Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 36. 10 september 1897
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 IDUN
P
’A
îs
H
V
B
a
k »
a. P?
p
■ p
*
©
d- Pè
K- SS
0: ™
H
et-
P=
V
P-
<D
H
P
O
9
§
>3
©
£ H
i ®
srg
P* Sa
M B
p
CD
<3
gÛo
OB
l—1
S»
behöfde få se lifvets ljus och skönhet, det
ädlas gloria. Förädling, ja, helgelse, borde
kasta sitt skimmer in i deras känslo- och
tankelif. Deras kärlek behöfde renas, lyftas;
de själfva behöfde komma högre för att
kunna se allt så skönt det var, så skönt
det borde och kunde vara. Hvem skulle
hjälpa dem upp? Präster och predikanter
här tycktes ej mycket förstå, hvad nutids-
ungdom behöfver. Men från Stockholm kan
man få ädla kristna, med varmt kännande
mänskliga hjärtan, som gifva ungdomens
svärmeri dess rätt att vara till, att finna
sympati, att hjälpas i räta spår. Man skall
hämta sådana. Och Anna Rehn kan också
tala själf om ren kärlek, om lifvets skönhet
och glädje. Hon skall bedja Erik Ivarsson
bygga ett ungdomens hus, dit hon finge
skaffa talare efter sitt val, och dit man kunde
samla ungdomen äfven till läsning af goda
böcker. Ja, här i Österdalen skulle uppstå
grenar af K. F. U. K. och K. F. Ü. M.,
en kristlig förening af unga män och kvin-
nor. Om blott Erik Ivarsson ville se allt
som hon och hjälpa henne att realisera alla
dessa drömmar! Hvad gjorde det, om världen
skulle kalla dem dårar, om de själfviska
skulle känna sveda i ögonen vid en sådan
syn! Det rätta har ändå en lockande makt.
Några skulle lifvas till efterföljd. Det skulle
komma att tändas en kärlekens sol i Östa-
dalen. Det skulle blifva en ny, en lycklig
tid.
Sådan var hennes käraste framtidsdröm.
Men det höga berget stod mellan henne och
den. Hon måste lämna den, lämna byn,
lämna Erik Ivarsson bakom det höga ber-
get, där Anna Rehn, hennes kärlek och
sköna tankar ej kunde nå honom.
Var det rätt att så lämna honom?
Min läsare ! En sådan fråga uppstår ej
hos Anna Rehn. Men jag, som berättar dig
hennes historia, vill framställa den till ditt
afgörande.
Om en man älskat en kvinna så som
Anna Rehn älskade Erik Ivarsson, hur illa
hade det ej varit att låta henne vara i
okunnighet därom? Hvilken stöld från hen-
nes lif att så undanhålla henne ett rike af
kärlek och skönhet, som var beredt åt henne
af Gud och som hon kanske kunnat få nåd
att mottaga och uppskatta med den fulla
återkärlekens förmåga och rätt!
Allt det I viljen, att människorna icke
skola göra mot eder, det gören icke heller
I mot dem.
Kunde icke Anna Rehn uppsöka Erik
Ivarsson och öppna sitt hjärta för honom?
Det skulle kunna hända, att han älskar
henne. Och då skola hennes ord bringa
högsta fröjd till hans hjärta.
Och om det är så, att han icke älskar
henne, ieke hittills har tänkt på henne, så
skall hon kanske vinna honom, sedan han
fått veta, hur kär hon håller honom. Hur
mången man har ej vunnit sin brud efter
flere års tvekan hos henne! Det anses vac-
kert, om en man är så uthållig i kärlek.
Är då ej sådant lika skönt hos en kvinna?
Men om hon aldrig vinner hans kärlek.
Om det blir sagdt om henne: »Hon har
friat och fått korgen.» Hennes anseende
skall vara förstördt. Man skall le åt henne.
■— — — Ja, hur mången ädel man har
ej rönt detta öde! Skall kvinnan ej kunna
gifva samma offer för att få fylla sin plikt
att handla mot den älskade så, som hon
önskar, att denne skulle handla mot henne?
Skall hon ej kunna betala risken för att få
våga ett försök att vinna det efterlängtade
målet att få bereda lifslycka ät den älskade?
Men risken är större för henne än för
en man. Den allmänna meningen fordrar,
att kvinnan overksamt väntar på mannen.
Det är något, som anses alldeles onaturligt,
att hon tar första steget till närmande. Man
hånar henne, om hon det gör. — — —
Det står dock ingenstädes i bibeln, att nå-
gon, vare sig man eller kvinna, skall overk-
samt invänta sina önskningars uppfyllelse.
Det är endast den gamla ödestron, som så
vill bringa människan, varelsen med fri
vilja och verksamhetslust, till att anse sig
som en maskin. Om man vill få skörd af
ett fält, så måste man beså det och rensa
det. Hvarför skall man då ej få, ja, vara
skyldig att göra allt hvad man kan för att
vinna det största af allt? Hvarför skall man
ej i såddens tid, i ungdomens vår, utså
kärlek, om man vill skörda kärlek? — —
Dessutom, hvad är väl ett mera våldsamt
ingripande i Guds verk än att förglömma
ett så ädelt utsäde, som kunde bära skörd
till lyckans välsignelse, icke blott för två
människolif, utan ock för deras barn från
släkte till släkte. Det enklaste, det tryg-
gaste är, att fritt för den älskade uppen-
bara Guds verk, kärleken. En sådan sådd
af sanning måste bära. god skörd. Det skall
alltid växa upp klarhet mellan människor
däraf. Det skall växa upp samvetsfrid. Det
skall växa upp den lugna vissheten, att
man icke genom hemlighetsmakeri krånglat
lifvets trådar i oordning för sig själf och
andra. »Guds vilja sker», i detta fall så-
som i alla andra, då man handlar efter bu-
det: »Allt hvad I viljen människorna skola
göra eder, det gören I ock mot dem». —
— — Det naturligaste är, att den, som äl-
skar först, talar först. Och mannen och
kvinnan äro likställda inför Gud. Båda
hafva samma rätt och plikt att för hvar-
andra bekänna, om Gud gjort endera villig
att vara den andras hjälp. Huru länge skall
det dröja, innan en så klar sanning blir
allmänt erkänd!?
Den blir erkänd, endast om den i all sin
skönhet efterlefves. Hvarje kvinna, som
har mod att göra, hvad hon anser rätt, och
som för detta sitt handlande uppställer sam-
ma lagar för mannen som för kvinnan och
samma rätt för båda, hon medverkar till
erkännandet af dessa sanningar: »Båda äro
människor, mannen ej mer, kvinnan ej min-
dre,» och: »Hvad som är rätt och ädelt för
en man, är ock rätt och ädelt för en kvinna».
Men hvem ser denna sanning? Och de,
som se den, hafva de mod att offra sig för
att i sitt lif framställa den i det lefvandes
kraft?
Om Anna Rehn såge den, så skulle hon
hafva mod. Men hon ser den ej. Människo-
meningarnas skugga har hvilat för tung öfver
hennes födelseby. Den kristna ödestron har
kastat sitt förlamande mörker äfven in i
hennes själ.
I detta fall måste hon vara en maskin.
Ty hon är kvinna. Och kvinnans plikt är
att tiga, vänta, lida, att orörlig se på, hur
hennes och den älskades lif förtäras.
Om Anna Rehn vore öfver denna mur;
om hon förstode, att det är en ära och
glädje att vara den, som först älskar, den
som först kommer och erbjuder sig och sin
kärlek till stöd åt den älskade; om hon så-
ledes kunde spränga öfver dessa fördomar,
18Sj7
så skulle hon ändå stå inför andra, lika
oöfverstigliga.
Erik Ivarsson är så rik. Hvarje krona
är en ny sten i muren. Alla, kanske äfven
han själf, skola misstänka, att hon egent-
ligen vill vinna hans penningar. —––––
Människor skola döma så, de, som anse
rikedom som något eftersträfvansvärdt. Men
Anna Rehn anser den som en skuld, en
snara, ett ämbete med tusen förpliktelser.
Skulle hon då låta afskräcka sig af själfva
hans nöd från att söka rädda honom, hjälpa
honom ! ?
Om hon själf varit en rik flicka, gömd
för alla ljusets vågor bakom det höga ber-
get, hur skulle hon icke värderat en yng-
ling, om än så fattig, som kommit och talat
till henne så, som hennes hjärta ville tala
till Erik Ivarsson. Och om denne yngling
varit han! Och om han i stället lämnat
henne i rikedomens faror och skam, i själf-
viskhetens sömn och i okunnighet om en
sådan kärlek och en sådan lära som hennes
och hennes Mästares!
Ja, Anna Rehn skulle försökt att bringa
ljus och lycka in i Erik Ivarssons lif, om
hon ej varit kvinna. Men hon var kvinna.
Det var hennes plikt att hålla sig undan.
Så står Anna Rehn inför det höga berget.
Hon ser ej, att sanningens smala stig går
rakt däröfver, till Selnabyn, till Erik Ivars-
son, innan hon viger sitt unga lif åt fräls-
ningsarmén. Skräckande skyhögt, hotande
mörkt reser sig Östaberget. Högre, svartare
reser sig människomeningarnas hårda mur —
fördomarna — guldets tyngd, kvinnosläktets
bojor och den kristnade ödestron.
Efter endast tre års verksamhet som offi-
cer i frälsningsarmens tjänst stupade Anna
Rehn på fältet. Hon hade arbetat ut sig,
offrat sig helt, gifvit sitt lif till pris. Order
att gå till Selnabyn med ljus hade hon al-
drig fått. Hvad visste högkvarteret om
Selnabyn? Och själf hade hon aldrig begärt
att blifva sänd dit. En kvinna skall icke
lägga handen på Guds roder för att blifva
förd efter egen önskan. Hon skall låta sig
föras. »Guds vilja sker.»
Men hennes graf reddes på Östadalens
kyrkogård. Dit nå ibland skuggorna af det
höga berget. Och dit höres, hur forsen
våndas, när den förgäfves bryter sina böljor
mot Östabergets mur. Men Anna Rehn li-
der ej mera. Hon är öfver det höga berget.
––––*––––
Några öfverblifna exemplar
finnas ännu att tillgå å Iduns expedition af
BARNGARDEROBEfl
för innevarande år. Mot insändande af 2 kr.
i postanvisning erhållas alla de under året ut-
komna numren, äfvensom de återstående till årets
slut.
Detta tillfälle att för billigt pris erhålla en
mängd mönster och modeller till barnkläder o.
dyl. torde e;j böra försummas.
Iduns Expedition.
–––– ❖––––-
Innehållsförteekning.
Amy Åkerhielm; af Harald Molander. (Med porträtt).
— Kvinnokonferensen. — Vår första fjällkoloni; af Tora
Kjellberg. — »Som hundra gånger . .. Skiss för Idun af
Elin Ameen. — Zsombor Szåsz; af Birger Schöldström. —
Kvinnorna på utställningen-1 af Adolf Hellander. XIV. —
Från Iduns läsekrets; af Norrländska i Stockholm...— Litte-
ratur. — Ur notisboken. — Teater o. musik. — Öfver det
höga berget; en berättelse för Idun afKarin Hallgren.
(Forts. o. slut )
fabrikat i Tröjor, Kalsonger, Skjortor, Heldräkter
etc. etc. i Kamgarn (Jaegers system).
Äfven Bomull och halfylle. — Sommar- och Vinterhvalitéer m
VARUMARKE. /öj
Ar
Försäljning endast från fabriken,
3 Bryggaregataa 3, 1 trappa upp,
andra huset från Drottninggatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1897/0292.html
