Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52. 23 december 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 I DUN 439
förbigående och på tal om kungliga jakter,
nämna konung Carl XV, som någon gång
sökte hvila på soffan i doktorns enkla ar-
betsrum eller, om han var hungrig, här in-
tog en smörgås.
Under 14 år bodde doktor Wiedberg vid
Gripsholm ; han var på en gång stadsläkare
i Mariefred, slottsläkare å Gripsholm samt
bataljonsläkare vid Sörmlands regemente.
Dessutom utöfvade han en ganska vid-
sträckt enskild praktik, hvilken ökades i
samma mån som hans rykte växte.
Våren 1881 erhöll han regementsläkare-
platsen vid lifregementets grenadierkår och
flyttade strax, därefter till Strömsholm.
Det var med stor smärta och djupt vemod
fru Wiedberg lämnade hemmet vid Grips-
holm. Det sista farväl, hon sade, var till
d. v. åldfrun å slottet, hvilken, 80-årig, ej
förmådde lämna sina rum. Föga anade hon,
då hon från trappan till åldfruns bostad
kastade en sista blick öfver borggården, att
hon inom kort skulle beträda densamma så-
som ingång till eget hem.
Vistandet vid Strömsholm blef kort. Hösten
samma år utbröt en häftig difteriepedemi i
nejden. Denna sjukdom hade doktor W. all-
tid med stor framgång bekämpat, och han
sade någon gång, att han ej hyste fruktan
för densamma, ty han hade aldrig misslyc-
kats vid dess behandling.
En dag denna höst hemkom han trött och
illamående från en patient och blef strax
därefter kallad till en fattig difterisjuk ar-
betares läger. Sin vana trogen, for han utan
en sekunds dröjsmål. Vid hemkomsten be-
rättade han, att han »för första gången
glömt medtaga cigarr», hvilket varit så myc-
ket obehagligare, som patienten hostat upp
slem i hans ansikte.
Den sjuke tillfrisknade, men -— inom tre
dagar var den kraftige läkaren död, i sina
bästa år död i difteri, smittad af den man,
hvars lif han räddat. Hans människovänliga
verksamhet var slut. Och med hans bort-
gång inbröto tunga dagar för hans familj.
Hans hustru, som så hastigt och oväntadt
blifvit änka, tillintetgjord af sorg, stod en-
sam med fyra barn, det äldsta 13 år, det
yngsta 3 månader gammalt. Och till sorgen
kommo mycket allvarsamma ekonomiska be-
kymmer.
Under den nästan hopplösa tid hon med
sina barn efter sin mans död vistades hos
sin bror, direktör Teodor Holmberg å Tärna,
erhöll hon en dag bref från en trofast vän-
inna på Gripsholms gamla slott, som fram-
kastade tanken rörande åldfruplatsen, hvilken,
mänskligt att döma, inom kort måste blifva
ledig.
Fru W. begaf sig genast till Stockholm
och fick audiens hos konung Oscar, som
särdeles nådigt och med stor välvilja åhörde
hennes framställning. Han kunde dock in-
tet löfte gifva, utan yttrade endast, att om
ingen annan stode platsen närmare, skulle
hon, fru W., vara vid godt mod.
Men ännu var platsen ej ledig. Och vå-
ren 1882 flyttade fru W. med sina barn
tillbaka till det gamla hemmet i Espö, där
far och mor, nu åldriga och sorgsna, stodo
på trappan och med öppna armar, ehuru med
tårade ögon, emottogo den älskade äldsta
dottern, som åter sökte huld och skydd un-
der det gamla fädernetaket.
Ett år kvarstannade hon här; så kom en
dag på våren bud med posten, att platsen
vid Gripsholm vore ledig. Oaktadt hon hade
många medsökande, erhöll hon densamma på
slottsintendenten kammarherre Ekenstiernas
förord och tack vare flera ädle män, sär-
skildt n. v. generaldirektör Wieselgren och
riksmarskalken excellensen Sparre, hvilka öm-
made för hennes belägenhet, och som till
hennes förmån lade sitt ord hos konungen,
men framför allt på grund af dennes minnes-
godhet. Sysselsatt som han just vid detta
tillfälle var i Norge, skref han dock ett
särskildt bref till generaldirektör Wieselgren
för att genom denne genast låta underrätta
fru W., att hon erhållit platsen.
Nämnas bör ock, att hon af 1883 års
riksdag erhöll en lifstidspension af 300 kr.,
hvilken utan motstånd beviljades i båda kam-
rarna, hvarvid framhölls, att doktor W. dött
»som en soldat på sin post», att han »föll
på stridsfältet under utöfvandet af sin tjänst.»
Efter två års bortavaro återvände hon så-
lunda en vacker vårdag i maj att taga sin
bostad inom den gamla borgens murar.
Åldfrun vid Gripsholm har till uppgift att
med ganska knappt arbetsbiträde sköta om
och skydda mot mal och andra inkräktare
slottets stora förråd af möbler eller rättare
möbelklädslar, dynor och öfverdrag, att vår-
da, städa och vädra det stora förrådet af
sängkläder, af linne — slottet äger omkring
1000 handdukar och 600 par lakan, af
hvilka en stor del förskrifva sig från Hed-
vig Eleonoras tid och af denna drottning och
hennes hofdamer egenhändigt blifvit märkta
och försedda med årtalen 1679 och 1686 —
men äfven af sidentyg, broderier, fransar,
tofsar m. m., afsedt för komplettering af mö-
beltyget, gardinerna, o. s. v. — Förut fanns
äfven på slottet ett stort förråd af gobeliner,
som dock på senaste tiden blifvit öfverflyt-
tade till husgerådskammaren i Stockholm.
Hon har också att svara för städning och
rengörning af de många och vidlyftiga loka-
lerna inom slottet. Och detta faller sig ej
så lätt om sommaren, då åDgbåtarne från
hufvudstaden ständigt ditföra stora skaror af
resande, hvilka genomvandra slottets vånin-
gar och gemak; detta nödvändiggör hvarje
vecka en omfattande storstädning.
Det åligger dessutom åldfrun att tillse,
att vid påkommande besök af furstliga per-
soner eller då stora, mera offentliga fester
skola hållas på slottet, allt är i fullt ordnadt
skick, redo till parad. Sådana besök hafva
i fru W:s tid gjorts upprepade gånger af
konung Oscar, af konungen af Portugal,
Sachsens konung och drottning, Badens furste-
familj, af franska eskaderns befäl och man-
skap o. s. v.
Enär hon emottog sysslan efter en mycket
gammal dam, som under åratal varit instängd
i sin bostad, var den s. k. »fatburen» —
omfattande allt, hvad vi ofvan uppräknadt
— helt naturligt i ett rätt oordnadt skick;
mal och möss hade fritt herravälde bland
den stora massan madrasser, sängkläder m.
m. Allt detta är nu förändradt. Den största
prydlighet och ordning råda öfverallt, dit
åldfruns myndighet sträcker sig. Alla olika
slags persedlar, sängkläder, stycken af dyr-
bart gammalt siden, mattor, linne o. s. v. äro
skilda från hvarandra, omsorgsfullt upplagda
och utbredda i särskilda rum, i detalj för-
tecknade, uppmätta eller vägda och försedda
med vederbörliga etiketter. Har man gjort
en rund i äfven dessa rum, som ej sakna
sitt intresse, skall man lätt inse, att detta
varit ett arbete, som kräft flere år.
Offentligt erkännande af det sätt, hvarpå
fru Wiedberg fattat sin uppgift på Grips-
h olm, har också upprepade gånger gifvits
henne i pressen.
Bättre än det oflentliga erkännandet är
dock den tillgifvenhet, hon vunnit af många
vänner.
Så har den kvinnas lif förflutit, hvars bild
i dag synes i Idun. Grundtonen i hennes
enkla lefnadssaga, den praktiska dugligheten
förenad med känslig uppfattning af natur och
historiska minnen, har följt henne från barn-
domen och allt intill denna dag, har följt
henne från sjö och skog och borg vid Gerds-
löf till slottet vid mälarfjärden.
Äfven för henne har detta varit ett »öde-
nas och minnenas slott».
3)en ijeikja natten.
i§)
högtidligt stum
fram träder natten på den vida
heden
och Ireder manteln, dunkelgrå och skum,
ut öfver enslig nejd och tysta leden.
’Vind domnar af,
och fågelns stilla aftonkväde slutar;
på fältet hjorden hvilar, mot sin staf
sig herden, trött af dagens tunga, lutar.
ÖMen nattens ro
llir djupare vid grpningsstundens möte.
cJ)u drömlikt tysta timme, kan det lo
en hemlighet fördold uti ditt sköte?
ßom llixt från skp
fördelar mörka moln och Itytung dimma,
så, plötsligt, nattens alla skuggor fty
för jtterrens klarhet, som legpnner glimma.
Çuds ängel llid
har stigit ned att ljus från mörker skilja,
för att till jorden lära lud om frid
och skänka mänskolarnen en god vilja,
uti hans namn,
som kommen är att våra lördor draga
och lära huldt uti sin Irodersfamn
till faderns hus de trötta och de svaga.
tAr du Iland dem,
som länge lidat denna stund i hoppet,
till krubhan i det ringa jBetlehem
med fromme herdarne styr vandringsloppet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
