag, blir bittert besviken i sina
förhoppningar. Ingen musik, utom möjligen vid
pianot der inne i hörnet, ej en aning om dans,
inga picnics, kostymeringar, bazarer och hvad allt
det kan vara, som sysslolösa menniskor finna på
att fördrifva tiden rned. Endast ett eller annat
»kafferep» eller möjligen en konsert af någon till
förtviflan drifven kringresande artist. Det låter just
icke lockande det der, och likväl besökes anstalten
af bortåt tusen personer om året, och, märk väl,
af dem är det ett stort antal, som återkommer år
efter år. I första rummet måste detta naturligtvis
tillskrifvas de öfver all jemförelse utmärkta baden
och den höga, friska, för fukt och dimmor
fullkomligt fria luften. Men, eget nog, gör äfven lifvet här
på platsen sitt till. Med frånvaron af alla de der
nöjena försvinna äfven lyx och tvång, hvar och
en kläder, sig hur enkelt han behagar, lefver
oge-neradt och lugnt samt, framför allt, hvilar sig ocli
hemtar krafter. Man promenerar i den vackra
parken eller på berget, man språkar, äter och sköter
sig efter egen smak. Det har mycket talats om
den religiösa prägel, som hvilar öfver Mössebergs
badinrättning, och visst är. att den, som känner
sig dragen åt detta håll, här träffar många
meningsfränder, men någon propaganda bedrifves här ej på
minsta sätt, utan gör hvar och en som han
behagar. Hvad som väl ej kan bestridas är, att man,
efter en på detta lugna sätt tillbringad sommar,
finner sig bättre beredd att återtaga vinterns
strapatser, än om man äfven under hvilotiden arbetat
ut sig, låt vara i nöjets tjenst.
Och nu lemna vi vår behagliga plats, sedan vi
kastat en sista blick på den vackra anläggningen
med sin vattenkonst midt framför och de bada
svandammarne på sidorna, olika många andra
sådana, derigenom att de verkligen äro »befolkade»
med svanor.
Från stora byggningens baksida utskjuter den
äfven till bönesal begagnade brunssalongen, der alla
sorters helsovatten tillhandahållas, och strax
derin-vid är apoteket beläget med första biträdande
läkarens arbetsrum. Ett stycke åt sidan ligger en villa,
som inrymmer öfverläkarens mottagningsrum med
sin stora, ehuru ofta otillräckliga väntsal,
gymnastik m. m. Och så gifva vi oss utaf uppför backen.
»Hvad är det der? Något gammalt
fästningsverk, kanske från Albrekts af Mecklen-burg tid, då
han huserade här på bergssluttningen?» Nej
alldeles så märkvärdigt är det ej, men märkvärdigt
är det: ett solbadhus, der man kan få bada sig i
solen efter konstens alla reglor. Och der något
högre upp ha vi »paviljongen», der kafferepen
afdrickas och man rumlar på sodavatten och —
saft. Och så börjar trappornas region. Men vi
kunna ju taga dem på nedvägen och nu i stället
sätta oss upp i det nätta ponny-ekipaget, som på
slingervägar för oss till bergets platå. Här äro vi
nu modiga elfva hundra fot öfver hafvet. Var god
observera utsigten! Storartad, icke sant? Om vi
gå dil bort, kunna vi se Kinekulle, Billingen,
Hornborgasjön, Axevall och, om vi gå ännu en bit, Skara
tiil och med. Och hvilken luft! Hur frisk och
ren! Och minsann sprida ej de halfvuxna
barrträden en ganska stark skogsluft. Der i
sanatoriet slå vi oss ned och dricka ett glas nysilad
mjölk att läska oss med efter ansträngningen. Är
här icke bra skönt? För resten kan ni få bo här
uppe på höjden, ty här finnas i
sanatorie-bygnin-gen två eller tre rum till uthyrning. Se, hvilket
löfhaf här nedanför, och hur täckt de spridda
villorna titta fram. Man kan ej undgå en frestelse
att åtminstone för någon tid uppslå sina bopålar
i denna härliga natur.
Men kostnaden? Ja, för att fullständiga det hela
skall man väl tala något derom. Priset på rum
är vanligen 1 kr. om dagen, stundom något högre,
och för dem, som så önska, ända ned till 40 ä 50
öre, allt efter rummens storlek och belägenhet.
Önskas en extra bädd, betalas den med 1,50 i
veckan. Detta med uppassning och sängkläder, utom
linne. Kurplatsafgiften är 5 kr. i veckan, och baden
betalas för samma tid med 6,50. För familjer
modifieras dock dessa afgifter. Läkarvården är fri.
Elektricitet, massage o- d. betalas efter särskild taxa.
För dem, som önska hafva eget hushåll, äro
matvaror af alla slag lätta att erhålla, såväl vid sjelfva
badorten som ock vid Ranten och den, en
fjern-dels timmas väg derifrån belägna, Falköpings stad.
Och detta tror jag vara allt, som nu behöfver sägas.
Skulle ni på allvar tänka på, att sjelf förvissa er,
om huruvida min beskrifning är efter naturen, och
dä önskar närmare upplysningar, erhållas sådana
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
