Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 24 mars 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 IDUN 1893
£3
pnct
ZD
cd
co
CD
CO
CO
CO
ro
ro
Ö
c
X
«■
vj
< ®
5 >1
1 L
? 55
I »
I 3
0.
a
e
x
»
cr
p*
I B
i* oî
* **
3 £1
3 Otj CD
13
P)
f o: C/5
» *-l -C3
f «*• CD
I
IS “*
=0
— CD
CO
3 ct>
T
=T Z3
T?
Ii
CO
m: CO
3 Ö5
#-*■
o
3 O
“S
A
ro
ro
växt, ståtlig man med en klangfull, ehuru något
sjungande stämma. Och hjärtevarmt, flärdfritt
och lättfattligt utlade han ämnet för sin predikan :
»Utan tro är det omöjligt att täckas Gud.»
Kerstin lyssnade uppmärksamt, men hon kunde
icke hjälpa, att hennes tankar gång på gång gingo
till honom, som hon gifvit sitt hjärtas jordiska
tro. En sådan ordets förkunnare skulle just han
blifva. Samma välljud i stämman, samma inner-
lighet i hvarje ord som talades. Hon kom långt
efteråt ihåg långa stycken ur denna predikan.
Särskildt fäste sig i hennes minne dessa ord af
Luther, hvilka predikanten citerade: »I ett sam-
hälle äro skolläraren och skollärarinnan af lika
mycken vikt som kyrkoherden. Vore jag icke
präst, så vet jag intet ämbete på jorden, som jag
hellre skulle vilja bekläda än en skollärares, och
bör man icke se efter, hur världen belönar och
anser deras kall, utan hur Gud aktar det, och hur
han på den yttersta dagen skall värdera det.»
De orden blefvo mången gång sedan under
svåra, mörka dagar en tröst för Kerstin.
I procession tågade man sedan till folkskole-
huset, hvars samlingslokal var upplåten till mö-
teslokal. Den var prydd med löf och friska blom-
ster och den stora katedern jämte väggen där
bakom draperade med flaggor i de kära svenska
färgerna.
Sä öppnades mötet af en bland inbjudarne, som
bjöd alla välkomna, under uttalandet af den för-
hoppning, att alla ärenden måtte afgöras i broder-
lig endräkt och med det sansade allvar, som lä
rarens kall kräfde. Tillika uttalade han sin glädje
öfver att se så många af skolrådens herrar ord
förande församlade. Deras kall var ju af synner-
ligt stor vikt för skolans arbete.
Många frågor stodo på det uppgjorda program-
met — alldeles för många, tänkte Kerstin för sig
själf, där hon tagit plats långt borta i en vrå med
Karin Löf vid sin sida. En intresserade henne
särskildt. Det var den första: »Hvilken betydelse
för släktets uppfostran har ett rätt förhållande
mellan hemmet, skolan och kyrkan?»
Frågans inledare var samme man, som nyss
förut predikat i kyrkan. »Hemmet,» sade han,
»var den äldsta af de tre gudomliga stiftelser, af
hvilka de båda andra voro skolan och kyrkan.
Hemmet utgjorde på patriarkernas tid både skola
och kyrka, husfadern var då både skollärare och
präst. Näst hemmet kom kyrkan, och yngst vore
skolan, ett barn af den senare, ty de först inrät-
tade skolorna för ungdomen bland Israels barn
voro de efter Babyloniska fångenskapen upp-
komna tempelskolorna. Den kristna skolan hade
sin fasta grund i Jesu ord: » Lären dem hålla allt
det jag hafver eder befallt.» De tre institutionerna
hade ett och samma mål: släktets uppfostran.
Därför skola de gemensamt arbeta på uppförandet
af gudsfruktans, ljusets och sanningens helgedom.
Den ene arbetaren skall icke nedstörta den andra
från byggnadsställningen, den ene icke rifva ner
hvad den andre byggt upp, ty då uppstår en ba-
bylonisk förbistring. Det gäller för föräldrar, lä-
rare och präster att i endräkt kämpa mot okun-
nighet och mörker. Därför böra föräldrarne vil-
ligt sända sina barn till skolan, taga dem med till
kyrkan, såsom Josef och Maria gjorde. Skolans
och kyrkans lärare åter böra nalkas hemmen och
rådgöra med föräldrarne om barnens uppfostran
Och hvilken betydelse skulle icke ett sådant vexel-
förhållande hafva! I andligt hänseende skulle
vårt folk stärkas i tron på Guds ords sanning, i
sedligt hänseende skulle släktet vinna i styrka
mot frestelserna och i borgerligt hänseende skulle
vårt folk då i likhet med fäderna lära sig att
»ära konungen» och vara all mänsklig ordning
underdånigt för herrens skull.
»Men,» så slöt talaren, »slit detta band mellan
hem, skola och kyrka, gör skolan misstänkt för
de små, ryck dem därifrån och från kyrkan, låt
ungdomen kasta sig i separatismens och otrons
garn; bryt ned, menar jag, någon af de stiftelser,
som Gud i sin barmhertighet gifvit oss till upp
foslringsanstaler för oss och våra barn, och du
skall med tårfyllda ögon och sorgtyngdt hjärta
erfara, försent erfara sanningen af profeten Ho-
seas ord: t Vind så de, och storm skola de upp-
skära!»
Dessa inledningsord hade gjort ett djupt intryck,
och Kerstin gaf i sitt hjärta talaren så rätt i det
mesta han sagt. Hon hade nästan önskat, att
ingen vidare yttrat sig, men så blef icke fallet.
Där uppträdde den ene talaren efter den andra: det
var den bleke, allvarlige skollärare Ros, som an-
sågs något frikyrkligt anlagd, den poetiske Vester-
gren med sin formfulländade, men föga innehålls-
digra svada, den myndige prosten Gade, som ur-
sprungligen varit snickargesäll och fått sin utbild
ning i Fjellstedtska skolan, han som ansåg sig
begripa allt mellan himmel och jord, bäst dock
träslöjden bland skolungdomen; den döfve, frodige
kyrkoherden Thorén, med sitt skorrande målföre
och de framkrystade, afbrutna meningarna; den
åttiårige skolveteranen gubben Ander med sitt
blida, stilla .sätt att tala; den reslige, svartskäggige
skollärare Ostman, fanatikern, som alltid låg i
strid med sin skolråds ordförande och jämt hade
något otaldt med högvördiga domkapitlet i stift-
staden — och ännu många andra. Kerstin kände
dem ej alla, men Karin Löf var gammal i stiftet
och hade reda på hvarenda lärare och präst inom
detsamma.
(Forts.)
Kvartalsprenumeranter
a
Iilan Mli lims Maile- rich BnstertiÉim
uppmanas att ofördröjligen förnya prenu-
merationen, enär upplagans storlek i god
tid måste bestämmas och. senkommande
löpa risken att bli utau ett eller annat
af kvartalets första nummer.
Prenumerationspriset ställer sig som
kändt på följande vis :
Idun med illustr. roman-
bibliotek ............ ..........
d:o d:o med Modetidn.
utan kol. planscher ...
d:o d:o d:o jämte kolor.
planscher _________
Modetidn. ensam ........ .
tre kv.: halft år : ett kv:.
3: 75 2: 50 1: 50
5: 65 3: 75 2: 15
6: 75 4: 50 2: 50
3: 75 2: 50 1: 50
Ixaromr,
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Aritmogryf.
1 11 10 12 3 1
2 10 13 4 14
3 5 10 14 3
4 11 8 11 3
5 10 10 14 4
6 11 7 11 3
7 12 13 11 3
8 12 7 14 3
9 4 13 14 4
10 12 8 11 3
Ersätter man ofvanstående siffror
med bokstäfver, sä bilda de vågräta
raderna följande ord : 1) Stad i Sve-
rige. 2) Adjektiv i komparativ form.
3) Flod i Afrika. 4) Slagfält. 5) Bi-
flod till Donau. 6) Land i Ryssland.
£) Land i Afrika. 8) Räkneord. 9)
Åkerbruksredskap. 10) Musikinstru-
ment i bestämd form,
Begynnelsebokstäfverna utgöra nam-
net på ett bekan oofnn.
E. S—n.
Matematisk gåta.
En bonde ägde en brun, en svart
och en hvit häst. På huru många olika
sätt kunde han spänna dem tillsam-
mans före plogen ?
Jim.
Ramgåta.
(I hvar och en af ramens »lister»
skall ett ord insättas).
Ofverlisten är ett kvinnonamn.
Underlisten bär ett barn i famn.
Vensterlisten blir af det som brinner.
Högerlisten man i grafven finner,
sedan lifvets fackla brunnit ut.
Taflan fyra tecken har till slut.
E. O. Burman.
Kombinationskvadrat.
Det första ordet.
Jag funnits till från forna da’r
och skall nog aldrig helt försvinna,
om äfven ångan priset ta’r
när det på hafvet gäller vinna.
Det andra ordet.
I kyrkorna du kan mig se,
af lekmän dock jag ej får bäras;
jag hör till prestens ämbete,
men mest i Söderns land jag äras.
Det tredje ordet.
(Den första stafvelsen i första ordet
förbunden med andra stafvelsen i an-
dra ordet.)
Förnämst i gamla Rom jag var,
i många land jag fins ock kvar.
Det fjärde ordet.
(Den första stafvelsen i andra ordet
förbunden med andra stafvelsen i för-
sta ordet.)
Jag göras bör af mästarhand
och mästarhand bör mig handtera;
lös mina många tungors band
och mycket skönt jag skall prestera.
Matematiskt kuriosum.
Svenska alfabetet består af 29 bok-
stäfver ; på huru många olika sätt
knnna de ordnas i en enda rad ?
Svar: På 8 kvintillillioner 841 kva-
drilliarder 761 kvadrillioner 993 trilli-
arder 739 trillioner 701 billiarder 954
billioner 543 milliarder 616 millioner
olika sätt. Om man antager att 1000
millioner människor (= mer än 2/3 af
jordens hela folkmängd) sysselsatte sig
med att nedskrifva alla dessa alfabet-
rader, utan att någon skrefve detsam-
ma som en annan, utan att behöfva
besinna sig om ordningens förändring
och utan att skrifva en bokstaf fel,
och om skrifvandet skedde med den
icke obetydliga snabbheten af en rad
(= 29 bokstäfver) på ’fe minut, så skulle
till de olika alfabetradernas nedskrifvan-
de åtgå en tid af140billioner 185 milliar-
der 216 millioner 795,720 år, 290 dygn
och 21 minuter, och ändå skulle 1
milliard 616 millioner alfabetrader åter-
stå för att utskrifvas den därefter föl-
jande minuten. Så att det lär dröja
länge, innan så mycket blir skrifvet
eller tryckt på jorden som variatio-
nerna af svenska alfabetet. Vore de
skrifvande lika många millioner, som
vi antagit dem vara enskilda indivi-
der, d. v. s. 1000 billioner skribenter,
så kunde arbetet slutas på 140 millio-
ner 185 tusen 216,8 år.
Oeometra.
Iduns läsarinnor kunna ju som tids-
fördrif själfva kontrollera dessa räk-
ningar.
Förvandlingsgråta.
1. Gefle har lund: en fiskart.
2. Les Pharao: instrument.
3. Gol pan ej ? : en blomma.
4. Sybariter: mångens hjälp ur Bores
famntag.
5. Byrackson: stad i Tyskland.
6. Bror ge tell: stad i Sverige.
7. Vare Rolle kärl: lärdomsanstalt.
8. Ge ros Olin. adjektiv.
9. A tog i penna : land i Amerika.
Begynnelsebokstäfverna bilda namnet
på en blomma.
Ille.
Palindromer
I.
Rättfram till verktyg är jag ju gjord;
omvänd jag stundom fins på ditt bord.
Richard.
II.
Rättfram jag en människa är;
bakfram jag en människa bär.
A. Nilsson.
Lösningar.
Logogryfen: Dagslända; dans, dag, glas,
lada, sladd, glans, säl, gadd, Agda, slag, äng,
säd, sand, släda, ladda, lans, läsa, glänsa,
lag, släng, sal, säng, slängd, aln, adla, gäd-
da, aga, Als, gas, slang, gälda, sälg, land,
and, sadlad, slända, ända.
Kvadratgåtan: Siarn, Irma, Amor, Mars.
Triangelgåtan: lax, sal, sax.
Homonymen: Med lidande — medlidande.
Bokstafsgåtan: Stefanie, Irene, Minna.
Rebusen: En bister vintermånad.
Innehållsförteekning.
Anna Christina Cronquist. (Med porträtt.)
— Bottensats ; poem af Anna Knutson. —
»Emancipation»; af Julius. — Ännu en in-
teiiör från Mars; af Gurli Linder. — Om
sköldraör och valkyrjor ; enligt forrakällorna
af A. U. Bååih. — Böbmiska folkbilder; teck-
nade för Idun af Sigrid Elmblad. II : Lenko.
— Vår pristäfling. — I »hushållspenningfrä-
gan»; fyra inlägg. — Bref frän en sömmer-
ska. — Ur notisboken. — Teater och musik.
— En lärarinnas roman ; en svensk kultur-
bild, tecknad pä verklighetens grund för
Idun af Algot Sandberg. (Forts.) — Tids-
fördrif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
