Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Julnummer. 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 IDUN 1895
Spr-:/<
t»-
lllll!
Konungen vid. sitt skrjftaorcl.
märksamhet ât alla de öfrigas. Om deras
art och beskaffenhet får allmänheten en —
ehnru i alla hänseenden mycket svag — före-
ställning genom de allmänna tidningarnas na-
turligen mycket ofullständiga redogörelser strax
efter jul. Och hvad tidningarna helt visst icke
kunna skildra, men som man i en familj kan
ana, är den glädje och hänryckning, som nu
strålar ur de yngre deltagarnes ögon och hög-
ljudt ger sig till känna i de mest entusiasti-
ska utrop, hvilka finna genklang i farföräldrars
och föräldrars hjärtan, hvarå äfven deras oför-
ställda glädjeyttringar och lifliga deltagande i
barnens lekar lämna otvetydiga bevis.
Efter en ytterst tilltalande och angenäm
timme serveras middagen, i hvilken likväl ej
barnen deltaga. Under senare åren har jul-
bordet varit rikt smyckadt af blommor och
grönt — en vacker yttring af prins Eugens
artistiska smak.
Midt på hordet tronar julgrisen med äpple i
munnen, och de traditionella julrätterna lut-
fisk och julgröt saknas ej heller.
Mot slutet af middagen fattar konungen det
horn, om hvilket vi förut talat vid beskrifnin-
gen af Drott, riktar några allvarets ord i hun-
den form med hjärtligt tack för det gångna
året och varma lyckönskningar för det kom-
mande, i främsta rummet till drottningen, där-
efter till sina barn och slutligen äfven till de
öfriga närvarande.
Därefter vänder han sig åter till drottningen
och utropar med skalken i ögat: »Per Matts-
son!» Drottningen: »Hvad vill du?» Konun-
gen: »Jag vill dricka.» Drottningen: »Nå så
drick då.» Konungen dricker. Sedan han
druckit, säger han: »Per Mattsson!» Drottnin-
gen: »Hvad vill du?» Konungen: »Jag har
druckit.» Drottningen: »Hur smakar det?»
Konungen: »Känn pål» Drottningen vänder sig
nu till sin granne till höger,
kronprinsen, med ett nytt :
»Per Mattsson!» —och så
går hornet bordet rundt med
upprepande för hvar och
en af samma tilltal, frågor
och svar. Härvid gifvas
många anledningar till mun-
terhet, då en eller annan
af verklig eller låtsad glöm-
ska bryter mot det bestäm-
da formuläret eller vänder
•hornet så, att en svallvåg
öfver ansiktet blir den ound-
vikliga följden.
Men ännu större munter-
het följer nu. Midt för ko-
nungen placeras tvänne ko-
lossala brickor, å hvilka äro
upplagda attrapper, som äro
fyllda med konfekt. Vid
hvar och en är fäst ett
papper med den blifvande
ägarens namn och en till-
ägnan i bunden form af ko-
nungen själf. Att denna är
spirituell, rolig och träffan-
de, behöfver ej sägas. Den
häntyder ofta på tilldragelser
under året, i hvilka adressa-
ten spelat någon roll, samt
ger anledning till den upp-
sluppnaste munterhet. —
Attrapperna äro en mindre
än deltagarne i middagen,
så att ingen annan blir lott-
lös än den höge värden själf.
Detta har under de senare
åren några gånger af de äldre prinsarne före-
kommits därigenom, att de anskaffat och, sedan
alla öfriga aétrapper utdelats, öfverraskat sin
fader med en för honom bestämd och med verser
försedd sådan, hvilken hänsyftat på någon af
dagens brännande frågor. Sålunda öfverläm-
nades ett år en af papier-maché förfärdigad
afbildning af den delvis afröjda och i fågel-
perspektiv från slottets fönster sig förfärligt
ruskig teende Helgeandsholmen.
En kort stund efter middagens slut hem-
förlofvas de af uppvaktningen, som sådant ön-
ska, för att sålunda hafva tillfälle att i egna
familjer njuta en fortsatt julglädje.
Af hvad nu blifvit sagdt framgår, att en
julafton vid hofvet hör till en af de angenä-
maste och intressantaste stunder, samt att där
otvungen och sant familjelik julglädje råder.
Efter uppdragandet af dessa kon-
turer af deras majestäters hvar-
dagslif med de »utflykter» där-
ifrån, som vi tillåtit oss att göra,
skola vi nu, enligt löfte, söka
i några allmänna drag skildra
Deras majestäters
sysselsättningar,
de där utgöra hufvudinne-
hållet af deras lif.
»I allmänna drag» är här-
vid ingen fras, utan hör tagas
i bokstaflig mening. Ty lätt
inses, att i en uppsats af
denna art det ej är möjligt
ingå i några detaljerade be-
skrifningar.
Med kännedom om konungens stränga plikt-
trohet, hans i högsta grad varma och lands-
faderliga omsorger, hans lifliga åstundan att sätta
sig in i och verksamt befordra allt, som rör
landets väl, äfvensom i hvad angår de mång-
skiftande regeringsgöromålen ■— inses lätt, att
hans mesta tid upptages af hans konungsliga plik-
ters utöfvande. Det kunde tyckas, som blefve
ingen tid öfrig för sysselsättningar af annan
art. Så är dock ej förhållandet med konung
Oscar. Ty förunderligt är, hvad han kan
hinna med, och för huru mycket hans tid räc-
ker till. Skälet skola vi sedan anföra.
Naturligen kan ej här bli fråga om att skil-
dra hans arbete såsom konung, såsom härens
och flottans högste befälhafvare, ty det hör
väl ett annat område till.
Men hvad sysselsätter dessutom hans ma-
jestät?
Det är en oomtvistad sanning, att konung
Oscar är den mest och mångsidigast bildade
nu lefvande monark. För att förvärfva den
titeln, har han naturligtvis utfört stora, djupa
och omfångsrika studier.
Studier äro ock hans förnämsta älsklings-
sysselsättning. I ordets egentligaste mening
läser konungen oerhördt mycket. Och hans
starka minne, snabba uppfattning, klara och
genomträngande förstånd göra, att han också
sant tillägnar sig hvad han läser.
Hvad läser konungen helst? Arbeten af
religiöst, religions-filosofiskt och historiskt in-
nehåll. Och om någon, som man säger, »föl-
jer med» företeelserna på det vetenskapliga
och litterära området, så kan det förvisso sä-
gas om honom. Det ville mycket till att i något
hänseende härutinnan kunna beslå honom med
icke grundlig sakkännedom. — Själf intresserad
matematiker, studerar han fortfarande mate-
matiska arbeten och understödjer frikostigt ut-
gifvandet af sådana. Arbeten af teosofiskt in-
nehåll studerar han — ehuru han ej gillar de
teosofiska åsikterna — af intresse. Konungens
stora språkkännedom — han behärskar som
bekant de vanligast förekommande moderna och
äfven de klassiska språken — gör att hans
studier kunna taga det stora omfång de hafva.
Läser konung Oscar ovanligt mycket, så
skrifver han icke mindre. Hans korrespon-
dens är ofantligt stor. — Hans samlade
Drottningen vid.
sitt handarbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
