Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 8 maj 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 iDUN 1896
H
P B
^ a
p p
*0 SK
a. >f
65
y
P
H
P Ä
et- P
>1
<D
o
lo
p: ©
H o
pu •
ffi V_J
K “
S M
; S
«t SD
rg
"g
OD
Vinden tillför honom friska fläktar frän hafvet,
blomsterdoften från Attika och sorlet från hamn-
staden, Pirens, som vaknar till lif.
Där nere är det oro och buller. Här uppe
råda lugnet och tystnaden i skydd af de helgade
murarne. Bildhuggaren upprepar för sig själf skal-
dens vers, under det hans hand i marmorn täljer
Apollons bedrifter. Här presiderar hjälten vid
musernas lekar. Där träffar den gudomlige båg-
skytten med sina pilar de greker, som samlats på
Trojas kust. Längre bort förföljer han Dafne i
skogens skymning . . . han springer, men som
det anstår en gud . . . utan att ansträngningen
vanställer hans lugna skönhet. Den unga her-
dinnan flyr undan . . . äfven hon med behag och
ädelhet i rörelserna.
Hvem kommer där nere på tåspetsen för att
akta sina fina skor för vätan, fager som Paris på
lyckostråten? . . . Det är en ung man, som går
längs murens skugga, och efter honom kommer
en annan medborgare, men tankfull och dyster.
Den förste lyfter ögonen mot ställningen,
småler, visar sina hvita tänder och säger med
linjuk och harmonisk röst: »Var hälsad, Fidias!»
Fidias böjer sig fram och hälsar leende tillbaka:
» God morgon, Alcibiades !» Den allvarsamme man-
nen hälsar också, men suckar, ty i dag skall han
göra räkenskap för statskassan inför det atenien-
siska folket, och det är ett folk, så obeständigt
som hafvets vågor. »Måtte dagen ej blifva dig
för svår, Perikles!»
Solen stiger emellertid högre, luften bvitnar till
en lysande dimma, en lätt skugga börjar att be-
slöja den nyss upplysta frisen . . . den mörknar
allt mer och mer, under det att fasaden nu strålar
i middagssolens ljus. Skuggan på gatan har också
gifvit vika för de brännande strålarne. Fidias
torkar svetten ur pannan, och hans arm sjunker
ned som förlamad.
Han gör ett tecken . . . Butiken där nere, som
är prydd med vinlöf, öppnas, och en ung flicka
kommer ut. Hon lyssnar . . . och skyndar att
göra i ordning en liten korg af vass. På ett par
stora blad lägger hon försiktigt — nästan med
ömhet — ned den rosenröda skifvan af en vatten-
melon, saftiga fikon från Carien, gyllene honung
och ett par små hvetebröd. Det hela öfvertäckes
med ännu ett par blad. Så tar hon två klasar
ljusa vindrufvor och en flaska Syracusavin, med
en smak och en doft, som borde göra den tyngste
och fegaste till en hjältemodig Ajax!
Med lätta steg går hon tvärs öfver gatan, upp
för den dammiga stegen och står inför mästaren,
röd och ifrig af glädje. Han hänger korgen på
ett af kornichens spetsiga blad och drar sedan
den unga flickan till sig. Pion försöker göra ett
svagt motstånd, men han drar henne tätt intill
muren, där inga andra blickar kunna träffa dem
än de skälmska gudarnas.
Långsamt häktar han upp den hvita tunikan . ..
tyget glider, faller . . . och blottar flickans hals,
hennes runda skuldror, den späda barmen och
all denna skönhet, som snart skall vissna under
Attikas brännande sol.
Det finnes lif och rörelse i allt detta fagra, hvita.
Bröstet häfves och sänkes som de flaxande vin-
garna på en fångad fågel, och barnets jungfruliga
blygsamhet stiger som en rosensky till hennes
kinder.
Men konstnären betraktar och jämför . . . Han
jämför denna unga kropp, som har lif af det pulse-
rande blodet, med den kropp af marmor, som skall
få lif af hans mejsel. Han jämför . . . och rynkar
ögonbynen, då blicken faller på Dafnes hals. Ty,
se här, det som i det lefvande hullet är ett mjukt,
smidigt veck är i marmorn en kantig fördjupning.
Flickan rör sig icke ... det vågar hon ej . . .
Blott då och då höjes hennes barm af den under-
tryckta andedräkten. Hennes blickar fara från
Fidias’ tankfulla ansikte till hennes syster, den
unga flickan i marmorn, och, som denna, förblir
hon orörlig och stum.
Nu har Fidias slutat . . . han berör hennes skul-
dra med en kyss . . . det är ett adjö. Klädningen
kommer upp . . . rodnaden sjunker . . . häktan
fästes, och den unga flickan går spänstigt ned för
stegen och hem.
Hon kallar sin mor och sina sj-strar. Hela
världen måste veta det! Fidias har tagit henne
till modell ! Modern och systrarna berätta det för
grannarna, och den kvällen är hon afundad af
mången.
Men han däruppe ligger utsträckt på sin planka
med kappan hoprullad till kudde. Plan har ätit
af drufvorna och druckit af vinet samt söker nu
i sömnen tillflykt undan dagens mest tryckande
hetta.
Allt är tyst, alla sofva utom sländan, som sjunger
i solljuset. Fidias hvilar lugnt mellan himmel
och jord, ända till dess den svala hafsbrisen väc-
ker atenarne och kommer dem att samlas i porti-
kerna och på de öppna platserna för att afhandla
dagens frågor.
Nu är det tid för Fidias att stå upp, ty solen
har gått ett bra stycke väg. Nöjd med fasaden,
fullföljer dagens stjärna sin väg kring tempelmu-
rarne, och hennes strålar glida redan öfver den
relief, där mejseln hvilade från sitt arbete. Bild-
huggaren väntar . . . nu kommer profvet . . . mar-
morn upplyses af rosiga förtoningar, såsom om en
blodström genomfarit den . . . Den har lif.
I den sjunkande solens sken defilera nu på frisen
mot väster, som på morgonen på den mot öster,
jungfrur, nakna ryttare och glada flöjtspelare, och
med gapande munnar stå de beundrande atenarne
nere på gatan.
Hälsad vare Fidias, som stiger ned ! Plälsad vare
solen, som sjunker ! De båda artisterna ha slutat
sitt dagsarbete. Gå nu, mästare, och bada dina
lemmar, drypande af svett! Begjut ditt hår med
välluktande oljor och ikläd dig din vackraste
tunika !
Fidias skall supera hos Aspasia. Febus Apollon
skall supera i himmelen. Hvar börjar himmelen,
hvar slutar jorden? . . . Det är en gåta, som den
store Jupiter själf skulle ha svårt att lösa,
–––- ––––-
Innehållsförteckning:
Till fyrahundraårsminnet : Gustaf Vasas gemåler,
skildrade för Idun af Ellen Fries. (Med porträtt af Kata-
rina af Sachsen-Lauenburg, Margareta Leijonhufvud och
Katarina Stenbock). — Pä Tynnelsö; d kt af Daniel Fall-
ström. — Om och i anledning af Ehen Keys senaste bok :
»Kvinnopsykologi och kvinnlig logik; en studie och ett
försvar.» — Från Iduns läsekrets: På Runebergs dödsdag,
den 6 maj; af En svensk kvinna — Att blifva sjuksköter-
ska; en praktisk vägledning för unga kvinnor vid valet
af lefuadsbana, af Fru Brita. — Iduns läkarartiklar. VIII:
Psykoterapi; af d:r O O. Wetterstrand. (Forts.) — Ur notis-
boken. — Teater och musik. — En Fidias’ dag; af Victo-
rien Sardou Öfversättn. för Idun — Tidsfördrif.
CO
O
=3
EL
O
CO
CD
"O
<9 <
2 1
5.1
b !
$ :
TiSsiMnf.
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
annan regent syntes fal för nöjet,
men mycket nyttigt han äfven med-
hann. I balsalen tog hans lefnad
slut. —
Herrar med de mest lysande re-
gentegenskaper minnas vi ock, t. ex.
den konung, som till yttersta stund
stred för tron och sanningen. — Ja,
sagan om en sådan karl, den skall
igenom sekler gå.
But.
Anagram.
1.
Hvad uti köket kokfrun gör
Med saker, hvarjehanda,
Och om hon gör det som sig bör,
Vi hennes konst ej klandra.
2.
en 724. — 4651 som i ett gladt 167
i solens 71693 och 3489 jagat 817
och 589, men börjat känna sig 34561,
har tröttnat på denna 184 och lig-
ger nu vid ett ett 523 njutande i
brist på 7163, 21 ur ett gammalt
23465 och tar sig en 524 efter att
i gräset hafva slängt 123456789.
Pirfvel.
Geografisk kedjegäta.
Tjugu inkapslade namn pä
historiska personer.
Inom historiens ram ses en mängd
personei’ med de mest skiftande ka-
raktärer. Somliga tycktes använ-
da sin makt endast att illa behand-
la sitt folk. Oresonliga och grym-
ma höllo de folken i slafveri. En
och annan folkstam kunde äfven
därvid bli van. Den förskräcklige
käjsare, som lät romaine roa sig på
de kristnas bekostnad, är särskildt
bekant för sin grymhet. De arma
offren söndersletos af vilda djurs
ramar ; i usla fängelsehålor fingo en
del tillbringa kvalfulla dar; i usla
angifvares händer föllo deras egen-
dom.
Aldrig eller sällan lärde härskar-
ne denna lexan deras förfäders öden
bort lära dem: att högmod går före
fall. De fortforo att utgjuta oskyl-
digt blod. I gamars, i andra rof-
djurs bröst skulle man tänka sig ett
så grymt hjärta. — Mer landsfader-
lig, om än något hårdhändt, var den
som (fastän något för tätt), klippte
»fårens ull» : adelns gods, men räd-
dade landet från ruin. — En annan
furste ville »skala» rike och land
rundt och åter en annan lyssnade
till smickrare, som ständigt för ho-
nom sjöngo lof. — Den helige ko-
nung, vid hvars graf under skedde
var synnerligen älskad af folket. En
Charad.
Mitt första människan från apan
skiljer,
Men binder uti elfven strand till
strand ;
Emellan domstolar ett band tillika,
Det dras ur insjöns vågor upp i
land.
Det tager då mitt andra stundom
med sig. —
Dock rör mitt andra sig i luften ock.
Mitt hela — hvad skall jag väl om
det säga —
Du ser det uti mången landtmans
rock.
Pirfvel.
Fyrkantsgåta,
a a a a a
a b d d e
e 1 k k n
n n r r r
s t t å å
1) Gammaldags yrkesbegrepp, 2)geo-
grafiskt namn, 3) participium, 4)
verb, 5) bibliskt namn,
F. E—m.
Utaf ett släkte, särskildt slag —
Hvar blomstervän det känner -—
Men hvart och ett med nytt behag
För sina gamla vänner.
3.
Ett helt — och kanske vackert nog —
Vi en gång hafva varit,
Se’n nötning på dess fägring tog,
Nu glans och helhet farit.
S. L.
Apoköp.
Se på de gamla, som till två sig
slagit,
Se’n de farväl åt världens buller ta-
git,
Han rask och stark, hon fager som
en tre;
Man sådant hjonelag får sällan se.
Ej tidens fyra än att fräta hunnit
De band dem binda: trohet seger
vunnit.
Man klart den sanningen kan se på
dem,
Att trogen kärlek ej har lätt aitfem.
Sfinx.
Sifferlogogryf.
I en sjö där 723 och 1648 1846
finnes en ö, bevuxen med 84, 634,
89, 61 och 7569. På en 7589 761
Af nedanstående stafvelser och
bokstäfver bildas åtta geografiska
namn, hvilka skola uppställas så att
de två sista bokstäfverna i ett före-
gående namn alltid äro lika med de
båda första i det nästföljande. Är
den rätta lösningen funnen, så bilda
åter de åtta initialbokstäfverna ett
nionde geografiskt namn.
Stafvelserna och bokstäfverna äro :
ge, ta, men, an, il, na, es, lou, nor,
e, ur, bre, m, rd, k, stu, an, no, ged,
es, lo, na.
S. L.
Lösningar.
Logogryfen : Rullgardin ; gardin, grad, dag,
gran, lida, guld, rullar, dal, ring, randig, Glan,
Ulla, gal, din, urna, Ran, lurar, runa, rida,
grin, rund.
Charaden : Myrstack.
Triangelaritmogryfen: 1) Maria, 2) Amos,
3) Rom, 4) is, 5) a.
Jtebusen: -Too cross you are,
Too cross you be,
I see you are
Too cross for me-.
Bokstafsgåtan: Frigg — Fröja, 1) Färja, 2)
revelj, 3) insjö, 4) gitarr, 5) giraff.
Bortplockningsgåtan : Kristall ; tallrik, tal-
rik, krita, kart, kar, ar.
Bland nu befintliga Cacaosorter
intages säkert förnämsta platsen af HULTMANS CACAO
Redan 1888 intygade prof. Joh. Lang i Lund, att
Hultmans Cacao var fullt lika med van Houtens
Cacao. Hultmans Cacao kan således varmt re-
kommenderas till hvarje husmoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
