Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 25. 22 juni 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UUU I U U IN 1894
„ fi»
3 *
? £
*d P»
h s-
® r
*d P
p *
M ©
P W
d- £,
h, y
O: T
Ho
F 8
P*
p
H
P
P
P
P°
H
Pi
%
O
*
«
m
3
p
B
0)
C“+~
■*3
gDo
Doktorn hostade lite.
»Jag kommer tillbaka om ett par timmar.»
I dörren vände han sig beslutsamt om och
sade:
»Ert barn är sjukt, mycket sjukt. Jag
säger det, för att ni kan se det själf. »
»Ja, ja, men hon räddas naturligtvis, »ni
kan rädda henne?»
»Där lif finns, är ju alltid hopp,» sade lä-
karen allvarsamt och gick.
Fru Knudsen utstötte ett spasmodiskt skri,
men hon måste vara lugn, lugn. Allt var så
besynnerligt.
Intet sade de, blott sögo in den älskade
med sina blickar, — blickar stela af förtviflan.
Och dock förstod icke modern ännu, att
döden stod bredvid.
Det lilla hufvudet låg så stilla, andedragen
gingo tungt, det började rycka i kroppen, och
på en gång öppnade sig ögonen, de vidgades,
de förvandlades. Ah, huru stora, djupa — en
blick, som skådade intet och dock var full
af skönhet. Så kommo rosslingar.
»Nils, hvad är detta, säg?» Modern såg
upp i vild förvåning. »Är det, kan det?»
»Ja, ja,» sade hr Knudsen långsamt, stir-
rande på det lilla ansiktet, »ja,» och han
sjönk på knä och borrade ned sitt ansikte
vid sin dotter, och tunga snyftningar skakade
hans kropp.
»Gud vet, hur dyrbar du var för mig.
Gud gifve jag finge följa digl»
Det fanns ingen tanke mer i moderns hjärna,
hennes ögon sågo och sågo.
Hon aktade ej på, att dörren öppnades, och
att doktorn kom tillbaka, följd af flere grann-
kvinnor, som ville erbjuda sin hjälp.
»Tycker inte doktorn här är för kvaft?
Det är nog för att döda en barnunge,» sade
en skarp stämma, hvarefter luckor och dörrar
öppnades, och aftonluften strömmade in.
»Var tapper, moder,» sade doktorn och
kände på hennes puls, medan han följde det
stilla dödsarbetet.
Man tog den döende och lade henne i
korgvagnen. Modern lät det ske och slog
blott ut med armarna i ordlös jämmer. Dessa
voro ögonblick af lifvet, hon icke kände till,
de voro vågor, som buro henne mot något
gränslöst, något hon icke kunde mäta det
ringaste — allt efter som den ena länken
efter den andra knöt sig till en obekant kedja.
»Kom, Hanna,» sade en bruten röst. De
lutade sig båda öfver det hvita, afsmalnade
ansiktet. Skummet bubblade ut ur munnen.
En liten suck.
Mannen vände sig om, och doktorn nickade
stum till svar.
»Död, död,» ropade fru Knudsen och såg
sig vildt om. »Åh, mitt barn, mitt barn!»
»Fru Knudsen, ni kan aldrig ha henne i
bättre förvar,» sade en af fruarna lite strängt
»det är ingenting att bli så där förlviflad för» —
och hon log med två runda, ljusa ögon och
blottade en rad pärlhvita löständer — »när
vi tänker på det.»
Men den stackars kvinnan tänkte ingenting
alls. Och var det något, som förtjänade kal-
las tanke, så var det, att en sorg som hennes
kunde ingen förstå, ty ingen hade känt så
som hon. Det brände henne att komma bort,
och hon flydde upp för trappan. Här var
von ensam, här var tyst — här förstod hon
det — förstod! Och den tröstlösa smärtan,
den frätande längtan — längtan efter ett litet
oskyldigt barn, i hvilket hon ofta undrande
sett skymtar af sitt eget jag — som värmt
hjärtat med sin mjuka lilla kropp och sin
vaknande själ fick strömma ut.
Men ieke till mättnad. Plötsligt stockade
sig gråten, själfanklagelsen dök upp, och ånge-
sten dref henne bort från sorgens balsam,
bort från ensamhetens friluft, — ned igen,
där hon var. Hjärtat hungrade — än var
icke tiden för skilsmässa. Hennes rörliga
sinne omfattade redan tanken på återseende
af det kära ansiktet som en källa till lycka.
Grannarna hade tvättat och omsvept hennes
barn, mannen hade hjälpt till på sitt själf-
förnekande sätt, och man hade skaffat is.
Dämpadt prat kom från rummet.
(Forts.)
Rättelse.
I biografien öfver fröken Hall i förra numret,
står å andra sidans mellersta spalt rad, 33: »skola
bära spår», hvilket naturligtvis i stället bör vara:
»skola icke bära spår».
^3^
Innehållsförteckning.
Charlotte Wahlström (med porträtt); biografi af Claes
Lundin. — Midsommarnattsfärd ; poem af Fredrik Nycander.
— Talangen att .samtala» (slut); af Ellen Bergström. — Moln;
af Sophie Linge. — Den barnlösa ; af Maria Magdalena. —
Tvänne praktnummer af Idun. — Magdalena Rudenschöld;
ett hundraårsminne, lör Idun tecknadt af Oeorg Nordensvan.
— För våra damer-artister; om teckning med kol, tusch och
skrappapper; förldun af S L. — Iduns skoilofskoloni —
Ur noth boken. — En moder; en lifsbild från den nya värl-
den, för Idun af Hilma Angered Strandberg. — Tidsfördrif.
Tiåsförårif.
J e
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
xn
3
ÿvtf
T o o
a m
Logogryf.
Hård bar striden stått
Om mig lilla ting,
Om mitt vara eller icke vara.
Bullret däraf nått
Hela jorden kring,
Undantaget hvarest folk gå bara.
Som en lifssak må
Jag ock aktas på,
Ty, om något formfel är begånget,
Htrax jag gripes till,
Och jag jämka vill,
Att det skeft är rättas under tvånget.
Kvinnan, säger man,
Svärmar för mig mest,
Men bland Adams söner finns ock
mången,
Under hvilkens väst
Jag ock svärmarn fann,
Och som nu är i min boja fången.
Utaf nio bitar brukar jag bestå;
Formar du dem rätt skall du utaf dem
få:
Hvad man nämna kan som ett heligt
rum,
Samt hvad där man ofta nog får se.
Fisk, om hvem det sägs att han just
är dum.
En, åt hvilkens upplåg man plär le.
Hvad som ofta nog prydde köksans
kind.
Hvad som föll från trädet, ruskadt ut-
af vind.
Hvarmed du ej bör öka börda tung.
Mejerskans förtjänst, om den lyckats
bar.
Namn på en som blef hustru åt en
kung,
Fast en sådan ställning pröfsam var.
Säg, hvad furan dolt uti klippans famn.
På en fager blomma lika fagert namn.
Hvad han får, den man, som med kedja
fäst,
Vid galérens spant, tjänar af sin skuld.
Hvad af rosshud gjord skall dig tjäna
bäst.
Instrument med glans som bara gnid.
Litet prydnadsting,som dig kläder ’sött’.
Hur du ofta kom, när ett hinder mött.
Röst som höras kaD, ljuda vidt om-
kring.
Så en annan röst — mjuk och fin
och skär.
Plats där ondsint fjur, brukar bära
ring.
Hvad vid dikeskanten finnas plär.
Hvad du ej vill se i din kalfkotlett.
Och hvad du kan få utaf två plus ett.
S. L.
Gissa.
Gammalt svenskt namn, gas, mejeri-
produkt, gräsätande djur, väfnadsma-
terial (provinsialism), utrop, strupljud.
Allt detta får man, utan att om-
kasta bokstäfverna, ur namnet på en
af världens mera bekanta storstäder.
S. L.
Charad.
Ljus, strålande och full af glöd, mitt
första är;
En sinnebild af själfva ljusets källa.
Och längtan efter dig jag jämt i hjär-
tat bär.
O, kom att hälsa, glädje återställa.
Vid Jesusbarnets födelse, långt bort i
tiden,
Man honom bädd utaf mitt andra redde.
Han som var vägen, lifvet, friden,
I I ödmjukhet oeh kärlek sig här tedde.
I lifvets vår, då allt går lätt som uti
dans,
Mitt tredje göra du ej glömma flr.
Kanske din fröjd blott blir en vissnad
krans,
Som manar fram nr ögat minnets tår.
I aftonrodnans glöd på hafvets dunkla
våg,
En enda strimma utaf guld dröjt kvar.
Uti den strimman jag mitt hela såg,
Fast den en del blott af mitt hela var.
O. —ig.
Proköp.
1— 5 En titel.
2— 5 Något som verkar förstörande.
3— 5 Ett njutningsmedel.
4— 5 Beteckning för »helig».
Diamantgåta.
1) Bokstaf, 2) kvinnonamn, 3) kvin-
nonamn, 4) europeiskt rike, 5) någon-
ting dunkelt, 6) hvad man ej bör hy
sa, 7) bokstaf.
Lraba Verna.
Bokstafsgåta.
Tag 5 a, 2 b, 2 d, 9 e, 3 h, 2 i, 2 k,
4 1, 1 m, 5 n, 2 o, 1 p, 4 r, 1 s, 2
t, 1 v, 1 y, 1 ö och bilda 9 ord, hvilkas
begynnelsebokstäfver bilda namnet på
en af Europas hufvudstäder och slut-
bokstäfvema ett af denna stads all-
männa förlustelseställen. Orden äro:
1) stad i Turkestan, 2) järnvägsstation
i Svealand, 3) mansnamn, 4) flod i
Tyskland, 5) stad i Palästina, 6) frun-
timmersnamn, 7) urkundsamling, 8)
stad i Norge, 9) flod i Egypten.
Hildegard.
Palindrom.
Ett namn som bars, en gång i tiden,
Af krönt despot, som fick gå fri,
Ehuru han var litet »vriden»,
Ty blod och brand var hans mani.
Om än man namnet omvändt säger,
Så blir det lika fult för det;
För allt hvad renhet icke äger,
Det blifver då ett epitet.
Lösningar.
Logogryfen: Gåspenna; ega, på, gå, asp,
pegas, spå, å, ans, sann, spe, spång, enas,
säg, page, spann, spån, pas, nesa, såpa, sena,
seg, as, påse, sång, senap, pang, så, gas.
Charaden: Guldfeber.
Ifyllningsgåtan : Ormbunke, krokodil, smul-
tron, Salzburg, kakelugn, Mathilda, blåsippa,
löjtnant, Alingsås.
Diamantgåtan :
F
RÄT
ROSOR
FÄSTMAN
TOMAS
RAS
N
MÅTTONS SALOXTGS-OLJA!
Extra raffinerad amerikansk Fotogén. — Ensartad! Vattenklar! Rökfri!
Inkommer i lådor, innehållande
2:ne hermetiskt slutna cisterner,
rymmande tillsammans 37 liter. Talrika
Carl R. Måtton, Stockholm,
ombud i landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0204.html
