- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1889 /
400

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. Fredagen den 8 november 1889 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IDUN

bete, sora om hvad förut från samma håll blifvit
oss gifvet; och vi veta mer än väl, att Sigurd är
tillräckligt hemmastadd vän i svenska hem för att
äfven oanmäld stiga på. Vi ha derför ej heller
med dessa rader afsett, att bedja våra mångfaldiga
läsarinnor öppna dörren. Vi ha endast
tillsammans med dem i glädje velat konstatera, att nu
är han åter der, och att det sällskapet är trifsamt
såsom alltid.

* *

*



En annan sedan långt tillbaka hemvan gäst och
allas afhållne farbror är Onkel Adam. På
Wilhelm Billes förlag har nu börjat utgifvas hans
literära testamente till det svenska folk, som förstår
honom’så väl och älskar honom så högt — »Ur
Onkel Adams portfölj»; efterlemnade skrifter. Tvänne
häften äro redan utkomna till det billiga priset af
50 öre stycket; sex ytterligare följa innan julen.
Man hör ofta nog den klagan uttalas, att man
midt upp i det nu för tiden så öfversvallande
julflödet af likt och olikt, godt och underhaltigt, står
mer än rådvill, när det gäller att göra lämpligt
val vid boklådsdisken. Men sannerligen detta bör
vara allt för svårt, när exempelvis sådana verk
som det här nämda föreligga. En renare, sundare
och friskare läsning för gammal och ung kan ej
bjudas.

* *
*



Från Jos. Seligmanns förlag anteckna vi en
bok för flickor och qvinnor», öfversatt från
den andra engelska upplagan och benämd
»Qvinnans fem gåfvor». Förf. har redan förut
presenterat sig för svensk publik genom ett arbete med
den långa och något egendomliga rubriken:
»Konsten att vara lycklig, fastän gift.» »Qvinnans fem
gåfvor», säger förf. »äro de, som sätta henne i
stånd 1) alt behaga menniskor; 2) att föda dem
på ett läckert sätt; 3) att kläda dem; 4) att hålla
dem ordentliga och snygga; 5) att undervisa och
lära dem». Det ganska vidlyftiga arbetet
innesluter obestridligen bland åtskilligt, som är en smula
pjunkande eller sökt, en stor fond af praktiska
och sunda åsigter och torde böra kunna påräkna
vidsträckt läsekrets. Vi ha på annat ställe i
dagens n:r tillåtit oss som prof för våra läsarinnor

aftrycka kapitlet om »Qvinnans bref».

* *

*



Från Abr. Lundquists af gammalt högt
renom-merade musikförlag föreligga för närvarande flere
värdefulla musikalier inom skilda brancher.
Såsom af specielt stockholmskt intresse nämna vi
särskildt en vals »Douce espérance» af
markisinnan de Güell, hvilken tillegnats drottningen af
Spanien, tonsättarinnans hemland. Markisinnan
de Güell är förmäld med sekreteraren vid
härvarande spanska legation, markis de Güell, hvilken
står i nära slägtskapsförhållande med det spanska
konungahuset. Den unga, strålande skönheten ur
vår hof- och diplomatiska societet har inom trängre
kretsar redan förut varit känd för sin musikaliska
begåfning, men ej förr än nu offentligt framträdt
med något arbete. Den nu föreliggande valsen är
synnerligen melodiös och företer ganska originella
pointer; lugnt kan påstås, att den som
konstnärlig prodnkt står ett godt stycke öfver, hvad
gemenligen inom denna genre plägar presteras.

Vidare ha vi mottagit från samma förlag till
anmälan; för piano och två händer:

Skeppsgossedans af Richard Henneberg-,
Abra-kadabra, polka, och Masurka af P. II. Pousette;
Cascarincttepolka och Halutpolka af Victor Holtz;
Minne från konstn&rskarnaoalen, vals af Johan
Ericsen; Hulda liUa, sångvals (med text) af
Johannes Pugh; Minne af Tannhäuser, fantasi af
Friis Spindler; Wien bleibt Wien! marsch af
Johann Schrammel;

för piano och fyra händer:

Konung för en dag; potpourri af H. Cramer;

för sång och piano:

Vandring i skogen, barytonsolo af O. Torssell.

Hvems var felet?

Äktenskapsstudie af Ottar.
Belönad med första pris vid Iduns följetongstäfling.

I.

Inledning.

|pp|latsen framför centralstationen var full
af vagnar. Man såg der
börsmagnaternas eleganta ekipager trängas med hyrvag-

nar och åkardroskor. Allt tydde på att
någon, inom den högre handels- eller
embets-verlden märklig person skulle resa med
nattsnälltåget.

I väntsalen är ett brokigt lif. Lysande
toiletter sticka af mot enkla reskläder,
muntert glam höres från alla håll och irriterar
den af sina tusende omsorger upptagne
resanden samt låter honom, vid öfverräknandet
af sina ett, två, tre, fyra och så vidare kolly,
känna sig dubbelt olycklig och beklämd.
Låtom oss blanda oss emellan grupperna och
lyss till, hvad de kuna hafva att säga. Se
der en samling ungdom, flickorna i ljusa,
luftiga drägter, herrarne med små
myrtenkransar på frackuppslagen. Yi förstå således, att
det är ett bröllopsfölje.

»Det blir väl bra tomt efter fru Hünter,
då hou nu lemnar sina flickvänner?»

»Åh, jag vet inte det. På sista tiden ha
vi sett så litet af henne, att vi redan blifvit
vana vid hennes förlust.»

«Huru länge blifva de borta?»

»Så länge det roar dem, helt enkelt. Tänk
så lyckliga, som kunna så der göra, hvad de
vilja.»

»Ack», infaller en annan ung dam, »det
blir man snart nöjd på. Jag försäkrar,»
tilllägger den tjuguåriga skönheten med
blaserad min, »att jag riktigt afundas dig, som
orkar att önska något.»

»Åh,» genmäler den andra litet skarpt,
»om du afundas mig, har du ju redan deri
en ouppfyld önskan.»

»Bravo», infaller kavaljeren skrattande.
»En duell på skarpa klingor.» Och den
lilla misstämningen upplöses i ett muntert
skämt.

»Kan du se,» hviskar en tärna till en
annan, »hvad Ninas resdrägt är af för tyg?
Det forefaller som någon sorts sammet.»

»Ja, det är så kalladt silkesplysch. Se,
så det skiftar. Det är, som om det fallit
dagg på den.»

»De säga, att hon har tio reskoffertar.»

»Misstag. Hon har ingenting med sig.
Allt skall köpas nytt i Paris.»

»Ähja, det är ju också naturligt. Den
stackars revisorn har nog inte haft råd att
skaffa henne något öfverflödigt.»

»Uff, hvad jag är matt och mätt,»
utropar en nng herre, hvars hela chevelyr
tyckes hafva fallit ned på kinder och haka.
»Det är då för märkvärdigt, att huru gammal
man än blir, kan man aldrig hålla måtta,
fast man vet, att man mår illa efteråt.»

»Ja, men det var också en utmärkt
middag eller dejeuuer, hvad man vill kalla det,»
genmälde en annan. »Det är minsann inte
värdt, att ni, herrar tjenstemän, beklaga er
öfver små inkomster, när en enkel revisor
kan gifva en sådan fest. Cadier
öfverträffade sig sjelf, och då vet han nog också att
taga betaldt.»

»Åh,» inföll en tredje något hånfullt, »ni
behöfva inte oroa er för vår frikostiga värds
skull. Viktor får nog på ett eller annat
sätt betala kalaset.»

»Och det gör han nog gerna,» återtog den
förste talaren. »Det var katten, hvad han
ser betagen ut i sin lilla fru.»

»Nå, det är då det minsta man kan
begära,» genmälde den hånfulle. »När en man
i Viktors ställning, chef och egare af ett
bland våra äldsta handelshus, gifter sig med
en liten flicka utan ett kronans öre, bör han
åtminstone hafva valt eu sådan, som han
kan tycka om.»

»För min del,» yttrade nummer två, »tycker

jag, att den lilla frun inte kan jemföras med
fröken Hünter. Hon är ju en komplett
skönhet, ståtlig osh gratiös — och så mycket
pengar sen,» tillfogade han med en half
suck.

»Bry dig icke om att sucka för henne,»
skämtade en annan. »Hon har högre vyer;
det säges allmänt, att hon skall vara
förlofvad med den der stela baronen, som nu står
och gör sig till för heune på sitt förnämt
öfverlägsna sätt. Jag kan inte med de der
herrarne, som knipa bort våra rikaste flickor
och ändock se ut, som om de nedläto sig
aldeles oerhördt.»

Den hufvudgrupp, som utgjorde föremålet
för alla dessa anmärkningar, stod en smula
isolerad från den öfriga trängseln. I det
ögonblick vi nalkas, svarar brudgummen på
en framstäld fråga:

»Ja, jag vet verkligen inte, hur läüge vår
resa kommer att räcka, men troligtvis äro vi
snart här igen. För att säga sanningen,
skulle jag helst uppskjutit hela resan någon
tid, ty jag har just nu lite svårt att lemna
Stockholm.»

»Åh, Viktor,» utbrast hans svärmor, en
liten dam med tydliga spår af skönhet i sitt
nu af stolthet och tillfredsställelse strålande
anlete. »Hur kan du ens tänka ditåt? Till
ett fashionabelt giftermål hör ju alltid någon
tids vistelse på resor, och det var väl ej
grosshandlare Hünters mening att gifta sig
som den förste, bäste bokhållare med
tolf-hundra kronors lön.»

»Nåja,» svarade mågen afböjande, »frågan
har förevarit och är utagerad, eftersom vi
ju om några ögonblick skola anträda vår
weddingtrip. Men nog hade vi lika gerna
tillbragt den första tiden i stillhet i vårt eget
hem. Eller hur, liten?» vände han sig till
sin brud med ett strålande ögonkast och ett
kärleksfullt leende, som upplyste hans annars
allvarliga drag.

Den tilltalade, hvilken stod lutad mot
faderns arm, återgaf den förtjuste maken hans
blick oeh sade derpå sakta, medan hon smekte
den gamles hand: »Jag hade gerna stannat
hemma någon tid. Det förefaller mig så
oroligt att redan nu lemna mina kära.»

»Prat,» afbröt hennes mor med en viss
skärpa. »Det var ej särdeles artigt mot din
man, som ju följer med.»

Den unga hustrun såg med en frågande
blick upp till sin make, som svarade med
en glad nick, under det fadern drog upp sin
näsduk, mumlande något om snufva och
värme. Nu böljade folket strömma ut på
perrongen: afsked, blommor, som nästau fylde
kupén, viftningar — och så voro de allena.
En känsla af lugn kom öfver dem efter allt
detta surr och bråk. Bruden lyfte de ännu
fuktiga ögonen mot sin brudgum, och denne
smög armen om den älskades lif och drog
henne intill sitt klappande hjerta. Och i
virflande fart förde dem det pustande
lokomotivet fram på denna deras första
gemensamma färd. Rosor doftade omkring dem,
beströdd med rosor tycktes deras väg vara, dessa
lyckliga, som egde allt, hvad menniskan
anser bäst och afundsvärdast: ungdom, skönhet,
rikedom oeh främst bland allt en varm,
besvarad kärlek, nyss helgad genom
äktenskapets band.

(Forts.)

Idun bör ej saknas i något hem; den vill för
alla vara en god tomte, en tillförlitlig råd*
gifvare.

400

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1889/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free