Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. 23 oktober 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 I DU N 343
Skona barnens ögon.
jPÎbJ iir du betraktar den blå himlen, när du
rö IT gläder dig åt de blomsterrika iingarne,
dä da lycklig sänker din blick i din makes
eller i ditt barns kärleksstrålande ögon, tackar
du dä ej af innersta bjärta alltings skapare,
att han gifvit dig dina ögons ljus?
Och känner du ej det djupaste medlidande,
om du möter en blind, som endast vid en an-
nans hand trefvande kan finna sin väg, en
stackars varelse, som kanske en gång, kanske
aldrig skådat stjärnnattens underbara prakt,
blommornas färgrikedom, med ett ord: naturens
under, och som aldrig blifvit förunnad att se
sina föräldrars kära ansikten?
Jo, helt visst!
Men egna vi väl motsvarande omsorger åt
denna dyrbara himlagåfva? Vårda vi våra
ögon, såsom vi borde? Skona vi dem, såsom
deras oskattbara värde borde bjuda, och såsom
det skulle vara välgörande för dem?
Exempel ur det dagliga lifvet bevisa raka
motsatsen.
Där ser man en barnvagn. Ett välskött,
som allra näpnaste barn i fin spetsklädning och
prydlig hatt sitter i vagnen. Eör att den
lilla älsklingen ej skall frysa är en konstmes-
sigt virkad, hvit filt utbredd öfver vagnen
framför den lilla.
Hvarför ser det eljes så muntra, blomstrande
barnet sig osäkert omkring med halföppna
ögon och med en känsla af obehag?
Solen skiner på det hvita täcket och blän-
dar den lilla, ja, det skarpa ljuset blir till slut
outhärdligt, och gråtande ger barnet tillkänna
sin önskan att bli uptaget ur vagnen.
Tag bort vagnstäcket, och den lilla blir åter
lugn. Försök, älskvärda moder, att en gång
några minuter se på den hvitrappade, solbe-
lysta väggen af ett hus, och du skall snart
vända bort dina plågade ögon. Men din lilla
älskling dömer du till att timtals se på det
ännu mera bländande vagnstäcket. Gröna el-
ler bruna tyger äro kanske mindre vackra,
men mycket ändamålsenligare.
Men låtom oss inträda i en småbarnsskola.
Barnen skrifva. Där finnas redan större, som
ha fått taga till bläck, penna och papper. I
stället för att skrifva i stora, kraftiga drag,
kreta de små petiga bokstäfver. Fin och pryd-
lig skall skriften se ut — så tänka åtminstone
hufvudsakligen flickorna — men om den är
lämplig för den skrifvande och den läsande,
besvaras väl på det otvätydigaste af den om-
ständigheten, att endast ett fåtal skolbarn har
normal synvidd.
Nu taga barnen läroboken i hand. Vi
tillåta oss bläddra i den och finna ett stort
antal läsestycken med samma tryckstil som i
våra dagliga tidningar, men icke så få med
mycket mindre stil.
Då man på detta sätt låtit uppställa det
första materialet till barnens inhemtande af
läsekonsten, har man väl blott haft till mål att
vänja barnens ögon vid tryckstilar i olika stor-
lekar. Men man tycks helt och hållet ha för-
bisett den omständigheten, att endast ett ringa
antal barn har den förmånen att sitta i när-
heten af fönster, att det stora flertalet sitter i
rader bakom hvarandra, och att de små bok-
stäfverna knappast eller blott med öfveran-
strängning kunna urskiljas i den halfskumma
dagern.
Hvartill nyttar all statistik, om skolan själf
ger anledning till ögonens försvagande. Huru
många tusen komma ej med normal synför-
måga in i skolan, men få plikta för sina
ansträngande studier med svaga ögon och när-
synthet.
Likasom i de vanliga skolorna och pensio-
nerna syndas ock mot ögonen i sy- och slöjd-
skolorna. Där räknas tråd efter tråd, stygn
efter stygn på den fina bomullsväfven. Är
det väl i våra dagar förnuftigt, då den exakt
arbetande symaskinen trängt handsömnaden
så mycket i bakgrunden?
På samma gång erinra vi om de fina bro-
derierna och virkningarna såsom svåra fiender
till ögonen. Vi högakta det konstmessiga
kvinliga handarbetet. Det är ett vackert be-
vis på kvinnosläktets skicklighet, tålamod och
uthållighet, men vi kunna ändå ej bli kvitt
den tanken: flickor det är för mycket af
det goda, skonen edra ögon. Lärarinnor varen
måttliga i edra fordringar, edra elevers ögon
låta sig icke ersättas.
Låtom oss åtminstone så mycket som möj-
ligt skona våra barns ögon, så att de ej redan
vid 15—16 års ålder, ja redan vid 12—13 år
måste anlägga pincenez och klaga öfver smär-
tor i ögonen, närsynthet o. s. v.
Följande punkter böra vid barnens under-
visning i skola och hem särskildt uppmärk-
sammas :
1. God hållning af kroppen; vid läsning
och skrifning bör skriften hällas 30—35 cm
från ögonen.
2. Vid läsning bör boken hållas i handen,
och läsning i skymning måste helt och hållet
förbjudas.
3. Större skrifstil än förut ; därför bör stor,
kraftig stil fordras af såväl flickor som gossar.
4. Böcker med fint tryck böra undvikas,
och särskildt böra skolböckerna vara tryckta
med lättläst, grof stil.
5. Vid undervisning i handarbeten bör
mera vikt fästas vid färdighet i tillklippning
än vid vid den pedantiska räkningen af trådar
och stygn.
6. Hemmalexor böra ej gifvas i småsko-
lorna, så att barnen bli tvungna att arbeta vid
ofta mycket sparsamt ljussken.
7. Barnen böra öfvervakas i hemmet lik-
som i skolan, så att de sitta raka, icke hålla
arbetet för nära o. s. v.
Till slut våga vi förelägga våra läsarinnor
ett förslag, som skulle inverka icke blott
på familjelifvet, utan lika mycket på skol-
lifvet.
Skulle det icke vara möjligt, att de större
eleverna hvarje afton från 6—-7 kunde få
samlas i den väl upplysta skollokalen med de
ändamålsenliga skolpulpeterna för att under
en lärares eller lärarinnas tillsyn lära sina lexor.
Lärarens klagan öfver dåligt öfverlästa lexor
eller uteblifvande krior skulle bli mera säll-
synt, och klagomålen från mödrarna, som vilja
använda sina barn till en eller annan tjänst
inom hemmet, skulle på många håll förstum-
mas. För öfrigt böra vi icke glömma, att ele-
ven i det lugna skolrummat på en timme hin-
ner mera än hemma på tre, om han är dömd
till att arbeta under de närvarandes prat eller
de yngre syskonens lek och ofta vid dålig be-
lysning. I föräldrars, lärares och elevers in-
tresse vore därför önskvärdt att åtminstone
de skriftliga arbetena finge utföras i skolloka-
len på därtill anslagen tid under behörig
tillsyn.
I Frankrike och England, där denna anord-
ning vidtagits i en och annan skola, finner
man den särdeles lämplig.
Den, som redan känner följderna af svag
syn och närsynthet, skall säkert finnna vår
uppmaning om skonande af barnens ögon. be-
rättigad.
Under ett helt, kanske långt lif få ögonen
aldrig neka sin tjänst. Personer med dåliga
ögon äro endast till hälften dugliga till arbete.
Detta borde vara orsak nog för alla att från
spädaste barndomen skänka den allra största
uppmärksamhet åt ögonens vård och skonande,
och borde man aldrig glömma, att dålig syn
kan bli ett ärftligt ondt, som sålunda fort-
plantas från släkte till släkte.
Annu en ging den »finska kvinnogymnastiken».
Helsingfors, den 0 okt. 1891.
Med anledning af en uppsats i Idun : »Om kvin-
nogymnastiken i Finland» där signaturen Fack så-
som utgångspunkt omnämner Helsingfors gymna-
stikförenings för fruntimmer uppvisning vid inter-
nationella gymnastikfesten i Stockholm, anser jag
mig i sanningens intresse skyldig afgifva följande
rättelse.
Inom Gymnastikföreningen för fruntimmer i Hel-
singfors bedrifvas öfningarna ej enligt Spiess’ metod.
Pa dess lägre afdelning idkas ren svensk gymnastik,
pa den högre äro de svenska grundprinciperna allt
fortfarande rättesnöret, men ur tysk gymnastik upp-
tagas öfningar, som icke strida emot dessa grund-
principer. Vårt uppvisningsprogram anslöt sig där-
för också ganska nära till i Sverige använda dag-
schemata, hvilket jag trodde hvar och en i gymna-
stik hemmastadd person skulle ha varseblifvit. Och
är det min lifliga öfvertygelse, att »öfverklassens kvin-
nor» icke kunnat »uppnå denna ståndpunkt af kraft
och uthållighet», som öfverraskat signaturen Fack,
därest Spiess’ metod i stället för den svenska ut-
gjort rättesnöret för vårt gymnastiska arbete.
De personer, som utbildat lärarinnor och lärare i
gymnastik för statens skolor i Finland, hafva så
upprepade gånger i ord och handling visat sitt ogil-
lande af gymnastikföreningen för fruntimmer och
dess gymnastiköfningar, att det icke kan blifva nå-
got tal om »ett harmoniskt helt» eller »en enhetlig
utbildning af systemet». Tvärtom, gymnastikför-
eningen för fruntimmer i Helsingfors har stått och
står fortfarande i opposition mot den förmyndareroll
ofvan antydda personer hos oss velat intaga.
Elin Kallio,
Ledarinna vid Gymn. förerns för frunt.upp-
visning i Stockholm l6/s 91.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Handarbetets vänners årsfest firades för-
liden lördag kl. 7 e. m. Inbjudna voro alla i för-
eningens tjänst arbetande. Sedan kaffe serverats,
vidtog en rad af tablåer, utmärkt väl arrangerade
af fröken Kerstin Kardon. De flesta af tablåerna
återgåfvo bilder ur allmogelifvet, där dalmasarnes
och kullornas brokiga dräkter åstadkommo ett färg-
rikt och gladt intryck. En annan serie tablåer
framställde symboliskt Handarbetets vänners fram-
gångsrika verksamhet bland främmande nationer.
Typerna voro valda med god urskiljning.
Efter tablåerna föreslogs en skål för alla förenin-
gens verksamma medlemmar, för styrelse, direktris,
för alla inom lokalen biträdande krafter : ritare, söm-
merskor, väfverskor etc. En styrelseledamot erinrade
om, att det nu vore 10 år sedan den första årsfesten
hölls, och om hvilken stor utsträckning Handarbe-
tets vänner sedan dess uppnått. Kl. 10 e. m. lem-
nade festdeltagarne mötet, mycket belåtna med sin
afton.
Som vanligt vid denna fest tilldelades äfven i år
en belöning i penningar åt en af föreningens ni-
tiska arbeterskor. Denna gång tillföll priset Elna
Karlsson, skånsk väfverska, gammal och pröfvad i
tjänsten.
Kvinnoklubben hade den 15 dennes årssam-
mankomst i sin lokal, Mästersamuelsgatan 13, hvar-
vid års- och revisionsberättelserna upplästes samt
nytt styrelseval egde rum. Till styrelseledamöter
utsågos: fröken H. Andersson, fruarna Ch. Bande-
lin, S. Boström, A. Burén, N. Frölander och H.
Sach samt fröknarna S. Gumælius, Ch. Nyqvist och
E. Ullmark ; till suppleanter : fröknarna Ana. Norén,
Cl. Smitt och A. Tibell; till revisorer: fröken A.
Schal! och fru E. Sundblad samt till revisorssupp-
leanter : fröknarna E. Dillén och S. Strandberg.
Ansvarsfrihet beviljades den afgående styrelsen.
Ädel verksamluft. Den 19 dennes öppnade
fru Ulrika Grönqvist åter sin nu 25-åriga kokanstalt
JAKOB KULLE’S Svenska mönster
för konstväfnader och broderier utkomma i färgtryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
