Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. 4 december 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 I DU N 1891
Allt, allt hvad jorden eger skönt och rart
Och himlen högt och hafvet underbart
Och mer än kronors och juvelers prakt,
Det eger den, som eger hoppets makt.
f. yoPELIUS.
och bästa lärjunge hon någonsin haft. Och
fastän flickan var nära att insjukna af hem-
längtan, gaf hon i sina bref till modren icke
den ringaste antydan därom ; hennes karak-
tärsfasthet höll redan då profvet. När hon
slutligen återvände från pensionen, hade hon
inhemtat en för den tiden ovanligt grundlig
bildning och framför allt den stora färdig-
heten att ledigt tala främmande språk, tyska,
franska, engelska och italienska, som hon se-
dan bibehöll under hela sitt lif.
År 1827 företog hon i sällskap med en
broder en längre resa till Italien, på den
tiden en sällsynt färd. Här, framför allt
under vistelsen i Rom, blef hon bekant med
många berömda konstnärer, skalder och lärde,
bl. a. Thorwaldsen, Fogelberg, Byström, Ni-
kander, Longfellow och Bunsen, och särskildt
genom den sistnämnde, som då var preussiskt
sändebud i Rom, öppnades för henne de ro-
merska salongerna, där den unga svenskan
väckte uppseende genom sitt intagande väsen
och sina umgäugestalanger. Återkommen till
Göteborg, blef »den italienska mamsell Frö-
ding», såsom hon kallades, mycket firad för
sin skönhet och sina älskvärda egenskaper.
Många voro de, som sökte förvärfva hennes
hand, men hon afböjde alla anbud i den vä-
gen —. bon och tvänne hennes systrar hade
uppgjort en plan att förblifva ogifta — men
slutligen gaf hon sin hand åt Lars Hierta.
Det var år 1833.
I trenne år hade han såsom Aftonbladets
redaktör i oaflåtlig strid för frihet och män-
niskorätt hunnit förvärfva sig ett stort an-
tal fiender, icke minst i de högsta kretsar-
ne. Såsom Lars Hiertas maka fick hon ock
snart pröfva fiendernas afvoghet. Ifrån att
i sin hemstad varit en öfverallt firad gäst,
blef hon nu ej sällan utsatt för vederböran-
des ohöfligheter.
Men såsom Lars Hiertas maka bestod Wil-
helmina Fröding värdigt sitt prof. Med en
karaktärsfasthet, som var orygglig, lät hon
icke fiendernas förföljelse inverka på sig ett
ögonblick. Hon var i besittning af moraliskt
mod som få. Uppmuntrande stod hon vid
sin makes sida under hans svåraste strider,
och i öfvertygelsen om rättmätigheten af den
sak, för hviiken han kämpade, bar hon, utan
att någonsin svikta, med glad håg tålmodigt
motståndarnes förnärmelser.
Med hennes hemgift inköpte makarne en
större press för Aftonbladet, och denna
tidning blef snart en makt, som bröt Dya
banor inom vårt politiska lif. Därjämte för-
värfvade de allt mera ekonomiskt oberoende,
och äfven därtill bidrogo i icke ringa mån
makans offervilliga sparsamhet, flit och enkla
vanor.
Äfven under senare år, sedan Lars Hierta
genom sitt affärsgeni och sin omfattande in-
dustriella verksamhet samlat en större för-
förmögenhet, bibehölls enkelheten i lefnads-
sättet. Ty fru Hierta hade tidigt lärt att
spara och i stället bistå andra. Men gäst-
friheten var ock en regel i makarne Hiertas
hem, och detta blef allt mera en mötesplats
för politikens, publicitetens, konstens, storslöj-
dens och vetenskapens män, såsom Geijer,
Wallin, baron Brinckman, Thomander, C. F.
Wærn, Richert, Carl HenrikAnckarsvärd,Thore
Petré, C. A. Adlersparre, Georg Seheutz, An-
ders Fryxell, P. A.Siljeström,prof.Sven Nilson,
Bergfalk, major Myhrberg, Adolf Lindblad
m. fl. Och af framstående kvinnor må näm-
nas Jenny Lind, Fredrika Bremer och fri-
herrinnan Knorring. Här i sitt gästfria hem
var Wilhelmina Hierta den mest förekomman-
de och intagande värdinna. Hon egde en ovan-
lig talang att föra en behaglig och innehålls-
rik konversation. »Fru Hierta är ett konver-
sationsgeni,» hette det; det lefvande intresse
för allt framåtskridande, som hon ådagalade,
den frimodiga och ändock eleganta öppenhet,
hvarmed hon uttalade sig om samhällets oför-
rätter, och den värme, hvarmed hon städse
omfattade hvarje humanitetens och människo-
kärlekens sak intogo alla, med hvilka hon
kom i beröring. Särskildt utmärkande för
hennes karaktär voro omutlig rättskänsla, fri-
modig sanningskärlek och ömt medlidande
med alla olyckliga, alla behöfvande såväl
som alla förorättade och betryckta. Hon var
därför alltid och än mera under de senaste
åren af sitt lif hjälpsam mot nödlidande och
förenklade allt mera sina egna lefnadsbehof
för att så mycket mera kunna bistå andra.
Efter sin makes död 1872 upptog hon
hans plan att genom donationer söka i större
skala verka godt för samhället. Samtidigt
därmed att hon i tysthet utöfvade en stor
enskild välgörenhet, nedskref hon 1877 de
båda gåfvobref, som hon kort därefter öfver-
lemnade till de institutioner, hvilka för fram-
tiden skulle taga vård om dem. Genom det
ena af dessa bestämde hon, att vid Stockholms
högskola skulle upprättas en professur i na-
tionalekonomi, som skulle bära hennes makes
namn och verka för sunda och frisinnade po-
litisk-ekonomiska grundsatser samt för befor-
drande af »heder och tro i handel och van-
del». Åfven kvinnor skulle kunna blifva inne-
hafvare af denna professur.
Genom det andra gåfvobrefvet skänkte hon
en stor del af sin förmögenhet till en fond,
som under namn af Lars Hiertas minne hade
till ändamål att »fritt och oberoende verka
för det mänskliga framåtskridandet och detta
hufvudsakligen genom att framkalla och be-
fordra sådana vetenskapliga upptäckter och
uppfinningar, sociala förbättringar och frisin-
nade reformer, som kunna blifva tilll välsig-
nelse för mänskligheten i allmänhet och sär-
skildt för Sveriges folk».
Fonden skulle hufvudsakligen verka genom
understöd för viktigare sociala och vetenskap-
liga frågors ütredning, för uppfinningar och
upptäckter, för folkets uppfostran i en mora-
lisk och frisinnad anda, för uppmuntran af
allmännyttiga slöjder och näringar samt ge-
nom aflöning för vissa år till utmärkte män
och kvinnor, hvilka kunna verka välsignel-
serikt inom vetenskapliga, sociala och indu-
striella områden.
Tvänne af hennes döttrar utnämndes till
ständiga ledamöter i styrelsen för denna stif
telse, och däri invaldes ytterligare fem män,
som representerade den sociala och naturfor-
skande vetenskapen såväl som den praktiska
industrien och mekaniken. Denna styrelse,
hvars första ordförande var rektor P. A. Sil-
jeström, uppgjorde med ledning af gåfvobref-
vet de stadgar, efter hvilka fonden skulle
handhafvas.
Ej långt därefter, d. 7 sept. 1878, afled
Wilhelmina Hierta. Hon var då nära 74
år gammal. Älskad och vördad af alla, scm
lärt känna hennes ädla personlighet, djupt
sörjd af barn och anhöriga, för hvilka hon
alltid varit en öm och god moder och vän, bort-
gick hon ur tiden efter ett lif, rikt på erfa-
renheter både af glädje och af smärta, läng-
tande efter dödens frid och hvila, ty utan
fruktan hade hon sett lifvets slut nalkas.
Själf efterlemnade hon genom sin ovanliga
personlighet ett minne, som icke skall förgä-
tas. Och den stiftelse, som hon upprättat
å sin makes vägnar och till hans minne, skall
intill sena tider bära vittne om hennes varma
och upplysta sinnelag och fosterlandskärlek.
Denna stiftelse har allt sedan 1878 varit
i verksamhet och hvarje år vid sina ordina-
rie sammankomster i mars och november be-
slutat öfver räntemedlens användande, hvar-
vid, såväl på styrelsens egna initiativ som
efter ansökan af utanför stående, en lång
följd af nyttiga företag satts i gång och un-
derstödts. Bland dessa företag må här näm-
nas anstalter och undersökningar till fromma
för allmän helsovård, undervisningen i folk-
skolans kvinliga slöjd, metallslöjdens införande
i folkskolan, grundandet af ett hygieniskt
museum, af arbetsstugor för barn, af den
första matlagningsskolan, understöd för att
inhemta kännedom om välgörenhetens ordnan-
de i England och andra länder, stiftande af
stipendiefonder för kvinnor, som studera medi-
cinen och tandläkarekonsten. Vidare må näm-
nas understöd och anslag till en mängd veten-
skapliga. forskare inom mekanikens, fysikens,
astronomiens, geologiens, mineralogiens, mete-
reologiens, kemiens, zoologiens, hygienens, bak-
teriologiens m. fl. områden.
Denna stiftelse kan med rätta kallas en
lefvande minnesvård, ett »monumentum ære
perennius».
Oissna fosof.
ÿkulle då vår kärlek brinna,
brinna ned så snart,
skulle mer ej bränsle finna,
var det uppenbart?
ftiär bland gamla bref jag funnit
vissna rosor npss,
också de rättnu forbrunnit,
offrats med en kpss. —
jtfanske, om vi riktigt bara
sökt förstå hvarann,
om vår tillit kunnat vara
litet mera sann,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
