Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. 31 juli 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 IDUN 1891
man (en broder till den berömde amiralen),
att hon en tid bodde vid Djurgårdsbrunn samt
var syster till den 1788 i unga âr bortgång-
Da, af Bellman i ett af dennes innerligaste
och hjärtligaste kväden besjungna fru Maria
Eleonora Georgii, f. Chapman. Äfven Su-
sanna har vid ett par tillfällen blifvit före-
mål för ljud frän Nordens Anacreons lyra.
Sä t. ex. tillegnade Bellman henne den 9
maj 1789 följande lilla poem (icke intaget i
den stora Carlén’ska Bellmansupplagan) :
Lugna källa, täckt belägen,
skymd af lindar öfver bron,
som i rännlar kröker vägen
opp till helsogudens tron,
du har vid din vattenkanna
lif och död sä nära ställt;
du bevarat vår Susanna,
men dess fromma syster fällt.
Än en fläkt af hennes anda
tränger sig in i värt blod.
Oskuld må dess grafvård sanda
under ögats tåreflod.
Hvem kan väl sitt bröst bemanna
mot den dolda dödens stig?
Men försynen skänkt Susanna
till en sinnebild af dig.
Kvinnoarbeten på industriut-
ställningen i Göteborg.
Af Sccevola.
ölgduns läsarinnor ha redan haft nöjet att
bli ledsagade genom sommarens konst-
och konstslöjdutställningar i Göteborg, och
detta af en ciceron, som säkert åtnjuter deras
förtroende i vida högre grad än undertecknad.
Icke dess mindre må det tillåtas mig att
meddela ett och annat, om huru det kvinliga
arbetet är representeradt på den nu pågående
industriutställningen i samma stad.
Statistik är ett ord, som säkert ej har någon
lockande klang för fruntimmersöron, men jag
vågar ändå börja med en smula statistik fastän
af allra ytligaste art.
Industriutställningen är delad i tre stora af-
delningar: byggnads-, industri- och bryggeri-
afdelningarna. Mån skulle väl knappast vän-
tat sig att finna kvinliga utställare inom mer
än den mellersta af dessa afdelningar, men
de förekomma verkligen inom alla tre, ehuru
byggnads- och bryggeriafdelningarna på sin
lott endast fått en kvinna hvar.
Så mycket talrikare äro kvinnorna inom
industriafdelningen. Katalogens register upp-
tager omkring 1,100 utställare, hvaraf inemot
20 procent eller 210 äro kvinnor. Gå vi till
industriafdelningen ensamt, så inrymmer den
745 utställare, hvaraf 208 eller omkring 30
procent af kvinligt kön. Redan detta är ju
i och för sig en statistik — nu kom det för-
färliga ordet igen! — som visar, att det s. k.
svagare könet kan föra en ganska respektabel
styrka i elden, när det gäller att täfla på
slöjdens och det industriella arbetets fält.
Men tager man i betraktande att flere af de
i katalogen upptagna numren representera
kollektivutställningar, där arbeten från en hel
del kvinliga krafter förekomma, så blir natur-
ligtvis den verkliga siffran af i utställningen
deltagande kvinnor betydligt högre. Så har
till dömes Kulturhistoriska föreningen i Lund
arbeten utställda från icke mindre än 85 väf-
verskor etc., hvilkas namn alls ieke synas i
katalogen, men namnen förekomma i stället —
såsom rätt och rättvist är — ristade i gyl-
lene inskrift å sköldar vid föreningens ut-
ställning. Gå vi ännu ett steg vidare och
eftersinna, huru mycket kvinligt arbete som
direkt medverkat vid förfärdigandet af alla de
här utställda föremålen, så skola vi finna, att
tusentals kvinnor haft större eller mindre an-
del i åstadkommandet af de förträffliga prof
på fosterländsk konst- och arbetsskicklighet,
hvilka visas å industriutställningen i Göteborg.
Spinneri- och väfveriindustrien ensamt syssel-
sätter ju många tusental af arbeterskor.
Vi kunna altsä vara öfverens om, att det
kvinliga inlägget vid denna utställning är myc-
ket aktningsbjudande äfven kvantitativt taget.
Att, hvad beskaffenheten angår, många af de
utställda kvinnoarbetena höra till de allra vack-
raste och, om man tänker på framstegen och
utvecklingen, mest glädjande företeelserna å
expositionen, därom torde de flesta både man-
liga och kvinliga besökare vara ense med mig.
Men då det finnes en sådan massa kvin-
liga utställare, bör det vara klart för Iduns
publik — dit jag tager för gifvet att samt-
liga utställarinnorna, såsom intelligenta och
vakna kvinnor, höra — att jag ej, så gärna
jag än ville det, kan sysselsätta mig med
dem alla, ty, som Vitalis sjunger:
Då finge jag sitta i evighet,
Och därtill jag hafver ej tid-i kväll.
Jag måste inskränka mig till framhållande
af några allmänna synpunkter och omnäm-
nande af ett fåtal personer, hvilkas utställda
arbeten i ett eller annat afseende synts mig
förtjäna att särskildt uppmärksammas.
Väfnadsslöjden är på denna utställning syn-
nerligen väl representerad, och denna har ju
också af ålder varit en kvinnornas slöjd.
Huru denna vackra konst i vårt land legat i
lägervall, och huru den åter väckts till lif
genom energiskt arbete af sådana föreningar
och personer som Handarbetets vänner, Kul-
turhistoriska föreningen i Lund, Thora och
Jakob Kulle, Selma Giöbel m. fl., det känna
Iduns läsarinnor förut.
Vi nämnde Kulturhistoriska föreningen i
Lund. Den utställning i textil konstslöjd,
som denna förening här anordnat är helt en-
kelt ståtlig. Alla dessa väfnader med under-
liga namn: rödlakan, flossa, dukagång, munka-
bälte, krabbasnår och opphemta förete lika
mycken originalitet i färg- och mönstersam-
mansättning, som själfva väfnadstekniken kräf-
ver skicklighet och handafärdighet. Denna
släta flossa med de varma djupa färgerna,
denna trensaflossa med väfda figurer och or-
nament i hög relief äro ju af den yppersta
verkan. Eller se på denna gobelinbit, i silke
och guldtråd väfd af Bengta Olsson, eller på
detta andra stycke, som å den vidhäftade
lappen kallas »Flamskt öfverkast», väfdt af
Ingar Jönsson! Man har svårt för att tro,
det dessa arbeten, som erinra om konstväf-
veriets mest glänsande, längesedan flydda
dagar, kommit från väfstolar i svenska bonde-
hem, och dock är det så. Kulturhistoriska
föreningen utöfvar nämligen sitt ledareskap
med den största pietet och finkänslighet samt
är ytterst mon om att icke genom ett för kän-
bart ingripande störa väfverskornas ursprung-
liga själfständighet och tvinga deras utveck-
ling in i främmande banor, Denna omtänk-
samhet kan icke nog lofordas, ty allmogens
väfnadskonst har uppvuxit på egen grund
och en våldsam och oförsiktig omplantering
skulle kunna förderfva hela plantan. Den
som har största andelen i och hedern af denna
förenings högst förtjänstfulla verksamhet är
amanuensen d:r K. Karlin.
Fru Thora Kulle och hennes svåger, artisten
Jakob Kulle — man kan icke nämna den
ena utan den andre, ty de tu äro ett — ha
här en briljant utställning anordnad i en liten
rumsinteriör samt därjämte konstväfnader å
andra håll inom utställningen. Det är i sitt
slag oöfverträffliga saker. En sådan väfnäd
som det konstförfarna parets halfgobeliner i
rödlakansväf får man i afseende å konstnär-
lighet, finhet och jämnhet i utförandet näp-
peligen se maken till.
Bege vi oss upp på galleriet, så finna vi
där strax till venster, då vi komma upp, ett
slags egendomlig dubbelväfnad, hvars mönster
och färg likasom själfva tekniken bära prä-
geln af verklig originalitet. Det är ett par
täcken, väfda af fröken Alma Almen, Sol-
berga, Bohuslän, i s. k. finskväfnad, också
ett gammalt godt och karaktäristiskt väfnads-
sätt, som dragits fram ur glömskan, och som
väl förtjänar att tagas vara på. Mellan frö-
ken Alméns arbeten hänger en stor bordduk,
broderad på mossbrun botten efter forntyskt
mönster af fru Anna Holmberg, Varberg, ett
genom mönstrets ursprunglighet och korrekt-
heten i utförandet mycket tilltalande arbete.
För öfrigt se vi här konstväfnader i allmoge-
stil af alla de olika slag, hvarpå Kulturhisto-
riska föreningens utställning gaf oss en så
ypperlig profkarta. Särskildt förtjänar att
nämnas fröken Bilda Rönströms i Lund kol-
lektion af broderier, sydda efter mönstret af
skånska allmogeväfnader. Detta broderings-
manér verkar fullkomligt som väfnad, ehuru
man vid nära betraktande finner, att det är
slätare och jämnare i texturen. Det måste
vara ett oerhördt arbete att på detta sätt sy
hela stora portièrer, men utställarinnan för-
klarade själf, att hon kunde sälja sina bro-
derade saker billigare, än hvad väfnaderna stå
i pris. Fru Hilda Trotzig visar, i förening
med hr G. Flintas synnerligen anmärknings-
värda utställning af möbler i allmogestil, en
samling vackra allmogeväfnader efter skånsk
metod.
Spetsknypplingens vackra konst har i fröken
Aurore Ingelots från Vadstena sin mest fram-
stående representant. Dessa spindelväfsflna
knypplingar i de allra delikataste mönster äro
verkligen beundransvärda, och man kan icke
förvåna sig öfver att framför hennes mönster
ständigt finna en tät krets af beundrande da-
mer. Men däremot kan man ej undgå att
bli förvånad, då man ser de billiga pris, som
hon åsatt sina arbeten. 10 kronor för denna
halsduksrosett, 15 kronor för denna delikata
krage med bröststycke i crémefärgadt knypp-
lingsarbete, genomdraget med guldtråd, 20
kronor för dessa näsdukar, hvilkas utsökta
mönster täfla med finheten och korrektheten
i arbetet. Sådana priser för sådana arbeten
kontrastera på det bjärtaste mot de orimliga
summor, som man ansett sig kunna åsätta
en del saker häruppe, hvilkas enda märk-
värdighet ligger däruti, att folk ännu vill öda
arbete och tid på något, som aldrig i världen
kan skänka en människa hvarken nytta eller
nöje. Ty det finnes beklagligen sådant här
också, och därom skola vi tala nästa gång.
Ett synnerligt billigt pris har också fröken
Augusta Lundh åsatt sina gardiner i filet
guipure. De kosta nämligen blott 40 kronor
paret. Det fordras en kvinnas goda tålamod
och flinka fingrar för att kunna göra ett så
tidsödande arbete för en så ringa penning.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
