Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 43. 25 oktober 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 IDUN 1895
H
p g
v,* Ç
* g;
3 I
p *3
« «
d- p,
h, a
O: *8
lo
8:g
p* •
a “
g o
8 H
" ■
4 09
ÎB
-g
09
en svår förkylning nedlade honom på sjukbäd-
den. Det var där jag genomgick min profkurs,
och när min älskade fader slutade sitt lidande,
frågade jag vår läkare, om han ansåg mig dug-
lig till sjuksköterska, Han tog mig om hand,
jag har allt sedan varit upptagen af detta arbete
— och lycklig i detta arbete.» Hon såg nu upp
och mötte Rikards blick. Den uttryckte så myc-
ken ömhet och kärlek, att hon genast åter slog
ned sina ögon.
»Syster Marguerite,» hördes den sjuka nu kalla,
och både sköterskan och sonen ilade till hennes
bädd. Vid uppvaknandet hade plågorna börjat,
och dessa tilltogo under dagens lopp. Mot af-
tonen började fru D. att yra, och läkaren ska-
kade på hufvudet.
Det var en orolig natt. Både Rikard och Mar-
guerite vakade, och först mot morgonen, då den
sjuka fallit i sömn, kunde Rikard öfVertala Mar-
guerite att lägga sig till hvila på en soffa i det
inre rummet. Ofveranstiängd och trött som hon
var somnade hon snart.
Hvilken sällsam blandning af känslor i Rikards
inre. Där låg hans moder och kämpade mellan
lif och död, och därinne hvilade Marguerite, den
enda kvinna han älskat — och som han börjat
sörja som förlorad för honom! Känslorna blefvo
honom öfvermäktiga. Han kunde ej vänta läng-
re, han måste hafva visshet att hon tillhörde
honom. b, hvad han längtade efter att hon
skulle vakna. Men naturen tog ut sin rätt, och
Marguerite sof en djup, lugn sömn, tills den sjuka
häftigt satte sig upp i sängen. Då ilade hon ge-
nast in till henne.
»Hvar är Rikard?»
»Jag är här, mamma. Jag är så glad att du
sofvit.»
»Har du funnit Marguerite?»
En djup rodnad färgade sjuksköterskans kin-
der vid denna fråga. Hon vände sig bort.
»Ja, jag har funnit henne,» svarade Rikard
med ett tonfall i rösten, som kom Marguerites
hjärta att klappa fortare.
»När får jag se henne?»
»Jag vill föra henne till dig, när du blir så
stark, att du tål vid det, mamma.»
»Och är du säker att hon älskar dig tillbaka?»
»Kära mamma, oroa dig ej för något, utan var
alldeles stilla. Du vet att sjukdomens utgång
beror häraf. Försök att sofva. Jag skall sitta
här bredvid dig.»
»Och hvar är syster Marguerite?»
»Jag är också här,» svarade den unga flickan,
»och jag är så glad att ni är bättre nu. Lyd nu
er son, oroa eder icke för något.t
»Sätt er här bredvid mig också, kära syster
Marguerite.»
Rikard satte fram en stol bredvid den sjuka,
som snart åter insomnade.
»Hur är det,» hviskade Rikard, och lutade sig
ned öfver Marguerite, »hvad svar kan jag gifva
på min mors fråga, om Marguerite älskar mig?»
Den unga kvinnan svarade ej, men hon lade
tillitsfullt sin hand i hans och såg honom in i
ögonen.
Och här sutto de hand i hand, stilla väntande
utgången af moderns sjukdom. Denna sömn vår-
en kris.
När fru D. efter ett par timmar vaknade, var
febern minskad, och tillståndet betydligt för-,
bättradt.
Rikard och Marguerite åto middag tillsammans
i ett enskildt rum innanför hotellets matsal.
Marguerite hade ej velat lämna den sjuka, men
hade blifvit öfvertalad af Rikard och hans moder.
»Ja, Marguerite,» sade Rikard, »du började din
sjukvård vid din fars sjukbädd, och slutade den
vid min moders. Icke sant, om några veckor
följer du min mor och mig som min hustru till
Sverige?»
»Ja, Rickard !»
»Min mor har haft mycken oro för att hon ej
skulle tycka om dig. Nog är det underligt, att
hon på detta sätt skulle lära känna och älska
dig.»
* *
*
Det var en lycklig tid för de unga. Fru D’s
hälsotillstånd förbättrades synbart dag_för dag
under deras ömma, omsorgsfulla vård. Ännu ha-
de de dock icke vågat omtala förhållandet.
Det var en varm och härlig dag, fönstret stod
halföppet och den friska luften som strömmade
in verkade vederkvickande på den sjuka. Rikard
hade just kommit in, och Marguerite satt med
ett arbete vid fönstret.
»Doktorn har varit här, medan du var borta,»
sade fru D. till sin son. »Han anser mig så åter-
ställd nu, att jag om ett par veckor skall kunna
resa hem. Och så sade han också, att syster
Marguerite bättre behöfs hos en annan af hans
patienter, så han önskade att hon skulle lämna
mig i afton. Kära syster, det är med saknad
jag lämnar er,» fortsatte hon, räckande sin hand
åt den unga flickan.
»Marguerite skall aldrig lämna oss,» sade Ri-
kard, i det han lade armen om Marguerites lif,
och förde henne fram till sin moder. »Mamma,
här är min förlorade skatt. Gud har själf fört
henne i min väg!»
Fru D. kunde ej tala af rörelse, men hon slöt
den unga flickan i sin famn, och Marguerite kän-
de, att hon hos henne skulle finna en moders
kärlek.
Tre veckor senare stego de alla tre på tåget,
som skulle föra dem till Sverige.
»Marguerite,» sade Rikard och kysste bort tå-
rarne, som smugit sig ned på hans hustrus kind,
»Marguerite, min älskling! Gråt ej. Du skall
blifva lycklig i Norden!»
»Lyckan ligger ej i våra händer,» sade Mar-
guerite sakta, »men jag lämnar mitt fädernesland
med lugn, viss att Gud fört oss tillsammans.»
Och hon smög sig intill sin make.
Och Rikard tänkte på den dagen han förra
gången lämnade Paris, och han tackade Gud.
–––- *––––
Innehållsförteckning.
Vilhelmina af Tibell (med porträtt), af L. S. — Hvad
vore det värdt. . .? Poem af Charlotta Lindholm. — Sädd
och skörd; af En moder. — Modeste; öfvers. fr. franskan för
Idun. — Iduns lakarartiklar VI: Något om gymnastik och
isynnerhet, sjukgymnastik; af dr Astley Levin. — Det skö-
nas betydelse; en serie uppsatser för Idun, bearbetade efter
utländsk käl’a, I.; af H. F — Vid kaffet; amatörfotografier
för Idun af Hugo Falk. — Ur notisboken — Teater och mu-
sik — Litteratur. – Marguerite, skiss för Idun af Ada Al-
len (forts, o slut). — Tidsfördrif.
e\ _£>•»
åiaromr,
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
EU Floras barn, som växer vildt,
I dag jag ödmjukt skickar.
Men se hur vänskapsfullt, hur mildt
Dess blåa öga blickar!
Det täflar ej med stundens ros
Att skönhetspriset vinna,
Men än då sommarn flytt sin kos
Står det sig likt att finna.
Det bleknar ej, fast lian skär
I skördetid dess stängel.
Från vän till vän det budskap bär
Liksom en fridens ängel?
Det önskar ständigt lycka blid
I hvarje män’skoboning,
Det önskar hvarje hjärta frid
Och kärleksfull försoning.
Nu gissa hvad de åtta »blad»
I blyga blomman gömma!
Hvad skräddarn visst så först som
sist
Helt säkert ej kan glömma;
Ett tilltalsord, som i vår Nord
Nu stadgadt burskap vunnit;
Ett straff så grymt, att ej en skymt
Af nåd man däri funnit;
Hvad trä och sten förutan men
Med kraft kan sönderpressa;
Ett affall blott se’n säden gått
Emellan kvarnens stenar;
En fisk så smal och lång och hal,
Som lätt ur handen »skenar» ;
EU litet djur, i hvars natur
Man flit beständigt finner;
EU tidsmoment, af alla kändt,
Som hastigt nog försvinner;
Ett högrest hus, försedt med ljus
AU sjömän visa vägen;
Hvad godset är, som släpas plär
Beständigt, enligt sägen.
Johannes.
Palindrom-charad.
En mager trakt mitt första är,
Där ljung och en bäst bruka trifvas;
Men omvändt blott ett ord, som plär
I konjunktionsform gärna skrifvas.
Milt andra alla växter fått
Att därmed hämta must ur jorden;
Men omvändt har det till oss gått
Som namn för styrkans gud i Norden.
Ilvarenda husmor känner bäst
Mitt helas nytta uti köket —
Fast det åt både ko och häst
Som foder lönar godt försöket.
Johannes.
Triangelaritmogryf.
a a a a -i
i i i r
r r s
s u
u
1) En krigare, 2) ett berg, 3) nå-
gonting inomhus, 4) någonting i det
fria, 5) bokstaf.
Calle C.
Kvadratpalindrom,
En egenskap mitt första har
Från hvilken vi oss gärna skona;
Men omvändt nämns en grym barbar,
Som klädde sig i käjsarkrona.
Hvar människa bör äga mod
Mitt andra bli till hjälp i våda;
Men vänd mitt andra om ? en flod
Bland Tyskk.nds större får ni skåda.
Ett tilltalsord mitt tredje är,
Som nyttjas af bad’ folk och kungar;
Men omvändt det Uti sig bär
Ett skydd för fågelns ägg och ungar.
Mitt fjärdei Stad, som sökas kan
I Västmanland, om ni behagar;
Men omvändt nämner det en man
Från gamla testamentets dagar.
Johannes.
Ifyllningsgåta.
a a a
a a a
a a a
a a a
a a a
a a a
1) I tropikerna, 2) i Amerika, 3)
vid Röda hafvet, 4) i Spanien, 5)
i. Asien, 6) i Afrika.
Calle C.
Proköp.
1—4) På bidan och väntan,
På spänning och kval
Den kommer till sist ;
Men när den så kommer
Hur än den gestaltas,
Om glad eller trist,
Du har intet val.
2—4) Om vidsträckt man tar det
Beteckna det skall
Båd’ plåga och skam.
Som affälling blir det
Ett lyte för mången.
Som vägen drar fram,
Där det gjorde sitt fall.
3—4) Det bygger och binder
Att spärra och dämpa,
Förenar dock mest.
Af stålet det slipas,
Af stålet det hugges.
Det kan ock vid fest
Förträffligt sig lämpa.
S. L.
Lösningar.
Charaden: Törnros.
. Anagramgåtan: 1) Alfta, 2) flata, 3) fatal,
4) tafla, 5) aftal.
Diamantgåtan :
B
ÖRE
ÖKÄND
B R Ä N V I N
ENVIG
DIG
N
Förvandlingsgåtan: Skomakare blif vid
din läst. 1)’ Sköfde, 2) Köping, 3) Olden-
burg, 4) Magdeburg, 5) Askersund, 6) Karl-
stad, 7) Arkangel, 8) Riga, 9) Enköping, 10)
Belgrad, 11) Loretto, 12) Ingolstadt, 13) Fal-
sterbo, 14) Viborg, 15) Isefjord, 16) Donau,
17) Dröbak, 18) Island, 19) Nakskow, 20)
Laholm, 21) Ätran, 22) Strömstad, 23) Trosa.
Tankeöfningen : Natnrlära.
Sifferlogogryfen: Symaskin; as, is, min,
sky, man, syn, sak, ask, kam, kyss, mysk,
smink.
Bokstafsgåtan: Kalfdans — Liturgin. Ka-
mel, Ann-Mari, lampett, fru, drufvor, Aal-
borg, neuralgi, Sandhamn.
ÜÜLTMANS Cacao & Ctaooolad rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Bibbing, Nils
0:son Qadde, O. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0348.html
