Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 18 juni 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
andpulver,
två
slag,
T
andpasta,
T
andtinktur 192 IDUN 1897
H
i»
B
&
p
p
>ri 0-*
H
#8
s 3
p Ä
ct~
Hi kj
0: “
lo
8§
p* •
0 L_
H %
P §
Ü ®
1 »
8° 3
p* g
" 8
88
kraftiga uvertyr »Drapa» under anförande af
hr II. Henneberg. Följde så en stämningsmättad
nocturne för orkester, kallad »Sommarnatt vid
Sundet» af den danske tonsättaren P. E. Lange-
Milller, som också framförde trenne ganska ka-
raktäristiska sånger, sjungna aftonsättarens lands-
man V. Bielefeldt. Ett af programmets mest an-
slående nummer var »Islossningen», fantasi för
manskör, soloröster och orkester af A. Joseph-
son. Stycket erhöll under hr I. E. Hedenblads
ledning ett förträffligt utförande; solotrion sjöngs
af så framstående förmågör som hrr A. Ödmann,
S. SmithfochJJ. Forsell. En värdig afslutning på
denna afdelning bildade J. 8. Svendsens d-dur-
symfoni för stor orkester under tonsättarens egen
ledning. Det alltigenom gedigna och präktiga
tonverket framkallade det lifiigaste bifall. Den
senare afdelningen upptog som första nummer
en suite för stor orkester efter musiken till
Goethes drama »Götz von Berlichingen» af den
norske tonsättaren Ivar Holter, som själf an-
förde. Flere delar af densamma voro särde-
les stämnings- och verkningsfulla. Hr V. Sten-
hammar utförde härefter med stort bifall första
satsen af sin präktiga pianokonsert (b-moll), be-
ledsagad af orkestern under hr B. Hennebergs
anförande. Konserten afslöts med en inlednings-
scen ur »Baldurs dröm», komponerad för solo-
röster, kör och orkester af N. W. Gaäe. Detta
var det enda stycke på denna konsert, ihvilket
man fick höra den samlade väldiga kören. Det
gjorde också under ledning af den danske ton-
sättaren Fr. Rung förträfflig verkan och fram-
kallade det lifiigaste bifall. Solot utfördes högst
förtjänstfullt af hr C. F. Lundqvist. Konungen,
som jämte kronprinsen och hertiginnan af Da-
Isrne bevistade äfven denna konsert, hälsades
vid dess slut af kungssången från festkören och
orkestern.
Andra mindre konserten ägde rum på onsdags-
aftonen och var ägnad vårt broderland Norge, så
rikt på karaktäristisk och nationell musik. Musi-
kaliska akademien var till sista plats fylld. Som
ett par strålande hörnstenar framstodo program-
mets inlednings- .och slutnummer: det förra, Ed-
vard Griegs härliga stråkkvartett i G-moll, op.
27, som fick ett verkligt inspireradt utförande
af Aulinska kvartetten, det senare Johan Svend-
sens stvåkkvintett, op. 5, som bekant ett verk
af storslagen fägring, hvilket nu af Nerudas se-
gervana tropp fördes fram på ett sätt, som kom
hvarje detalj af dessskönhetsdrag att gälla. Mellan
dessa värdiga slutpunkter omfattade program-
met af instrumentalmusik ännu tvänne num-
mer: Chr. Sindings sonat för violin och piano,
och Eyvind Alnœs suite för samma intrument
(exekutörer : hrr G. Lange och M. Knudzen) samt
en hel serie prof på den norska viskompositio-
nen, hvarvid särskildt Halfdan Kjerulfoch Agathe
Backer Gröndahl fängslade. Fru Dagmar Möller
utförde dem samtliga med friskhet och smidig
karaktäristik, och bifallet, som hela tiden var
ymnigt, steg efter Backer-Gröndahls rent af fa-
scinerande trolska »Höst på Heienstillen sådan
intensitet, att den — trots det generella förbu-
det •— måste bisseras. I ett som allt hade Norge
skäl att känna sig stolt öfver sin afton.
Tredje mindre konserten gafs på torsdagsaftonen
i den till trängsel fyllda stora salongen i Musi-
kaliska akademien och var uteslutande ägnad åt
svenska tonverk. Programmet upptog ej mindre
än 15 olika kompositioner af 13 tonsättare, däri-
bland Ludvig Normans sextett (a-moll) för piano-
forte, 2 violiner, altviol, violoncell och kontrabas
samt Franz Berwalds kvartett (ess-dur) för 2 vio-
liner, altviol och violoncell. De öfriga numren
voro sånger vid piano, af hvilka de flesta voro
gamla goda bekanta. Sångerna voro af A. F.
Lindblad, E. Åkerberg, E. Sjögren, I. Dannström,
W. Peterson-Berger, A. Körling, J. Jacobson, I.
Hallström, V. Svedbom och E. G. Geijer. Då här-
till kommer, att de utfördes af så eminenta för-
mågor som grefvinnan Math. Taube, fru Dagmar
Mittler och fröken Ester Sidner samt hrr Arvid
Ödmann, C. F. Lundqvist och 0. Lejdström var
det ju gifvet, att bifallet skulle bli det var-
maste. Därjämte utfördes en ny kör för fruntim-
mersröster med pianoackompanjemang, kallad
»Vårregn», af Karl Valentin. Den var särdeles
anslående och tolkades mycket förtjänstfullt af
Filharmoniska sällskapet i Göteborg under ton-
sättarens egen ledning. Konserten afslöts med
herr Lundqvists afsjungande af ’»Du gamla, du
friska». Alla de uppträdande framkallades upp-
repade gånger, och stämningen var minst lika
hög som temperaturen i den öfverfyllda salon-
gen. Kronprinsen bevistade äfven en god del af
denna konsert.
Ja, den stora musikfesten är nu blott ett min-
ne, men säkerligen ett oförvanskligt sådant för
såväl de uppträdande som åhörarne vid densam-
ma. Att dylika musikfester liafva sin stora be-
tydelse i flere hänseenden torde väl näppeligen
kunna förnekas. Ledarne och anordnarne af den
andra nordiska musikfesten förtjäna sålunda ett
varmt tack från den musikälskande allmänheten,
och särskildt torde böra framhållas generalko-
miténs ordförande, h. k. h. kronprinsen, som äg-
nat musikfesten ett alldeles särskildt arbete och
intresse, samt komiténs verkställande ledamot
hr Hedenblad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
