Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 22 november 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 IDUN 1895
Hvad gjorde nu den olyckliga makan under
dessa fruktansvärda månader? Så snart hon
hämtat sig efter det första bedöfvande slaget,
koncentrerade sig alla hennes själskrafter i en
enda tanke : hennes mans räddning. Hon arbe-
tade oförtrutet på de fångna kristnas befrielse,
och hennes vana att uttrycka sig lätt och ledigt
äfven offentligt kom henne nu tillgodo. Hen-
nes uppträdande var dock alltid prägladt af sans
och värdighet och ägde ingenting, som ej skulle
anstått en kristlig kvinna och verklig »gentlewo-
man». . Det gällde nu den älskade maken och
hennes nya fosterland, och hon tvekade ej. »Hjäl-
temodig», detta är det uttryck som i England
allmänt tilldelas henne; dock var det ett tåligt
och oförtrutet hjältemod, som förmådde henne
att dag efter dag infinna sig i underhusets för-
salar för att tala än med den ene, än med den
andre af parlamentets medlemmar, tills hon så
småningom till den grad påverkat den offentliga
meningen, att interpellation följde på interpella-
tion och dåvarande utrikesministern, lord Rose-
bery, lofvade att på det eftertryckligaste taga
saken om hand. »Mänskligt taladt,» så säger
hennes make, »har jag hennes modiga, beslut-
samma hållning och de energiska ansträngnin-
gar hon gjorde för min befrielse att tacka för
mitt lif.»
Redan trodde hon, att hennes och hennes svå-
gers ansträngningar krönts med framgång, då
det fruktansvärda slaget kom : dödsdomen, som
på det skonsammaste sätt meddelades henne af
en tillgifven vän. Men ej ens nu lät hon modet
sjunka. Hon tänkte först hasta till Konstanti-
nopel, men sir Richard Temple, som hela tiden
på det varmaste förfäktat hennes sak, afrådde
henne därifrån. »Därnere,» sade han, »komma
de icke att tro er, emedan ni är en kvinna; men
engelska gentlemen skola höra på en lady och
hjälpa henne.» Dessa ord karaktärisera väster-
och österlandets olika uppfattningar af vårt kön.
Med hjälp af den redan omtalade vännen för-
dubblade hon sina ansträngningar; de arbetade
oafbrutet, ibland långt in på natten, och såsom
vi ha sett voro alla dessa bemödanden ej för-
gäfves, utan ledde till det önskade målet.
Icke blott makans, utan äfven moderns hjärta
var då sönderslitet; ty medan fadern försmäk-
tade i fängelset, hade den lilla Armenia hastigt
aflidit i Schweiz. Detta var den sorgliga under-
rättelse, som mötte prof. Thoumaïan vid hans
landning i England i juli 1893.
Men makarne hängåfvo sig ej åt en ofruktbar
sorg, utan all deras diktan och traktan gå fort-
farande ut på att arbeta för sitt olyckliga foster-
land, åt hvilket de önska icke blott politisk fri-
het, utan en andlig uppståndelse ur en blott
form- och skenkristendoms sekelgamla mörker.
Af denna orsak sträfva de oupphörligt, uthär-
dande tåligt och till och med gladt förlusten af
alla sina jordiska ägodelar och en ädel fattigdoms
försakelser.
Jag slutar min skildring med att citera en för-
fattare, hvilken besökt dem i deras nuvarande hem:
»Bortom Forest gate fann jag efter åtskilligt
sökande de landsförvistes hem bland de nya,
billiga små hus, som vuxit upp vid Romford-
vägen. I sanning ett föga romantiskt ställe så-
som bakgrund till en romantisk historia ! Men
slutligen uppnådde jag trädgårdsgrinden och där
i dörröppningen stod den tre-åriga France, profes-
sorns och hans hustrus älskade lilla förstfödda,
som kommit till dem i det kära, gamla armeni-
ska hemmet, innan ännu sorgens skugga fallit
däröfver. Men om den mörkögda lilla genom sin
soliga närvaro påminner om forna dagar, så låg
bredvid henne den sex månader gamlaArméniette,
den sista, knubbiga, svarthåriga lilla älsklingen,
som upplyser de bannlystas hem och hjälper att
utfylla den plats i moderns hjärta, som lämna-
des tom vid hennes lilla Armenias bortgång.
Deras hjärtan fröjdas nu än en gång, men
icke med den delvis själfviska föräldraglädjen,
utan vid tanken på att helga sina döttrar åt sitt
lands sak. Snart stod jag i familjens enkla hel-
gedom. Med undantag af en vrå för Frances
dockor var hvarje hörn af hvardagsrummet upp-
fylldt af böcker,papper och skrifter. Vid ena si-
dan af fönstret hade professorn sitt bord, vid
den andra madame ; och här äro de från tidigt
på morgonen till sent på natten upptagna af
skrifning, allt för den sak, som ligger dem om
hjärtat. France hjälper redan till och visar sig
vara en duktig liten sekreterare, under det att |
Arméniette förskaffar dem den nödiga omväx-
lingen i deras sträfsamma arbete. Nu inträder
det flitiga paret ; de äro ytterst obenägna att tala
om sig själfva, ty de betrakta sig blott såsom
delar af det hela. Medan madame sköter om
lillan, fördjupar sig professorn med mig i den
brännande frågan om de armeniska blodbaden.
Med hjälp af en stor karta öfver Mindre Asien,
som hans hustru nyss fullbordat, visade han mig
de mest hemsökta trakterna och satte mig in i
de sorgliga förhållandena. »Vi äro här,» så slu-
tade han sin redogörelse, »för att väcka det all-
männa intresset och såväl min hustru som jag
äro alltjämt villiga att tala vid meetings och re-
ligiösa sammankomster. Det skall alltid vara en
glädje för oss att höra ifrån vänner till den ar-
meniska saken under vår adress : 83 Shrewsbury
Road, Romford Road, Forest Gate, E.>
Man inser lätt, att prof. Thoumaïan och de
65,000 evangeliska kristna, som han represente-
rar, ej få förblandas med den stora massan af
det armeniska folket, hvilken till följd af sekel-
långt förtryck hunnit utveckla en del mindre
vackra egenskaper och till en viss grad själf
framkallat det öde, som nu drabbat den. Om
nu, såsom man har själ att hoppas, en ljusare
framtid börjat gry för Armenien, så glädja vi
oss däråt särskildt vid tanken på dessa våra
fjärran trosbröder, hvilka i likhet med Lucy
Thoumaïan och hennes make lidit så mycket för
Kristi sak.
Incognita.
Innehållsförteckning.
Louise Hammarström; af —r—r. (Med porträtt). —
Jeanne d’Arc; poem af Ivar Sköld. — Ett jubelår; af Ave.
— Om julförberedelser och julfirande; prisbelönad upp-
sats af Lotten Lovén (Forts.). — En tägsammanstötniug;
skiss för Idun af Karl A. Tavaststjerna. — Iduns julnum-
mer och »julnummerstäfiingen». — Skönhetsmedel; af
Sic (Forts, och slut). — Det skönas betydelse; en serie
uppsatser för Idun. bearb. efter utländsk källa af H F.
IV : Det sköna i litteraturen — Ui notisboken. — Teater
och musik. — Lucy Thoumaïan; en lifsbild fråu det för-
tryckta Armenien; af Incognita. (Med porträtt). — Tids-
fördrif.
O £3
& &
Jiaroran
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
I statens tjänst jag ofta är,
Men jag ej någon lön begär;
Visst räknas jag blott till de små,
Men trohet visar jag som få.
Af delar tre mitt ord består,
Men blott mig själf af två man får.
Och nu jag gåtor bjuda vill,
Om ni behaga lyssna till.
Hvad som god klang åt namn ju ger.
Ett märke som man gärna ser.
Hvad utaf tågverk lätt kan bli.
Hvad gässen pläga komma i.
Benämning endast för en dag.
En ann’ af mer varaktigt slag.
En frukt hvartill vi ha behag.
Ett hus som sällan fönster har.
Ett namn bekant för en och hvar.
Samt ett från nordisk forntid grå —
Och feminina bägge två.
Ännu ett par jag minner på,
Kanske ni hört dem, flickor små.
Artist från seklets första da’r.
Hvad det är godt att landet har.
Hvad marken mest i vintras var.
En jätte fälld i nordisk skog.
Hvad efter far ocb mor man tog.
Hvad gjorde ärlan med all flit,
När af fru gök hon haft visit.
Hur ropar posten nattetid,
Om någon stör bivuakens frid?
Och nu farväl för denna gång,
Ty annars blir jag alltför lång.
Barbro.
Charad.
Mitt första hvarje människa har,
Såväl hvar kvinna, som hvar karl.
Mitt andra mitt hela snart förstör,
Om man ej skyddar det därför.
C. C. S.
Aritmogryf.
1 1 2 3 3 2
2 2 4 5 6 7
3 8 9 4 9 10
4 4 11 4 12 13
5 2 13 10 14 4
6 10 4 9 13 2
7 14 15 15 14 3
8 3 14 4 1 14
1) Husgerådssak, 2) gossnamn, 3)
grönsak, -t) stad i Norge, 5) blomma.
6) stad i Sverige, 7) flicknamn, 8)
svenskt landskap.
Begynnelsebokstäfverna bilda nam-
net på en omtyckt ungdomstidning.
Wisom.
Paragram.
Om nedanstående ord utbylas med
andra ord af närsläktad eller mot-
satt betydelse, t. ex. dryck — lilja
= mat — ros (matros) så erhållas
elfva nya ord, hvilkas begynnelse-
bokstäfver bilda namnet pä ett för
Iduns intresserade läsarinnor välbe-
kant fruntimmer.
1) Och — arbete,
2) förbi — tvänne,
3) sälg — georgin,
4) hud — andra,
5) by — traf,
6) å — tall — arm,
7) ras — Freja,
8) uti — lugn — du,
9) vinst — klo,
10) titta — lada,
11) icke — här.
Pirfoel.
Korsgåta.
1 3 5 7 9 11 13
V
A
.>*4 A
’t’
A xt/
xV xt»
* xty
’t’
2 4 6 8 10 12 14
1) Något ätbart,. 2 högtidligt till-
fälle, 3) hvad en blomma kan vara,
4) dåligt gömställe, 5) hvad man
gärna är i kallt väder, 6) hvad gos-
sen är i moderns famn, 7) nytijas
till broderier.
Aro de sju orden rält funna, så
bilda de bokstäfver, hvilka infalla i
de med ifc betecknade rutorna (1— 14,
13—2) namn på tvänne vid matlag-
ning använda kryddor.
S. L.
Länkgåta.
Ur namnet på en stor stad får
man, utan att omflytta bokstäfverna,
följande:
1) Namn på vind, 2) finns i sko-
gen, 3) blir om vintern, 4) i stället
för helig, 5) ett djur, 6) en möbel.
Hans Henrik.
Kvadratgåta.
a e e e
f i i k
k i i n
s s t t
Hans Henrik.
Lösningar.
Logogryfen: Staguelins; tal, sal, salt, galt,
teg, steg, lie, gast, is, sus, ugn, Elia, Elisa,
stuga, get, lus, len, tag, nagel, agn, sug.,,
1 lass, snus, glans, slut.
Tabula magican :
84 5 12 2
10 D 1 11 4
0 8 7 1 9
5 910 1 6
2 5 86 10
Vokalförändringsgåtan: Rasa, resa, risa
rosa, rusa, rysa.
Bokstafsgåtan : Braun — Melin. 1) Borg-
holm, 2) Riesengebirge, S) amiral, 4) üri,
5) norrman.
Anagramgåtan: 1) Ankan, 2) Kanan, S)
kanna, 4) nakna.
HULTMÅNS Cacao & Chocolat! rekommenderas som den bästa ocb vitsordas på det var-
maste af professorerna brr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
0:son Hadde, O. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
