Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. 18 december 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
1891
I DU N
ser för piano, lätt arrangerade samt med utsatt
fingersättning,
Danser för violin éller flöjt och piano, af Wald-
teufel, Holts m. fl,
Ivy-Walz, af Fabian Rose.
»La Paloma», spansk serenad af C. Yradier; ar-
rangerad för violin eller flöjt och piano.
Nyaste notbok för smått folk, samling af opera-
arier, sångkvartetter, folkvisor, danser m. m. i lät-
taste arrangemang för piano ; häft. 8.
Hambopolka för piano af Xxxxx; säljes till för-
mån för Svenska Bokhandelsmedhjälpareförenin-
gens sjuk- och begrafningskassa.
dammiga ridkjolen, den snedvridna mössan
och den rufsiga flätan.
»Som en pil!» Och sä var hon utom
dörren.
Förr och nu.
Skiss för Idun af R. E—m.
Ipappa, är du här?» -— ropade en klar
Sp röst, dä dörren till matsalen flög upp,
och på tröskeln visade sig en ung flicka i
riddräkt.
Jägmästaren, som satt vid det fyrkantiga
matbordet och läste morgontidningen, sköt
upp glasögonen i pannan och såg skälmskt
på sin tös, där hon stod så frisk och duktig
med jokeymössan på sned och det blonda
burriga håret som en sky kring det, inga-
lunda vackra, men dock så behagliga lilla
ansiktet.
»Hvar har du varit nu igen, yrhätta?» —
han trodde visst han såg barsk ut.
»Ute och ridit, som du ser, pappa lilla.
__ Åh, du kan inte tro, hvad det var skönt!»
Hon kom fram till honom och gaf honom mor-
gonkyssen, och han observerade då, att det
låg något ovanligt uttryck i ögonen, något
varmt, innerligt, som han ej sett där förr.
Med ens kom han i håg, hvad det var för
dag — drog ned henne på sitt knä och klap-
pade henne på den fylliga kinden.
»Det är ju första april i dag, den dag,
då du gjorde ditt inträde i världen och jäg-
mästarebostället. — Gud välsigne dig, för du
kom, barn. Hur länge sedan är det nu?»
»Hela 19 år se’n, du! Nu är jag gammal,
och förståndig, förstår du.» — Hon var åter
tjufpojke — lade armarna i kors, rätade på
sig och såg öfverlägsen ut.
»Jo, jo — det där skulle mamma höra»,
skrattade pappa.
»Jaså, du opponerar dig—» och så voro de
uppe på golfvet och brottades.
»Ruth — pappa — hvad i all världen taga
ni er för!» — hördes en behaglig röst från
salongsdörren, och in trädde en prydlig liten
fru, vid hvilkens åsyn de båda boxarne sågo
helt ertappade ut.
»Ser du, mamma, han påstod, att jag inte
var förståndig och därför så–––- - — —»
»Det var baddarn, hvad du är stark», be-
undrade pappa.
»Ja du!» Ruth såg fasligt högmodig ut.
»Men mamma, du glömmer ju rakt att gratu-
lera din nittonåriga förståndiga dotter!»
»Jag har ju inte vågat mig fram förr»,
smålog mamma och slöt dottern i sina armar.
»Gud välsigne dig, älskade barn, och göre dig
till en god och sann kvinna.»
»Det skall jag blifva», hviskade Ruth till-
baka och kramade sin lilla spensliga mamma
så hårdt, att denna höll på att mista andan.
»Men skynda dig nu upp och gör toalett
till frukosten -— du ser så ovårdad ut», och
mamma såg med en bedröfvad min på den
»Rasande duktig tös», mumlade pappa.
»Åh, det barnet!» — suckade mamma. »Kan
man tro, att hon i dag fyller 19 år?! Minns
du min nittonde födelsedag, gubben min? Jag
firades med stor bal — och inne i den pro-
visoriska lilla grottan friade du till mig.
Minns du det, pappa?» och hon smekte mjukt
hans borstiga kind.
»öm jag minns! Du var det fagraste jag
sett i kvinnoskepnad och såg ut som en liten
elfdrottning, där du satt på torfsoffan med
din florsklädning böljande omkring dig! » Pappa-
såg riktigt förklarad ut vid blotta minnet.
»Ja, nog är Ruth till det yttre mycket olik
sin lilla mamma vid nitton år, men lika fullt
som det bakom världsdamens yta fanns ett
varmt kärleksfullt litet hjärta, så klappar ett
sådant inom Ruths pojkaktiga jaquette.»
»Ja, men vet du, pappa», afbröt hans lilla
fru, »jag kan aldrig tänka mig, att Ruth
någonsin skall kunna uppväcka kärlek hos
en man, hon är så yr och pojkaktig och läg-
ger sig så litet vinn om att behaga de unga
männen.»
»Ja, gudskelof, inte förstår hon sig på att
kokettera; hon är en ärlig, präktig tös, och
när hon en gång gör sitt val, hvilket jag hop-
pas hon måtte uppskjuta ännu länge, blir
det en bra karl, hon ger mig till son. — Men
se där kommer ju doktor Falk! God morgon,
doktor! Hvad förskaffar oss nöjet af ett så
tidigt besök? Har kanske snokat reda på,
att det firas födelsedag — hvasa?» — och
han skakade hand med den unge man, som
inträdt.
Doktor Falk var här ute på landet och
vikarierade för den gamle provinsialläkaren,
och som jägmästaren redan vid första be-
kantskapen funnit honom vara en karl efter
sitt sinne, blef han en nästan daglig gäst på
det gamla gästfria jägmästarebostället. Han
rodnade starkt vid jägmästarens fråga, och
det klädde väl hans ungdomliga, käcka an-
sikte.
»Ja, jag vet, att fröken Ruth i dag fyller
nitton år, men jag kommer för att —» han
såg mot dörren — om bara... —Då hördes steg
i trappan och en klar röst, som trallade på
en munter melodi. Doktorns ögon lyste till,
han rätade på sig och såg jägmästaren i ögo-
nen: »Jag träffade i dag er dotter, då hon
kom ridande till den sjuka gumman borta vid
skogen —- jag fick då fram det jag länge
gömt på — hon lofvade blifva min hustru
och, herr jägmästare —• vill ni gifva mig er
enda dotter?»
Pappa och mamma stirrade på honom —
hade de hört rätt — deras yrhätta ––––_
Då öppnades dörren helt sakta, och in titta-
de ett par nyfikna bruna ögon, de blickade
från den ene till den andre — så klippte de
till! Se, så förvånade de båda gamla voro,
öfver att någon kunde begära hennes hand!
De hade visst varit totalt blinda hela denna
vinter! De voro visst stumma allesammans!
Hon förpassade sin lilla, nu helt prydliga per-
sonlighet inom trösklen, och nu vändes allas
ögon med olika uttryck till henne. Ernst
insvepte henne i en varm, bedjande blick, som
kom det förargliga blodet att rusa upp i an-
siktet, mamma stirrade på henne, som om
hon sett en uppenbarelse, och pappa ■— ja,
pappa, han såg då för dum ut! Ruth skrat-
tade till på sitt vanliga, lustiga sätt, och då
måste alltid pappa skratta med.
Förtrollningen var bruten.
»Ruth, vildbasare, hvad har du nu ställt
till !»
»Jag!— Förlofvat mig, liksom du och mamma
gjorde en gång», och hon gaf Ernst en varm
blick, där han stod och såg olycklig ut. —
Så var hon med ett hopp framme hos mamma,
kramade henne och hviskade:
Ȁlskade mamma, tror du, att jag skall
göra honom mycket olycklig? Jag håller så
mycket af honom!»
Men mamma lyfte upp sin flickas ansikte,
såg henne länge i de tårfyllda ögonen, kysste
henne och sade:
»Ruth, din mamma förlofvade sig också
på sin nittonde födelsedag — men hon var
olik dig. Jag har så svårt att tänka mig
dig som fullvuxen kvinna, dock läste jag
nyss i dina ögon något, som bådar lycka åt
den man du älskar. Kärlek och sanning.»
Ruth såg bort till Ernst — nu genast
måste hon gifva honom litet lycka — hon
såg på pappa; han nickade, han kunde visst
inte tala för tillfället.
Ruth gick bort till Ernst, lade sina händer
på hans axlar, höjde sig på tåspetsarna och
gaf honom själfmant inför föräldrarne den
första kyssen.
Mamma såg på den unge mannen i grå
kavaj och på den unga flickan i mörk ylle-
klädning och bomullsförkläde — tänkte på
sig själf i florsklädning och rosenkrans med
sin uniformerade friare vid sina fotter och
hviskade genom tårarne till pappa:
»Hvad ungdomen nu för tiden är pro-
saisk!»
»Ja, men sann och god,» svarade pappa.
Àrade läsarinnor!
I den vissa förhoppning, att Idun äfven under
det stundande året skall få fortfara att vara eder
oskiljaktiga vän, ett förtroende, som hon aldrig
skall förtröttas att dag från dag göra sig allt mera
värdig, kunna vi icke. nog lägga alla våra läsa-
rinnor på hjärtat att
i tid förnya prenumerationen!
Glömmen ej, trotsjulbrådskan, att om möjligt göra
detta redan före jul, ty alla senkommande löpa
risken att möjligen bli utan något af årets första
nummer, då upplagans storlek bestämmes efter
dem, som till den 1 januari nyprenumererat.
Arbeten nu i årsskiftet för eder egen tidning,
och föresätten Eder att enhcar taga åtminstone
en bekant väninna, som förut ej haft Idun, med
att prenumerera för det nya året. Naturligtvis
förgäten I ej heller den så mycket omtyckta Mo-
detidningen.
Bland nyheter, som komma att inflyta i 1892
års årgång, nämna vi tvänne vid senaste täflingen
prisbelönta arbeten, nämligen fru F. M. Chrysan-
ders längre novell »Den rätta», hvilken kommer
att öppna det nya årets följetongsafdelning, samt
fru Ellen Bergströms förträffliga broschyr »Huru
skall kvinnan bäst kunna bidraga till höjandet
affamiljens ekonomiU, hvilken kommer att tryc-
kas i bokform och gratis åtfölja Idun till alla,
som prenumerera på tidningen från 1892 års bör-
jan. Prenumerationsprisen bli dock de gamla
billiga, som återfinnas på Iduns första sida.
Innehållsförteckning:
Vilma Lindbé. (Med porträtt.) — Efter afskedet ; poem
af E. N. Söderberg. — Blind moderskärlek. — Från Finland;
minnen och intryck, tecknade för Idun af Vilh. Lundström.
2: Drömmerskan vid Wesijärvi. — En promenad i julmark-
naden. — Vid brasan ; af —b—. — Iduns panoptikon ; af
Secevola. — Iduns julklappsbasar. — Teater och musik. —
Ny literatur. — Musikliteratur. — Förr ocli nu ; skiss för
Idun af R. E—m.
Förlofnings- octo. vigselringar
ständigt lager hos
Juvelerar HALLBERG Stockholm,
Order från landsorten expedieras omgående.
■»«—T T» -1 —-U« -« gammalt guld, sllfver och juveler uppköpas kon-
PSHTilüSLlS wSLXXQi, tant eller tagas i uthyte mot moderna arheten.
Om gamla saker insändas från landsorten, sändes likvid pr omgående.
Juvelerar HALLBERG, Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
