Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. 27 november 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 IDUN 383
Bara en liten huskur.
§
asâ, ni blir genast helt nyfiken? Ni
tror naturligtvis, att jag skall bjuda er
något hittills okändt medel att få er hy mera
blomstrande, edra ögon mera strålande, ert
hela utseende mera ungdomligt och tilldra-
gande?
Det var skada, att ni så där hastigt kom
att röja, hvad som ligger er om hjärtat. Inte
därför att jag tänker skvallra om saken, det
behöfver ni inte frukta, men bara därför, att
jag inte kan bjuda er skönhetsmedlet i fråga.
Således äfven här en sviken illusion! Kan-
hända. Eller kanske jag ändå kunde ge en
liten fingervisning; men det beror på om ni
vill ge er till tåls och inte är rädd för att
gå en liten omväg.
Men om ni nu inte genast med en ogun-
stig knyck på nacken vänder mig ryggen,
så kunna vi ju ändå språkas vid som goda
vänner.
Ja, det var snällt, att ni inte tog humör,
utan satte er här i soffan med en liten ar-
tigt uppmärksam min. En sådan lägger or-
den i munnen på den, som skall tala. Jag
vill därför genast gå rakt på saken.
Jag frågar eder alltså, min nådiga: tror
ni på tomtar?
Själf är jag, det erkänner jag öppet och
oförbehållsamt, riktigt troende i den vägen.
Detta kan nu bero på mångahanda orsaker.
Ett viktigt skäl till min tomte-tro är, det
jag varit nog lycklig i det hem, där jag vuxit
upp och redan åldrats, alltifrån barndomen
se så mycket behöfligt anskaffas med små me-
del, så många vänliga händer tyst i rätta
stunden flytta undan stötestenar från min väg
och så många flärdlösa kärleksbevis slösas
på mig, att jag, om jag inte skrefve alltsam-
mans på tomtarnes meritlista, skulle vare ur
stånd att fatta och förklara både det ena och
det andra. Och ni vet nog själf, att inte
vill man gärna, i vår allt begripande och re-
sonerande tid, utsätta sig för att stå som en
redlös stackare inför ett olöst problem.
Mina studier ha också styrkt mig i den
sköna tro jag omfattat.
Eller har jag inte, t. o. m. i den ingalunda
vidskepliga morgontidningen, i december hvarje
år läst, att ett helt sällskap jultomtar haft sam-
mankomst på själfva kungens namnsdag och
i den »stjärnklara» aftonen uppenbarat sig för
många och lemnat riktigt »påtagliga» bevis
för sin existens?
Men i fall ni inte skulle tro mig ändå, så
vill jag berätta om min allra senaste erfaren-
het från tomtevärlden.
Det var så, att jag häromdagen kom att
gå förbi ett litet oansenligt hus i närheten
af Adolf Fredriks kyrka. Det var eftermid-
dag, och då jag närmade mig byggnaden,
såg jag, huru vänligt inbjudande ljuset därin-
ifrån vinkade emot mig. Och som jag aldrig
är trögbjuden, gick jag in.
Gissar ni hvart jag kom? Ja, kanske.
Jag befann mig i församlingens arbetsstuga.
I de små rummen sutto en hel mängd små
parflar, brun- eller blåögda — ögonens färg
vexlane — men alla hade de ett gemen-
samt: en liten skälmsk blick, som tittade
fram under ögonhåren. Men hvad gjorde väl
de små ? Ja, de lärde sig med vänliga lära-
res och lärarinnors hjälp att nyttja sina små
klumpiga fingrar till hvarjehanda slöjd, till
spånflätning, snickring, skolagning. Det var
en fröjd att se redan detta.
Men det var allt något mera. Eljes hade
det väl ej lyst så innerligt varmt i de bar-
naögonen. Ja, ser ni, de små lärde sig också
att lägga bort fula vanor, att bli snälla, att
hålla af dessa älskliga människor, som bereda
dem glädje, som taga vara på dem och som,
det känna de, vilja dem väl.
Kring de stora borden är det trångt om
utrymmet. Någon gång skulle kanske där
som annorstädes vid en liten knuff den ene
bli stött här och den andre där och det bli
ett bedröfligt slut på sämjan. Men för den
saken sörja välviljans tomtar, och de äro bo-
fasta i den låga, men hemtrefliga stugan.
Jag såg flere af dem under mitt korta besök.
Och hvarför tror ni småttingarna sågo så
förnumstiga ut, som de gjorde? Ja, nu kom-
mer hemligheten, som jag sparat på hela
tiden !
Hvart och ett af barnen har sin lilla tomte,
i grått livré och röd toppmössa, att förfoga
öfver. Och då lärarinnor och barn skiljas
åt om aftonen med ett hjärtligt godnatt, säga
barnen till hvar sin tjänsteande:
Gå nu, min pålitlige lilla tomte, hem med
vår kära lärarinna, och sätt dig på hennes
hufvudgärd. Och när hon efter aftonbönen
släckt ljuset och lagt hufvudkudden till rätta,
så tag du din fjädervippa och fläkta bort
från hennes läger alla oroliga och störande
tankar och hviska i hennes öra: »Sof godt,
tomten vakar!» Och inom några minuter
somnar hon, lugnt och ljufligt som ett barn,
hvars gode ande hon nyss fått vara.
Ser ni, detta har jag varit med om, och
därför tror jag på tomtar. Och som alla
rättrogna är jag lycklig i min tro.
»Men ni skulle ju lära mig en huskur?»
»Ja visst skulle jag det.
Min huskur är ett i våra dagar mycket
eftersökt helsomedel, ty det botar — sömn-
löshet.
Se här, elixiret och dess användning;
För nervöst lidande af alla åldrar, för miss-
nöjda lynnen, för »missförstådda» af båda
könen, som lida af sömnlöshet, ordineras:
Att använda minst 1 à 2 och i mån af
behof ända till 5 à 6 timmar dagligen till
den »verksamma» sysselsättningen ait sprida
glädje åt andra, att på ett flärdlöst och natur-
ligt sätt vara tjänstaktig mot föräldrar och sy-
skon, man eller hustru, samt att plocka bort
törnen och tistlar från den stig, där unga och
ovana eller gamla och redan trötta fotter skola
gå fram.
För den, som ej själf förstår att i lämp-
liga proportioner blanda ofvan nämnda ingre-
dienser, tillhandahåller jag gratis mitt rika
urval af specialrecept, utarbetade i samråd
med erfarna och mångfyndiga tomtar.
Detta medel är osvikligt och skall inom
14 dagar få absolut nattvakna att sofva lugnt
C—8 timmar och drömma glada, lyckliga
drömmar. Så skall helsans rodnad åter färga
edra kinder, er blick stråla af nyvunnen glans
och er ungdomliga fägring och behag aflocka
alla en gärd af beundran.
Men ett vilkor får jag ej förtiga. Vid alla
huskurer fordras, för att de skola göra ver-
kan, att patienten tror på kurens kraft.
Så måste ock en hvar, som vill använda
mitt elixir, tro på det godas tomtar.
Elisabet Ström.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Smånotiser för kvinnovärlden.
Försäkringsaktiebolaget >Nornam>. Yi
kunna nu glädja dem af våra läsarinnor, som redan
visat intresse för detta särskildt för kvinnor och barn
afsedda försäkringsföretag, med den underrättelsen,
att bolaget sistl. lördag konstituerades under lands-
höfding Themptanders ordförandeskap, och att det-
samma i nästkommande januari månad begynner sin
verksamhet. Bland styrelsemedlemmarne må nämnas
fröken G. Adelborg, föreståndarinnan för Fredrika-
Bremer förbundets byrå härstädes. Detta är antagli-
gen första gången, en kvinna i vårt land blifvit in-
vald i ett försäkringsbolags styrelse.
De hufvudsakliga försäkringsbranscher, som af bo-
laget »Nornan» komma att bearbetas, äro, som vi
förut haft tillfälle nämna, giftermalsförsäkring, utstyr-
selförsäkring och öfverlefvelse-kapitalförsäkring.
Kvinlig postexpeditör erhåller ej ålders-
tillägg. Hos generalpoststyrelsen har Evelina Mat-
hilda Astedt, hvilken 1885 antagits att tills vidare
vara postexpeditör i postverket, anhållit att komma
i åtnjutande af ålderstillägg. Med åberopande af
bestämmelsen i k. brefvet den 19 december 1884,
att vid kvinnas antagande till postexpeditör å befatt-
ningen icke finge utfärdas annat än förordnande eller
konstitutorial, har generalpoststyrelsen förklarat sig
förhindrad att bifalla den gjorda ansökningen. Med
anledning däraf anhöll Astedt hos regeringen att, då
alla de för erhållande af ålderstillägg föreskrifna
vilkor voro uppfyllda, regeringen måtte förklara henne
berättigad att åtnjuta ålderstillägg i första åldersklas-
sen med 400 kr. årligen. Denna ansökan har emel-
lertid regeringen ej ansett sig kunna bifalla.
Dödsfall. I söndags afton afled härstädes frö-
ken Isabelle Amoudruz, föreståndarinna för härva-
rande l’Ecole française. I denna egenskap hade hon
vetat göra sig högeligen aktad och afhållen, och vid
hennes, mänskligt att se, för tidigt öppnade graf stå
sörjande icke blott en åldrig moder, syskon och andra
anhöriga, utan ock kamrater vid läroverket och ett
stort antal minnesgoda elever. Hon var född i
Frankrike och hade vid sin död nyss fyllt 52 år.
Kyrkoprydnad. Af fröken Betty Kugelberg
är till Vestra Hargs kyrka i Östergötland skänkt en
altarduk med spets i filet-gnipure, samt ett antipen-
dium af svart silkessammet med rikt guld och silkes-
broderi. Till såväl altarduken som antipendiet har
fröken K. själf utfört det lika dyrbara som vackra
arbetet.
Till förmån för Asylet för pauvres
honteux anordnas i början af december en försälj-
ning, till hvilken gåfvor och bidrag af alla slag mot-
tagas af följande damer: Ingeborg Skiöldebrand, f.
Posse, Valhallavägen 39, Sophie Plomgren, f. Tor-
nérhjelm, Storgatan 38, Charl. von Düben, Norr-
landsgatan 32, Thom. Stjerncrona, k. Slottet, Hilda
Dalman, Drottninggat. 98, Anna Wallenberg, f. von
Sydow, Kungsträdgårdsgat. 14, Hanna Fineman, f.
Hindbeck, Drottninggat. 9, Ebba Walldén, f. Langen-
berg, v. Trädgårdsgat. 7, Augusta Posse, f. Häger-
flycht, Kungsträdgårdsgat. 10, Hilda Wennberg, k.
Slottet, Ingeborg Petrelli, f. Eketrä, Amalienborg,
Djurgården och Emma Öhman, f. Lemon, Grefture-
gat. 19 C.
Kvinnoklubben härstädes anordnar en barnfest
i morgon lördag kl. 6—8 på aftonen å Hôtel Con-
tinental, hvarest fru Bayoud beredvilligt för festens
behjärtansvärda syfte ställer lokal m. m. till fritt
förfogande. Festen har till mål att söka lindra nöden
bland de arbetslöses barn genom att skaffa de lyck-
ligare lottades barn ett nöje. Inträdesafgiften är, för
att anslutningen skall bli så stor som möjlgt, satt
till 50 öre för de små och 1 kr. för de stora.
_ Barnen helsas välkomna med ett tal af biblioteka-
rien H. Wieselgren, hvarefter utföres regementsmusik
af Svea lifgardes musikkår. Så vidtaga tablåer och
skuggspel m. m., hvarpå de små inbjudas till en lika nyt-
tig som nöjsam resa: »Europa rundt på fem minuter».
Allt tyder på en glad afton, och att bakom glädjen
finns en allvarlig mening med det hela, nämligen
nödens lindrande, bör ju än mer mana föräldrar, som
ha rad att offra en 50-öring, till att talrikt möta
med sina lyckligare lotlade små vid festen för armo-
dets barn.
Teater och musik.
Kongl. operan sjunger nu på sista versen, som det
heter. Om måndag stängas dess portar för alltid.
Vid detta tillfälle uppföres, såsom vi förut meddelat,
»Den bergtagna» med grefvinnan Mathilda Taube,
f. Grabow, i titelpartiet. Till slut gifves Frans Hed-
bergs tillfällighetsstycke »Sånggudinnornas afsked»,
Jakob Kulle’s ÄasÄjSrÄSkÄiss®,asremwm
subskribenter 7.50 for hela verket (Postanvisning). Subskription hos JAKOB KULLE, Postadress Stockholm. X lor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
