Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 6. 6 februari 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 i DU N 47
lilla, allt detta bryr jag mig icke mer om,
än om jag läste det i en bok om någon an-
nan. Ser du, mamma, jag sätter den enkla
sjömannen skyhögt öfver den där, som gick
nyss med parasollen. Ty om han med pa-
rasollen — »
»Snack om den parasollen! Den mätte
han väl fä ha!»
»Om han hade en minsta bråkdel af lots-
lärlingens finkänslighet, skulle han skytt som
pesten att pä det här sättet kretsa omkring
mig och göra sig till en narr i en tänkande
flickas ögon — och likadana, precis likadana
är de allesammans, hvar pä sitt vis. Hvem
är ärlig af dem? Hvem tänker pä annat
eller andra än sig själf? Hvem skulle visat
lotslärlingens stolthet? Hvem skulle varit
sådan man som han, när det gällde? Hvem
skulle som han hållit armen om mitt lif
utan att en sekund med ett enda ord glömma
sig, fastän han älskade mig — jag vet, att
han ännu älskar mig, och dock har han al-
drig sagt det med en blick. Det är en man
efter mitt sinne, mamma, en verklig man,
fri från humbug, som en kvinna kan lita
till äfven då, när allt syns förloradt. Och
så mycket tror jag att det kräfves, för att ett
äktenskap skall kunna sägas stå på säker
grund —»
»Hvar i all världen, barn, har du fått
dessa fordringar ifrån?»
»Just uti all världen, just i vår värld, vår
umgängesvärld — och jag har inte sett en
enda, som vågat handla själfständigt och gå
sin egen väg från det gamla utnötta spåret,
som flocken följer — och därför har jag lärt
mig att misstro dem alla och sky dem alla,
när jag som bäst gått midt ibland dem. Där
har du hela mitt hjärta uppslaget på vid
gafvel, mamma lilla! Och nu går jag en-
sam ner till hamnen, äfven med risk att möta
den ljusa para — förlåt migl Den ljusa
kamrern. Ge mig en kyss nu! Förr eller
senare får jag dig på min sida — —»
»Aldrig — aldrig! Urspårade sorgebarn!»
Och hon slog med all makt sitt handar-
bete i korgstolen.
* *
*
Solen hade sjunkit ned mot den strimma,
som skiljde haf och himmel. De skoglösa
bergknallarne upptogo rosenskimret från hen-
nes strålar och framstodo i varmaste färger
och skarpt tecknade in i minsta detaljer.
Allt framträdde trolskt och glänsande —
hustaken, trädgårdstäpporna, båtarna vid
kajen, folket, som stod och såg utåt hafvet
eller promenerade. Fröken Lisen gick där
ensam litet afsides från badgästerna, stan-
nade ofta och såg utåt. Hennes kinder hade
varm färg; solskenet var nog icke ensamt
orsak.
Där stod en grupp lotsar vid kajen. Frö-
ken Lisen kände en af dem. Hon såg, att
de hade sin uppmärksamhet riktad just åt
det håll, dit hon så många gånger blickat
under sin promenad. Hon stannade nu helt
nära dem.
»Här är en liten kikare,» sade hon, »kan-
ske man kan se, om det är ett fartyg.»
»Åh, tackar fröken! — Ja, nu ser jag
det klart — det är en tremastare, som lig-
ger där och väntar på vind för att segla in.
— Det är nog den, som vi ha väntat ett
par tre da’r. »
»Hör nu — kan man se, om — om det
är ett barkskepp?»
»Ja, för allt! Det är ett barkskepp —
men förstår lilla fröken sig på fartyg också!»
»Inte mycket,» — hon talade nästan för
sig själf — »men jag skall väl lära mig —
nej se ! se, hur bländhvita seglen lyste just
nu!»
Drifning af miniatyrrosor.
YPör dem af lduns aktade läsarinnor, som gärna
"jt egna någon tid och omsorg åt Floras små älskli-
ip ga barn, vilja vi gifva anvisning att frambringa
rosor på ett sätt, som icke blott skänker
nöje, utan äfven kan vara ett både intressant och
lärorikt studium. Försöket är mycket lätt utföjdt;
ett par cigarrlådor med glasskifvor öfver, några
små krukor af 4—5 cm:s genomskärning samt ett
par händer fulla ljungjord och lika mycket gammal
drifbänksjord (som man ju kan erhålla från en
trädgårdsmästare) är allt hvad vi behöfva.
Af våra ädlare rosenbuskar, såsom remontant-,
te-, bourbonrosor o. s. v. taga vi i januari eller feb-
ruari några fröhus eller s. k. nypon, urtaga fröna
och lägga dem i ett bad af en liter vatten och en
matsked saltsyra. Häri få de ligga 20—24 tim-
mar, så att det hårda skalet blir i det närmaste
uppfrätt. Man undersöker ett och annat frö ge-
nom att sönderskrapa skalet med nageln. Går
detta lätt, och frökärnan ännu är hvit, upptagas
de ur vattnet. Har kärnan börjat blifva mörk
liksom skalet, då ha fröna legat i för länge och
äro obrukbara.
Våra cigarrlådor fylla vi, sedan vi i bottnen
borrat några små hål för vattnets afrinnande, med
ett tjockt lager ren flodsand och ett tunnare la-
ger jordblandning, så att jordytan blir 1^—2 cm.
under lådans kanter. I jorden nedsticka vi fröna
på två cm. afstånd från hvarandra och tre gånger
så djupt som fröets tjocklek. Jorden täckes där-
på med ett 4—8 dubbelt med vatten väl genom-
dränkt läskpapper, glasskifvan lägges tätt öfver,
och lådan ställes på kakelugnen eller någon an-
nan plats med hög och jämn värme.
Efter omkring åtta dagar sticka plantorna med
sina två hjärtblad upp ur sin mörka graf, och nu
är det tid att taga bort papperet och sätta lådor-
na på en ljus men ej solig plats. Gör man ej
detta i rätt tid, skjuta plantorna upp till glaset
och blifva så veka, att de lätt falla omkull för att
ej resa sig igen. I detta fall kan man stödja dem
med att strö ett lager jord omkring dem, akte sig
blott, att ingen jord kommer pä bladen.
Då plantorna blifvit något vanda vid ljus och
luf} flyttas de en ech en i ofvannämda små kru-
kor. Härvid är bäst att låta hvarje planta åtföl-
jas af en jordklimp. Vid omplanteringen afskär
man hufvudrotens spets för att frambringa flera
sidorötter. Jorden i krukorna bör utgöra en bland-
ning af ljung- och drifbänksjord samt något fin
sand. Efter omplanteringen ställas krukorna i lå-
dor, som täcktas med glasskifvor. Plantorna öf-
versprutas en och annan gång med kylslaget vat-
ten och vänjas småningom vid ljus och luft, så
att betäckningen kan borttagas.
Då plantorna åter hemtat sig och börjat växa
igen, vattnas de efter behof med vatten, i hvilket
man lagt litet filspån af horn eller ben. Då
dagarne blifva ljusare och varma, ställas krukorna
i fönstret och utveckla sig småningom till små
pyramider eller dvärgbuskar. Man akte sig väl
för att afknipa eller skada någon topp, äfven om
den synes vilja växa för fort i jämförelse med
de andra; genom ett sådant våld kan man göra
hela nöjet om intet.
Efter några veckor framkomma knoppar i topp-
arne, och efter kort tid kan man glädja sig åt
fullt utvecklade miniatyrrosor. De små buskarne
erbjuda nu en verkligen förtjusande anblick, och
odlaren bör känna sig rikligen belönad för sin
ringa möda.
För barn i synnerhet är det lärorikt att kunna
följa växtens utveckling från frö till blomma, helst
då det hela försiggår under loppet af några få
veckor; ty som bekant hafva barn i allmänhet
svårt vid att vänta, utan vilja så snart som möj-
ligt vara vid målet, antingen det gäller lek eller
allvar. Den som har små omkring sig, borde
därför lägga en del frön till gtoning, så att de
dagligen vore åtkomliga för de unge, t. ex. mellan
ett par jämt fuktiga klädeslappar. Det är intres-
sant för hvem som helst, men allra mest för de
små med deras skarpa iakttagelseförmåga att följa
naturens arbete från de första lifsyttringarna i det
skenbart liflösa fröet. Och ett sådant studium
skärper deras blick och ger dem rik anledning till
eftertanke.
Det bänder ofta, att man på detta sätt af frö
kan få nya rossorter. Finner man i den lilla
samlingen någon, som genom växtsätt, form eller
färg tilltalar en, kan man plantera den i^ större
kruka och, om man så vill, i det fria, då tiden
därtill är kommen. Om de så behandlas, försvinner
deras dvärgnatur, och man får rosenbuskar af
vanlig storlek. M.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Evinnointressena vid riksdagen. Om
höjande af kvinnans äktenskapsålder till 18 år
motionerar hr Borg i första kammaren. Som be-
kant motionerade hr Borg i fjol om giftoålderns
höjande till 21 år eller lika med mannen — dock
utan resultat. Få nu se, om det halfva steget är
lättare att taga än det hela.
Till den kvinliga ungdomens gynnare höra hrr
Weiselgren i första och Winkrans i andra kam-
maren, hvilka båda motionera om höjande af an-
slaget till högre flickskolor från 30,000 till 70,000
kronor.
*
Kontrollkomité af damer. Hr Chr. Meyer,
nuvarande egaren af Dufnäs’ tvättinrättning i huf-
vudstadens närhet, hvilken sysselsätter omkring
70 arbetare, öfverlemnar i dessa dagar affären till
ett nybildadt aktiebolag, benämndt Aktiebolaget
Dufnäs’ nya tvättinrättning, som för att ingifva
allmänheten större förtroende till affären ämnar
ställa den samma under kontroll af en damkomité.
I bolagsordningen stipuleras därjämte, att af den
blifvande nettovinsten skall, sedan aktieegarne
erhållit 5 procent ränteutdelning, en fjärdedel af-
sättas, dels till en understödsfond för ålderstigna
tjänarinnor, dels att bereda tvättinrättningens egna
arbetare andel i vinsten. Understöd från sagda
fond skall utdelas efter förslag af nämnda dam-
komité.
*
En ny hofcharge. Konungen har til! hof-
och slotsfältskär utnämt fältskären och sjukgym-
sten Charlotte Berggren.
Teater och musik.
Kungl. operan har återupptagit »Mefistofeles» med
hr Lomberg i titelpartiet. Rollbesättningen är för
öfrigt den samma som under d:r Botteros gästspel.
Vi ha ännu ej haft tillfälle se hr Lomberg i hans
nya uppgift, men han lär med densamma afgjordt
hafva tagit ett steg framåt.
Inom kort kommer en finsk sångare hr Alarik
Uggla att debutera å k. operan härstädes.
Svenska teatern har återigen fått upp ett nytt
program, nämligen »Enkan Durosel», komedi i en
akt af Bisson och Mars, samt »Tokerier», fars i
tre akter af Karl Laufs. Det första stycket är en
obetydlighet utan vidare intresse. I det senare
åter är idén ej oäfvet funnen, situationerna äro
roliga och spelet godt. Emellertid är det väf kr
Holmquist, som med sin oöfverträffliga komik och
med sitt goda lynne håller stycket uppe. Bland
de öfriga medspelande förtjänar särskildt att näm-
nas hr Bror Olsson, hvilken af en teatervurmande
ung man skapat en karaktäristisk typ.
Under inöfning är Ibens »Hedda Gabler».
Vasateatern har nu senast satt det teaterälskande
Stockholm i tillfälle att förnya en glad och kär
bekantskap sedan Mindre teaterns dagar i Suppés
allbekanta operett, »Donna Juanita». i hvars titel
roll flere af våra operettdivor firat sannskyldiga
triumfer. I sprittande melodirikedom står, som
kändt, denna operett ingalunda efter för Suppés
bästa; under ett helt decennium ha de populära
melodierna hållit sig uppe på repertoaren, hvar-
helst den lättare musiken öfvats. Den prestation,
med hvilken i lördags Vasateaterns uppburna pri-
madonna fröken Ekström slöt sig till raden af
Juanitor, var genom sin täcka liflighet och grace
väl förtjänt af det bifall i blommor och ljudliga
applåder, som af premierpubliken egnades den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1891/0051.html
