Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 21 april 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 1893
! DU N
Åkelösa! Och det var där Axel konditionerade,
Hon satt länge allvarsam och tänkte. Om hon
skulle söka! Men det fanns nog ingen utsikt. Hon
var ännu så ung i tjänsten, och säkerligen skulle
många bättre meriterade gå henne förbi. Men
ändå!
Hon sof oroligt den natten och kom icke till
något beslut. Dag efter dag gick, utan att hon
kommit öfverens mod sig själf. Hon väntade på
något. . något som skulle bestämma henne: ett
uppmuntrande ord från Axel, som naturligtvis
visste, att platsen var ledig. Men något sådant
kom ej, och ej heller ville hon skrifva och fråga
honom. Det hade ju varit så naturligt, men hon
kunde ej komma sig för därmed. Slutligen led
det på tiden.
Nåja, tänkte hon. Jag försöker. Kunde jag
få en ordinarie plats på landet, där lefnadskost-
naderna ej äro så dyra, kunde jag spara mycket.
Och det bestämde henne slutligen.
Hon gick till skolrådsordföranden för att begära
ett tjänstgöringsbetyg.
»Ämnar fröken flytta?» frågade kyrkoherden.
»Söka åtminstone,» sade Kerstin leende.
»Men det tror jag är dumt, Nästa år blir plat-
sen här ordinarie, det har jag föresatt mig och
då ...»
»Tack, herr kyrkoherde, men jag vill försöka
min lycka.»
Kerstin fick ett utomordentligt vackert tjänst-
göringsbetyg och med detta jämte ett liknande
från Grästorp sökte hon platsen i Åkelösa.
Ett par veckor efter ansökningstidens utgång
fick hon ett bref från prosten Thorell, däri han
vänligen bad henne skicka sitt porträtt. »Det kan
ju synas oväsentligt nog, till och med löjligt,»
skref han, »men skolrådet håller därpå.»
Kerstin efterkom naturligtvjs hans begäran, och
någon tid därefter fick hon underrättelse om, att
profdag var utsatt till början af september.
Hon skulle alltså resa långt bort för att profva,
kanske med föga utsikt att få platsen. Det blef
en dyr resa, men det kunde ej hjälpas. Det var
nu en gång så, att sådant kunde åläggas fattiga
lärare och lärarinnor, och ville hon komma med
på förslaget, måste hon, som de andra, underkasta
sig denna kännbara uppoffring. Och hon längtade
att få råka Axel. Naturligtvis hade hon under-
rättat honom om, att hon sökte, och han hade
helt kort svarat henne, att han visste det. Hans
bref hade, sedan han lämnat Upsala, varit än mera
sparsamma ån förut. Men det älskande hjärtat
fann alltid ursäkter för honom, och när någon
gång några rader kommo, fanns det alltid i dem
något ord, som höll henne skadeslös för missräk-
ningen.
Under sommaren lyckades Kerstin få anställning
som guvernant på ett majorboställe, som låg en
mil utanför staden. Hon var lycklig däröfver, ty
med den lilla lön hon erhöll, kunde hon sedan
bestrida kostnaderna för profresan.
Då hon anlände till den station, där hon skulle
stiga ur för att med skjuts fortsätta den korta vä-
gen till Åkelösa, stod Axel på perrongen. Det
var visserligen inte mer än åtta månader sedan
hon såg honom, men hon hade så när ej känt
igen honom. Han hade lagt sig till med helskägg,
hade blifvit fet, och den, som icke såg honom med
Kerstins ögon, skulle ha sagt, att han var typen
för en riktig bondkaplan.
Hans sätt var något besväradt, när han hälsade
på henne, så att Kerstin halft förundrad, halft
ängslig såg på honom.
Då de gingo bort till skjutsen, som han.bestyrt
om — Kerstin skulle under uppphållet i Åkelösa
bo hos skolläraren — sade han :
»Du undrar väl på mitt uppförande på sista
tiden, men jag vet, att du inte tänker illa om
mig. Ser du, Kerstin, man måste vara klok, och
när jag kom hit, såg jag genast, hur landet var
beläget. Prosten har en dotter, en trettiårig? fyl-
lig skönhet, som tycks ha till specialitet att svarma
för faderns predikobiträden, i hopp att någon skall
fastna för henne. Här är en framtidsplats, och
sköter jag mig rätt, kunna både du och jag få nytta
däraf. Därför har jag icke velat stöta bort den
ljufva Aneite.»
Kerstin ryckte till. Axel Filén fortfor skrat-
tande: »Du skall inte svartsjuk, liten, när du får
se henne. För öfrigt vet du nog, hvem som tagit
mitt hjärta. Men ser du, här gäller att sköta sina
kort väl, låta den sköna hoppas så länge. Jag
arbetar väldeliga, skall snart nog ta min examen,
och när så gubben för kära dotterns skull hjälpt
mig fram, då skola de allt göra stora ögon, när
de få se, hvem som Axel Filén hemför som brud
under det låga komministertaket. Naturligtvis har
ingen en aning om, hvad vi äro för hvarandra,
och ingen här får heller veta det. Hur är det,,
liten, du förstår mig ju?»
Ja, hon förstod nog, men hon kände sig så be-
klämd, och hon önskade nu, att hon aldrig sökt
denna plats. Om Axel ändå skrifvit till henne
härom.
»Jag vågade det inte, fruntimren i prostgården
hålla en förfärlig kontroll öfver alla bref, som gå
och komma.» (Forts.)
De minsta bidrag mottagas tacksamt. In-
gen, som något kan offra, skall draga sig
undan — det är vår vissa öfvertygelse.
Men vårdagarne förflyga fort, och inom
kort är sommaren här. Insänden därför,
ärade läsarinnor, oförtöfvadt edra bidrag till
Redaktionen af Idun, Stockholm, i ]. ostanvis-
ning eller postsparmärken (ej frimärken). Vid
försändelsen bör tydligt angifvas, att densamma
är afsedd för »Iduns skollofskoloni».
Alla inflytande bidrag redovisas i Idun.
Redaktionen.
Innehållsförteckning.
Hildegard Werner. (Med porträtt ) — Ett samtal ; af
Tant Ann. — Kvinnornas världsutställning; brefkort till Idun
frän Signe Ankarfett. — Iduns »Chicagotäfling». — Brytning;
skiss af Anna Knutson. (Slut fr. föreg. n:r.) — »Det är hälso-
samt»: Vanorna. — Möblernas tyranni; af Ellen Bergström.
— En banad väg; poem af Snorre. — Kvinnliga; trädgårds-
mästare. — Iduna romanbibliotek. —Ur notisboken. — Teater
och musik. — En lärarinnas roman; en svensk kulturbild,
tecknad pä verkligketeuB grund för Idun af Algot Sandberg.
(Forts.) — Tidsfördrif. "
Bidrag mottagas med tacksamhet.
TiåijMnJ.
Logogryf.
På minnenas altare flammar
den eld, som från fäderna stammar
och hvilken än vårdas af oss.
Att kärlek till fädernas minne
än lefver i ättlingars sinne,
förnims i dess flammande bloss.
En sådan minnenas flamma
mitt hela ock är. Och densamma
vi känna väl enhvar igen.
Den gladt oss i barndomsåren,
den lyst oss i ungdomsvåren,
och värmer i åldern oss än.
Hvad den för betydelse eger ?
Ett budskap om ljusets seger,
en vårglädjens härold den är.
Dess namn sjuttondeladt hörs ljuda.
Det tusentals skatter ses bjuda,
bland dem vi då utvälja här :
Hvem stolt uti hågen, seglande
och sig uti vågen speglande,
alltjämt är en ståtlig syn.
Och hvem sig helt sakta sänkande,
men dock till det sista blänkande,
sjönk ned bakom skogens bryn.
Tjusande barn vid naturens bröst.
Susande vind med melodisk röst.
Brusande stämma i kulen höst.
Ett lifligt och raskt musicerande,
för ungdom elektriserande.
Ett hem under människotak.
En gudstjänst hos katolikerna.
En växtsläkt med hem i tropikerna.
Hvad ytterst är prydnadssak.
Lenande medel i läkarens hand.
ö
Tjänande broder vid hafvets rand.
Enande länk ifrån strand till strand.
Hvari blommor stå prunkande.
Hvem alltid i våg är sjunkande.
Tre slag utaf Floras barn.
En skyddande sak och täckande.
Hvem syns öfver ån sig sträckande?
En drifkraft för såg och kvarn.
Hinnande vatten på Sveas jord.
Brinnande ljus — dock aldrig på bord.
Vinnande, segrande hjältar i nord.
En del af ett djur, som är bräkande.
Hvem står för ditt öga pekande
på människans slutliga hamn ?
En forntidsfest, till hvars hållande
en nordisk konung blef vållande.
Bland helgonen sök hans namn.
Finare titel med feminin klang.
»Grinare» — enligt ett ord som fått
svang.
Ginare väg — såsom barn man den
sprang.
Två djur, blodtörstiga, springande.
Den del, som de hafva svingande.
Ett rofdjur i högan loft.
Hvarpå det ju helst är kalasande.
Af silke ett tyg som är frasande.
En son utaf jordens stoft.
Krossande, slukande individ.
Frossande snyltgäst i sommartid.
Blossande världar i rymden vid.
Just Öland karaktäriserande.
Ett namn för Egyptens regerande.
Hur står man vid vännens graf.
Ett träd symboliskt och — kryddande.
Ett ämne, nyttigt och skyddande.
Tre variationer däraf.
Svalkande del utaf sommarens dag.
Skalkaude pys, som det sägs — hvad
vet jag.
Halkande — hvad man kan sätta för
slag.
En skog, som man ser vid stränderna.
Hvad endast bäres på händerna.
Säg, hvad slags ost man kan få.
För farten ibland något hindrande.
En sjärna, jordisk och glindrande.
Af högre slag åter två.
Stödjande sällskap på farlig stråt.
Dödande gäst allt emellanåt.
Flödande tårar — en himmelsk gråt.
Byggnad från fordom stående.
Till hvad hvar människa är gående.
Ett ginungagap i smått.
Ett medel så ljufligt och lisande.
I geometrien bevisande.
Hvad hästen har fått pä sin lott.
Klingande vacker friluftsmusik.
Svingande fågel kring fjärd och vik.
Stingande tingest, som nu är antik.
Till hvad kan behöfvas en redare?
Och hvem ju behöfver en ledare.
En väfnad, kan sömmas också.
Ett medel, som användes gnidande.
Hvad blir af ett hastigt glidande?
Hvad reser sig högt mot det blå?
Tjutande jägare — grym barbar.
Gjutande — hvad man till bildstoder
har.
Slutande säger jag; Au revoir!
F. M. C.
Triangelgåta.
l
Siffrorna omkring triangeln skola ut-
bytas mot bokstäfver, så att 1, 2, 3, 6
bilda namnet på ett husdjur i södern,
1, 3, 3, 6 ett siffertal oeh 6, 4, 4, 6
ett flicknamn. Dodo
Ordgåtor.
I.
Af 3 bokstäfver bildas 4 ord ; 1) Nå-
got af det dyrbaraste vid äga i värl-
den. ° 2) Finnes öfverallt. 3) Något
»nedåtsträfvande». 4) En mytologisk
gudomlighet.
II.
Af 5 bokstäfver bildas 5 ord, som
hvar för sig innehålla alla bokstäfver-
na: 1) En stad. 2) Något söndrigt.
3) En vätska. 4) Ett verb. 5) Något
»uppåtsträfvande».
A. B. C.
Lösning-ar.
Logogryfen : Stenografin; Tor, Eros, stea-
rin, Argo, noga, ris, Nora, Aten, Rosa, An-
nie, Tora, Sofia, Nina, Agnes, Fina, Stina,
Greta, etsa, Stenia, Nero, gris, stia, ister,
sten, ans, rita, gran, Ane, saft, te, arf, stare,
Gosen, ostra, safir, granit, graf, Arno, Etna,
is, frost, fnas, gret, Tore, Ernst, Arne, An-
ton, Einar, rof, os, gren, Aster.
Charadema: I. Räfsax. II. Skydrag.
Fantasigåtan: La Fontaine, Bulwer, Scott,
Staël, Liebig.
Räknegåtan:
1 2 3 1 2 3
2 3 4 2 3 4
3 4 5 3 4 5
1 2 3 1 2 3
2 3 4 2 3 4
3 4 5 3 4 5
«
Nu inkommet fullständigt sorteradt lager i allra modernaste façons ock till^&iMi-
gaste pris i Stockholm hos A A A. Lamberg, A A
t-**" Festerldtuiinuuti I I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
