Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 1 maj 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 I DUN 1891
Där vardt ett fradgande skum och böljors kif; Men hög och segrande lugn steg sol på fästet,
En störtsjö svallade vred mot vinternästet; Ty dödens makt var bruten, och där var lif.
Jj. JOPELIUS.
borg. Här började bon en flerårig kamp mot
sjukdom, dåligt betaldt arbete ocb bekymmer
af snart sagdt alla slag.
Ar 1885 i januari hörde fru Bonthron först
omtalas arbetsskolan för vanföra. Hon uppma-
nades att söka föreståudarinneplatsen där, och
sedan hon en tid underhandlat med den för
denna skola så nitiske och storslaget uppoff-
rande läkaren, doktor O. Carlander, antog fru
Bonthron platsen med 800 kronors lön (på se-
nare tiden höjd till 1000 kronor), fritt rum
och ved. Kort därpå anträdde hon en resa
till Köbenhavn för att i därvarande »Haands-
gernings skole for vanföre og lemlæstede» stu-
dera enarms arbetet. I skolans stiftare, den
då sjuttiotvå-årige pastor Hans Knudsen, vann
fru Bonthron en faderlig vän. Denne man
hade i 15 år själf ledt sin skola, konstruerat
verktygen för de enarmade, upprättat den vid
dessa inrättningar så nödvändiga kirurgiska kli-
niken, arbetat för att skola och klinik blifvit
tillgängliga för hela danska folket och för att
de fattiga, utan för stora svårigheter, skola
kunna besöka den, skaffat dem fria biljetter
på järnvägar och ångbåtar m. m.
Efter fem månaders vistelse i Danmark
återvände fru Bonthron till Göteborg, där den
5 oktober 1885 den första svenska arbetssko-
lan för vanföra öppnades. Elevernas antal
var då två, men innan jul ökades de till tio,
alla mycket vanföra, de flesta saknande ena
handen. Bland dessa var en tjugutre-årig, till
ytterlighet slö flicka. Hon hade aldrig försökt
att arbeta och kunde ej ens räkna till tre.
Eru Bonthron skulle dock snart i henne se
beviset på, hur kärlekens solsken förmår locka
fram blommor, där det ser mest hopplöst ut,
och hur den, som eger förmåga att göra arbe-
tet lätt och gladt, kan få äfven den oförmög-
naste att göra storverk.
På två månader sydde den stackars flickan
för hand ett linne, virkade ett par schalar
samt en badhandduk, hvars bård och monogram
hon sedan broderade.
Direktionen för skolan önskade en julutställ-
ning. Eru Bonthron ansåg den omöjlig. Hvad
skulle hon på två månader kunna åstadkomma
med dessa okunniga krymplingar? Direktio-
nen fasthöll sin önskan, och den 21 och 22
december inbjöds allmänheten att i Beyers
blomsterbutik vid Södra Hamngatan taga de
vanföres julexposition i ögonsikte. Öfverrask-
ningen var fullkomlig. Yar det en möjlighet
att med en arm sy sådana linnen, märka och
fålla sådant duktyg, göra dessa fina broderier,
virka dessa mjuka schalar, fläta dessa stolsit-
sar, knyta hängmattorna, binda borstarna, smida
och löfsåga! Föreståndarinnan frågade sig själf,
hur det gått till. Hon kunde ej besvara frå-
gan, men ett faktum var, att alla dessa arbe-
ten lågo där färdiga.
Försäljningen inbragte 378 kronor, och den
erfarenhet i afseende på åtgången af arbeten,
som där gjordes, har sedan bestyrkts. På de
vanföras utställning i Göteborg säljas alltid
bäst de dyrbaraste och prydligaste arbetena,
om dessa följa modet, ty de rika äro här kö-
parne. Utställningarna äro reklamen för sko-
lans arbetsförmåga. Beställningar komma ock
redan i mängd. Det är numera icke längre skolans
elever blott, som förfärdiga de vackra arbe-
tena, särskildt utstyrslarne. Skolan har blifvit
arbetsgifvare åt sina forna lärjungar. Inkom-
sterna för sålda arbeten under föregående år
uppgingo till kronor 4014,26- Skolan inköper
materialierna och sedan värdet för dem från-
räknats, blir det återstående arbetslön. Sådan
utbetalas till såväl lärjungen i första stadiet
som till arbetstagerskan utanför skolan. Eru
Bonthron eger själf stor arbetsduglighet, och
hon fordrar detsamma af andra. Detta i för-
ening med hennes oinskränkta rätt att mottaga
eller afvisa inträdessökande kan något förklara
den stora produktion, som på kort tid fram-
drifvits. Ingen må heller tro, att den van-
lottade arbetaren får lemna från sig arbetet
för att af friska händer få det färdiggjordt. Så
långt som i hvar och ens förmåga står skall
han hjälpa sig själf, och som regel gäller, att
hvarje arbete skall monteras på skolan. Om
denna ock undervisar i prydnadsarbeten, så
äro dessa ingalunda hennes hufvudsak. Denna
är för den kvinliga slöjden linnesömnad, såväl
för hand som maskin. Flickor från landsbyg-
den få icke ens lära sig finare handarbeten,
däremot någon klädsömnad och i åtskilliga fall
borstbinderi och stolsitsflätning.
De manliga eleverna lemnas lika litet som
flickorna ut i lifvet, utan att skolan sörjt för
deras framtid. Ingen af dem går ut, förr än
han fått plats i ett för honom passande yrke.
Är detta ett, som inlärts i skolan, blir han
ganska lätt intagen på en verkstad; har han
däremot inga förkunskaper, betalar skolan för
honom, tills han vunnit behöflig skicklighet för
att blifva arbetstagare.
Elevantalet har under den gångna tiden va-
rit 25 hvarje år. Detta är det högsta antalet,
som kan rymmas inom den mycket trånga lo-
kalen. Dessa gossar och flickor, eller egentli-
gen män och kvinnor, ty ofta äro de redan
fullvuxna, undervisas numera af tre lärarinnor
och två lärare, de sistnämnda dock endast
om kvällarne, då slöjdundervisningen i stadens
folkskolor är slutad. Dessutom förestås den
kirurgiska kliniken af en läkare. Här få ock
vanföra utom skolan råd och hjälp. Eri mid-
dagsspisning för eleverna har på sista tiden
anordnats, och serverades det gångna året 2330
middagsmål, värda 698 kr. 25 öre.
Skolan har, så att säga, intagit föräldrarnes
ställe för de vanföra, och lyckligt så, ty de
flesta af dem äro gatans vanlottade barn, och
öfver mångens vagga föll säkerligen sparsamt
den kärlek, som här är den ledande principen.
Eru Bonthron får nära nog i alla afseenden
bära en mors omsorg för sina skyddslingar.
Hon är ljuspunkten i deras lif, till »frun»
kunna de gå med sina bekymmer, vissa om,
att finns det någon möjlighet att lindra dem,
så försöker hon. Lyckligtvis hör hon till dessa,
som lätt få sina medmänniskors öra, därför att
hon själf med så vaket intresse lyssnar till så
väl glädjens som sorgens röst. Detta gör, att
hon sällan beder förgäfves om hjälp åt sina
skyddslingar, men detta skulle dock ej ensamt
förmå uppehålla henne i striden mot fattigdom
och nöd fysiskt och ofta i än högre grad mo-
raliskt. Hon följer ständfgt sin gamle vän
pastor Knudsens råd att gå fram till vår
Herre med bekymren, lära de unga att rätt
läsa sitt Fader vår och sedan förbida hjälpens
stund.
Vi trodde, att ett besök därinne i skolan
skulle vara så vemodigt. Låt oss försöka. Är
detta de lidande och vanlottade, utropa vi.
Sådana arbetare och arbeterskor få vi nog leta
efter, så glada och muntra se de ut, och så
hurtigt arbetet går. Svarfhjulen svänga så lu-
stigt om och symaskinerna surra, som trampa-
des de endast af friska fötter. Arbetet har
här blifvit, hvad det för världen blef, när kri-
stendomen odlade det, en välsignelse, och det
har här blifvit det därigenom, att inom dessa
salar heter dess tvillingsyster bön.
Amanda Leffler.
Vi hafva just nu ansett ofvanstående skil-
dring af Alice Bonthron och hennes verksam-
het af iniresse, då äfven här i Stockholm
nyligen en förening bildats i syfte att efter
mönster af arbetsskolan i Göteborg — efter
hvilken förut inom vårt land upprättats lik-
nande anstalter i Helsingborg och Karlskrona
— äfven skaffa hufvudstadens vanföra det bi-
stånd de så väl behöfva.
Under förra månaden var ett upprop till
förmån för den tilltänkta arbetsskolan infördt
i våra större tidningar, undertecknadt af flere
inom vårt samhälle framstående personer.
Men då offervilligheten här i Stockholm ta-
ges i anspråk på så många andra håll och
sällan blifver så storartad som i Göteborg, så
torde väl arbetsskolan härstädes ej kunna börja
sin verksamhet förr än på nyåret 1892.
För att visa den stora allmänheten, hvad
nytta dessa arbetsskolor för lytta och vanföra
kunna åstadkomma, har den nybildade stock-
holmsföreningen i denna vecka anordnat en ut-
ställning, Drottninggatan 38, af arbeten, ut-
förda vid de redan befintliga skolorna. Vi
uppmana enhvar att besöka denna utställning,
som erbjuder stort intresse, på samma gång
vi bedja alla dem, som ömma för de arma
»lytta och vanföra», att understödja det be-
hjärtansvärda företaget, så att äfven arbetssko-
lan i Stockholm snart må blifva en verklighet.
Bidrag kunna insändas under adress: Ortope-
diska institutet, Stockholm, och kommer redo-
visning därför att framdeles lemnas.
Till Amaryllis.
!i$astän maj har kommit nu,
klagar du,
att ej sunnanväder
genast smeker fina kind,
vestanvind
fläktar lätta kläder.
Äck, jag 1er, gå ut ett slag
nu en dag,
och du skall upptäcka,
huru allting myser gladt,
öfver att
våren allt kan väcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
