Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 17. 25 april 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 IDUN 1890
Det ädla är blott då för handen, när det goda sker för det godas skull.
jV. VON j-fuMBOLDT.
I Välgörenhetens tjänst.
Noblesse oblige.
attlampan flämtar matt i den
sjukes rum, och tyst och
stilla är det där inne. Hela
huset tyckes försänkt i sömn ;
blott den lidande vrider sig
oroligt i feberdrömmar, och
de afmagrade händerna fingra
nervöst på det hvita lakanet.
Ar han då ensam lemnad att
tillbringa de långa timmarne
på plågans läger? Hafva
alla tröttats af det långa vakandet? Ahnej,
hvar och en af den sjukes kära anhöriga
har nog uppfyllt sin mänskliga plikt, men
det kommer en stund, då naturen själf sä-
ger nej, då tröttheten blir öfverväldigande,
och då kroppen fordrar hvila för att icke
själf bli utsträckt på sjukbädden.
Men den sjuke da, där inne i det dunkla
rummet?
Låt oss se efter, och vi skola lätt i rum-
mets skymning upptäcka en kvinlig varelse,
som med oaflåtlig uppmärksamhet följer den
sjukes alla rörelser. Här, ensam med ho-
nom, är hon herskarinna och på hennes
vård, hennes kärleksfullhet och intelligens
beror måhända lif eller död. I sin svarta
klädning, med den hvita kragen, förefaller
hon som ett andeväsen i det godas tjänst.
Hennes ansikte är blekt af nattvak och
hennes ögon matta, men ur dem strålar
dock en rik skatt af kärlek och vänlig
själfuppoffring. Intet gör hon för vinniug,
mtet begär hon och intet mottager hon.
Hvem är hon, som offrar nattens hvila
och lifvets solbelysta glädje för andra?
Hon är en Sancta Elisabetssyster, en
»Soeur de la charité» — en katolik. En
katolik, ja, i— ett barn från främmande
land och af främmande tro, men som fram-
för allt följer kärlekens religion och går,
när hon blir kallad, för att vaka lika tro-
get vid protestantens som judens plågoläger.
Det är möjligt, att icke alla af Iduns
läsarinnor hafva sig bekant Elisabetssyst-
rarnas välsignelsebringande verksamhet. De-
ras samfund har dock legat till grund för
bildandet af icke blott vårt eget lands, utan
äfven för andra länders diakonissanstalter,
men vi äro sanningen till ära skyldiga upp-
lysa, att Elisabetssystrarna aldrig försökt
någon propaganda, aldrig vid sjukbäddarne
agiterat för sin tros läror.
Samfundet bildades i början af 1600-talet
i Österrike till minne af landtgrefvinnan
Elisabet af Thüringen och inrättades i Frank-
rike 1634 af fransmannen Vincent de Paula
samt erkändes af påfven 1655. Dess upp-
gift var att vårda de sjuka, af hvilken
trosbekännelse de månde vara. De äro, vi
kunna säga, spridda öfver hela den civili-
serade världen, och till vårt land kommo
de ungefar samtidigt med drottning Jose-
fina. För närvarande äro de fjorton och
hafva sitt tillfälliga hem i en förhyrd lokal
vid Norra Smedjegatan. Deras tid är stän-
digt upptagen och deras tillgångar små.
De längta att kunna utvidga sin verksam-
het, men det fattas dem medel för att hinna
sitt höga mål.
* *
*
Vi se i dag på Iduns första sida en bu-
kett af porträtt, och vi läsa namn, som
genast förflytta våra tankar till hofvets
spegelskimrande gemak och den stora värl-
dens salonger. Det är dessa damer af di-
plomatiska kåren och af vår högadel, hvilka
jämte andra stjärnor ur vår societet före-
nat sig om att anordna något »non plus
ultra» till förmån för Elisabetssystrarna.
Man hoppas kunna fa en grundplåt till ett
hem åt dem, i hvilket de kunde få anordna
en egen klinik och för öfrigt åtnjuta det
sinneslugn, som deras verksamhet fordrar.
För att vinna detta och för att frångå
den gamla basarstilen och enär bland till-
ställarinnorna nästan alla europeiska länder
äro representerade, har valts namnet »Iu-
ternationel marknad», och man har öfver-
gifvit Börsens gamla salar och valt den
rymliga, nya cirkus i stället.
1 spetsen har österrikiske ministerns ge-
mål, baronessan Pfusterschmid ställt sig,
och med oförtröttad ifver har hon verkat
för den goda saken. Till henne hafva vär-
digt slutit sig den nobla smakens,elegansens,
godhetens och välgörenhetens representan-
ter, enkegrefvinnorna Alexandra Syarre,född
Hamilton och grefvinnan Stefanie ron Piaten,
född Hamilton; danske ministerns gemål, ma-
dame de Bille; tyska kejsarrikets ministers
gemål, madame Margareta Busch; engelske
ministerns gemål, lady Plunkett; franske
ministerns gemål, madame Millet, och span-
ske ministerns gemål, markisinnan de Gilell,
hvilkas samtliga aristokratiskt ädla drag
Iduns läsarinner återfinna i porträttgruppen.
Men icke blott dessa, utan äfven flere
andra lysande namn återfinna vi bland de
medverkande och däribland ett med drott-
ningdiadem, Rumäniens krönta skaldinnas.
Carmen Sylva har till »marknaden» sändt
icke mindre än nio handskrifna poem, af
hvilka vi återfinna ett fototyperadt på Iduns
tredje sida. Hvilken strid det kommer att
bli mellan autografsamlare!
Och nu ber jag, att vi få förflytta oss
till själfva platsen, till cirkus vid Karla-
vägen. Det säges, att säsongen är slut,
men detta är dock ett af säsongens événe-
ment.
* *
*
Pa onsdags middag äro spårvägarne upp-
åt Östermalm öfverfulla och det ena eki-
paget efter det andra rullar uppför Sture-
gatan och vidare Esplanaden fram till Stock-
holms hippodrom, där de bilda en lång fil.
Vi stiga in genom den vanliga entréen,
som nu är rikt klädd med friskt grönt,
och befinna oss snart midt inne i mark-
nadslifvet. Det är internationellt i detta
ords hela bemärkelse. Men vänta, vi måste
först taga en hastig öfverblick öfver det
hela, innan vi kunna inlåta oss på detaljerna.
Arenan känna vi icke mera igen, golf-
belagd som den är och ytterst omkransad
af en ung skog af höga granar. Rundt
om från höga stänger vaja de olika natio-
nernas flaggor, och nedanför i cirkel befinna
sig marknadsstånden med sina mångfaldiga
artiklar. Och det är »stil» på dessa mark-
nadsstånd, och alla »stilar» äro represen-
terade på ett konstnärligt sätt, tack vare
herrar Grabow och Rubensons skickliga
penslar.
Här se vi en skånsk bondstuga, i hvil-
ken försäljas leksaker och slöjdalster, där
åter ett gammalt medeltida judehus, där
antikviteter finnas att tillgå. Blomsterstånd
med de fagraste blommor sprida sin doft,
och i ett annat kvittra fåglar i sina burar
och skaka sina skiftande fjädrar. Lekverk
och rökverk, förfriskningar och nöjen bju-
das öfverallt och öfverallt råder ett virr-
varr och en färgrikedom, som blända ögat.
Och hvilket marknadslif se’n. Där kom-
mer en gubbe stretande med sitt kasper-
skåp och har en mängd roliga saker att
förtälja. Där är en dansande björn, och
där åter springa små näpna kolportricer
och bjuda ut Idun. Och vidt öfver sorlet
brusar musiken i yra takter och kommer
nerverna att spritta.
Men vi måste äfven se på kostymerna.
I konditoriet finna vi grefvinnan v. Platen,
som iklädt sig den vackra och klädsamma
österåkersdräkten, och där biträda äfven
fröknarna Cecilia Lewenhaupt och Busch
i varierande kostymer. I blomsterståndet,
som förestås af den graciösa lady Plunkett,
iklädd en förtjusande kostym, finna vi äf-
ven flere af stjärnorna bland societetens
damer. Hvilket brokigt vimmel bland alla
dessa renässans-, rococo- och fantasikostymer
i skärt och blått, i creme och hvitt, med
guld och silfver och fladdrande, rosiga band.
Och öfverallt flyga skämtets luftiga gra-
zier kring på franskt och italienskt tungo-
mål. Där köpslår en diplomat om en präk-
tig edamerost, och där åter syns en allvar-
sam gammal öfverste ha förvandlat sig till
en riktig »bakelsebest».
De elegant apterade buffeterna äro öfver-
fulla, och uti stallgången pröfvas skjutskick-
ligheten i därvarande skjutbana. I bier-
hallen midt emot skummar ölet i seidlarne,
och här ha många slagit sig i ro, lyss-
nande till det lifliga bruset därute i den
stora lokalen.
Men vi få icke glömma det spanska läg-
ret inne venstra kaférummet. Där mötes
ögat af en målerisk anblick. Här i det
brokiga tältet har ett genuint spanskt säll-
skap slagit läger. Bland damerna i sina
praktfulla, fantastiska kostymer igenkänna
vi fru Dolores Cobo de Aberg, markisinnan
de Güell m. fl. damer af den spanska kolonien.
Behagas det stekta kastanier eller apelsiner
eller en bägare spanskt vin; det serveras
eder genast af en äkta spanjorskas fina,
hvita hand.
Men vi nödgas dock engång sluta! Om
alla de öfverraskningar, som förekomma
och det rika program tillställarinnorna hafva
att tillgå, har allmänheten själf att öfver-
tyga sig. Säkert är, att sällan någon dy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0206.html
