Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 46. 13 november 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 IDUN 365
hela ramen, men är gummit terracottafärgadt, är
detta onödigt. Milda.
*
V. Väggdekoration af gummi. Man utskär fyr-
kantiga stycken uppmjukadt gummi, böjer dessa
tillsammans, så att det ena hörnet kommer rätt
upp och det motsvarande bildar botten lik-
som på en strut. Sidorna närmast det nedre hör-
net hopfästas, och däröfver sättes en blombukett
e. d. af gummi. I det öfre hörnet göres ett litet
hål att hänga struten i på väggen; om sommaren
kan man slå vatten uti dem och sätta blommor
uti, om vintern sättes i stället litet grönt och nå-
gra röda bär e. d.
Många andra nätta julklappar af detta slags
material kan man göra, om man blott är litet
uppfinningsrik. Milda.
*
VI. Imiterade applikationsarbeten. Följande ar-
bete, som med fördel kan användas till en hel
mängd olika föremål, såsom antimakass, fönster-
eller dörr-lambrequin, beklädning af s. k. lecture-
bord m. m., är lätt och roligt att utföra, men till-
lika af en mycket dekorativ effekt. De material,
som därtill användas, äro:
Ljusgrå eller crèmegul linneväf (icke linnestra-
malj). Olika kulörer af oljefärg, Siccativ. En
lagom grof oljefärgspensel. S. k. brilliantgarn.
Vid utförandet tillgår på följande sätt: På ett
ritbräde eller icke ömtåligt bord spännes det
stycke linneväf, som skall användas. (Flere olika
sorters linneväf, lämpliga för detta arbete, finnas
i handeln. Jag har själf användt en sort inväfd
med guldtrådar, hvilken tagit sig utmärkt väl ut.)
Därefter öfverför man härpå medels blåpapper
konturerna af det mönster, man vill utföra. Detta
mönster bör naturligtvis vara afpassadt efter ar-
betets ändamål. Adliga vapen, olika landskaps-
och riksvapen, rediga och tydliga gammaldags or-
nament, äro mönster som bäst passa, och hvilka
ej äro svåra att åstadkomma och sammansätta.
Härefter kommer målningen. På en palett, eller,
i brist däraf, på en porslinstallrik, upplägger man
de oljefärger, som skola begagnas. Men innan
man börjar måla med en färg, måste man först
däri inblanda så mycket huit (ej brun) siccativ,
att vid profning på tyget oljan i färgen ej flyter
omkring. Härmed får rrian vara mycket noga och
aktsam, ty flyter oljan ut öfver mönsterkonturerna,
blir det hela förstördt. Det är detta som inbland-
ningen af siccativ förebygger. Terpentin får man
ej använda till något annat än penselns rengöring.
Men skulle det misslyckas så, att någon färg
kommer på arbetet utom mönstret, så kan man
försöka att få bort den genom att med en ren,
hvit lapp, doppad i ren terpentin, försiktigt gnida
på fläcken.
Hvilka färgsammansättningar som bäst passa
och taga sig ut, får ens egen goda smak säga
en. Men om man nu till exempel målar ett fan-
tasivapen med ett lejon i midten, så är det vac-
kert att måla lejonet i guldgult och halfva vapen-
fältet i högrödt, halfva i svart. Vid målning af
landskaps- eller andra vapen bör man naturligt-
vis taga de färger, som tillhöra dem. Hvar gång
man byter om färg, skall man, som nyss nämn-
des, rengöra penseln i terpentin.
Sedan målningen är afslutad och fått fullkom-
ligt torka, påsys i alla konturer, med omärkliga
stygn, vackert och tjockt brilliantgarn. üfven när
en färg alldeles omslutes af andra färger, skall
dess konturer sys med brilliantgarnet, så att alla
färger och figurerna afskiljas från bottnen eller
hvarandra, Det är detta förfaringssätt, som så
märkbart höjer den illusoriska och effektfulla ver-
kan af applikation.
Vid alla de olika användningar, som detta ar-
bete kan få, måste det naturligtvis monteras på
olika sätt, och härpå kan ej någon vidare beskrif-
ning behöfvas. Dock om man t. ex. har förfär-
digat en antimakass eller en beklädnad för en
lecturebordsskifva, så lämpar det sig synnerligen
väl att därpå göra en infattning af ett eller annat
slag med någon vacker plysch i en med det hela
öfverensstämmande färg.
Några förkunskaper i målning fordras ej för
detta arbete, och därför kan det också med lätt-
het utföras af hvem som helst. Men för att det
skall bli så vackert som möjligt och komma till
sin fulla rätt, måste det dock, likasom alla dylika
arbeten, utföras med litet skönhetssinne och god
smak. Maria Eleonora.
(Forts.)
Drottning Charlotta at
Wurtemberg.
mm
Pff’||f
Den mäktige herskare, för hvilken furstars
hufvuden mäste böja sig lika djupt som de
svages och ringes, har kallat ännu en af vâr
världsdels monarker hädan, dä konung Karl
af Wurtemberg den 6 oktober afgick med
döden. Den gamle regentens äktenskap var
barnlöst, och hans brorson, hvilken nu under
namn af Wilhelm II bestigit Würtembergs
tron, hade redan från späda är ansetts som
tronföljare och erhållit en uppfostran, i allo
egnad att förbereda honom för hans maktpå-
liggande värf. Konung Wilhelm är nu en
43-årig man. Under det senaste tiotalet år
har i själfva verket en väsentlig del af den
Würtembergska regeringsbördan hvilat på hans
skuldror, då hans farbroder af sjuklighet
hvarje år tvangs att långa tider vistas fjärran
från sitt rike.
Konung Wilhelm förmälde sig år 1877
med prinsessan Maria af Waldeck och Pyr-
mont, en syster till drottningen-regentinnan
af Holland. Samma år föddes honom en
dotter, prinsessan Pauline af Würtemberg.
Redan år 1882 slets emellertid af döden detta
äktenskapsband.
Fyra år senare, den 8 april 1886, fann
enklingen en ny maka, det moderlösa barnet
en ny moder, då Wilhelm för andra gången
trädde i äktenskap, nu med prinsessan Char-
lotta till Schaumburg-Lippe. Med henne de-
lar han som konung Würtembergs tron.
Drottning Charlotta är född den 10 okto-
ber 1864 samt äldsta dotter till prins Wil-
helm, innehafvaren af den furstliga besittnin-
gen Nachod i Böhmen, och dennes maka,
prinsessan Bathildi af Anhalt. Drottning
Charlotta åtnjuter i Würtemberg en synnerlig
popularitet lika mycket för sin strålande
skönhet och sitt kvinjiga behag som för sitt
goda hjärta^ hvilket aldrig upphör att ömma
för de lidande och betryckta. Goda gärnin-
gar äro hennes största glädje.
I sitt hem är hon ett mönster som maka
och — ehuru någon egen bröstarfvinge ej
ännu förunnats henne — som moder för den
unga prinsessan Pauline. Den bild af Euro-
pas yngsta drottning, vi i dag velat bringa
Iduns läsarinnor, torde kunna gifva dem en
det helt visst måste glädja hvarje kvinno-
hjärta att förnimma, att här det yttre mot-
svaras af den inre skönhet, sem består, ännu
när den jordiska blomstringen förbleknar och
hvissnar.
Några fruntimmersminnen.
Upptecknade
af
En gammal pennfäktare.
II.
Konst oeh natur.
(Forts.)
f
m jag hade rätt häri, skulle hon blifva en
olycklig människa; ty vår Herre har gif-
vit oss lifsglädjen som det rätta elementet,
under det att sorgen och dysterheten endast
äro inslag i väfven för att vi skola dess
bättre kunna förstå »saligheten i att vara
saliga». Den, som går i sorg för sorgens
egen skull och ej vill andas lifsglädje, får
slutligen denna ogiltiga syn på lifvet, som
drifver så många till antingen andligt eller
fysiskt själfmord. Nej, sanning i allt, san-
ning äfven i lynnet och karaktären, först ge-
nom sanning skulle hon kunna bli en god
skådespelerska och äfven en god och andra
fängslande mänsklig varelse. Nu var hon en
förtviflad liten lögnerska, som ljög både för
andra och sig själf, oeh därför, hon måste
för sanningens skull förlåta mig utrycket,
fann hon ej behag för Dågon, ej ens för sig
själf. Ja, hon måste låta det falla litet sol-
sken öfver sig och det omkring henne. En-
dast så skulle det bli glädje och ljus, oeh
det älska likväl människorna mest.
Hon satt tyst och hörde på min straffpre-
dikan, men om jag ej alldeles misstog mig,
så glimtade det dock fram i hennes blick
något, som angaf, att i straffpredikan låg äf-
ven ett evangelium, ett glädjebudskap, något
som skulle lösa, befria. Och då hon reste
sig, räckte hon mig med ett ljuft leende sin
hand och tackade mig.
»Det har varit en sträng lexa, ni gifvit
mig,» sade hon; »men jag inser nu, att ni
haft rätt. Ack, hvarför har man ej sagt mig
det förut?»
»Man har sagt er det, fastän ni i er egen-
kärlek aldrig ville höra därpå, kanske äfven
därför att det sades för mildt. Vissa perso-
ner behöfva starkare medicin än andra.»
Hon tryckte ännu en gång min hand och
gick.
Ett år eller något mera förrann, hvarun
der jag förlorade den unga skådespelerskan
ur sikte annorlunda, än att jag af tidnin-
garna erfor, att hon gjorde stora framsteg i
teaterpublikens gunst, i synnerhet genom ett
älskligt, vinnande behag och någonting käckt
och hurtigt i framställningen, som ryckte
åskådarne med sig, men äfven, då rollen så
kräfde, något tragiskt, känslofullt, som rörde
och bragte fram medlidande.
Så försvann plötsligt hennes namn från
tidningsspalterna. Jag antog, att hon rest
utomlands för att studera konsten, och jag
glömde för andra och annat alldeles bort
den lilla skådespelerskan, då jag en dag mot-
tog en liten biljett med poststämpel från nå-
gon plats i Sverige, som jag endast kände
så mycket, att den låg i Småland. Och bil-
jetten innehöll dessa ord:
föreställning om hennes yttre fägring, liksom
C. W. SCHUMACHER f För Sveriges 1 Spisbröd | Cakes o. Biscuits 1 STOCKHOLM,
Kongl. Hofleverantör. l BL UL S JU O dr ar T | försändes Öfver kela riket. / 17 Norrlandsgatan 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1891/0373.html
