Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 9 januari 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 IDUN 1891
Det lilla blott med välbehag Det stora, ja, det största vet,
sig solar i sitt eget jag; att ofvan det står evighet.
JZ. JoPEI.lUS.
omgifning nedlades de frön till vetande ooli
eftertanke, hvilka sedan genom den mognade
kvinnans lefnadserfaienhet oeh människokänne-
dom, lysta och värmda af fantasien, fingo lif
i hennes literära arbeten.
Amanda Kerfstedt tog dock den första tiden
af sin skriftställareverksamhet sin uppgift på
detta område föga allvarligt.
Det var en tillfällighet, som kom henne att
ändra åsikt härutinnan.
Eduard Bäckström redigerade vid den tiden
tidskriften Eko, för hvilken han i allmänna tid-
ningar införde en uppmaning till pristäflan.
Amanda Kerfstedt hörsammade utan vidare
uppmaningen och inlemnade under signaturen
»Frank» en liten novell, men afhörde trots
mycken undran och spänning ingenting om
täflingens utgång.
När månader gingo om, utan att den blef
känd, antog både han och hennes familj
hon är i äktenskap förenad med föreståndaren
för Blindinstitutet vid Tomteboda P. Kerfstedt
att kännedomen därom gått för dem förlorad.
Stor blef därför deras öfverraskning, när en
morgon vid postens ankomst i tidningarna
kungjordes pristäflingens utgång, oeh att »Frank»
bland åttio täflande vunnit första priset, fem-
hundra kronor.
Nu var det Amanda Kerfstedts egentliga
skriftställarverksamhet började. Hon fick an-
bud att skrifva dels för »Eko»’ och dels för
»Tidskrift för hemmet». Sina bidrag i
dessa tidskrifter samlade hon sedan och utgal
i två häften : »Vid vägkanten» — numera alltid
på förläggarens uppmaning signerande sina
skrifter med sitt eget namn, Amanda Kerfstedt.
Hennes verksamhet, dels inom sitt eget hem,
dels på andra områden har dock ej tillåtit
henne att odeladt egna sig åt det literära arbe-
tet. Dock kan man ju till det området hän-
föra hennes värf att under de två sist gångna
ha redigerat Fredrika Bremer-förbundets tid-
skrift Dagny. För statistiska uppgifter har
hon haft i uppdrag att i Stockhom uppsöka
samtliga sömmerskor för att taga kännedom om
deras ekonomiska förhållanden, och säger det
sig själft, att en sådan uppgift skulle vara i
hög grad maktpåliggande och i det yttersta
anlita så väl fysiska som andliga krafter, huru
obrutna de än synas vara, detta till glädje för
de många, som i henne se, icke allenast den
varmhjärtade på ett enkelt, fängslande, om ock
ej optimistiskt sätt skildrande författarinnan,
utan äfven den sympatiska, förtroendeingifvande
deltagande vännen — den sanna kvinnan.
Laura Fiiinghoff.
Mitt hem.
var finns ett namn mig mera dyrt och
hävt,
%tt namn min hela kärlek högre vardt,
jfln namnet fjdem, det ljufva, lilla ord,
ßom rymmer allt det rikaste gå jord.
Mitt hem, mitt hem, da trefna, lugna vrå,
jDit världens listra stormar icke nå,
crDär fri och glad jag åter andas ut,
ße’n dagens id och moda nått sitt slut.
Mitt hem af sol och hjärtevärme fullt,
jDär kära stämmor klinga gladt och huldt,
c
X>är llida händer skänka varma tag,
jDär alla ge det lästa af sitt jag.
M, om i lifvet mången drom än Irast,
Mitt hem, det är den grund där jag står
fast.
<Vti de minas kärlek har jag lo,
3 deras tro min egen trygga ro.
ftivad äro makt och ära, prål och flärd,
jivad är all värdslig skatt väl mera värd
Mn lyckan uti hemmets tysta frid,
jDen lycka, som ej skiftar tid från tid.
jDär är mig ljufligt godt, där är mig väl,
jDär växa starka vingar gå min själ,
eAtt lära mig framåt till högre flykt,
Vgg till det lästa hem, mitt hopp har lyggi.
Siri Dahlems.
”Barnet är mannens fader”.
Af Hanna Kamke.
Prisbelönad vid Iduns stora pristäfling.
IH n underlig öfverskrift, tycker nog mån-
ie^ gen och besinnar ej, hvilken sanning
som ligger i denna paradox. Vi kunna
tryggt påstå, att såsom barnet är, så blir
mannen. Därför är det uppfostrarens plikt
att redan tidigt gifva akt på de gryende an-
lagen, så att han, medan tid är, kan oskad-
liggöra eller åtminstone försvaga de dåliga
samt vidare utveckla och stärka de goda.
Detta gäller såväl för de kroppsliga som för
de andliga gåfvornas utveckling.
Uppfostraren skall ej blott fästa sin upp-
märksamhet vid barnets moraliska och intel-
lektuela framåtskridande, utan ock lägga sig
vinn om att rätt naturligt vårda dess kropp.
Själskrafterna kunna aldrig utvecklas till full
skönhet och styrka, om ej de fysiska orga-
nen, själslifvets förmedlare, genom en sund
fysisk uppfostran blifvit stärkta och normalt
utbildade. Hvad båtar all andlig fulländ-
ning, om kroppen vägrar sin tjänst, om lekam-
lig skröplighet hindrar själens rikedom att
göra sig gällande?
Det finnes väl ingen moder, som ej någon
gång drömt, att just hennes barn bland tu-
senden skulle vara utvaldt att blifva något
stort, något framstående i världen, eller åt-
minstone kunna räknas till den skara, som
troget och kraftigt utför sin lifsgärning; men
hur få besinna väl, att vägen till detta mål
blott kan utgå från en samvetsgrann, god fy-
sisk uppfostran. Det är därför vi här vända
oss till mödrarna, då åt dem blifvit öfver-
lemnad den första fysiska uppfostran och i
deras hand till stor del barnets framtid ligger.
Framför allt måste då här betonas den
allra största renlighet^ med afseende till så-
väl barnets kropp, dess kläder och bädd, som
äfven den luft, det inandas. Det bör från
första dagen dagligen badas eller tvättas öf-
ver hela kroppen, i början med varmt, små-
ningom med allt svalare vatten. Dessa dag-
liga tvättningar skola fortsättas lifvet igenom,
ty blott så kunna hudporerna hållas öppna
och kroppen utdunsta normalt.
Under första åren skall det, om möjligt,
dagligen byta underkläder, då dess ämnes-
vexling är mycket lifligare än den fullvuxnes,
och ett oftare ombyte därför är nödvändigt.
Rena kläder kunna visserligen ej ersätta tvätt-
ningar och bad, men de understödja dem be-
tydligt. Särskilda dag- och nattlinnen böra
alltid finnas, och så snart de ej äro på krop-
pen, läggas att behörigen utdunsta. Hit hör
äfven, att bädden ofta rengöres och vädras.
Så mycket som möjligt måste barnet uppe-
hålla sig i fria luften, äfven om vädret ej
alltid skulle vara det bästa. Man blir min-
dre ofta sjuk genom förkylning än genom in-
andning af otjänlig luft. Den, som genom
dagliga tvättningar härdat sin kropp, är för
öfrigt mindre utsatt för förkylning än den
vattenskygge, hvilken liksom sammanvuxit
med sina kläder.
Ej trånga gator och gårdar bör man upp-
söka, utan fria platser och allra helst skogen.
Skulle det vara kallt, måste barnet vara väl
klädt, men utan öfverdrift. Man skall ej tro
sig härda barn genom att gifva dem för li-
tet kläder. Lika så litet skyddar man dem
å andra sidan för förkylning genom attpelsa
på dem för mycket.
Rummet, där barnen vistas, bör vädras
minst tre gånger dagligen och temperaturen
hållas omkring 18° Celsius. Vid sjukdom
bör ej heller vädring underlåtas. Inga oren-
ligheter, af hvad slag de vara må, böra tå-
las i barnets rum.
Af lika stor vikt som renligheten är en
naturenlig näring. Endast sjukdom eller brist
på mjölk bör kunna afhålla en verklig mo-
der att själf gifva sitt barn den första nä-
ringen. Tillåta omständigheterna henne icke
att göra sitt barn denna första kärlekstjänst,
då må hon efter samvetsgrann pröfning söka
en annan kvinna, som kan ersätta henne.
Äfven om svårigheter af ekonomisk art skulle
uppstå mot antagandet af en amma, så bör hon
dock uppbjuda allt och hellre själf försaka
nöjen, nya kläder oeh dylikt, blott för att
kunna åt sitt barn gifva den föda, det har
rätt att fordra. En artificiel uppfödning blir
oftast rätt dyrbar, då den ej sällan har lång-
varig klenhet J släptåg, hvars häfvande kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
