Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. 10 juli 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1896 IDUN 219
Il î 1 I I« 11 H li
m ’ *111!
mm
MmH
• • -, ^
mSm
v/ii. Awi
i .■ i
ijrgSgg«
~
Vid fyllda sjutton år tillbragte prin-
sessan med sin moder en vinter vid
hofvet i Petersburg hos sin moster,
storfurstinnan Helena, omtalad för
sitt spirituella väsen och sin fina
bildning. Det var vintern emellan
1853 och 1854, under det minnes-
rika Krfmkrigets första skede. Lifvet
i den ryska hufvudstaden var helt
olika det mera enformiga, tysta lifvet
i modershemmet i Wiesbaden och
prinsessan Sofia beundrades ganska
mycket för sina så väl yttre som
inre egenskaper, dock återvände hon
utan saknad från stora världen för
att i stilla tillbakadragenhet lefva i
Paulinenpaläet med sin moder till
dennas 1856 inträffade död. Från
denna tid vistades prinsessan Sofia
hos sin äldre halfsyster, den ofvan
nämnda furstinnan af Wied, som all-
tid för sin yngre syster förblifvit en
moderlig vän, liksom hon af denna
omfattades med en hängifven kärlek.
Furstinnan af Wied, moder till drott-
ning Elisabet af Rumänien, är en
högsint och ädel personlighet, som i
vida kretsar gjort sig känd för sitt
djupa allvar, sin hjärtevinnande god-
het, sin viljekraft och sin outtröttlig-
het i att göra godt. Själf luttrad
genom lidanden af många slag, förstår
hon såsom få att tala med de.li-
dande och sorgsna. Hennes lifs hög-
sta glädje är ock att lätta andras
bördor och genom sitt personliga deltagande
trösta och vederkvicka, hvar så behöfves.
Ett allmänt omdöme om henne har funnit
uttryck i följande ord: »Hon låter blott
kärlek stråla fram, hvarthän hon än vänder
sig. »
Hennes gemål var ock en ädel, frisinnad
och mångsidigt begåfvad man, härstam-
mande från de gamla grefvarne af Wied,
som under reformationstiden öppet slöto sig
till den evangeliska rörelsen och under de
religionsstormar, som sedan skakade Europa,
öppnade entillflykts-
ort inom sitt land-
område för förföljda
protestanter, oafsedt
deras religiösa å
skådning. Under de
napoleonska revolu-
tionskrigen utmärk-
te sig ock furstarne
af Wied för foster-
ländska tänkesätt,
kämpande tappert
bland de skaror,
som bjödo den fran-
ske eröfraren spet-
sen.
I detta goda sy-
skonhem, på slottet
Montrepos nära
Neuwied, tillbragte
prinsessan Sofia året
efter moderns död,
och där såg hon
första gången den
svenske konungaso-
nen, dåvarande her-
tigen af Östergöt-
land, som under
hemfärden från en
resa till hofven i
Paris och London
besökte den furst-
Furatinnan Maria af Wied, drottning- Sofias halfsyster.
liga familjen Wied på dess landtslott Mont-
repos. Prinsessan Sofia af Nassau gjor-
de genom sin skönhet, sin allvarliga ka-
raktär, sitt sanna väsen och sitt för
tidens goda strömningar öppna sinne genast
ett djupt intryck på den unge fursten och
redan den 26 september samma år (1856)
firades deras förlofning. Hvad som knöt
de båda unga vid hvarandra var icke den
politiska beräkningen, utan den ömsesidiga
kärlekens långt starkare band. Den 8 ok-
tober tillkännagafs förlofningen officielt och
Slottet Montrepos. fursteparets af Wied her
underrättelsen härom emottogs i
Sverige med dess större glädje, som
ryktet visste berätta, att den furstliga
fästmön, som nyligen fyllt tjugu år,
var utmärkt för hjärtats egenskaper
ej mindre än för intelligens och be-
hag Den dag prins Oscar och prin-
sessan Sofia förlofvade sig, inristade
de sina namn i en gammal dubbelek
utanför slottet, hvilken sedermera
fått namn af »förlofningseken» ; de
medförde ock från densamma ett par
ekollon till Sverige, hvilka de furst-
liga makarne planterade vid Drott-
ningholm, där de nu uppvuxit till
unga kraftfulla träd i den kungliga
trädgården.
Bilägret firades d. 6 juni 1857 med
mycken högtidlighet i brudens födelse-
stad, Biebrich, där vigseln ägde rum i
det för henne så minnesrika slottet och
förrättades af kyrkorådet Dietz. På af-
tonen hyllades de nyförmälda med
serenad och fackeltåg. Den 11 juni
anträddes färdentill Sverige öfverKöln,
Hannover, Hamburg och Lübeck. I
Trawemünde steg det furstliga paret
ombord å linjeskeppet »Stockholm»
och ankrade, åtföljdt af en eskader,
på den svenska hufvudstadens redd
den 19 juni (samma dag då kron-
prins Oscar 1823 firade sitt biläger
med prinsessan Josefina, och sam-
ma dag då kronprinsessan Lovisa
1850 gjorde sitt intåg i Stockholm).
Stränderna på Kastell- och Skeppsholmen
samt en stor del af Skeppsbron voro fyllda
af åskådare. Landstigningen skedde vid
Logårdstrappan. A slottet mottogos de ny-
förmälde af konungen, drottningen, änke-
drottningen samt den öfriga kungliga fa-
miljen. En af de närvarande skrifver här-
om: »Det var en rörande syn, då den unga
hertiginnan, i likhet med alla till Stockholm
först ankommande furstebrudars sed, skyn-
dade att knäböjande hälsa den regerande ko-
liu fann honom sjuk och svag.
Vid denna svärdot-
terns och svärfaderns
första omfamning
torde knappt något
närvarande öga kun-
nat afhålla sig från
tårar. » Därefter be-
gaf sig fursteparet
till sittblifvandehem,
Arffurstens palats
vid Gustaf Adolfs
torg, och hälsades
härvid på det lifli-
gaste af de samlade
folkskarorna. »Det
festliga mottagandet,
gynnadt af det vack-
raste väder och be-
lyst af en varm juni-
sol, var sådant, » sä-
ger en samtida tid-
ning, »att det bör
hafva öfvertygat den
ädla prinsessa, som
i dag för första gån-
gen beträdt Sveriges
jord, att hon här
hälsas hjärtligen väl-
kommen, ej blott i
hofvets salar, utan
äfven af ett folk,
som varmt deltager
nungen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
