Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 41. 9 oktober 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 (DUN 327
snälla bâde grefven och framför allt grefvinnan
voro mot den lilla, som genast fick sitt eget
rum, blef uppassad af en kammarjungfru och
frän första stund fick äta vid samma bord som
herrskapet.
Bar flickan sig aldrig så tokigt åt, eller sade
de fulaste saker, som ofta hände, så skrattade
endast grefven, sä mycket han orkade, och äfven
grefvinnan måste dra på munnen, under det
hon försökte undervisa flickan, hur hon skulle
bete sig.
När några dagar gått, gjorde grefvinnan visi-
ter socknarne rundt och förevisade den lilla,
berättande, hur hon fått fatt i henne, och hur
hon redan lärt henne än det och än det. Den
lilla blef på detta sätt ett outtömligt konversa-
tionsämne, hennes namn prononcerades fran-
syskt, och hon blef kallad Rose i stället för
Rosa. Alla grannskapets fruar, från och med
prostinnan i socknen till och med den andryga
gamla »hennes nåd» på X—sta, intresserades
på det lifligaste af barnungen, som fick säga
»tant» åt samtliga damerna och undfägnades
med kakor och sötsaker af alla slag i oänd-
lighet.
Och efter knappa fjorton dagars förlopp en-
gagerade grefvinnan en lärarinna, som ytterligare
fick anförtrodt att fostra upp flickan. Men
Rose var ibland just intet tacksamt subjekt att
ta i tu med! Så fort bon kom åt, kilade hon
ut för. att leka med statbarnen, eller ock höll
hon till i stallet, där hon kröp under hästarne
eller klättrade upp på dem och sprang så hela
raden utefter på deras ryggar, där djuren stodo
bundna i spiltorna. Och gång efter annan
måste hon med sönderrifna kläder och skråmor
i synen släpas hem med våld till lexläsningen
och måltiderna.
Då kunde det hända, att hon både bet, spar-
kade och slog ikring sig, tilldess grefven eller
grefvinnan kom tillstädes och tog hand om
henne och lät henne be om förlåtelse och kyssa
på hand, hvilka begge saker hon utförde med
sådan grace och ångerfullt bönfallande min, att
hon hvarje gång genast vann sina fosterföräl-
drars tillgift.
En vacker dag, då hon var med grefven
nere i stallet, tiggde hon på ett i hans ögon
så förtjusande sätt om en häst, att hon verk-
ligen fick en, med sadel och mundering, och
när grefven sen berättade, hvad han gjort, för
sin fru, gick denna genast i författning om
anskaffande af en lämplig riddräkt åt sin
skyddsling.
Och så fick fodermarsken, som förut tjänat
vid Lifgardet till häst, ordres att undervisa
Rosa i ridkonsten.
Hon blef den tacksammaste elev, han kunnat
önska sig, men den stackars lärarinnan ruskade
på hufvudet, när hon blef vittne till sin elevs
evolutioner på hästryggen, och såg ut som en
höna, hvilken kläckt fram en ankunge, i det
ögonblick denne kastar sig i första vattenpuss
och börjar simma.
Tiden svann, och den unga flickan växte upp
som en vilddufva, hvilken man försöker tämja.
Det gick fortfarande mer än trögt med stu-
dierna, klagade lärarinnan. Och hvad värre
var, den stackars människan rådde till sist ej
på Rose, som ibland under lektionerna var vid
ett så uppsluppet humör, att hon gjorde värre
fuffens än ett helt dussin odygdiga pojkar till-
sammans, och däremellan blef vid så dåligt
lynne, att hon inte kunde förmås vare sig att
tala eller svara på de frågor, som framställdes,
Ja, det hade till och med gått så långt, att
Rose en dag slängt sin franska grammatika i
väggen, så att explikationsöfningarna, syntaxen,
deklinationerna och de oregelbundna verben
susat förbi öronen på guvernanten i sällskap
med kriaböcker, lexika, pennskaft, bläckhorn
och linialer. Och så hade flickan med flam-
mande blickar rusat på dörren och i afskedets
stund räckt lång näsa åt sin beskedliga upp-
fostrarinna.
Och inte stort bättre gick det till i det gref-
liga herrskapets egen närvaro eller på bjud-
ningarne borta och hemma. Ty midt under
det Rose uppförde sig som mest konventionelt,
kunde hon få ett raptus af dåligt eller godt
lynne, och i hvilketdera fallet uppförde hon sig
till den landtliga societetens fasa, det vill säga
allt utom comme il faut.
Skulle hon t. ex. på grefvinnans begäran,
för att denna skulle bli i tillfälle att få visa
en ny sida af hennes talang, sjunga en bit, så
kunde det hända, att hon med rörande inner-
lighet föredrog ett af sina glansnummer, en
tysk vaggvisa, men det kunde lika lätt hända
att hon vid afslutningen af det hela tog till
refräng :
A’ de me’ på de’ !
eller något i samma stil, som hennes pappa lärt
henne som barn, när han var vid riktigt sunda
vätskor efter en- god dagsrecett och kanske fått
ett glas i kavajen.
Yid dylika tillfällen hade alltid herrarne,
med grefven i spetsen, ofantligt roligt, sedan
de efteråt samlats i punschbuffeten, och äfven
grefvinnan, som eljes såg slapp och trött ut,
fick ett drag af liflig skälmskhet öfver munneD,
fastän blicken skärptes, när hon förebrående såg
på fosterbarnet. Men hennes nåd på X—sta,
prostinnan och några af de öfriga damerna togo
dylika uppträden riktigt illa vid sig och gåfvo,
så fort de kommo åt, stackars Rose en dufning
i god ton hvilket vanligen hade till resultat,
att flickan efter att tyst ha åhört föreläsningen
gnodde sig om näsan med klädningsärmen och
såg ledsen ut.
Och sen sade fruarna sinsemellan :
»Stackars Nanie,» (så hette grefvinnan) »hon
får bestämdt ingen glädje af det barnet!»
(Forts.)
Literatur.
Märkvärdiga kvinnor. Under denna rubrik
påbörjades i fjor genom Hiertas bokförlag utgifvan-
det af en samling synnerligen förtjänstfulla karak-
tärsteckningar af fröken Ellen Fries, den kända fil.
doktorn. Arbetet utgifves häftesvis, och föreligger
nu i bokhandeln den första delen, omfattande utländ-
ska kvinnor, fullständig i 6 häften. Af den andra
delen, »Svenska kvinnor», ha under detta års lopp
3 häften lemnat trycket.
Som titeln anger, behandlar författarinnan inom
olika brancher framstående kvinnor, hvilkas namn
äro mer och mindre kända af de flesta bildade per-
soner, en m:me de Sevigné, en Jeanne d’Arc, en
Malibran, en Maria; Teresia, den heliga Birgitta-’,
Kristina Gyllenstierna, Karin Månsdotter och Ebba
Brahe. Det bör således särskildt för Iduns lä-
sekrets, som naturligtvis mest utgöres af damer,
vara af intresse att få något närmare reda på bä-
rarinnorna af dessa namn, som historien bevarat
och hvilka spridt glans öfver det kvinliga könet,
så mycket mera som tecknaren af dessa öden själf
är kvinna och genom sina kunskaper och sin verk-
samhet är en prydnad för sitt kön. En lätt, fly-
tande stil, en klar, liflig karaktärsteckning gör för
öfrigt dessa biografier till en synnerligt lämplig fa-
miljelektvr, hvarför »Märkvärdiga kvinnor»- säkert
för många unga skall bli en kärkommen gåfva.
* Den i Idun i dag till porträttet meddelade
uppsatsen är emellertid af d:r Fries helt och hållet
för våra läsarinnors räkning nyförfattad. Bed.
T?
Smånotiser från kvinnovärlden.
Hemmet för bespisning af fattiga skol-
barn härstädes, denna behjärtansvärda och gagne-
liga inrättning, för hvilken fru Thecla Tjäder un-
der nära sex år med aldrig svikande offervillighet
arbetat, kommer nu tyvärr att upphöra. Fru Tjäder
tvingas nämligen genom dödsfall inom sin familj att
flytta från Stockholm, och det torde vara mer än
ovisst, om någon annan kan finnas villig att full-
följa hennes själfuppoffrande verksamhet, för hvilken
hon förtjänar det varmaste erkännande.
Sällskapet Nya Idun hade i lördags sitt för-
sta samkväm för denna höst, hvarvid fru C. Seho-
lander uppläste »Några intryck från en sommarresa
till England» och musik utfördes af fru A. Gibson
och fröken M. Kull.
Konstutställningen för aftonen utgjordes af en
byst af fru Kowalewski af W. Runeberg samt af
följande taflor ;
Akvarellporträtt och genre: Lektyr i det fria, af
fröken Clara Löfgren, Lappflickan frän Storlien och
Lappgossen frän Skalstugan, i olja af friherrinnan
E. Sparre, samt landskap: September och Motiv
från Södermanland af fröken Charlotta Wahlström.
Teater och musik.
Kungl. operan. Sistlidne fredag uppträdde signor
Francesco d’Andrade i sin andra gästroll, näm-
ligen som Figaro i »Barberaren i Sevilla». Att
han äfven här vann en glänsande triumf, behöfva
vi knappast nämna. Naturligtvis är det särskildt
hans framstående talang som skådespelare och
hans förmåga att härigenom rycka såväl publik
som medspelande med sig, som framkallar det-
lifliga, ofta stormande bifallet. Ty stämman och
sången kunna ju ej sägas höra till det vackraste
och bästa. Rösten förefaller något ojämn och
stundom ansträngd. Hans Figaro-prestation står
emellertid som helhet betraktad mycket högt. —
Fru Edling skördade lifligt och välförtjänt bifall
som Rosina, liksom ock herrar Strandberg, Ström-
berg och Johanson böra omnämnas för deras ut-
förande af grefve Almavivas, doktor Bartholos och
sångmästaren Bazils partier.
I onsdags uppträdde signor d’Andrade för sista
gången, då som Rigoletto i operan af samma namn.
Om denna representation kunna vi ej yttra oss i
detta nummer.
Fiiharmoniska sällskapet kommer att å de tre
abonnementskonserter, som sällskapet ämnar gifva
under arbetsåret 1891—92, bl, a. utföra följande
musikverk: »Jesu sju sista ord på korset», mo-
tettoratorium för soli, ehör a capella, orgel och
stråkorkester, af Heinr. Schütz, i bearbetning af
Carl Riedel, Kvintett i F-moll, för stränginstru-
menter och pianoforte af J. Raff, Philharmonie,
körsång a capella af A. Hallén, Linden och Bön,
dubbelkörer a capella af L. Norman, Nyårssång,
i för soli, kör och orkester, af R. Schumann, I
Rosengården, för soli, kör och orkester, af Wilh.
J Stenhammar, Spökbruden, för soli, kör och orkester,
af A. Dvorak, samt Kristus, oratorium af F. Kiel.
; Abonnementslista finnes utlagd i Abr. Lundquists
hofmusikhandel fr. o. m. torsdagen den 1 oktober
Slutredovisning
för Muns skollofskoloni år 1891.
Inkomster:
Förut redovisade...................... Kr. 1152: 44
Ytterligare ins. fr. O. C. A.,
Umeå ____________ »1:—
Respengar bet. af endel barn » 16: 50
Kr. 1169: 94
Utgifter:
Omkostnader för sommaren enl.
lemnade verifikationer........ Kr. 892: 40
hvadan uppstått ett öfverskott
till nästa år af .................... » 277: 54
Kr. 1169: 94
Stockholm den 5 oktober 1891.
Iduns Redaktion.
JAKOB KUXUD’S föP Iroderier utkomma i färgtryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
