Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 18 mars 1898 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 IDUN 85
Ett hems möblering.
För Idun af E. G. Folck&r.
II. Gamla möbler och nya.
å ett ungt par skall till att sätta bo,
plägar deras första och intressantaste
angelägenhet vara att gifva sig ut och »se
på möbler». Deras åsikter om hvad de be-
höfva och vilja hafva äro vanligen ganska
sväfvande. Han har för sig, att han skall
hafva en bekväm möbel för sitt skrif- eller
Fig. 1. Stol från 1600-talets’midt (Gripsholm).
arbetsrum, ett vackert skrifbord, en stilig
chiffonier, en mjuk hvilstol, och kanske tän-
ker han också på matsalens buffet och det
stora matbordet med utdragsskifvor och ett
dussin stolar eller mer för blifvande »mid-
dagar». Hon drömmer om en elegant och
vacker salong och svärmar måhända för ett
förtjusande sött litet rum för sin egen del.
Båda ha de för ögonen »föräldrarnas» hem
Fig. 2. Stol från 1600-talets siut.
eller några vänners, som särskildt slagit an
på dem genom vackra och trefliga anord-
ningar, så vida de ej äro så själfständiga att
de vilja »ha det olikt alla andra». I förra
fallet kunna de vanligen få sina önskningar
uppfyllda genom att välja bland någon af
våra stora leverantörers rika lager, i det
senare skaffa de sig gärna »särskilda rit-
ningar» eller se de sig om hos »antikhand-
larne».
Vår tid kännetecknas som bekant i möbel-
konsten af en aldrig förr anad »stilenlig-
het». Stil har visserligen alltid funnits,
men skillnaden på vår tid och föregående
Fig. 3. Bord från 1600-talets slut.
tider är den, att dessa hade hvar sin stil,
men vi hafva alla deras på en gång och
ingen egen.
Vårt unga par skall således öfverallt såväl
hos möbelhandlaren som hos antikhandlaren
befinna sig i valet och kvalet mellan renäs-
sans och barock och rococo och gustaviansk
och empire, hos den förra i mer eller min-
dre trogen imitation, hos den senare kanske
äkta, kanske också icke. Inför ett dylikt
»embarras de richesse» är det icke lätt att
bestämma sig, och den ledning man får af
upplysningen, att renässans och barock en-
dast duga för matsal och herr-rum, rococo
och gustaviansk stil endast för salongen,
bör endast förbrylla ännu mera, ty man
vill ändå gärna tro, att 1700-talets människor
äfven hade matsalar likasom att 15- och
1600-talens njöto behaget af något rum, som
kunde motsvara vår salong.
Denna stilenlighet har emellertid blifvit
så inpräntad i vårt medvetande nu för tiden,
att det kan synas högst olämpligt, ja för-
mätet att uppträda emot den. Och dock
är det säkert, att intet kan vara mera hin-
derligt för en bostads trefnad, intet mindre
passande för våra vanor och behof. Den
har sin egentliga upprinnelse i den kärlek
till gamla saker, möbler och andra konst-
föremål som, från att ha närts af några få
samlare och konstälskare, i vår tid spridt
sig i allt vidsträcktare kretsar. Denna
kärlek är i sig själf all ära värd. Den
sammanhänger med pieteten för föräldrar-
nas minne och hemmets traditioner; och
hvar och en som har en sådan pietet, har
också erfarit en glad tillfredsställelse af att
äga kvar något bohagsting, som påmint om
barndomens dagar, som funnits i farmors
Fig. 4. Byrå från 1700-talets midt (rococo),
liiSÉ
eller morfars ägo. Denna kärlek är också
ära värd därför, att den innebär ett upp-
skattande af gamla tiders gedignare och
ärligare arbete inom konstslöjdens liksom
inom andra områden. Hvar och en som
»har sinne» för det gamla, har erfarit för-
nöjelsen af att se och handtera ett bohags-
ting, som tillkommit under en samvets-
grann handtverkares händer till skillnad från
det som framtrollats mellan maskinens kug-
gar och hjul.
Jag är dock rädd för, att den omtalade
pieteten ej är så synnerligen allmän, härpå
tyda åtminstone dessa massor af präktiga
gamla möbler och dylikt, som uppfylla
» antikhandlarnes» i våra dagar så talrika
lokaler. Här samlas ifrån tusen hem åldrigt
bohag, rikt på minnen, för att spridas till
åter tusen andra hem, för hvilka dessa
Fig. 5. Stol från 1700-talets midt (rococo).
minnen äro okända och likgiltiga. Här äro
också de sälla jaktmarkerna för alla dem,
som spåra upp »antika saker» vare sig där-
för att de tycka om dem för deras egen
skull eller därför att det är modernt att
hafva dem i sina rum.
De antika möbler, hvilka hos oss före-
komma i handeln, äro ytterst sällan äldre
än från 1600-talet. En dylik pjäs från
Vasatiden är redan genom sin ålder en
museisak. Den vanligast förekommande
1600-tals-möbeln är det stora skåpet med
dubbeldörrar och fötter i form af kulor eller
päron. Dessa präktiga gamla skåp voro
bland de föremål som först åter kommo till
Fig 6. Byrå från 1700-talets midt (rococo).
heders, då för en tjugu år sedan eller mer
smaken för det gamla vaknade; i långa
tider hade de varit förvisade till herrgårds-
vindar eller bondstugor och afstodos gärna
för tiondedelen af hvad de senare betingat
i marknaden. Det synes, som om de redan
nu åter skulle börja draga sig tillbaka i
obemärkthet, förjagade af senare stilars
lättare möbelformer. Men de förtjäna att
hållas i ära både såsom minnen från vår
storhetstid och såsom användbara för många
ändamål i ett hems både ekonomi och deko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
