Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 29. 18 juli 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
»Det är ej sådan årstid nu, mitt barn, att resor
äro något nöje; och vore det ej nödvändigt för
affärer, stannade också jag helst hemma.»
»Affärer! Och hvart skall du då resa?»
Sonja lät orolig och smått misstrogen. En resa
denna tid på året hörde ej till faderns vana. Och
affärer — när brukade han tala om affärer ! Aldrig.
Nej — detta hängde ej rätt samman. Hon såg
genast Käthe Bentson förskräckande, hotfull i all
sin skönhet, resa sig ur halft förgätna skuggor,
hon såg hennes ormögon betrakta sig och ryste
till därvid.
»Är det farbror Axel, är det hon,» brast hon ut.
»Nej, nej. Farbror Axel är ju på rekreations-
resa i orienten tillsammans med major Lang, som
du vet, och .kommer ej därifrån förrän till våren.
För honom står allt godt och väl. Det är helt
andra saker, som ej kunna intressera dig.»
»Det passar ju. utmärkt,» inföll Kurt; »general
von S. reser ock i morgon bort för en tid, så att
jag lättare disponerar mina dagar. Jag skall nog
taga väl reda på Sonja, och farbror kan resalugn.»
Men Sonja var icke lugn. Denna plötsliga resa
föreföll henne oförklarlig, och, fastän hon sade
sig själf, att detta endast var sjuklig inbillning och
saknade alla skäl, kunde hon ej undgå att oupp-
hörligt sammanställa den med Kathe Bentsons
bild, sådan hon hade sett denna kvinna, en enda
gång, stående inför sig med af vrede gnistrande
ögon och skälfvande läppar.
Och under den långa sömnlösa natten vred hon
sig oroligt fram och åter på sin febervarma bädd,
medan, oaflåtligt hotande, dessa ord ringde i hen-
nes öron:
»Ni ser mig åter. Jag kommer, när ni det minst
anar.»
* *
*
Emellertid reste grefve Stjärne tidigt morgonen
därpå, innan ens Sonja, som först fram i grynin-
gen alldeles utmattad fallit i en djup, dvallik sömn,
hunnit vakna.
Strax sedan hon ensam och nedstämd slutat sin
I D U N
frukost, ringde det på, och ögonblicket därefter
kom Kurt infarande med brådskande steg, som
kommo sabelhängslet att skramla helt martialiskt.
Sonja klarnade upp.
»Så snällt, att du redan kom, Kurt. Gud vet,
hvad jag annars tagit mig till i min ensamhet och
oro.»
»Kära min tös, hvarför göra dig så många onö-
diga bekymmer,» svarade han ömt; »du är aldrig
ensam, så länge du har mig, och att oroas för
att farbror måst göra en liten resa på några da-
gar, det är barnsligt, ja riktigt barnsligt »lillan»
min.»
»Nu skola vi göra oss en riktig treflig dag,»
fortsatte han, »och glömma alla dumma griller.
Det är det härligaste väder ute för att vara ok-
toberväder, solsken och ljumt. Vi göra först en
tur i vagn kring Djurgården, som är något till
vacker, må du tro, i sin granna höstuniform; kl.
2 har Sportklubben mâtiné i Cirkus, jag har re-
dan biljetter; så dinera vi på »Rydberg» och gå
i afton på Dramatiskan. Hvad säger du om
mitt program?»
»Endast allt för mycket nöjen på en gång, kära
Kurt», log Sonja, som verkligen kände sig lättare
till sinnes inför utsikten af en hel, angenäm dag
i hans sällskap.
På kvällen kom hon hem, uttröttad, men helt
nöjd med sin dag, efter att nyss ha skilts vid
Kurt utanför porten.
Jakob tände de stora silfverkandelabrarne i mat-
salen, där en lätt supé var uppdukad, ty ’de hade
ej ätit efter spektaklet, då Sonja ej ville hem allt
för sent.
På en silfverbricka vid hennes kuvert låg dagens
post, några bref och utländska tidningar, dem hon
hastigt bläddrade igenom för att se, om något
gällde henne.
Ett par inbjudningar till middag och supé —
det var allt.
Men där, underst på brickan bland faderns bref
låg ett litet kuvert, som genast väckte hennes upp-
märksamhet genom sin rosenröda färg, den ele-
1890
ganta, kvinliga pikturen och den främmande post-
stämpeln.
Hon granskade det noga. Det doftade starkt af
en fin, genomträngande parfym. Frimärket var
franskt och bar Paris’ poststämpel.
Hennes hjärta började våldsamt klappa. Hon
visste ej, att fadern mottog några kvinliga bref,
och detta bref var ovilkorligen från en kvinna.
Hon kände ett svartsjukt begär att röja dess hem-
lighet.
Och då hofmästaren i detsamma trädde in med
samovaren, stack hon det hastigt och oförmärkt
i sin ficka.
När Hon kommit upp på sin sängkammare tog
hon fram det på nytt och vände det på alla kanter.
Paris — Paris! Var det månne möjligt, att det
var dit han rest?
Hennes fingrar darrade. Hon greps af en oemot-
ståndlig drift att bryta detta tunna konvolut, som
skilde henne från vissheten.
Men hon hejdade sig och stred mot sig själf.’
En sådan låghet, ett spioneri voro henne så främ-
mande —• och dock, dock ...
Innan hon visste ordet af, föll det öppet ned i
hennes knä. Hon grep det, vände det; hon ville
endast se underskriften, skulle endast, endast se,
från hvilken dessa rader härrörde. Och så oläst
lägga det afsides och öppet bekänna allt, när
fadern kom hem.
Ett skri, ett enda smärtans och förtviflans skri
undslapp henne.
Voro då hennes svartaste drömmar sanning, och
var nu själfva sanningen lögn.
Hennes späda gestalt skakades af konvulsivisk
gråt och hon borrade sitt hufvud djupt, djupt i
kuddens ejderdun.
De ord, som mött henne under faderns bref, voro
dessa: »Dira älskande, af längtan döende Kathe».
(Forts.)
Förslag till matordning för veckan
20—27 juli.
Söndag: Euré på färska gröna är-
ter; stufvade lindare; oxfilet med ma-
karoni; jordgubbar med grädde.
Måndag: Soppa på blomkål; ragu
på fiäskkorf med grönsaker; kroketter
af risgryn med sylt.
Tisdag: Kokt salt oxbringa med
potatispuré; stekt selleri; soppa på fär-
ska körsbär.
Onsdag: Soppa på grönsaker; ragu
på rökt skinka ; lamkotletter med lök-
sås.
Torsdag: Grytstek med stufvade
turkiska bönor; smultron och mjölk.
Fredag: Kokt torsk; stekt ungand;
vinkallskål.
Lördag: Ruda kokt i vin; njur-
bullar; Blåbär med mjölk.
Recept.
1. Pure på färska gröna ärter.
Nyss plockade gröna ärter kokas i
vatten’ jämte en lök, en morot och
litet salt. Då de mjuknat, borttages
moroten och ärterna få afrinna, hvar-
efter de drifvas genom en fin sikt. Purén
sättes åter på elden med buljong och
litet socker, uppkokas under jämn om-
röring och flyttas därpå åt sidan. Ris-
gryn förvällas, läggas i kallt vatten,
få afrinna och kokas därefter med bul-
jong, få åter afrinna och läggas i sopp-
skålen med purén jämte något smör.
Soppan kan äfven beredas utan bul-
jong, blott med ärternas spad och ris-
grynen, som kokasmed smör och vatten.
2. Ragu på rökt skinka. Rökt
skinka kokas nästan färdig, hvarpå
den upptages och skäres i små bitar;
en morot och några champignoner
(äfvensom tryffel, om man så hafva
kan), förut kokta, sönderskäras, och
alltsammans nedlägges åter i kastrul-
len med smör, en matsked mjöl, något
buljong (och ett dricksglas champagne).
Då allt är väl inkokt och endast helt
litet sås återstår, ikramas litet citron-
saft.
3. Krokeiter af risgryn med sylt.
Risgrynen förvällas och kokas därpå
med mjölk, mandel, kanel, citronskal till
en tjock gröt, som blandas med socker.
Äggulor inblandas, sedan gröten sval-
nat, och häraf formas små plättar,,som
utklappas, beläggas med aprikosmar-
melad eller sylt, hoprullas, doppas i
rifvet bröd, därpå i vispadt ägg, så
åter i rifvet bröd och stekas i kokande
smör.
O. H. D.
Bakning’.
Utmärkt goda Bisquiis. 319 gr söt-
och 100 gr bittermandel torkas väl
mellan rent linne. Stötes sedan, litet
i sänder, i en mortel tills mandeln blir
fin som en pomada, hvarefter däri blan-
das 4 hårdt vispade äggbvitor. 850
gr siktadt socker blandas med 2 rågade
matskedar väl siktadt mjöl och 2 knifs-
uddar hjorthornssalt; detta arbetas med
6 till skum slagna ägghvitor en bra
stund, hvarefter tillsättes litet i sänder
af den krossade mandeln. Man får
vara mycket noga vid hvitornas vispning
— de äro tillräckligt arbetade när de
släppa fatet så att intet fuktigt blir
qvar i dettas botten. Degen trillas i
små bullar med tvänne i vatten dop-
pade teskedar och läggas med dem på
smorda och mjölade plåtar. Ugnen får
ej vara varmare än till skorptorkning.
Dessa bisquits kunna gömmas mycket
länge. Satsen kan naturligtvis tagas
blott hälften så stor eller mindre.
Olga.
Bra småbröd. 213 gr smör, 1 ägg-
gula eller ett helt ägg, \ skedblad
socker, 319 gr mjöl. Uttagas med
mått, strös med kulsocker. Ej för sval
ugn. Blir ungefär 40. Olga.
Efterrätter.
Rabarbermarmelad. Denna är mycket
frisk och välsmakande, men håller sig
ej så länge som fruktmarmelad. Bäst
lämpar sig därtill kraftig, fullt utväxt
rabarber. Man skalar stjälken, skär
den i korta stycken, tager till hvart \
kg af densamma J kg eller ända till
625 gr finstött socker, det finskurna
skalet och saften af en half citron jämte
8 gr skalade, finhackade bittermandlar,
låter allt långsamt koka upp, rör om
ständigt, tager bort skummet och kokar
därpå marmeladen öfver ganska stark
eld så länge, tills en på en tallrik upp-
hälld droppe däraf strax blir geléartad.
Man slår den därpå i stenkrukor, läg-
ger efter afsvalningen ett i rom dop-
padt papper öfver dem och binder öf-
ver kärlet med en oxblåsa.
Huskurer.
Medel mot röda händer. Om man
hvarje afton, innan man går till sängs,
gnider in händerna med glycerin och
träder handskar på, skall rodnaden
snart försvinna.’
Medel mot fräknar. Emedan fräknar
just ej bidraga att höja skönheten,
skall säkert följande medel gärna mot-
tagas af mången. Man tager saften af
omogna, mjuka johannisbär, bestryker
härmed den fräkniga huden om kväl-
larne, innan man lägger sig, och tvättar
om morgnarne bort den med mjölk.
Detta medel användes så länge man
har tillgång till omogna johannisbär;
äro fräknarne då ännu synliga, fortfar
man på samma sätt med svafvelblomma,
blandad med citronsaft. På en tesked
svafvelblomma droppar man saften af
en medelstor citron.
Husgerädet,
Att gifva tenn silfverglans. Tennet
befrias först med asklut från all oren-
lighet och gnides sedan med en ylle-
lapp doppad i fint pulveriseradt koksalt,
som först torkats väl i ugnen.
Klädedräkten.
God, svart sammet, som blifvit fläckig,
göres ren genom att gnidas med rå
löksaft. Man skär itu en lök och gni-
der duktigt med insidan af densamma,
tills sammeten åter blir vackert svart.
Bastsidenklädningar, som smutsats,
kan man själf tvätta, så att de bli som
nya igen. Man tvättar dem med mild,
hvit tvål i ljumt vatten och sköljer
dem därpå några gånger. Till det
sista sköljvattnet tillsätter man något
upplöst socker och två skifvor hvit,
upplöst gelatine, hvarigenom sidenet
blir glänsande och styft. Därpå hänger
man klädningen så slätt som möjligt
att torka, likväl ej mer än att man
kan stryka den utan att åter behöfva
fukta den.
Inlägg-ning”.
Goda saltgurkor. Till 25 à 30 någor-
lunda stora gurkor följande sats: 3 1.
friskt vatten, 20 dl god ättika, 106 gr
salt. Detta uppkokas i väl förtennt
kärl, slås därpå upp i en kruka att
kallna men öfvertäckes väl, så att ej
kraften försvinner och då det är kallt,
ilägges 2 à 3 knifsuddar alun, hvarefter
det hälles på gurkorna. Dessa böra
förut ligga i vatten öfver natten och få
därefter ligga på linne och torka. Ned-
lägges hvarftals med svarta vinbärsblad,
körsbärsblad, eklöf, dillkronor och pep-
parrot, 1varefter lagen öfverslås. Kru-
kan tillsmetas med deg och får stå
några dagar i ett rum att torka, men
härunder efterses noga att ingen spricka
uppkommer. Sättes sedan ned i en
källare och äro färdiga efter 6 veckor.
Olga.
LEDIGA PLATSER.
Ett allvarligt,
fullt pålitligt, yngre fruntimmer, med
goda rekommendationer, godt sätt, håg
och fallenhet för affärsverksamhet och
något hemmastadt uti klädes- och ma-
nufakturhandel samt skrifgöromål, er-
håller nu genast plats. Svar, med
uppgifna pretentioner, jemte betyg och
fotografi, ställes till Albert Gunnard,
Bollnäs. [2202]
Skola.
Ett eller tvänne fruntimmer med
kunskaper och renommé finna (enligt
föräldrars och målsmäns önskan och
utsago) utsigt till mindre skolas id-
kande i framåtskridande ort. Reflek-
terande torde lemna svar nu snarast
till »Skola», Iduus byrå. [2201]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0364.html
