- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1889 /
274

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. Fredagen den 9 augusti 1889 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Idun utkommer I hufvudstaden hvarje heigfrl fredag och kostar för ett I I I Kl Tidningen Innehåller nästan uteslutande orlginalbldrag. — Uppgif å

qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt. — | U U IN närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, så er.

snillrika och trofasta vännerna kring
Aga-nippe’s källa, till den hederlige Thomson,
till den andra kullerstolen, till ende sonens
dödsbädd, till elt långt literärt lifs
sträfvanden, små motgångar och lysande,
verlds-omfaltande triumfer!

I dessa hufvudstadsscener blanda sig må
hända bilderna från. den hennes
lefnadsbragd, hvilken ej var den minsta: bazaren
1868 för Stockholms fattige. Och från dem
flyger tankarne må hända till hembygden,
till Vikens klippiga stränder, denna
hembygd, för hvilken hon, snarare trots lyckan
än i följd af dennas tillskyndelse, genom blott

sitt suveräna snille, blifvit en välgörarinna.

*



I ett fjerdedels århundrade har fru
Carlén bebott sitt n. v. hemvist, n:r 5
Kap-tensgatan, 2 tr. upp. Först kommer man
in i ett mindre rum, hvilket varit hennes
framl. makes, Johan Gabriel Carléns,
arbetsrum, och der hans skrifbord står i samma
skick som det befans, då han sista gången
satt der. I detta rum finnes uppstäldt fra
Carléns ganska betydliga bibliotek.
Derifrån inkommer man till venster i en med
solid elegans prydd salong. I fönstren
blomstra geranier, cactéer och pelargonier.
Borden äro betäckta med planschverk och
böcker. Af dedikationer å många af dessa
senare såväl som af kort i visitkortskorgen
ses, att den åldriga författarinnan stått i,
om ock ej personlig, så dock andlig
rapport med äfven det nuvarande literära
tidskiftets personligheter, från C. D. af Wirsén
till den unge nybörjaren. Bland de bruna,
gammaldags sammetsmöblerna med sina
förgylda roccoco-ornament resa sig
marmorstatyer, en Apollo och en mediceisk
Venus, och de blå väggarna prydas af
kinesiska glasmålningar, hvilka en gång
funnits i det gamla föräldrahemmet.
Kabinettet derinnanför är ej mindre
karaktäristiskt. Vid fönstret slår ett skrifbord,
enkelt och oansenligt — der ligger knapt
något mer än en portfölj, ett par pennor och
ett bläckhorn. Här satt för ej länge sedan
Emelie Carlén och förmådde då ännu läsa
korrektur å sitt sista arbete: »Efterskörd».
På väggen hänger ett porträtt af Johan
Gabriel Carlén, siradt med en löfkrans, och
bredvid porträttet Carlos svarta filthatt,
»barrikadhatten», prydd med eterneller och
ängsblommor. Vidare märkas här ett större
bokskåp, inneslutande de utländska
upplagorna af fru Carléns verk, samt ett
fullständigt riggadt miniatyrskepp, en skänk af
svenska kofferdikaptener till svenska
sjölif-vets frejdade skildrerska. Och så står der
ett litet bord med endast religiösa böcker,
deribland ett om flitigt bruk vittnande Nya
testamente i läderband, ett minne af hennes
Carlo, »hvilket,» säger den gamla, »skall
följa min stofthydda i dess sista bädd.»

Fra Carléns höga ålder samt tilltagande
synsvaghet orsaka, att hon numera nödgas
inskränka sina mottagningar till slägten
samt några äldre vänner och förtroliga
bekanta. Undantag förunnas dock någon
gång. Ett dylikt undantag är det, som
medgifvet en ung konstnär att i vår hemma
i fru Carléns bostad modellera hennes
porträttbyst. Af denna byst, karaktäristisk och
öfverraskande porträttlik, är det som Idun
i dag meddelar en trogen afbildning.

Birger Schöldström.

Främmande toner.

Tolkade af F. Hbg.
1.

Kärlekspredikan.

Af Friedrich Ruckert.
J’Copc.3 HEtngen oc?v tåfjen j’og£afc små,

©m Hå-tEefL?
3’tvi tvinojen o o fi g.uàEj en mitt ?ij-atla.

3 aå

9Tle3 PtåtEeü?
<3 flapuen. mig 4agt ocPv mtg Ajungit nog-,
Jag fl a/t oc&aå flott ocPi ßegtijatt nog

af HåtEefl,
af ftatfcsfc, aj.’ ftåfcfeH.

0 tingen., o 6j.ungen föl jTic&an ßfott

©m üätEefl,
© tuingen ocH cjvåEj-en deM Jvjefcta 6fcå3t

SQXecJ flå-tEeflj
©cfi, gen 3 mtg fEteflaniS flj.etta, 3å
tFot eutgt mig pungen., o fogEafc ämå,

Øm HåtEefl,
Øm flàtEefl, om flå-tEefl!

2.

Minne.

Af C. Weitbrecht.
Sn. gäng v »dogen. J-ag ute uat
©cd in v ett ttoü) 3i-tt namn jag i&at.

3"ast tofli-gt ocfl ßafcnàEtgt -jag gjot3e’t

an3å-

annu v 3ag 3ttt namn 3ei 6ynd

Ata -

Catn,sEigt oc-fv todigt! - 9TLet todvgt

liüväC,

ØCtt a£3ttg 3et namnet |’öz;gätft ap min
øePi. •ßatniEi.gt ån mefc, att Pinat- 3ag,

o

»om g®*-;

Jag o64 onaßa-t litt fialla tiCE ung3omeni

o

at.

3.

Lifvets perla.

Af Edward Dorer-Eyloff.
il dången må som petEa
S)a, RärEefl, lieC»a3 ߣi!
oSè: ung3omen åt muAiEan,
97le3 HåtfePw ftö

uti;

Øm ungSomen joiAuinnet,

datEefl, Stojet cjuat,
©cfv om ån miiÄsEau ßtiütet,
S)e»6 pctEa- gEänaet flEat.

Ett underbart land.

Fragment ur en otryckt reseskildring, skänkt åt
A ve.

V.

var hålla edra lärjungar till i dag?»
frågade jag följande morgon, då jag
åter träffade gubbeu allena.

»På skilda håll vid olika arbeten,»
svarade han, som om det varit’fullkomligt i sin
ordning, att barn och ungdom gjorde gagn
vid sjelfva slutet af vårterminen. »Vid denna
årstid,» fortsatte den gamle, som tycktes vara
tankeläsare, »syssla vi ej så mycket med rent
bokliga ämnen; ungdomen får nu deltaga i
de praktiska arbeten, som ligga för hvars och
ens anlag och får så tillfälle att ordentligt
taga reda på, i hvilken riktning begåfningen
ligger, så lefnadsbanan kan väljas med
förstånd. Det är riktigt uppfriskande att se,
hvilket lifligt arbetsbyte, som då eger rum
emellan olika familjer, emellan stad och land,
emellan fattig och rik. Den kallare årstidens
långa aftnar samla åter grupper kring det
mera andliga arbetet.

»Men,» återtog han efter en suck, »jag
lofvade ju att fortsätta min lilla kulturskildring!
Edert sista yttrande i går visade, att ni äfven
läst om de vanvettiga förslag, som hos oss
framkommo — jag menar förslag till
afskaffande af religionsundervisningen i de förr
beskrifna anstalterna. Men innan ni fördömer
den tidens underliga reformförsök, vill jag,
att ni skall närmare lära känna det
dåvarande tillståndet, och ni skall då blifva mera
öfverseende med dess reformatorsdilettanter.»
(Jag kände ej det minsta till något i detta
underliga land, men då jag var på resor, för
att till aflägsna folkslag utbreda kännedomen
om vår högre bildning, kunde jag ej tillstå
sanuingen, utan bara bugade mig och lät
gubben blifva i sin tro. Han fortsatte också
genast:) »Antagligen känner ni genom böcker
också något till vår religion?» (Jag bugade
mig ånyo.) »Och vet hur menniskokärlek och
ett ödmjukt hjerta utgöra ett af de starkaste
grunddragen i dess lära. Men tänk er nu
denna religions höga, heliga sanningar
formulerade till en samling frågor och svar,
först inlärda af dertill villiga personer, hvilka
åter i sin ordning på samma sätt proppade
frågorna och svaren i barnen, — nej, inte
alldeles på samma, ty inga skrifter från den
tiden omtala, att de unga män och qvinnor,
som af dertill utsedda äldre personer lärde
sig, hur de skulle lära barnen att svara på
inlärda frågor, fingo stryk, när minnet svek
dem; men man vet dock, att denna inöfning
med lärarne ej alltid aflopp utan skarpa
tillrättavisningar och häftiga uppträden. Tänk
er så bland en ofantlig skara ouppfostrade,
utledsna, håglösa barn, en af dessa sjelf först
utpinande, lefvande frågmaskiner behandla
kärlekens religion, än otåligt hotande, när
svaren förvexlades, än tillgripande rotting
eller lineal, än sporrande fåfängan och
högmodet genom beröm eller löfte om premier,
klassflyttning och allt detta ohyggliga för
menniskans högsta lifssak: Del personliga
förhållandet mellan henne och Gud!»

»Ja, men, min herre,» inföll jag, »eder
religion var väl i skolplanen upptagen i rang
med de öfriga skolämnena, hvilka med ondo
eller godo skulle slås in i barn och ungdom,
och då blef religionen behandlad i stil med
dem.»

»Alldeles så. Ni är verkligen kunnig i vårt

274

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1889/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free