Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 16. 22 april 1898
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1898
128
P
’A
P
*d
H
•S’
P
H
P
et-
H
»
P
g
S
K
P
*
©
P*
S’ u
0: >1
6
U
Pi
O
H
P
P
P
<
p=
H
Pi
O
©
w
O
*
%
Ö5
3
P
P
«
o»
CD
<1
ÇDo
QO
S»
CfQ
söfvande i lönnlöfven öfver hans hufvud,
hans tnnga ögonlock föllo ihop, och midt
emellan dröm och vaka såg han för sig en
ändlös penséeblå världsrymd, prickad med
ett lätt snöfall af bevingade hvita flingor,
då en dunkel förnimmelse af knastrande
sand och annalkande steg kom honom att
rycka till och hastigt slå upp ögonen.
Tätt bredvid honom stod en reslig, hvit-
skäggig gammal herre och betraktade honom
genom en gnldbågig pincenez. Pastorn sprang
upp alldeles klarvaken: det var stadens främ-
ste affärsman, festföremålet, jubilaren från
i går, konsul Hjälm i egen hög person.
»Ursäkta, herr konsul,» stammade den
unge prästen litet brydd, »jag hörde er inte
komma . . . jag tror jag var nära att lura
af i sommarvärmen ...»
Det är jag, som skall be om ursäkt för
att jag väckte er,» svarade en vänlig röst,
mjuk och välljudande som en kvinnas. »Ni
är väl trött efter festen. Men som jag gick
här förbi, kom jag på den idén att gå in
och tacka för i går.»
A, jag ber, jag var ju inte bland in-
bjudarne. »
»Nej, men ni gjorde mig ju i alla fall
den äran att våra med på min hedersdag.
Och dessutom . . . uppriktigt sagdt, har jag
något särskildt jag vill tala med er om.»
Behagar konsuln stiga in?»
»Nej tack, här är så svalt och skönt. . .
och jag skall inte uppehålla er länge. Med
er tillåtelse slår jag mig ner här i skuggan.»
Han satte sig på den ena trädgårdsstolen
under lönnen, pastor Lindeman slog sig ner
på den andra ett stycke ifrån hofiom, och
det bief en kort tystnad, hvarunder man
OÎ
JM
SÖ
endast hörde det entoniga porlandet af ån,
som rann smaragdgrön och blank nästan
under deras fötter.
»En behaglig plats,» sade konsuln slut-
ligen. »Jag visste inte, att komministerbo-
stället hade en så vacker trädgård, då skulle
jag nog inte ha dröjt så länge med att hälsa
på här.»
»Och hvad är det, som i dag skaffar mig
äran — ?»
»Jo, det skall jag säga er. Och jag vill
vara fullt uppriktig. Det var ingen slump,
som förde mina steg hit, jag har tänkt på
er hela dagen, ert ansikte har trängt sig
fram mellan alla mina angenäma minnen
från i går, och för att bli er kvitt ja,
tag inte illa upp, jag menar inte så ovän-
ligt som det låter — har jag nu gått direkt
hit för att be er om en förklaring.»
»En förklaring ... på hvad?»
»På ert sätt mot mig i går. Ja, jag för-
står mycket väl, att den köld, hvarmed ni
i går under festen drog er undan för mig,
kan ha varit omedveten eller åtminstone
alls inte afsedd att såra, men den bevisar
i alla fall att det måtte stå något emellan
oss, något som jag inte kan ge bestämd
form, och efter jag nu inte tycker om att
vara förföljd af frågetecken, utan gärna vill
ha klara papper i allting, så frågar jag er
rent ut: hvad har ni emot mig? Och hvar-
för undvek ni mig i går?
»Undvek jag er?» utbrast pastorn i en
ton af oförställd förvåning.
»Se det, det var som jag trodde.. . ni
vet inte af det. Då skall jag sätta pricken
öfver i. När vi hälsade på hvarandra i går
före middagens början, såg ni främmande
och förlägen ut, ni gratulerade mig bara
helt rätt och slätt till mina sextio år och
kunde inte få fram någon af de där vac-
kra fraserna, som alla de andra hade ett
så rikt lager af. Då landshöfdingen höll
festtalet och fällde det smickrande yttrandet
— hvars berättigande jag för öfrigt inte
vill närmare pröfva —, att man i hela raden
af mina offentliga och enskilda handlingar,
så vidt de kommit till allmänhetens känne-
dom, aldrig kunnat uppleta en enda, som
vållat någon af mina medmänniskor skada —,
då kom jag af en händelse att rikta min
blick på er, och jag såg, att ni höjde på
ögonbrynen ironiskt och sköt ut underläppen
på ett högst missklädandeochföraktfullt sätt. »
»Verkligen? Det vet jag inte af.»
»Men jag såg det, och det gjorde, att
jag sedan inte med tillbörlig andakt kunde
höra på landshöfdingens långa uppräknande
af de förtjänster jag inlagt om stadens fram-
åtskridande, utan blef helt öfverraskad, då jag
läste hans tal i tidningen i morse. Jag kun-
de nämligen inte ta mina ögon ifrån er. Det
är väl så, kan jag tro, att all den gräns-
lösa vänlighet och sympati, hvarmed mina
kära stadsbor öfverhopat mig under hela
mitt långa lif som medborgare här, gjort
mig bortskämd och ömtåligt fåfäng.
& (Forts.)
• ——––––––––––-
Innehållsförteckning :
Maria Nilsson; af Tora Kjellberg. (Med porträtt.) — I
stenören; af Öda. — När vi damer hyllade Ibsen; at Mia
}l0l. — Än en gång kvinnorna och försvaret ; af En svensk’
man. — Om kvinnlig hemslöjd; några tankar om dess
värde och befrämjande af Hedvig Holmström. (Forts.)
Svar från Iduns papperskorg; tolkadt af 1. c
»Mödrar emellan*. V-VIII. - Or notisboken. - Teater
och musik. — Sandkorn; utkast för Idun af Ernst Land-
quist. — Tidsfördrif.
iTIDSFÖRDRIfl
Bidrag mottagas med tacksamhet.
DOS’g1
2 pp
3 ap
0
© p,
1
CD h ai
■C5 e+ c+
§£s
3 E:°
8°1
—m
r?
o cg
v- ® 2.
fle
a s|
© A "
(D ©
Charad.
Att man hälsan vill bevara
sxr ju alltid klokt och rätt,
Frågan är då sedan bara,
Huru, och på hvilket sätt?
Vill du låna mig ditt öra,
Lyssna på mitt prat en stund,
Skall jag flyktigt här beröra,
Hur man kan bli frisk och sund.
I mitt första hälsa finnes
Mera än i salubrin,
Tages, om jag rätt det minnes,
Stundom in som medicin.
Tag en del af en mitt andra,
Af mitt fjärde frukten blott,
Tillredt väl—hvem kan detklandra-
Det är hälsosamt och godt.
Att mitt tredje krafter gifver,
Vet du säkert ganska väl,
Mången däraf också blifver
Frisk till både kropp och själ.
Kanske har du vid mitt hela
Vunnit hälsa, mod och kraft.
Ja, då kan det icke fela,
Att du nöje också haft.
Moster Lisa.
1-5:
1—4:
1-3:
1—2:
Så hvad mången nog har
Velat »lura» dig med
Samt du själf lurat andra -
En nutidens sed.
Plats där välja man får
Ibland mycket som hör
Till hvad munnen begär,
Till hvad magen förstör.
Epitet som är fult.
Någon tillit ej sätt
Till det människobarn
Man det ger med all rätt.
Litet ord som ändå,
På sitt tvära manér,
Kan uttrycka ibland
Mer än bokstäfver fler.
S. L.
Utfällnings-aritmogryf.
V
10
R 2 1 3
1 4 1 i 1 5
6 7 8
1 6 1 4 1 9
10 11 “ 1
1 1 113 1 10
14 ,11
6|
J15 1 16 1 6
13 17 101
11.6 1 1 1 3
18 7 13 1
gefär som man vändt om bladen i
en bok) så att de fått ofvanstående
utseende, så är naturligt att orden
i den sidans figurer måste läsas i
omvänd ordning — eller med an-
dra ord, orden på den ena sidan
om den lodräta linien läsas från
höger till vänster. Uppgiften be-
står också däri att finna hvilka af
de båda sidornas figurer höra till
de utfällda.
Orden beteckna:
1) växt, 2) längdmått, 3) mans-
namn, 4) djur, 5) svensk järnvägs-
station, 6) samfärdsmedel, 7) signa-
tur i Idun, 8) nord-europeisk stad,
9) förvaringsrum, 10) spelterm, 11)
del af människokroppen.
Om vi nu, i händelse orden äro
rätt lösta, tänka oss de utfällda fi-
gurerna åter omkastade till den an-
dra sidan, så bilda de bokstäfver
som infalla i den mellersta radens
rutor i den då uppkomna regel-
bundna figuren, lästa uppifrån och
ned, namnet på en framstående,
populär personlighet.
Moster Lisa.
ifyllnadsgåta.
2—6 maträtt;
3—7 sjunges.
Äro de rätta orden funna, bilda
de bokstäfver, som infalla^ i ytter-
rutorna 1—8 benämning på någon-
ting som allmänt förekommer i
Skandinavien. b—g.
Ordförvandlingsgåta.
1) glans dån = jullek,
2) finsk jiös = ej sill,
3) ce frinn mahf = märke,
4) ofta rus fiolin = vetenskap,
5) kreta reff = handelsterm,
6) bloss bytt kne = dammande,
7) bi kana oart = finns mången
i Stockholm,
8) rest ridå = »quattuor species»,
9) bas pnedam = på samma gång
afskiljande och sammanhållande.
De uppkomna ordens begynnelse-
och slutbokstäfver gifva namnen på
tvänne bohagsting. b—g-
—
11
Apokop.
1—6: Först af allt här dig bjuds,
Någonting på ett fat;
Det är smått, det är godt,
Och kan räknas som mat.
Vi föreställa oss att den meller-
sta lodräta linien är en axel och
att de elfva figurerna äro rörliga,
så att de kunna svänga kring den-
samma. Om vi sedan tänka oss
den ena sidans figurer utfällda (un-
1 8 7
12 2 12
3 9 7
2 11 4 5 10 11 6
10 10 13
12 11 14
3 4 5
Lösningar.
Logogryfen-, April:pil,ripa,lipa,i),Arpi,
Li, alp, al, ar, pari, par, ria, Ali, pir, ila,
pilar, air, lira, plira, liar, Lar.
Aritmo.,ryfen: -Brödrafolkens väl*: Ar-
lirå. Berga, Frövi, Gideå, Hjorted, Mofalla,
Siafvie, Majorca, Forslanda, Söderköping,
Fridlefstad, Frinnaryd, Rydsnäs, Ludvika,
Skräcka, Skillingo
Paragrammet: Konstantinopel: Kopen-
hanm, Ocker, Nordmark, Svensksund, Ta-
vastelms, Aller, Nyland, Tyrolen, Inger-
manland, Nyslott, Omberg, Pilsen, Blfkar-
leby, Limmat.
Springaregåtan :
Att världen ej är oss i lag,
Vi veta att berätta.
Förslag man hvälfver på förslag
Att komma på det rätta.
Det bästa dock man förbiser
Bland de förslag, som bvälfva :
Att världen bättre blir, ju mer
Vi oss förbättra själfva.
Stamboksvers af Elias Seldstedt.
Väggohyra, Mal och Bakterier
böra ej komma
och 8
häftig beröring med hvarandra;
utrotas af Atstiebolaget Désinfection
i rum, fartyg o. bostäder, allt på stället-utan bortförande:tf möbler
Rikstel. 34. — Kontor: Il A.VestraTradgardsfl. IIA— Allm.Tel. 7494.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1898/0132.html
