Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 8 maj 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 IDUN 1891
Ni frågade mig om lämpligaste resvägen.
Har ni en järnhälsa, sä är Dog den gamla
vanliga traden Kjöbenhavn—Kiel—Korsör—
Hamburg den enklaste. Men det blir tre
nattresor, och det känns efter. Nattresan ge-
nom Sverige är den minst ansträngande. Men
natten Kjöbenhavn—Hamburg är sä mycket
mer besvärlig. Några dåsande timmar pä
järnvägen till Korsör — ankomst dit midt i
aatten, sâ om bord pä båten, några timmars
hvila där — är ni nervös, så sofver ni oro-
ligt, uppskakad som ni är af järnvägsfärden,
och vaknar lika trött, som ni lagt er. Så
skakar ni i en droska eller omnibus genom
Kiels knaggliga gator och så in i vaggonen
igen. Och så en hel dagsresa genom Tysk-
land och en lång, obekväm nattfärd genom
Belgien och Frankrike — och där är ni ofta
nog hoppackad med så många andra resande,
att det inte är att tänka på sömn, så vida
ni inte hör till de lyckliga, som kunna sitta
och sofva, om de också ha det trångt som
— anjovisen i en burk.
Och just som ni nickar till, rifvas dör-
irarna upp, och ni skall ut och visiteras —
ut med alla edra ressaker. Först vid Bel-
giens gräns och så detsamma om igen vid
den franska. Och en gång i halftimmen
kommer konduktören och skall se på er bil-
jett och rifva ur ett blad.
Ty hvilken väg ni än väljer, så köper ni
naturligtvis direkt biljett från Stockholm till
Paris. Den gäller i tio dagar, och då får ni
stanna och hvila er, om ni vill, nära nog
Ihvar ni vill.
A propos biljett, så tjänar det numera in-
genting till att åka i första klass från Köln
till Paris, som man förr var tvungen till, om
man ville resa med kurirtåget. Nu går en
tysk andraklassvagn med hela vägen från
Hamburg till Paris. Ni behöfver inte flytta
om edra saker i Köln, och ni har minst lika
bekvämt i den tyska andraklassvagnen som
i den franska första. Och ni får inte större
plats att lägga er, om ni också har första
klass.
Jaså, ni funderar på traden Gjedser—War-
nemünde? Ja, den annonseras som den bil-
ligaste och bekvämaste resevägen till konti-
nenten. Man färdas öfver hafvet på två
timmar — knappast längre tid än som går
åt för att komma från Mfllmö till Kjöben-
havn. Billigast är den också — det är, vill
jag minnas, en mark billigare att resa den
vägen än att fara öfver Kiel—Korsör, och
resan går på två timmar kortare tid. Man
kan ligga i Kjöbenhavn öfver natten och
nästa dag fara till Hamburg, så resa genom
Tyskland nästa natt — och på den vägen
kan man få sofva ostördt — och nästa dag
genom Belgien och vara i Paris på kvällen.
Summa tre dygn från Stockholm till Paris
— och bara två nattresor.
Men inte är den vägen vidare bekväm. Om
ni skall till Berlin, är den utmärkt. Men
inte för pariserfärden. Jag kom just den
vägen upp från Frankrike. Kan ni gissa,
nur många gånger jag måste byta om tåg
från belgiska gränsen och tills jag lyckligt
och väl befann mig ora bord på ’König Kri-
stian’, som fraktade mig öfver Östersjön? Jo,
summa sex gånger — i Liège, i Vervier, i
Köln, i Hamburg, i Lübeck, i Rostock. Och
sedan från tåget till båten i Warnemünde
och på ett nytt tåg i Gjedser, därifrån på
ångfärjan till Masnedsund och så på ett nytt
tåg till Kjöbenhavn. Har ni många lösa
saker i vaggonen, så kan ni hålla er för
skratt vid alla dessa nio ombyten — i syn-
nerhet som det på flere ställen inte fanns en
enda människa, hågad att hjälpa till med
att bära . . .
Det vill jag be er om, tag med er så li-
tet lösa saker som möjligt — helst så litet
att ni kan bära alltihop själf vid de tillfäl-
len, då ni inte får syn på någon tjänande
broder. Buketterna lemnar ni naturligtvis
i vaggonen i Malmö. Och nya vårhatten
köper ni i Paris. Ett sjalpaket och en liten
lätt nattsäck är det enda handgepäck, jag
skulle tillåta, att ni belastade er med — eller
snarare belasiade mig med, om jag hade den
lyckan att få vara er följeslagare.
Kappsäcken poletterar ni af i Stockholm
till den ort, där ni först ämnar stanna nå-
gon natt. Är ni resvan och praktisk, så är
er kappsäck så liten och så lätt som möjligt.
Det ni köper i Paris — ty där skall ni na-
turligtvis ekipera er — det låter ni emballera
där och skicka hem öfver Havre sjövägen, så
slipper ni allt besvär med förtullningar och
dylikt.
Var det något mera? Jag ser ni börjar
se ut att ha brådt ...
Jo, det är sannt, linnekläder behöfver ni
inte ha med er mer än för tre veckor. Hvar
vecka får ni tvättadt i Paris — på fem da-
gar har ni kläderna igen. Och någon kläd-
ning tar ni naturligtvis inte med er i kapp-
säcken, utan den har ni på er. Den bör
vara ny och stark —- om elegansen behöfver
jag ingenting säga — och helst grå. I egen-
skap af turist kan ni gå med den öfver allt
i Paris, på teatrar och på visiter — fast inte
precis till madame Carnot, men hon har ju
inte den äran att känna er — inte sannt?
Det vore ju löjligt att anse, att ni inte vore
presentabel i den dräkt, ni bär! Kom ihåg,
att ju mindre packning ni har, dess mindre
besvärad är ni, och dess roligare har ni.
Ja, nu har jag slutat, och nu tackar ni
mig nog, för att jag inte betungar er med
flere råd. Tillåt mig nu hjälpa er på med
kappan. Drottninggatan väntar, och Oskar
Berghs bakelser böra vara ångande varma vid
det här laget.
Jag får väl inte veta af, när ni reser? En
af de där buketterna, som ni lemnar i vag-
gonen i Malmö, skall jag be om äran att få
skicka dit med er. Men jag lofvar inte att
inte dyka upp på boulevarden en vacker dag
i maj, när ni längesedan hunnit glömma bort
min tillvaro. Man bör, som ni vet, aldrig
ge några råd, utan att förvissa sig om, att
de följas.
Då följer jag er till Tortoni, om inte också
det är opassande ... G-
Ny literär pristäfling.
Det i flere hänseenden goda resultat, som
det förflutna årets större pristäfling i Idun
medförde, har manat oss att äfven i år in-
bjuda ärade författarinnor och författare till
en dylik literär täfling. I hopp om att
med dessa täflingar kunna gagna ej blott
på det literära området, utan ock i det
praktiska lifvet ha vi denna gång i flere
afseenden vidgat gränserna för täflingen.
Då som naturligt är i en tidning af Iduns
omfång de arbeten, som där inforas, måste
till utrymmet starkt begränsas, är det så
godt som omöjligt att där intaga längre
noveller och, ännu mindre, längre uppsat-
ser för det praktiska lifvet. Vi hafva emel-
lertid vid den nu förestående täflingen velat
lemna plats äfven åt dessa båda slag. An-
gående prisen och prisämnena hafva vi be-
stämt följande:
1) dför den bästa novell eller roman om
minst femton olctavarlc vanligt roman-
format betala vi
ett tusen (1,000) kronor.
2) dför den lästa novell om ungefärfyr=
tio J’dunspalter erhålles ett pris af
fem Iiiiiidra (500) kronor.
3) –dör den lästa utredning af frågan:
vJåuru slcall Icwnnan läst hunna lv=*
draga till höjande af familjens elco=
nomifa —— omfång: 20 à 25 J:dun=
spalter — betalas
tre hundra (300) kronor.
4) ’ddör den bästa uppsats orn 3 à 5 spal=
ters utrymme i något ämne rörande
hvinnan eller hemmet erhålles ett pris
af
ett hundra (lOO) kronor.
Och slutligen bestämmes
5) för den bästa shiss eller berättelse om
3 à 5 spalter lihaledes ett pris af
ett hundra (100) kronor.
Täflingstiden utgår för de trenne första
afdelningarna den 1 nästkommande augusti
och för de båda sista den 15 instundande
juni.
Att hvad som inlemnas till täflingen skall
vara svenskt original och ej förut publi-
ceradt faller af sig själft. Manuskriptet
bör, åtminstone till de två sista afdelnin-
garna, vara skrifvet på endast en sida af
papperet samt åtföljdt af förseglad namn-
sedel.
Som prisdomare hafva godhetsfullt lofvat
medverka: skriftställarne herrar Axel Jäde-
rin, Georg Nordensvan och Birger Schöld-
ström samt skriftställarinnorna fruarna Ma-
thilda Langlet och Eva Vigström (Ave).
Stockholm i maj 1891.
Red. af Idun.
Ett minne!
Skiss af
AlbrélU Segerstedt.
$TK\en trognaste vän och den bäste kamrat,
kpTJ jag någonsin haft, var Gustaf Sernell,
-37 och många skola med mig instämma i
detta omdöme. På kontoret, där vi tjänst-
gjorde, var han ett föredöme i arbetsamhet,
flit och förmåga, hvarför han ock alltid stod
högt i sina förmäns förtroende, och i kamrat-
kretsen var han själen, vare sig det gällde gläd-
jens stunder, eller det var fråga om att med
råd och dåd hjälpa en kamrat eller annan
vän. När man eger sådana egenskaper, går
det lätt att blifva både afhållen och saknad.
Icke heller är det underligt, att den lille,
blinde guden lägger ut talrika snaror för en
sådan person som Sernell, och denne blef
också, mycket riktigt, snart fast. Han sak-
nades under denna tid ganska ofta i vår krets;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
