Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. Fredagen den 13 december 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idun utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för ett I I I M Tidningen Innehåller nästan uteslutande origlnalbldrag. — Uppgif k
qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.— I I_/ IJ |XJ närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, så er-
derhafvande, deras fröjder och sorger,
besöker sina torp, lisar de fattiga oeh
betryckta och utöfvar en vidtomfattande
välgörenhet. Också är hon allmänt vördad
och älskad.
Grefvinnan von Platen är en begåfvad
personlighet, för hvilken lifvets innebörd ej
är uttömdt med bekymren för toalett och
nöjen. Hon har en vaken blick för
literatör och konst och tar liflig del i vår tids
andliga intressen. Hon är med ett ord
något vida högre än den firade damen af
verld allenast — hon är en aktningsvärd
och finbildad qvinna!
Våra flickor i skolan. *
Af
Mathilda Langlet.
||f||len tid är förbi, då den regeln gälde,
att »döttrarna skola vid sidan fostrade
varda.» Fordringarna på de unga flickornas
kunskaper hafva stegrats i mån, som flere
arbetsfält öppnats för qvinnan och
nödvändigheten att förbereda henne för dessa
arbetsfält tvingat sig på oss. Lärarinnan i
familjen måste vara utbildad i skola eller
seminarium, ty det går nu ej an att draga bort
tiden med ofruktbara lexor, och i all
undervisning fordras numera pedagogiska
kunskaper. Hvar och en, som så hafva kan, gör
dock väl uti, att i hemmet gifva sin dotter
förberedande kunskaper och först senare, helst
efter konfirmationsåldern sätta henne i skolan,
så länge undervisningen derstädes bedrifves
efter samma plan som nu. På detta sätt
framskjutes visserligen studietiden för qvinnan
temligen långt, men detta bör icke vara
något hinder.
För qvinnan förefinnes nemligen icke i
allmänhet någon sådan nödvändighet, att snart
vara färdig med sina studier, som för
mannen. Denne har alltid i sigte, att han i
framtiden skall bilda familj och försörja denna
familj. Derför måste han tidigt vara redo
att försöka tillkämpa sig en ställning i
samhället. Han kan icke vänta, ty det är långt
till målet; han måste tidigt vara inne på
vädjobanan, ty de äro många, som löpa, och
de främsta hinna först fram. Ynglingens
helsa är under normala förhållanden mindre
ömtålig än flickans, och han torde lida
mindre än hon af det trägna arbetet under
uppväxtåren (hvilket dock ännu lär vara outredt
och tarfva bekräftelse).
Men flickan kan under vanliga
förhållanden rätt väl vänta, och godt vore, om våra
flickskolor delades i lägre och högre
elementarskolor, så att i de lägre verkligen blott
undervisades i grunderna, och skoltiden der
kunde så inskränkas, att tillräcklig tid
vun-.nes för öfning i handarbeten och husliga
göromål, i hvilka en fulländad färdighet — detta
kan icke upprepas för ofta — är för
qvinnan oundgänglig, såvida hon vill vara qvinna
och icke ett obehagligt mellanting, det man
knappast vet, hvart man skall räkna.
Naturligtvis gifves härvid undantag —
ovanlig begåfning, särskild utbildning till
yrke eller embete, nödvändigheten af tidig
sjelfförsörjning och så vidare. Men det är
ju undantagen, som göra regeln. Och det
förnuftigaste, det naturligaste måste alltid
* Ur det å C. E. Fritzes förlag utkomna
arbetet: »På egen hand; en bo k för unga flickor.»
vara regel, äfven om undantagen då blifva
många. Och det riktigaste oeh naturligaste
är, att qvinnan framför allt blifver qvinna,
d. v. s. bibehåller qvinliga känslor och
instinkter. Likaså bör hon främst egna sig
åt qvinligt arbete och först, när detta tryter,
söka upp andra områden, såvida ej
natur-gåfvorna särskildt- anvisa henne en annan
väg. Men likafullt, huru kraftig hennes ande
är, huru dugliga än hennes händer äro, huru
väl hon än kan sköta männens sysslor, bör
hon dock aldrig förlora ur sigte, att om hon
förlorar qvinligheten och dess attributer, blir
hon lika mycket deklasserad, som en man,
när han bortlägger sin manliga karaktär och
blir, hvad man med ett dumt oeh simpelt
uttryck plägar kalla »käringaktig».
Men äfven de unga qvinnor, som i
skolorna blifvit förvanda med idkelig läsning
och skrifning af främmande språk, och som
stå i fara att utbyta den qvinliga friheten
och älskvärdheten mot en slyngelaktig
sjelf-tillräcklighet, äfven de kunna, om de få upp
ögonen derför, återeröfra de egenskaper, som
under skoltiden stundom gå förlorade.
Skolan bör emellertid alltid inpränta en
viss vana vid ordning och punktlighet, som
man medför ut i lifvet, och som blir till nytta
äfven vid andra arbeten. Och skulle man
komma derhän, att en måttlig
skolunderbyggnad ansåges tillräcklig för qvinnor i
allmänhet, borde den unga flicka, som till äfventyrs
icke hunnit i skolan lära allt, hvad hon
önskade, utan svårighet kunna komplettera sin
skolundervisning, om hon vill, emedan hon i
skolan får lära sig att arbeta efter plan och
för ett mål och icke osammanhängande och
tanklöst, hvilket för så många qvinnor är
det blindskär, hvarpå deras arbete strandar.
Äfven för den gifta qvinnan är allt detta af
största vigt, emedan knappast något fel är
för männen så motbjudande som slarf och
oreda eller brist på punktlighet. Det är
visserligen så, att den gifta qvinnan måste,
såsom Martha, hafva bekymmer om
mångahanda, och att det icke är lätt att vara
punktlig, när man nödgas eftersätta det mindre
vigtiga för det mera angelägna. Men det är
ju tydligt, att vanan vid punktlighet under
alla förhållanden skall verka godt, äfven om
den då och då måste brytas.
Flickorna komma i allmänhet för tidigt i
skolan för att med något omdöme kunna välja
sina vänner, och för dem kan kamratskapet
medföra lika svåra, om icke svårare följder
än för gossarne, emedan flickorna i allmänhet
mera gå till öfverdrift och mera välja blott
ett föremål för sin vänskap. För gossarne
gäller ofta kamraternas ord som kungsord,
men för flickorna är det vanligen en kamrat,
som utöfvar stort inflytande öfver en eller
flere väninnor. Den flicka, som har råd till
prydliga och moderna drägter och ofta kan
ombyta sådana, beundras och afundas af de
öfriga, och är hon nog nådig att välja sig
en busenfreund bland kamraterna, är denna
färdig att gå i elden för henne, utan att af
henne fordra motsvarande uppoffringar.
Sådant inträffar väl också med gossar, men
endast undantagsvis, ty der är oftast vänskapen
ömsesidigt lika uppoffrande och beundran lika
varm på båda sidor. Kamratskapet kan vara
en af skollifvets bästa sidor, men också en
af dess förderfligaste.
Äldre systrar borde derför omsorgsfullt vaka
öfver sina yngre systrar och söka så vinna
deras vänskap och förtroende, att de ej
utom hemmet behöfva söka någon att
utgjuta sitt hjerta för. Ty vänskapsförbund
efter eget val i baradomsåren är, kanske mer
än något annat, ett lotteri.
De unga flickorna skulle också, medan de
besöka skolan, betänka, att skolan endast
bör och icke kan annat än grundlägga
kunskaper, som sedan måste i viss riktning
utbildas till fruktbärande vetande eller bildning.
Det måste erkännas, att många flickskolor
lägga an på att »leverera färdig vara», och
att eleverna der få icke en solid grundval
att derpå bygga vidare, utan en färdig
»bildning», d. v. s. en ytlig, snart förglömd
kunskap om en hel mängd saker af tvifvelaktig
nytta. Det är derför temligen svårt att
erhålla en sådan undervisning, som kunde vara
lika nyttig som önskvärd. Men om den
mening utbildas och tager öfverhand, att
skolarbetet bör vara framför allt grundläggande,
är det dock att hoppas, det denna opinion
inverkar på skolorna och att, lika litet som
allmänheten väntar att få sina döttrar ur
skolan som fullfärdiga lärdomsljus, lika litet
lägga skolorna an på att utbilda sådana.
Huru som helst, bör väl ändock en ung
flicka under skoltiden sjelf kunna märka, åt
hvilket håll hennes anlag draga henne.
Åt-minstone bör hon med föräldrars och lärares
hjelp kunna det och lägga sig särskildt
vinning om sådant. Deraf följer, att man
aldrig bör arbeta för betyg, utan blott för att
inhemta det för framtiden nyttigaste och med
egen natur mest öfverensstämmande
kunskapsförråd. Då för flyttning från en klass till
en annan fordras godkända betyg i alla
ämnen, är detta nog litet svårt att sätta i
verket, men det vore dock underligt, om lärare
skulle för ett felande kunskapsmått i ett eller
annat ämne vilja qvarhålla i klassen en elev,
som i andra eller vissa stycken visat
framstående flit och insigter. Visserligen finnas
pedanter bland lärare och kortsynta och
bornerade personer bland dem liksom bland
andra menniskor, men dock börjar den
uppfattningen göra sig allt mera gällande, att
skolan är till för barnens skull och icke barnen
för skolans.
Ännu en sak ville jag lägga de unga
flickorna på hjertat, helst de, som befinna sig i
högre klasser. Hos flickorna, mer än hos
gossarne, gör sig ofta gällande en böjelse att
»göra spektakel» af lärare och lärarinnor.
Denna böjelse kan icke nog motarbetas. De
veta icke, dessa unga flickor, der de sitta,
bräddfulla af upptåg och löjen, huru trött
och utarbetad läraren är, hvilken sorg han
kanske bär på, hvilka bekymmer han torde
hafva att strida med, och huru mycket allt
detta ökas, när den ungdom, han skall
handleda, visar sig uppstudsig och svårhandterlig.
Då de skratta åt hans misstag eller klaga
öfver hans stränghet, veta de ej, att hans
tankar kanske dröja vid det enda barnets
eller makans sjukbädd, eller att han, måhända
förbigången vid en befordran, plågad af
näringsbekymmer eller ledsamheter inom
familjen, kämpar med sig sjelf för att öfvervinna
något af detta och — misslyckas. I och för
sig är lärarens kall tungt och angripande —
gören det icke tyngre, I unga, genom
oförstånd och ett lättsinne, som snart får
karaktär af grymhet.
Öfveransträngningen i skolorna skulle nog
kunna till en viss grad motarbetas i hemmet
och genom förståndig indelning af tiden någon
stund kunna vinnas till rekreation eller
handarbete. Men • så länge temaskrifning i
hemmet drifves i sådan utsträckning som nu, så
länge är öfveransträngning omöjlig att
förminska både i goss- oeh flickskolorna. Lik-
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
