Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 11. 13 mars 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 I Ö U N 87
sålunda vitsordad kvinna må lika med yng-
ling kunna antagas till elev å apotek samt
efter fullgjord farmaeeutisk tjänstgöring och
för apotekare stadgade kunskapsprof erhålla
enahanda rättigheter, som tillkomma manliga
farmaceuter.
I fall, som vi anse oss ha skäl att hop-
pas, k. m:t biträder medicinalstyrelsens för-
slag, så blir dock reformens praktiska be-
tydelse i närmaste hand beroende på apoteks-
innehafvarnes villighet att mottaga kvinliga
elever. Medicinalstyrelsen anser för sin del,
att förslaget är förestafvadt af rättvisa och
billighet, samt att tillämpningen af det sam-
ma icke bör medföra den minsta olägenhet
för någon. Och må man då hoppas, att ej
enskild motspänstighet skall lägga hinder i
vägen. Kanske kunna vi inom ej allt för
aflägsen framtid i våra spalter få presentera
Sveriges första kvinliga apotekare.
*
Vår lagstiftning om åktenskupsskUnad,
hvilken jfråga Idun nyligen hade pä tal i samband
med fru Wicksells föredrag, utgjorde ämne för di-
skussion vid ett sammanträde den 6 dennes i Lä-
karesällskapets lokal, anordnad af »Föreningen för
gift kvinnas eganderätt».
Mötet öppnades af byråchefen grefve Hamilton,
som äfven utsågs till dess ordförande samt i några
inledande ord påpekade betydelsen af hr Borgs ny-
ligen inom riksdagen fallna motion om fattigvårds-
nämdens rätt att i vissa fall förordna om äktenskaps-
skilnad.
Hr Borg upprepade därefter i hufvudsak sitt från
Första kammaren bekanta anförande för sin motion
samt bemöttes därefter af hr Mankell, som redo-
gjorde för motiven till lagutskottets afstyrkande af
densamma, grundade hufvudsakligast på betänklig-
heter att åt fattigvården lemna för stor myndighet
inom familjelifvets privata område. Annars egde
syftemålet med motionen både hr Mankells och lag-
utskottets fulla symparier.
Bland talare, som i sak instämde med den i hr
Borgs motion åsyftade ändringen i lagen om äkten-
skapsskilnad, utan att dock kunna godkänna den af
motionären förordade formen för densamma, märktes
vidare hrr Bülow, Wavrinsky, Hamilton och Hassel-
roth, hvilken sistnämnda påpekade, att vår nu gäl-
lande lagstiftning rörande äktenskapsskilnad väsent-
ligen ej skiljer sig från den af hr Borg föreslagna
förbättringen. Fullt samstämmiga med kvinnornas
riddare voro däremot fruarna Myhrman och Monte-
lius samt hr Zotterman, hvaremot öfverstelöjtnant
von Koch fann sig uppmanad att uppträde som de
äkta männens och det oupplösliga äkta förbundets
försvarare. Någon resolution antogs icke.
*
Svenskt säde. Den metod för den kvinliga
handarbetsundervisningen, som redan ett årtionde
tillbaka varit tillämpad i Stockholms folkskolor, är
nyligen införd vid en skola i S:t Petersburg. Lära-
rinnan därstädes, en finska vid namn Selma Kron-
qvist, som själf genomgått kurs för fröken Hulda
Lundin härstädes, har på anmodan äfven anordnat
en kurs för utbildande af lärarinnor i nämnda
metod.
*
Fröken Ingeborg Tauström, som bl. a. före-
stått en läroanstalt i Stockholm, har nyligen gra-
duerats vid ett amerikanskt medicinskt institut och
tjänstgör nu som assistent vid en poliklinik i Chicago.
Kvartalspreimmeranter uppmanas att
ofördröjligen förnya prenumerationen,
enär upplagans storlek i god tid må-
ste bestämmas och senkommande löpa
risken att bli utan ett eller annat af
kvartalets första nummer.
Teater och. musik.
Tvänne pianister,
båda förut okända härstädes, men synnerli-
gen framstående, hafva under de senaste dagarna
låtit höra sig från k. operans scen. Fru Mar-
gareta Slem från Dresden uppträdde i lördags
å sjunde symfonikonserten och fru Teresa Car-
renno, bördig från Sydamerika, å en i tisdags å sam-
ma ställe anordnad extra konsert. Medan man om
den förra ej visste något vidare, än att hon var en
i Tyskland högt uppburen pianist, föregicks den se-
nare af dessa väldiga reklamer i annons-, affisch-
och notisform, som äro afsedda att egga nyfikenhe-
ten, men som ofta göra, att mången med en viss
misstro, kanske oberättigad, mottager den ompuffade
konstnären. De loford, som på förhand sagts om
båda, visade sig emellertid fullt på sin plats. Bägge
äro synnerligen framstående i sitt fack, och dock är
det en ganska stor åtskillnad mellan dem båda. Me-
dan fru Stern alltigenom röjer denna öfverlägsna
musikaliska uppfattning, som, parad med en fullän-
dad teknik, förstår att framlägga tonverkets verkliga
innebörd och karaktär, med försmående af allt onö-
digt prål, tyckes fru Carrennos styrka ligga i denna
till sin högsta tänkbara höjd drifna virtuositet, hvil-
ken gör de i ett stycke redan befintliga svårigheterna
ännu större, endast för nöjet att med den största
lätthet få besegra dem, samt i en uthållighet och
styrka, som väl aldrig öfverträffats af någon som
helst i detta fack. Fru Sterns spel intager och vär-
mer, fru Carrennos förvånar och berusar. Behållnin-
gen blir större af det förra, än af det senare, vid
hvilket man säkerligen ock förr tröttnar. Härmed
icke sagdt, att ej också fru C. förstår att inlägga
känsla och glöd i sitt spel; för henne som den
varmblodiga sydländskan är det ju naturligt. Blän-
dande i sin skönhet som i sitt spel skall hon- nog
lättare än sin medtäflarinna framkalla denna berus-
ning och divafeber, som så lätt smitta oss stock-
holmare. Medan fru Stern rönte det varmaste och
hjärtligaste erkännande för sina prestationer, till-
ställdes verkliga ovationer för fru Carrenno. Då pro-
grammet i tisdags var utspeladt, var det knappt nå-
gon af publiken, som reste sig för att gå. Man satt kvar,
stum af häpnad ; men alla händer flögo till energiska
applåder, som gång på gång framkallade pianisten,
hvilken under aftonens lopp bjöd på ej mindre än
tre extranummer, fyllda af minutlånga dubbeldrillar,
oktav- och ackordlöpningar, kort och godt med alla
möjliga tekniska svårigheter. Ett mera bländande
fyrverkeri i toner låter knappt tänka sig. -— K. hof-
kapellets ackompagnement vid såväl lördagens som
tisdagens konsert står öfver allt beröm. — Fru Car-
rennos andra konsert skulle gifvas å samma ställe på
torsdagen i denna vecka, denna gång utan orkester-
ackompagnement.
Fru Margareta Stern gifver sin andra konsert i
morgon lördag i Vetenskapsakademien efter ett syn-
nerligen lockande program. Ingen älskare af verk-
ligt god konst bör försumma att gå dit.
Kungl. operan gaf den 4 dennes för första gången
under säsongen Aubers opera-comique »Den svarta
dominon». Operan, hvars uppförande denna gång
hade att uppvisa åtskilliga brister, fick sitt förnäm-
sta intresse genom den debutant, som för aftonen
för första gången utförde Adèles parti. Fru Dag-
mar SterJcy, f. Bosse, har sedan sin första debut å
k. operan vunnit betydligt, ej blott i stämmans ut-
veckling, utan ock i föredrag och spel. Tonansat-
sen är ren och koloraturen god. Fru S. tycktes
emellertid i första akten hålla sig något reserverad,
detta förmodligen beroende på en lätt förklarlig
rädsla. I andra och tredje akten klingade däremot
hennes sång fulltonigare, på samma gång som hen-
nes spel blef något lifligare. Fru S. belönades Here
gånger med lifliga applåder, och hennes debut torde
kunna betecknas som ganska lyckad. Af de öfriga
uppträdande var det egentligen endast hrr Johan-
son och Strömberg, som någorlunda fyllde sina upp-
gifter såsom resp. don Juliano och lord Elfort.
Herr Lundmark som don Horace var tämligen till
sin fördel hvad spelet beträffar, men skäligen
svag i sångpartiet; rösten släpptes ej alltid ut
riktigt, och där så skedde blef den pressad
och oklar. Ensemblerna gingo rätt bra — nunne-
kören förträffligt — och orkestern skötte sin sak be-
römvärdt. Af de båda samtidigt upptagna repri-
serna »Jessonda» och »Den svarta dominon» torde
den förra hafva all utsikt att bäst slå sig igenom,
och den förtjänar det ock.
K. Dramatiska teatern gaf i går för sista gången
Schillers »Kabal och kärlek». På repertoaren håller
sig fortfarande med oförminskad dragningskraft Su-
dermanns »Ara», som nu snart uppförts 50 gånger
och om söndag gifves på den då anordnade tredje
gratismatinén. I dag fredag återupptages efter en
längre tids hvila Ibsens »Kärlekens komedi» med
fröken Mejlœnder som debutant i Svanhilds roll.
K. Dramatiska teatern repeterar för närvarande,
jämte det förut nämndaprogrammet »Kärlekens triumf»
och »Familjelycka», ett drama af Echegaray. Styc-
ket, hvars spanska namn är »Lo sublime y lo vul-
gär» (»Det sublima i det hvardagliga»), gafs härom
året under namnet »Bernardo Montilla» på Svenska
teatern. Hufvudrollen kommer nu att utföras af hr
Elmlund, hvarjämte hr Hillberg, fruarna Bundberg
och Bæckstrôm m. fl. däri uppträda. I förra veckan
kollationerades vidare »Ett lysande parti», lustspel
i fem akter, sveuskt original. De viktigare rollerna
däri skola utföras af hrr Fredrikson, Personne, Bæck-
strôm och Hedlund, fruarna Hartman och Bundberg
samt fröken Ahlander.
Svenska teatern. Denna teaters ohestridt förnäm-
sta tragedienne, fru Anna Lisa Hwasser-Engelbrecht,
hade lörliden lördag begagnat tillfället af sin kon-
traktsenliga recett att återupplifva den minnesgoda
teaterpublikens bekantskap med Björnstjerne Björn-
sons ypperliga ungdomsdrama »Maria Stuart i Skot-
land», hvilket under mer än ett decennium saknats
på hufvudstadsscenernas repertoar. Det poesimättade
arbetet bjuder, som bekant, på det rikaste dramati-
ska stoff, och karaktärer sådana som Maria, Darnley,
Knox, Bothwell tillhöra i sitt slag det bästa, scenisk
konst frambragt.
Hade hufvudpartierna i gemen funnit så goda
framställare som titelrollen, skulle ensemblen helt
enkelt blifvit glänsande. Erkännas måste, att Maria
Stuarts karaktär ligger ovanligt gynnsamt för fru
Engelbrechts konstnärskynne; denna blandning af
kvinlig vekhet och patetisk kraft, dessa hastigt vex-
lande öfvergångar från de mest motsatta känslostäm-
ningar af kärlek och hat, vredgadt trots och bäf-
vande svaghet funno en färgmättad och på goda
detaljer rik tolkning genom skådespelerskans tempe-
rament, hvars styrka mindre ligger i mellantonerna
än just i kontrasteffekter på höjden och djupet. Ty-
värr lemnade dock de omgifvande figurerna ej sam-
ma illusion. Herr Engelbrechts Bothwell saknade
visserligen icke flere erkännansvärda moment, men
verkade i sin helhet väl godmodigt och tamt; det
titaniska hos denna grofva natur, som bygger allt
på den egna kraften, kom föga fram. Herr Olssons
Darnley var alltför monoton ; denna bleka karaktär
och denna bleka passion måste dock tänkas bestän-
digt, snart sagdt nervöst, skimra af känslostämnin-
garnas spel inom en, visserligen mycket trång skala
af balfiärger. Det är icke godt att få grepp på den
rollen ; det vill en ovanlig modulationskonst därtill.
Herr Zachrisons Bizzio var än mindre lyckad; den
unge skådespelaren har gjort goda saker i modern
dräkt, men har ej ens lärt att röra sig i kostym.
Den omanliga framställningen gaf den omanliga ka-
raktären en hardt när ynklig bismak af »den sorg-
liga skepnadens riddare». Däremot lyckades herr
Ranft gifva en värdig och kraftfull tolkning åt John
Knox.
Uppsättningen var vårdad och recettagarinnan
hyllades med lifligaste bifall.
Fröken Öhrströms soaré den 9 dennes hade till
Musikaliska akademiens stora konsertsal samlat en
talrik och animerad publik, som ännu en gång ville
njuta af den begåfvade sångerskans gedigna konst
och bringa henne ett godt tack, för hvad hon un-
der vintern gifvit, innan hon nu anträder sin rekrea-
tionsresa till sydligare klimat. Af de nummer å
programmet, som konsertgifvarinnan förbehållit sig
själf, anslogo som alltid isynnerhet romanserna —
af Munktell, Schubert och Grieg — genom hvilka
fröken Öhrströms stora förmåga af innerlig lyrisk
stämning särskildt trädde fram. Fröken Signe Tör-
nebladh, en dotter till rektor Törnebladh och syster
till fru Thomas, lät för första gången höra sig in-
för en större publik. Den ungdomliga och skära
rösten vittnade om god skola; madame Artot i Paris
har bland andra ledt dess utveckling. Mycket godt
gjorde sig konsertgifvarinnans och den unga debu-
tantens samsång i duetten ur Lakmé samt Aubers
trio, där den förras mjuka och mera dämpadt fyl-
liga stämma med sin allvarligare grundfärg harmo-
niskt kontrasterade mot fröken Törnebladhs ljusa röst.
Fröken Carlheim-Oyllensköld bidrog med några piano-
nummer, af hvilka särskildt Chopins nocturne dess-
dur fick ett stilenligt och skärt utförande. Herr
Södermans vackra stämma gjorde sig angenämt gäl-
lande i Thomas’ »Chanson bachique». Minst tillta-
lade oss herr Amigos violin, som ej kunde beröm-
ma sig af odeladt »ren» effekt. Densammes egen
romans-komposition röjde allt för starka reminiscen-
ser af Ole Bulls »Sæterjæntens sondag.»
Konsertgifvarinnan och fröken Törnebladh hyllades
med smakfulla buketter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1891/0095.html
